För en tid sedan drog jag igång en tråd som handlade om att jag hade druckit, fått nog, och nu skulle jag minsann förändra mig för jag hade insett att det inte fungerar att försöka lära mig att dricka. Jag var så säker på mig själv, jag skulle klara, jag hade fått nog. Aldrig mer, nu jävlar liksom...
Det funkade ett tag. Sen började det igen. Några öl på en fredag, "vadå, jag måste ju...trött efter en veckas jobb, har ju dessutom tränat på fredagskvällen". Jamenvisst, superbra, varför inte? Det blev med tiden fler öl...från 4 öl till 5 till 6 till...avsvimning i soffan, illamående och orkeslös, och monumentalångest på söndagen. Jo, givetvis blev jag ju tvungen att fylla på lagret på lördagen. Varför inte, jag hade ju redan spolierat nykterheten på fredagen, jag kunde ju vara nykter nästa helg istället, börja om. Joråsåatt...
Ett halvår sen jag skrev så beslutsamt sitter jag här och tvingas låtsas "jobba hemma". Skickade ungarna till skolan och bara lade mig i soffan och lät ångesten dra igång. Den svarta karusellen snurrar nu i mitt huvud och jag har 3 alternativ: a) Supa bort skiten, b) Hitta på ett sätt att ta kål på mig själv, och, c) Genomlida dagen, för i morgon blir det bättre, sen bättre, och bättre...tills det är bra.
Givetvis genomlider jag det. Jag har gjort det så många gånger redan.
Till saken hör att jag nyss var på en resa, kom hem igår...fulladdad med alkohol, givetvis. Ett givet val, för jag kan ju hantera det så bra numera. Köpte några plattor öl till en vän, de ska han få hämta så jag inte behöver ha dem hemma. Köpte även några flaskor vin och en whiskey åt mig själv. Se där, jättebra, hur tänkte jag då...? Vinarna kommer att gå till försäljning om de inte åker ner i vasken som whiskyn gjorde. Japp, hällde faktiskt ut nästan en hel liter alldeles nyss (provsmakade givetvis på den igår eftersom jag inte...eh, var på topp.). Och däckade i soffan...satt och kollade på film. Det var ursäkten för att få dricka. Sanslöst att jag "gick på" den igen...suck.
Visst är det så att man så lätt glömmer vem och vad man är, det är ju därför jag hamnat här igen...men liksom, hur ska jag tänka framöver? Jag vill ju verkligen inte det här, och jag har alla (de flesta) insikterna, och jag har varit nykter i närmare ett år tidigare, och jag har gått på en återfallspreventionskurs (som var ungefär lika givande som kvarskatt...). Alla mina vänner är mer eller mindre fylltrattar, och alla vet om att de är det. Vi försöker stötta varandra, men ofta hamnar vi här. Ett par av dessa polare är dock inte riktigt på min nivå, de svettas ut lite grann dagen efter sen mår de bra. Säg nu inte "byt vänner" för det är verkligen riktiga vänner jag pratar om. Vi diskuterar ofta alkoholproblematik, men jag tror att de inte riktigt tar till sig allvaret även om de försöker. Och det är ju så, de kan ju inte veta om de inte är lika som jag i det här avseendet, om de inte har den här hemska ångesten.
Jag har identifierat alla risksituationer och vet vad jag behöver göra, men ändå råkar jag ut för det här gång på gång. Det är ju uppenbarligen någonting som jag missar på vägen...men vad? Kanske det att jag släpper garden lite och blir totalt överkörd direkt? Vad tror ni?