Hej på er alla!

Kallar mig Wilja här och detta är mitt första inlägg på forumet.

Min överkonsumtion av alkhol är ganska ny(?). Jag har druckit för mycket knappt ett år.

Det var en räcka negativa och jobbiga händelser i livet som fick mig att hitta till "vintrösten". Vinet har tidigare bara varit förknippat med fest, helg eller någon enstaka gång ett par glas mitt i veckan.

De sista månaderna har jag druckit varje dag. Dock inte i sådana mängde att jag "spårat ut" eller fått minnesluckor.
Men ändå alldeles tillräckligt för att kropp och själ ska protestera. Dessutom har extrakalorierna lagt sig på magen, och sugen efter mat och snacks ökar ju också när man dricker.

Problemen i mitt liv är kvar, och uppenbart är att jag har skaffat mig ett problem till nu: vinet.

Förra veckan började jag ta tag i drickandet lite halvhjärtat. Jag var nykter tre dagar.

Igår var jag också nykter, och det är nog därför jag vågar registrera mig här nu.

Är dock redan orolig för hur det kommer att gå i kväll.

Det är väl jag och min vilja som ska bestämma. Men när oron tar över är det så lätt att glömma alla goda föresatser.

Har läst här en tid och stämningen verkar vara god och välkomnande. Och nu har jag tagit steget att registrera mig här (fast jag knappt vågar)!

Wilda

Wilja

Redan innan jag har hunnit få något svar eller någon kontakt här börjar tankarna dribbla med mig och jag tänker att jag kanske skulle ta och köpa en flaska vin i alla fall...

Jag avskyr det här ältande fram och tillbaka, ja eller nej.

NEJ är rätta svaret.

Men sen kommer dom andra tankarna, ursäkterna och suget. Vill och inte vill.

Hur ska jag stärka "NEJ:et" (till att dricka) och motivera "JA:et" (till att vara nykter)?

Pellepennan

Välkommen hit Wilja!

Du är på rätt väg och nu har du en tid framöver där du bör göra inget annat än att se till att inte fortsätta dricka. Vet som sagt inte hur allvarligt dina problem är men det finns en filmsnutt som jag tycker skildrar ganska bra hur det fungerar.

Handlar om att få det nyktra jaget att bli starkare än det onyktra eller missbrukaren. A:et kan finnas både i din omgivning. Vänner etc. men det kan även finnas i dig själv tror jag. Det jag sysslar med här på forumet är mitt sätt att umgås med andra som gemensamt vill få det nyktra jaget att växa.

http://www.youtube.com/watch?v=Ox_DYxdkQRA

Enerverande musik, men tankvärt.

Lycka till Wilja!

//PP

Wilja

Tack för youtube-klippet och ditt svar.

Ja, att få det nyktra jaget att växa är min önskan. Och det känns fint att ha hittat hit.

Tyvärr lyckades jag bara att hålla måndagen nykter (skäms).
Är ändå lite-lite glad för att jag lämnat kvar en liten skvätt i flaskan de kvällarna jag har druckit.
Det är ingen stor sak, antar jag, men för mig var det ett sätt att hålla lite i kontrollspaken.

Nöjd över att jag började reflektera över mitt drickande innan det gick på tok för långt. Jag vill ha en förändring, samtidigt som jag är rädd att släppa "vintrösten". Tänk så fort det gick att skaffa sig denna farliga ovana.

Hur talar ni med er själva för att lyckas?
Jag behöver lite stöd och kraft och peptalk.

Det finns mycket mer erfarna här på forumet, men just här får du hålla till godo med mig ;-) Själv har jag inte druckit på en vecka! Jag vet inte vad man ska göra riktigt, men det enda som funkat för mig är att ta en liten stund i taget. Nu har jag klarat en sekund, en minut, en timma och till slut en dag. Tänk inte längre än varje stund - då tappar man greppet. Det gäller att inte ta det där första glaset. Tänk att nu väljer jag att vara nykter och det är bra. Sedan får vi se. Men nu är det så här. Då plockar man ner tillvaror i mindre beståndsdelar, vilka är lättare att hantera. Just nu är det så här. Sedan har det varit jätteskönt att få skriva lite här på forumet också.

Stor kram och lycka till!

Wilja

Ja, Muränan. Det är väl en stund i taget som gäller. Jättebra att du har klarat en vecka! Glädjer mig med dig!

Just nu känns det okej. Men det är framåt eftermiddagen som tankarna och suget börjar komma.

Jag är sjukskriven (av en helt annan anledning än vinet) och all tid jag har (även om den behövs för att det jag är sjukskriven för ska läka) gör att jag känner mig ensam och har alltför mycket tid över till grubblande och framtidsoro.

Som jag skrev tidigare blev vinet min "tröst" efter en separation och numera dricker jag både lite som "tröst" samt för att tiden ska gå och för att få en liten kick.

