av kruven

Sedan cirka 3 år tillbaka dricker jag varje kväll efter arbetet, sedan hela helgerna, för att fly undan och få "vila" från dödsångest och problem.

Nu är jag inne på min andra dag som nykter. Har tänkt på alkohol till och från under hela dagen. Önskar att natten snart är här så jag får sova ett par timmar. Hoppas jag inte vaknar tidigt....

konstnären
tis, 2014-05-06 - 14:40

Välkommen hit ska du vara. Skönt att du fått sova. Här kan du skriva av dig allt,
tråkigt, roligt vad som helst. Här inne döms man inte av någon.
Har själv haft dödsångest på grund av alkohol och den var inte att leka med.
Fick mig en tankeställare när kroppen inte orkade mer. Här är jag idag efter snart
8 månader utan A. Det är en jobbig resa, men den är värd det.
Ångesten försvinner efter ett tag.
Stanna kvar och skriv
Konstnären

Trollungesnartfyrtio
tis, 2014-05-06 - 16:01

Jag orkar nästan inte formulera detta fastän det plågar mig natt och dag- denna fruktansvärda mardröm!
Jag har ett långt liv fyllt med misslyckanden på i stort sett alla områden: jag har blivit övergiven först som barn, adopterades från ett annat land, kände mig aldrig älskad i adoptivfamiljen där mamma var missbrukare och pappa narcissist som ständigt kritiserade.
Mina föräldrar skilde sig senare efter att hon misshandlat oss fysiskt under vissa perioder men också varit snäll och kärleksfull ibland,
Min nya styvmor hatade en och körde mobbing antingen genom utfrysning el verbalt.
Pappa var skiftade mellan att vara sadist, snäll, arg eller martyr,
Man hånades ofta.
Skolgången misslyckades totalt då jag aldrig lyckades koncentrera mig på något, en lärare visade tydligt sin avsky och kränkte ofta en så de andra eleverna reagerade.
Jag har aldrig haft någon talang el ens medelbra på något.
Mitt utseende har ju varit annorlunda då jag är mörk i hyn och kortväxt.
Jobb har varit svårt att få och mängder av ströjobb genom åren har jag sparkats från, förmodligen för att jag har för dålig självkänsla och är för osäker och för okunnig men också ständigt rädd.
Blir ofta kommenterad och kritiserad som att jag inte får ha någon integritet.
Killar har bara velat ha en som något exotiskt äventyr i bästa fall men inte som en riktig flickvän som man presenterar för föräldrar el står för inför sina vänner. Något kortare förhållande har alltid avslutats genom att de lämnat och valt bort mig,
Det har varit likadant hela mitt liv och jag är fyrtio.
Det enda område i tillvaron som jag haft det lite bättre på, inte bra, men bättre har varit bland kompisar.
Visst, har jag känslan av att hela tiden få kämpa lite extra och göra lite mer än andra i gänget för att få nåd att vara vän.
Min största ångest har alltid varit att mista vänner för då har jag liksom inget rent och helt.
Jag har ju ingen familj, inget jobb, inga pengar och eg är jag så långt efter alla andra med allt så det pris jag sätter på dem som vill vara med mig är tusenfalt mitt eget värde.
Många har försvunnit genom åren och jag har verkligen lidit av detta. Det är en sorg!
Men några har trots allt funnits där och det har jag varit så djupt tacksam för.
Men så hände något som inte får hända nu i påskas.
Jag skulle träffa två vänner och vi drack en massa vin. Kvällen började bra och vi hade det mysigt men vi fyllde på och fyllde på och de pratade om sina liv och sina familjer, fina bostäder, roliga jobb, älskade barn och män och jag kände mig utanför som bor i en etta, inte kan få el behålla jobb, aldrig har partner och är barnlös och pank, inte ens en cykel. Vuxet liksom. Dessutom har jag drabbats av kronisk värk och känner mig inte direkt jämlik men trots allt hade vi det bra och vinet tycktes lätta upp värk och stress och stämning,
Men sedan blev jag full och ville gå hem. När jag vaknade mindes jag inte riktigt hur vi hade tagit adjö så jag ville ringa och tacka och höra efter,
Men fick först inget svar på mina ansatser på några dagar. När det kom hade min vän skrivit att jag hade satt på hennes spis och ugn innan jag gick och därmed kunnat sätta henne och hennes familj i fara.
Inget hade hänt som tur var men hon vill inte vara min vän längre.
Vi har följts åt i tjugo år och hon tycker alltid att jag varit en lojal vän men nu skrämmer jag henne. Hon har ringt runt till några vänner från ett annat umgänge jag har och som hon inte känner och alla vill bryta med mig. Jag har sån fruktansvärd ångest, minns inte detta, lider av att ha oroat henne, har skrivit brev och bett om ursäkt, gråtit och bett henne om en chans till.
Jag hatar mig själv så jag inte kan andas. Hur kunde jag gjort något sådant?
Jag har inte druckit sedan dess och tänker inte göra heller,
Skäms så!
Nu imorgon fyller hon år och alla till och med mina vänner som hon lärt känna så hör är bjudna men inte jag, de har gjort värre saker ibland men ingen bryter med dem.
Jag vill inte leva utan mina vänner och jag hatar mig själv. Vad kan jag göra nu?

