Hej. Jag är ny här.
Vet inte riktigt hur jag ska börja. Jag är så rädd för vad som kam hända om detta inte får ett slut.
Jag är mamma till en grabb på 3 år. Han är det finaste jag har i hela världen.
Min mamma är och har varit alkoholist/narkoman sen hon var 13. Min pappa likaså men han gick bort för 2 år sedan. Många fler i min släkt är beroende. Bla morfar kusiner farbror (också gått bort pga narkotika), faster.
Jag har druckit väldigt mycket drt senaste året... det har gått för långt. Jag kan inte kontrollera mig själv när jag dricker längre. Kan inte sluta så länge det finns mer om jag inte är jättetrött. På tillställningar är jag alltid den som får till en extra drink. Jag dricker mycket ensam. Minns på mitt förra jobb för ca 5 år sen drack jag också, på arbetstid. Vändningen kom när jag blev gravid men direkt jag slutade amma å skulle njuta av en öl så barkade det igen. Det har aldrig gått ut över sonen men en dag kommer det göra det om jag inte slutar NU!
Jag tänker på alkohol varje dag. Förknippar allt med att dricka.
Det är inte bara senaste åter jag druckit men det är nu det börjat barka
.. jag blir hemsk. Jag skäms så jävla mycket. Får minnesluckor varje gång. Vågar knappt fråga vad som eg hände igår.
Jag måste sluta för min sons skull. Är ensamstående med honom och det delvis pga alkoholen. Hans pappa har aldrig varot en bra karl för mig men jag har aldrig vågat lämna honom...han är väldigt aggresiv och psykande. Han gjorde slut med mig för att han tyckte jag blev så jobbig när jag drack. Det kan ju vara en bra sak visserligen men nu är det ju mitt drickande som är problemet.
Jag vet inte vad jag ska göra. Igår slog det slint igen. Hade varit barnledig hela dagen och druckit vin i solen. På kvällen tog vinet slut och jag öppnade en flaska bacardi. Där svartnade det. Jag minns knappt nånting. Vaknade kl 4 inatt och fick panik över att grabben inte var hemma (han var hos sin pappa).
Jag hade ringt å bråkat med pappan på kvällen tydligen. Stackarn. Han som hatar när jag dricker. varför varför ringer jag alltid och tar ut mitt agg på honom när jag är full :(
Fyfan jag hatar mig själv. Jag sa till mig själv NOLL ALKOHOL FRAMÖVER! imorse. Vad händer senare på dagen, jo jag blandar en grogg för att dämpa ångesten.
Jag måste sluta!!! Jag själv blev omhändertagen av soc när jag va 2 för att mina föräldrar drack å pundade. Jag vill sldrig aldrig att nån ska hämta liam :( det är min värsta mardröm.
Skulle gärna vilja gå på AA-möten men är så rädd att träffa på nån jag känner. Ingen förutom min fd svärfamilj känner till att jag fått mina snefyllor. Å ingen annan vet nånting. Jag kämpar med jobb å allt för att få ihop det för oss 2, alla tycker att jag är så duktig som klarat mig så bra utan fötäldrar, bra betyg å chefsjobb.
Jag vill sluta nu. Men jag behöver stöd. Jag fixar det inte själv å jag kan inte berätta för nån nära, det är för pinsamt.
Min bror har varit nykter i 2 år nu efter att ha gått 12-stegsprogrammet. Vill eg prata med honom men jag skäms för mkt.
Nån här som kan relatera? Vill knappt skicka inlägget nu jag är så skamsen, just för att jag har barn :(