Efter två vita månader provade jag att dricka lite (med mina mått mätt) vin igår till maten. Hade mått pyton hela dan pga andra saker än alkohol och tänkte "lätta lite på trycket. Blev hel fel, fick värsta ångesten och oron nästan med en gång - brottas med det nu i skrivande stund efter nästan ett dygn. Varför en sådan reaktion? Är det nån som vet? Jag är ju van vid att dricka mångdubbelt.
För två månader sen sökte jag hjälp för min "situation" i sin helhet - dvs alkoholen som en del av en större problematik med skilsmässa, periodvis deppighet, personlig historia osv. Det har känts lovande och gör det fortfarande. Läkaren/terapeuten talar dock mkt om att man måste "vilja". Men jag VILL inte sluta dricka helt, jag VILL återfå den måtta och glädje jag trots allt för det mesta haft. Och jag vill framför allt inte må skit, som nu.
Bakgrunden är att jag under hela mitt vuxna liv omväxlande druckit mycket, ganska mycket och "normalt". På senare tid, de senaste 3-4 åren, mest de förstnämnda. Så att det är dags för ett längre uppehåll är tveklöst.
Whiskyn i synnerhet har blivit en organisk del av mig, mitt liv, min "identitet". För det mesta har jag funkat bra med jobb och relationer, jobbet har jag kvar liksom kontakten med de vuxna ungarna, men hustrun är det slut med. Lever nu ensam med en flock husdjur. Jag funkar bra som nykter för det mesta men det är såååå trååååkigt och även fyllt av ångest och oro periodvis. Men framför allt: som flera skrivit i forumet - det är endast med sprit i kroppen jag känner att jag verkligen kan/vill leva!
Tips någon? (förutom det där med "aldrig mer.." det har jag redan hört)
N.