Pellepennan
ons, 2014-05-07 - 00:52

Har läst dina inlägg här idag. svårt att säga så mycket gällande alkoholen.
Du verkar i alla fall mycket nedstämd och kanske borde du söka upp
någon du kan prata med om allt detta, om du nu inte redan gjort det förstås.
Kanske vill du starta en egen tråd som du kan samla dina tankar i?
taväl vara på dig!
//PP

Daenerys
ons, 2014-05-07 - 03:23

Jag drack också varje kväll för att fly från problem och ångest. Jag var sedan nykter i drygt 3,5 år och har precis tagit ett meningslöst återfall varför jag kanske inte är rätt person att lyssna på, men vad som hjälpte mig att bli nykter var att få rätsida på vissa av problemen jag försökte supa bort. Sedan tävlade jag med mig själv med hur många dagar jag var nykter i sträck(Jag försökte sluta dricka under flera år och skrev ner hur många dagar jag klarade varje gång, ja jag vet totalt nördig). De första 10 dagarna var jag fortfarande lite avtrubbad vilket gjorde att min viljestyrka var svag men ångesten något dämpad. Efter 10 dagar slog ångesten till med total skärande kraft men viljestyrkan stärktes, efter ungefär ett år var jag ångestfri för första gången någonsin (har haft förlamande ångest ända sedan jag var riktigt liten). Sedan följde några bra men socialt torftiga år (alla mina vänner försvann när jag blev nykter) och sedan ett meningslöst återfall nu på valborg som jag nu försöker häva...

Kramar och lycka till!

Pellepennan
ons, 2014-05-07 - 09:49

Att lyssna på! Du har ju erfarenheter som inte är så vanliga här inne på forumet. Jätteintressant att höra om din resa, och nu framför allt hur du hanterar den situation som uppstått. För min egen del tycker jag det är intressant att lära mig mer om hur andra upplevt den första tiden men även vilka förbättringar som sker över längre tid. Hoppas du häver återfallet nu och återupptar resan med nykterheten.

När det kommer till det sociala så kanske det går att hitta nytt umgänge i kretsar där alkoholdrickande inte hör till umgängesformen? Föreningsliv, hobbies etc.

//PP

Daenerys
ons, 2014-05-07 - 18:15

Bra att du kämpar på, det blir lättare med tiden. Ser fram emot att få ta del av din historia!

Efter att ha hittat forumet igår fick jag lite mer viljestyrka med mitt återfall och kände verkligen hur idiotiskt och meningslöst det var att börja dricka igen. Jag har ju bara druckit i några dagar nu så det borde inte vara så svårt att gå tillbaka till som det var för några veckor sedan. Kan inte alls vara så svårt som när man har hållit på i åratal. Idag ska jag vara nykter. Jag har varit hemma hela dagen (jobbar hemma) och ska inte gå ut för jag känner mig bakfylleskör och då är risken stor att man råkar gå förbi ICA och få med sig ett 6-pack hem...

