Jag antar att det är lite utav en kliché att så här på nyårsdagen vilja förändras.
Jag har aldrig tidigare försökt att förändra mitt drickande och är väldigt rädd för att misslyckas. Så rädd att ett litet spöke sitter på min axel och säger "misslyckas du nu så har du ju ett problem!"
Tanken är att ta en vit period, en månad eller två och anledningen är att det har blivit lite väl mycket fest på sista tiden.
lite om min situation;
Jag är 25 år. Jobbar mycket i en branch där det ofta finns orsaker att festa.
Jag dricker inte dagligen, aldrig dagen efter och har inget problem att ta bara ett eller två glas vin.
Det är efter de där två första glasen jag har svårt att sluta. Jag kan börja kvällen med att vara säker på att jag inte vill bli packad, men sen sitter jag där ändå.
Många människor blir trötta, somnar efter för mycket alkohol, eller kräks. Jag verkar inte ha den spärren. men oj vad jag önskar att jag hade!
Och detta kan applicerat på mycket annat i mitt liv, så som snusande och mat.
Jag vet inte om jag någonsin trappat ner, på något, i mitt liv. Det har varit en stadig uppåt-kurva. Jag är rädd att inte kunna bryta mitt dåliga mönster.
Jag kan dagen efter få såndan fruktansvärd ångest!
jag blir sällan arg på fyllan, och även om jag inte minns hela kvällen, litar jag ändå på att jag inte säger elaka saker eller så till folk.
Problemet är just minnesluckorna, de skrämmer mig verkligen!
och sakerna jag gör, som jag aldrig annars skulle ha gjort! tex. stöta på karlar fast jag är i en väldigt fin och lycklig relation.
jag kommer på mig själv ibland att ljuga om antal glas jag druckit, varför vet jag inte. Och det är i sammanhang där alla dricker, så jag har egentligen ingenting att skämmas för. men ändå gör jag det.
jag känner också att det finns en viss press från mina vänner, att när man ses så kretsar det till stor del kring att bli packad, man ska gärna köra hela natten.
även om jag känner att jag kan hantera livet som det är nu, vill jag hitta ett hållbart sätt att dricka. Gärna resten av livet, för jag uppskattar verkligen en god öl, eller ett glas vin.
Och jag är rädd att om det fortsätter såhär så kommer jag tillslut inte kunna det.
Nu till 1000-kronorsfrågan
Hur ska jag göra för att kunna säga stopp när det räcker, när jag inte behöver mer? Istället för att varje gång bli plakat, komma hem klockan sju på morgonen, till en sambo som legat och oroat sig.
Detta har hänt en för många gånger på sista tiden.
Är en vit period ett bra förslag eller behöver jag seriösare hjälp?
är det någon här inne som har några konkreta tips på vad jag kan göra för att hitta en mellanväg?
Och de här minnesluckorna, hur ska jag göra för att de ska försvinna? är det ens möjligt att ta ett steg tillbaka? Det känns som att de är svåra att bli av med när man väl fått dem.
de kan komma trots att jag inte är mitt absolut fullaste jag.
När jag läser texten jag här skrev har jag själv svårt att ta den till mig. Det är svårare än man tror att få det som känns i hjärtat och huvudet i ord.
ser mycket fram emot att höra era tankar om det finns någon som orkar ta sig tid.