Nu har jag äntligen tagit steget att ta tag i det här eländet med alkohol med allt vad det innebär. Behöver nog inte gå in på vad det stället till med, då de flesta här förmodligen varit med om exakt samma saker, så som minnesluckor, ångest, utbrott mm!
Men det jag funderar över är om någon har några bra tips om hur man skall gå till väga. Finns det några stödlinjer man ringa, kan man få en kontaktperson så som en nykter alkoholist eller liknande då det tryter och man behöver prata med nån när man känner att sugen blir mer påtagligt än vad det alltid är!?
Nu har jag precis lyckats hålla mig ifrån det i endast en vecka, men helgen närmar sig, och trots att det var valborg igår och man har långledigt så höll jag mig utan igår och har som tanke att hålla mig hela helgen till att börja med. Målet är betydligt längre än så men får börja dag för dag, vecka för vecka. år för år. Tillslut så blir det ju livslångt.
Kan tillägga att jag inte dricker dagligen och har aldrig gjort det men när det blir fest så slås det på stort både med mängderna och med plånboken. Men nu har jag nått en gräns där jag känner att jag festat i 20 års tid, 2-3 dagar i veckan och fyller 35 i år och har inget begär längre för det rent praktiskt, men nu sitter det ju så hårt etsat i ryggmärgen att man tågar på i gammal anda.
Beter mig inge vidare när jag fått för mycket alkohol innan för rocken, men är vanligtvis en väldigt snäll, lugn och generös kille som bara vill alla väl, och som min sambo säger att om det inte vore för alkoholen så är jag enligt henne och många andra en väldigt omtänksamma människan, och så förstör jag det genom fyllor. Man bygger upp, bygger upp, försonar sig med henne och vänner för att sedan rasera det igen likt att kasta omkull korthuset när det endast är ett kort kvar att lägga. DUMT! Jag är inte den mannen som lägger min hand på någon, men ganska dryg och osympatisk blir jag definitivt när jag fått djävulsdrycken i mig.
Bör tilläggas att jag lider av panikångest som är en av anledningarna till att jag dricker mig så full med då det endast är då jag kommer iväg och gör grejer. Men den har jag även börjat få bukt på senaste året så det känns inte ens som om jag behöver den kryckan längre, så kort och gott så är jag i ett läge i livet där jag har chansen, önskan och viljan att lägga av...innan jag ställer till det helt för mig själv, och andra.
Har ni några tips och råd så är ni mer än välkomna att dela med er av era erfarenheter och nyckelsatser till vad som hjälpt er på vägen.
Tack och bock.