En av anledningarna att jag klarat att sluta på egen hand är nog att jag huvudsakligen varit ölalkis. Jag har därför inte behövt kämpa med ett svårt fysiskt beroende som många på detta forum beskriver men man ska inte förakta styrkan av ett psykiskt beroende och även att rutinens makt är stor. För mig är den fysiska biten inte värre än en bakfylla 1-2 dagar av lätt huvudvärk och en obehaglig avdomnad, kliande känsla i kroppen. Efter det brukar jag fortsätta att vara seg och lite avtrubbad i ca 10 dagar. Det stora problemet för mig är att hjärnan är helt överkreativ med att hitta på anledningar att dricka. Alla spontana tankar som kommer upp i huvudet involverar alkohol och det är som att det byggs upp ett tryck i skallen (helt tankemässigt alltså) som inte ger med sig förrän jag ger upp. Detta klingade ju successivt av när jag varit nykter ett tag och det kunde gå månader utan att jag tänkte på alkohol. Jag hade dock inte alls tillräcklig respekt för detta och tänkte att det nog kunde vara OK ändå att ta ett par öl på Valborg när jag nu varit nykter så länge men även om jag inte ens kände mig påverkad på Valborg vaknade jag med det gamla vanliga alkoholbegär-tänket som hade varit borta i ett par år...

Philip77
ons, 2014-05-07 - 21:45

Också ny här, är 42 har ett bra liv iövrigt, men alltid varit törstig, kunnat hantera vardagen och när vi har/är på fest, men hemma ökade drickandet efter att ungarna flyttade ut, det var två år sedan. vi drack på fredagen några glas vin, eller öl, en dag i veckan, var aktiva tränade var ute med hunden etc, det var fyllt av roliga saker. När sommaren kom dracks det lite öl varje dag, inte så många, men tillräckligt för att frun skulle rycka på ögonbrynet...sen fortsatte det...semestern slut...det blev en grogg på tisdagen, en whiskey på onsdagen, en vinare en måndag, ett år senare drack jag 4-5 gg i veckan, blev full varje gång, fredag och lördag var det säkert två vinare per gång, tog ut semester och jobbade mycket hemma. Som mest drack jag nog två boxar vin i veckan, började gömma sprit överallt hemma. I julas sa jag till min förstående fru - nu räcker det. jag måste ta tag i detta. Psykologen jag gick hos sa att jag fått ångest av separation från barnen. Jag gick och köpte en stor låda med lås på. La allt brännvin vi hade i huset i lådan, gav nyckeln till frun. Varsågod. Sedan den dagen har jag druckit lite folköl(på bröllopsdagen drack jag två glas vin) när vi bastat eller suttit uppe och kollat film, hon dricker sitt glas vin, och det var jobbigt i början, men att vakna utan att vara sjukt bakis... det känns skönt att hon har makten över alkoholen och inte jag...när vi varit på fester har jag kört varje gång ...och jo jag har haft en fylla sen julafton, det var i påskas, annars har det faktiskt funkat, men det känns så smutsigt att bli full nu, frun är överlycklig, och det räddade nog äktenskapet på sikt, ångesten och ta tag i sitt liv, fronta sig själv är nog det svåraste jag gjort i mitt liv, och det är jobbigt, men livet går vidare, man tar en dag i taget. just det...jag hade aldrig klarat det utan min fru, då hade det blivit behandlingshem. Nu när hon har kontrollen över lådan, är jag mycket mer avslappnad, jag kan inte bli full, vi har inget hemma.

Daenerys
tors, 2014-05-08 - 23:13

Jag har också skärpt till mig och varit nykter igen i två dagar. Det är bara så inte värt allt elände att trilla dit igen. Jag längtar till om några dagar när jag inte längre känner den obekväma, avdomnade och sega alkoholkänslan i kroppen. Detta att känna sig helt klar, skärpt och frisk är verkligen värt mycket bara det och något som i alla fall jag helt hade glömt hur det kändes innan min tidigare långa nykterhet!