Jag har inte riktigt nått fram till NEJ och STOPP ännu. Men jag vill dit. Skriver ett par rader om nackdelarna för att påminna mig själv och stärka NEJ.

Så spännande och trösterikt är det då verkligen inte att dricka vin varje kväll. Jag har snarare börjat uppleva det som ett tvång och något tråkigt. Tiden som bara går när jag är berusad eller halv-helfull vill jag egentligen lägga på annat. Även om jag inte dricker så att jag blir så hemskt bakfull (med huvudvärk, minnesluckor osv) så märker jag att jag är mer orolig och ångestfylld på förmiddagen när jag har druckit och min initiativförmåga har, på det stora hela, minskat.

Hur har det sett ut för er andra? Har NEJ:et bara kommit från en dag till en annan efter en hemsk fylla, eller har ni också (som jag håller på med nu) "resonerat er dit"? Jag har läst en del, men om någon vill ta sig tid att skriva så blir jag glad.

Så rädd att jag inte ska klara det här (trots vetskapen om att så många har en längre historia med alkoholen och dricker så mycket mer OCH ändå klarar det).

Förstår att du är rädd. Det är jag också. Det är nog vi alla här... Det spelar ingen roll för oss hur mycket "alla andra" dricker. Det är vårt eget drickande som vi måste klara av... Jag är är just nu mest rädd för semester...

Mitt "nej" har växt fram, tror jag. Jag har länge känt och förstått att jag måste dra ner. Sedan har jag hela tiden hittat på ursäkter och förklaringar och inte ansett att det är så farligt eller att jag inte vill sluta dricka. Förrförra söndagen vaknade jag med rödvinsångest och kände att jag ORKAR INTE HA DET SÅ HÄR LÄNGRE! Jag vill inte säga & göra en massa dumheter hela tiden. Jag vill inte vakna med ångest. Ångesten gör mig helt knäpp!! Känns som om jag ska sprängas och huvudet flyga i bitar. Tänker att det vore bättre om jag inte fanns. Sedan lättar ångesten fram på dagen och är glömd till eftermiddagen... Here we go again!

Vet inte varför jag bestämde mig den här gången, men det fick liksom vara nog nu. Vägs ände. Men det är bara 11 dagar sedan. Jag är långt ifrån att vara i hamn. Men när jag läser våra kära veteraners trådar på forumet, så inser jag att man nog aldrig kommer i hamn. Tror att Adde skrev att man aldrig är mer än en armslängd från flaskan än en nybörjaren.

Lycka till och skriv av dig! KRAMAR TILL DIG

konstnären

Jag vet inte riktigt när det gick över gränsen för mig. Jag liksom bara gled iväg och drack mer och mer.
Ångesten kom sista två åren, som ett litet brev på posten. Begrep liksom inte att det var A. Drack ännu lite mera.
Till slut kunde jag inte sova mer än ett par timmar sen gick jag upp på natten och drack för att döva ångesten.
När jag nu skriver detta ryser jag. Men det var min verklighet och jag kunde till slut inte ta mig ur det h-vetet.
Blev ju avgiftning 4 dygn på medicin. Där och då bestämde jag mig, det var den 10 september 2013. Fanns liksom
inga val. Jag valde att vara här. Ibörjan hade jag en goja i huvudet hela tiden och värst var det på e.m. Som sa
nu har du varit duktig, lite belöning kanske. Det var det allra jobbigaste att inte ta glas nr. 1 som jag vet skulle
bli 10 glas vin. Nu ser jag bara fördelar. Fått sådan hjälp här inne.
Egentligen har jag det bra mycket bra, bara jag låter bli glas nummer 1.Hade ingen som helst glädje sista tiden i A.
Kämpa på
Konstnären

Wilja

Vad glad jag blev när jag loggade in och du, Muränan, undrade hur jag mår och hur det går.

Det går inte alls bra. Jag har ändå haft kvällar med "bara" 2-3 glas vin och känt mig helt nöjd med det.

Vanligtvis dricker jag ca en flaska per kväll. Ibland lite mer, ibland något mindre.

Livet känns övermäktigt just nu, och jag vet att det är därför jag dricker.

Det vore fint med lite peppning!

Glad för alla er som det går bra för!

Kram Wilja

Jockew84

Hej, det e intressant det där, hönan, äget, ångesten, alkoholen.
För mig personligen varvdet min ångest som började och därför dricker jag för mycket.
Det tuffa för såna som mig är att först sluta med alkohol, men sen också tampas med ångesten helt nykter, vilket faktiskt är ett helvete,
Aja, lycka till allihopa

Vickan69

Du kan och kommer att må bättre. Om det är svårt se till att du inte ens kan dricka de första dagarna så kroppen börjar avgifta sig. Hitta ett sätt som du tror fungerar för dig.

Lycka till! Du kommer att klara det.

