Ska hämta ut Antabus i morgon. Kanske är det början på ett "nytt" liv?
Jag har varit alkoholberoende i drygt åtta år. Dessförinnan drack jag på ett mera socialt sätt, delade en flaska vin på
lördagskvällen med min man, kanske en drink då och då.
Men efter en depression och sedermera relationsproblem har mitt drickande gått helt över styr.
Inte så att jag inte klarar av att "sköta" mitt liv, arbete, familj o.s.v. Men alkoholen är min belöning,
mitt sätt att få en stund av befrielse, lättnad, en stund när jag känner mig lycklig! Tyvärr finns det ju en baksida
av detta som mer och mer tar över mitt liv. Så mycket tid som går åt att planera, när och hur man ska dricka,
hur man ska dölja för omgivningen...Dessutom har min lever börjat visa tecken på påverkan.
Min terapeut har lobbat för Antabus ett tag nu, och jag har bestämt mig för att pröva.
Ett modigt beslut, ja kanske, men jag är också livrädd. Livrädd för att inte ha min livlina,
för att behöva möta livet fullt ut utan dimman och ruset..
I kväll är jag nykter, ska ägna mig åt att yoga och meditera, och försöka hitta den där kraften och modet!
Men i morgon börjar den långa resan, känns som om jag står längst ut på trampolinen och ska hoppa med
huvudet före. Må modet vara med mig, jag läser om alla er som klarat att bryta beroendet och det ger mig hopp!