Hej!

Jag har sån otrolig ångest så jag vet inte vart jag ska ta vägen, kryper ur mitt eget skinn snart.

I lördags var jag ute på krogen, med några vänner och pojkvän och det blev helt enkelt några shottar för mycket och jag blev helt dyngrak och minns iprincip ingenting.

Det sista jag minns är att jag och min pojkvän och nån annan tar en shot, sen är resten av kvällen helt svart. Minns inte hur vi kom hem eller någonting, har ett litet svagt minne att jag storlipade för trodde jag hade tappat mina nycklar, men de låg i fickan där de alltid ligger så aa..

Minnesluckan varar på ca 3-4 timmar där det är helt svart. I min mobil fanns bilder där jag stod i ett dj-bås och lekte DJ, med en äcklig ful jävel som försöker tafsa på mig, och bara där känner jag mig som världens sämsta flickvän.

Jag mår bara så OTROLIGT dåligt, för tänk om jag gjort något som jag glömt helt bort, som tillexempel ha kysst någon?
Jag står knappt ut med mig själv för är så otroligt äcklad ifall detta ska ha hänt. Vi har precis flyttat ihop men jag kan inte glädjas åt någonting för jag känner mig som en jävla svikare.

Det är inte första gången detta händer, att jag får minnesluckor och inbillad otrohet, dock har jag aldrig varit det, det har jag fått bekräftat. Men det är min största rädsla, att jag skulle vara det och svika den jag älskar mest och därför mår jag så otroligt dåligt att jag inte minns ett skit, kan inte släppa tanken på att jag kanske har varit det när jag egentligen borde vara absolut lyckligast i världen. Jag skulle aldrig kunna förlåta mig själv. Dock ska det tilläggas att det finns inte några som helst belägg för att jag har varit det, men det är en rädsla som håller på att knäcka mig totalt.
Snälla hjälp, vad ska jag göra?

scar

Jag vet faktiskt hur du menar och hur du känner dig.. Det är ju ett av alla problem alkohol ger oss. Att vi tappar spärrar och sunt förnuft. Men om du vet att inget har hänt så är det "bara" att släppa det. Lättare sagt än gjort tyvärr. :(

Men ett tips är att du pratar med din sambo, berättar hur du mår och kanske ber honom om hjälp att stoppa dig innan det blir några shots för mycket. Även dina vänner! Det har hjälp mig ganska mycket att berätta för dom att det inte finns någon hejd på mig innan det blir för mycket. Dom har hjälp mig många gånger att stoppa när det räcker. Behöver ju inte vara alla vänner man berättar för och ber om hjälp, utan de närmsta bara. :)

Om du vet att du är så emot otrohet och att du är så rädd för det tror jag ändå att du kan lite på dig själv, att du faktiskt säger nej.. Kanske bara är så denna gång att du inte minns att du sagt nej/stopp till han som var dj?
Nästa gång du går ut så försök att ha i åtanke hur du mått tidigare när du blivit för full, det kan också vara en motivation att tacka nej till t.ex shots?

Ett annat tips är ju kanske att ta dig en funderare på hur du dricker, om det är nått du kan försöka dra ner på, som du blir på tok för full av osv.. Jag vet t.ex att shots är som att skjuta mig själv i foten. Jag klarar inte av att dricka sprit. Och det ser jag som ett steg i rätt riktning.. Man måste förändra för att kunna förbättra. Om det så bara är det lilla.

Jag vet inte om mitt svar var till så mycket hjälp, men jag ville bara att du skulle veta att jag vet hur det känns..
Och dela med mig lite av vad som hjälp mig!

Stor kram! / S.