Roligt att höra av dig igen! Omständigheterna kunde väl förstås vara lite annorlunda... Fortsätt att läsa och skriva på forumet. Det ger hjälp. Jag tror absolut att du klarar att sluta igen. Varför inte idag? Även om livet är tufft, så blir det inte enklare med alkohol. Vi lurar oss själva med det tyvärr. Nä hörru - ta nya tag, så kämpar vi tillsammans igen!! Det går!

Stor kram

Wilja

Jag skjuter upp dagen då jag ska vara nykter gång på gång...
Hur kan ni? Varför kan inte jag?

Tror att jag snart "firar" 1 år med vinet. Tidigare drack jag "normalt".
Håller mig fortfarande till ca en flaska. Men jag är så trött på det här konstlade vinlivet nu.

Jag önskar jag kunde hitta viljan inuti Wilja.
Ni kanske kan hjälpa till att locka fram NEJ och kraft?!

Detta är inte roligt längre.

Ebba

Det är inte du som är dålig som inte kan låta bli att dricka vin.
Du är fast i ett beroende nu.
Det blir så till slut.
Varning på Alkohol-reklam lyder ofta:

"Alkohol är beroendeframkallande"

Det är på allvar så och det har du nu fått erfara och lever i/med.
Fint att du skriver just idag för Muränan nämnde dig idag - att du är en av dem hon saknar.
BRA att du skriver här idag för nu behöver du hjälp för att lyckas bryta dig loss ur vinets hårda grepp om dig.

Kram Ebba

Wilja

...ett snabbt svar var vad jag behövde nu. Tack Muränan som frågat efter mig!
Det är bra att vi håller ordning på varandra här.

Känner mig rädd. Tänker att jag inte vet hur jag ska klara av en kväll utan vinet. Tror att något hemskt ska hända.

Men vad kan hända mer än att jag får sug att dricka? Min konsumtion är inte så hög att jag kommer att ligga och skaka av abstinens. Det tror jag i alla fall inte.

Ebba

- Ring socialtjänsten i din kommun, be att kopplas till missbruksrådgivning/missbruksenhet. Be om HJÄLP.

- Gå till vårdcentralen och lägg korten på bordet, var 100% ärlig med hur mycket du dricker annars finns risken att du inte får rätt stöd/hjälp.

- OM du har barn var INTE rädd. En förälder som inser sina problem, ber om hjälp och är ärlig är en BRA förälder som efter det har rent mjöl i påsen som har bett om hjälp att förändra sitt liv som just nu inte är så härligt att leva som det borde vara.

- Sök på Anonyma Alkoholister på nätet, se vidare tips och råd väl där.

Nu när du läser mina råd kanske Alkoholdjävulen som härjar i dig sparkar bakut:

"Aldrig i livet, jag har inte SÅ stora problem. Galna människa vad är det här för hemska råd? Jag fixar nog hellre det här själv. Usch aldrig att jag berättar hur mycket vin jag dricker för en läkare!"

Jag förstår en eventuell sådan reaktion men av vad du skriver hör jag att du har tappat kontrollen och makten över ditt liv och att du verkligen inte orkar mer och behöver hjälp att vinna över vinet och återfå dig själv.

Kram från ännu en som vet hur det känns.

Ebba

Jag botade mitt hemska mående av alkohol med mer alkohol. SinnesSJUKT och otäckt hur fel allt blir.
Det är läskigt och ett helvete att vara fast i Alkoholens mörka och fuktiga grotta.
Jag berättade för min läkare. Vet inte vad jag hade varit så rädd för? Hans reaktion var totalt lugn, höjde inte ögonbrynet. Undrade bara om jag ville ha mer hjälp att lotsas vidare till där rätt hjälp finns att få.

Det är tyvärr så OERHÖRT vanligt med alkoholproblem - Alla läkare möter det i stort sett dagligen förklätt till sömnoroblem, högt blodtryck, magsår, depression, panikångest, hypokondri m.m De ska vara beredda att råda den som vågat säga sanningen och be om hjälp.

Men hej Wilja!!

Såg du att jag nämnde dig IDAG??? Vi satt och räknade upp dem vi saknade och undrar hur det går för. Vad härligt att du är här igen - fast klart att det inte är härligt att du kämpar med ditt vinliv... Det finns egentligen inget mer att skriva - än allt det som Ebba skriver i sitt mycket kloka och insiktsfulla inlägg ovan. Be om hjälp Wilja! Det går att leva utan alkohol, men ibland behöver man hjälp för att komma vidare.

Fortsätt gärna och skriv här! Kämpa på. Som jag nyligen skrev i min (nya) tråd; "jag säger inte att det kommer att bli lätt - men jag säger att det kommer vara värt det".

Bamsekram

Bältdjuret

Hej!
Känner verkligen igen mig i din beskrivning. Dricker vin varje kväll, fick nog i fredags och kämpade på tills igår kväll då jag helt plötsligt bara gav efter. Nu tänker jag vända det till något positivt. Dag 1, nu kör vi Wilja!!