Tack till Pellepennan för de vänliga orden ovan! Jag är tyvärr så socialt osäker att jag inte vågat mig på sådant som föreningsliv än. De intressen jag har tenderar att bli sådant som man gör bra ensam men det hjälper ju bra att fylla den tid som alkoholen tidigare tog vilket jag märker nu. Jag har skaffat mig andra vanor och intressen som gör att det inte finns plats för alkoholen helt enkelt.

kruven
fre, 2014-05-09 - 22:09

Allting började för 3 år sedan i samband med en separation. Då jag flyttat kände jag bara en stor fruktansvärd tomhet, kryddad med hypokondri, dödsångest och depression. Av en slump drack jag ett par öl en kväll då jag var ensam, mina barn var hos sin mamma, och det kändes som en oerhörd befrielse. Jag fick fly undan och slippa känna alla de intensiva känslor jag hade och det var skönt.

Innan jag visste ordet av det konsumerade jag öl varje kväll efter arbetet. Till en början rörde det sig om cirka 3 st per kväll, för att med tiden bli ytterligare några till. Sedan när helgen kom var jag i princip full från fredag till söndag konstant. Förutom varannan vecka då mina barn var hos mig. Då drack jag vardagarna, fredag och lördag kväll och försökte hålla söndagen vit.

Har använt alla tricks och lögner som finns för att dölja mitt beroende. Första gången jag blev skraj var när jag var på Systembolaget och en anställd sa till mig att jag druckit mycket öl på sista tiden, när jag skulle betala. Jag höll på att sjunka genom marken av skam och skuld. Löste problemet genom att åka till olika Systembolag, så långt som 5 mil bort för att inte riskera att utsättas för det igen. Började även köpa plattor med öl av en kompis som är i Tyskland ganska ofta. Ville på så sätt minimera risken för att någon skulle fatta att jag är alkoholist.

Om jag visste att någon skulle komma hem till mig placerade jag ut öl på diverse ställen, såsom badrumsskåpet, garderober etc. så jag kunde smita undan och halsa en öl utan att någon skulle veta om det.

Nu vankas första helgen utan alkohol och det kommer sannerligen att bli en prövning. Veckan har gått hyffsat bra och jag har tack och lov kunnat sova ordentligt.

Orkar inte skriva mer nu, utan fortsätter om ngn dag igen.

Daenerys
fre, 2014-05-09 - 23:58

Det låter som att du har en hel del att bearbeta. Startade alla de jobbiga känslorna i och med separationen eller fanns de i bakgrunden även tidigare men att relationen hindrade dig att fokusera på dem?

Vi är nog många som känner igen oss i att handla öl på olika ställen för att slippa skämmas :) Jag bor i en storstad med massor av småbutiker i närheten och även många systembolag men ändå var jag välkänd för min höga folkölskonsumtion på de närmaste ICA-butikerna.

Sömnen brukar bli bättre och mer normal efter en periods nykterhet. Alkoholsömn kan kännas bra för stunden men är av sämre kvalité än "riktig" sömn då kroppen och hjärnan inte återhämtar sig på samma vis.

Jag har varit nykter idag och det börjar redan kännas lättare. Imorgon ska jag nog ge mig ut på en tur i skogen vilket är något jag varmt kan rekommendera. Jag brukar känna mig stärkt och liksom tröstad av att gå omkring i fin natur. Man kan också tänka och få perspektiv på sitt liv och sina känslor.

Försök att ta hand om dig och göra något du tycker är roligt på helgen! Det är viktigt att börja fylla på livet med positiva saker och nya hälsosammare rutiner.

kruven
lör, 2014-05-10 - 13:55

Tack snälla ni som svarar. Just nu är jag inte i stånd att svara på frågor, det får komma efter hand.

Idag är det jävligt jobbigt! Vaknade vid 7 och blev kvar i sängen till 11.30 med datorn och läste här på forumet. Gav mig sedan ut och körde runt planlöst med bilen. Till slut hamnade jag i simhallen där jag befinner mig nu. Sitter bara här och det är skönt att ha lite folk omkring sig.

Det kryper i hela kroppen mest hela tiden. Vissa stunder är det något bättre. Längtar till kvällen, för morgonen och dagen är värst för mig.

m-m
lör, 2014-05-10 - 16:48

... och välkommen hit.

Känner igen, och kommer ihåg känslan du beskriver. Det är bra att du har koll på vilka tider som är känsligast för dig. För mig var det em och kväll. Mitt tips (som du får oombett) är att boka in saker, t.ex. simhallen, eller vad som helst, som du kanske inte brukar göra, för att ha något som håller dig uppe vid de tidpunkterna. Försök också hitta något där du kan få utlopp för det där krypandet i kroppen, som man tidigare matat med alkohol. Träning, t.ex. funkar bra för mig och flera andra tror jag.

