Känns som att det är någon sjukt stark kraft som bestämmer att jag ska dricka.. det betyder inte att jag för tillfället mår dåligt men att jag bara måste. efter plugget, jobbet.. ofta två dar efter senaste fyllan och jag kan inte stå emot. Känner mig så svag, skriver lappar till mig själv, vad jag vill förändra,hur jag ska leva mitt liv men när suget väl kommer är det liksom ingen diskussion om saken, jag köper alkohol även om jag hatar mig själv för det. Jag har nog som många andra svårt att inse att mitt problem är så pass stort att jag behöver hjälp.. Tänker hela tiden om jag bara fixar det själv, behöver jag inte gå på nått möte..jag kan klara det själv. men när ska det bli annorlunda, jag ger efter gång efter gång.. Känns jobbigt, inte minst när telefonen ringer och jag måste försöka låta nykter. Jag har nämnt både för min mamma, syster, man(som nu studerar utomlands),min bästa vän, att ja tror att jag har ett problem.. men ingen vill riktigt tro att det är på riktigt..jag har kanske inte varit så tydlig, kanske för att jag egentligen inte heller vill.. men det gör ont i mitt hjärta. Min vän som erbjudit mig stöd, och ringt till aa bakom min rygg och frågar hur det fungerar, håller koll på mig. Jag trodde att jag ville men de senaste kvällarna har jag förnekat att jag druckit.. jag vet inte varför men kanske för att ett erkännande innebär att man måste söka hjälp..
känner mig så otroligt splittrad, men känns skönt att få skriva av sig här där förhoppningsvis ingen dömer..
kram till alla tappra själar!!