Hej!
Några av er känner kanske igen mig från en tråd jag startade i slutet av förra året. Jag hittade hit då jag stod inför en en situation där min dotter skulle få sitt andra barn i december och vi skulle passa hennes son. Jag var orolig för hur jag skulle klara av att inte dricka vin under den tid som vi inte visste hur lång den skulle bli i väntan på att förlossningen satte igång. Utifrån hennes beräknade datum satte jag en sista gräns för när jag fick ha sista vinkvällen så att jag med säkerhet skulle vara i stånd att rycka in när det var dags. Det gav mig ångest och oro att veta om att jag skulle behöva ha ett, Gud vet hur långt, uppehåll eftersom jag under senaste året skaffat mig en ganska negativ spiral av självmedicinering med alkohol gör att få sova.
Jag har extremt svåra sömnproblem och somnar inte förrän vid tre, fyra på nätterna, förutom då jag druckit (tillräckligt mycket ) vin. Då somnar jag och sover en hel natt, annars inte, trots lugnande och insomningstabletter.
Så jag oroade mig för hur jag skulle klara av att avstå, inbillade mig att det skulle bli väldigt svårt och ge jobbiga abstinens besvär. Jag bestämde mig för att göra en nedtrappning fram till det datum då jag visste att nu kan det sätta igång när som helst.
Uppehållet visade sig bli tre veckor, och det var inte alls svårt att avstå. Det gick finfint och jag var glad och lättad. Kände att OK, problemet är inte alkoholen utan sömnen. Jag kan avstå om jag behöver och jag gör det utan sug.
Det var skönt att inte dricka, men sömnen var usel, jag fick trappa upp tabletterna i stället, öka dosen vilket gjorde mig tung och slö långt in på dagarna. Barnvaktandet gick utmärkt och vi bodde ett pat dygn hos lille prinsen, firade jul och nya lilltjejens ankomst.
Sedan återgick vi till samma typ av drickande vi hade innan.
Vilket innebär att vi dricker vin flera kvällar i veckan, nästan alltid både fredag och lördag, plus gärna även onsdag. Alltid är det för att jag måste få sova, nästan alltid är det jag som säger: nu har jag haft jobbiga nätter och inte fått sova, nu måste jag få en natts sömn. Och han svarar alltid ok och åker och handlar. Han dricker alltid lika mycket och ofta som jag och han säger aldrig : nej, vi har ju sagt inget vin i veckorna, eller : inte två dagar i följd. Varje vecka har vi samtalet där vi enas om att dricka mindre ofta, att vårt nuvarande dryckesmönster är dåligt både för hälsan och för relationen.
Varje vecka dricker vi ändå på som vanligt.
När jag har Ågren och oroar mig för om jag ändå har alkoholproblem svarar han att jag bevisade ju för mig själv att det inte var det som var problemhy,mutan sömnen, då i julas.
Men jag är uppvuxen med en alkoholist till far och är livrädd att hamna där han befunnit sig de senaste 45 åren, och jag tycker inte om att tappa bort guldkant på tillvaron känslan som en god måltid med lagom mängd vin utgör.
Kort sagt, jag vill inte dricka för att sova, utan för att njuta av livet vid fest och vid bättre måltider, då och då. Som det nu är känns det som att jag befinner mig i en flykt undan en besvärlig livssituation med kronisk smärta och kroniska sömnbesvär.
Den här lilla Fjärilen vill finnas i en glad och livsbejakande flygfärd, inte i en negativ flykt bort.
Så nu tänker jag att det kanske ändå är dags att jag börjar fundera på livet som är mitt eget och hur jag vill leva resten av det. Och då tror jag att jag jan ha nytta av att å och då fladdra in här och suga lite livsnektar . I den processen är det nog ypperligt att ha ett eget litet rum att återvända till,registrera och fundera tillsammans med er kloka människor som jag fortsatt att följa även efter jul, fastän inte inloggad och aktiv.
Så, här är min egen tråd utifrån en inte längre tillfällig situation. Nu handlar det om resten av mitt liv, en dag i taget. Jag har inte målet totalt stopp, utan att förändra mitt drickande så att jag kommer ifrån det destruktiva för mycket och i stället boar in mig i det trevliga lagom igen.