Trösten är att det blir bättre, ju längre tiden går.
Lycka till, och hoppas att kvällen blir bättre. Du kommer att känna dig stärkt på måndag över att ha klarat din helg!
/m

kruven
lör, 2014-05-10 - 21:52

Satan i gatan vad tuff den här dagen har varit. Inte för att jag har övervägt att dricka utan för att alla känslor och tankar jag tryckt undan med hjälp av alkoholen har fått finnas och upplevas. Rastlöshet, hopplöshet, ångest etc etc. I morgon är det söndag och ännu en ledig dag innan det vankas arbete på måndag. Det ser jag fram emot, upplever det som enklare att vara nykter vardagar. Valet att vara nykter känns intakt, men jag tänker börja med att vara nykter resten av den här kvällen och i morgon.

ha det fint alla

Daenerys
lör, 2014-05-10 - 22:58

Bra att du hänger i! Jag hade ångest i ett år efter att jag slutade dricka just för att jag använt alkoholen till att trycka undan ångest som behövde komma ut och bearbetas. Jag gick faktiskt hos psykolog någon gång i månaden och pratade om mina ångestproblem men nämnde där aldrig alkoholen. Jag hade sökt hjälp tidigare för kanske 10 år sedan för min ångest och en depression som jag hade då och psykologen frågade om jag drack vilket jag svarade ja på. Då fick jag ingen hjälp för jag var tvungen att sluta dricka först... Jag drack ju för att jag mådde dåligt så det blev liksom hopplöst.

Bra att jobbdagarna funkar bättre för dig för de är ju fler än helgdagarna! För mig var det precis tvärt om. Jag var så trött och uppgiven efter jobbet att jag inte kunde stå emot, men hade det lättare på helgerna. Att jag slutade mitt gamla jobb var en anledning till att jag kunde sluta dricka. Jag jobbar mindre nu och har ett bättre jobb!

Idag har jag haft en bra dag. Var ute i skogen och gick en lång promenad. Kände mig sedan tillräckligt styrkt för att klara av mataffären. Valde dock en affär där man inte behöver gå förbi ölhyllan :)

Ha de bra!

Robin
lör, 2014-05-10 - 23:14

Många blir hypokondriska, deppiga och får ångest vid stor alkoholkonsumtion. Enligt en god vän, tillika läkare så kan det bero på att ämnen som får en att tänka positivt och rätt trycks undan av alkohol. Efter tre månaders nykterhet så är dom ämnena i balans igen, kämpa på och håll dej nykter så skall du se att du mår bättre och tänker mer positivt. Har själv varit nykter i 12 veckor nu och känner att min hypokondri och ångest byts ut mot bra tankar.

Kämpa på, kram R

Daenerys
lör, 2014-05-10 - 23:48

Det är helt sant att alkohol orsakar ångest och deppighet samt även sömnstörningar då det påverkar signalsubstanser som serotonin. Vissa personer som jag själv började dock dricka delvis på grund av dåligt mående. (Jag har haft ångest åtminstone sedan 6 års ålder och första gången sedan dess som jag fick känna mig ångestfri var min första riktiga fylla vid 16 års ålder.) Sedan blir det förstås en ond spiral av den verkliga ångestproblematiken och den som orsakas av alkoholen. Den förra behöver man arbeta med och den senare går över av sig själv. Det är upp till var och en att tänka efter vad som är roten till deras eget dåliga mående.

kruven
sön, 2014-05-11 - 08:58

Nu har jag varit nykter en vecka och det har varit en mycket upp och ner. Men jag tänker inte slå mig för bröstet och tro att saken är biff. Inser att jag har många tuffa år, månader, veckor, dagar, timmar, minuter, sekunder framför mig...

Har nu på morgonen lyckats läsa igenom tråden på nytt och jag vill tacka för fina inlägg och insikter som ni delar med er av. Själv känner jag att jag inte kan dela med mig av tips och liknande då detta ännu känns så oerhört skört. Tiden får utvisa om/när jag känner mig mogen.