Är som rubriken säger, 25 år. Har bra arbete, fina vänner och livet ligger vid mina fötter.
Började dricka när jag var 13. Vid 18 så dog min morfar (som var hela min värld) och jag flyttade hemifrån och började arbeta som bartender. Fest 7 dagar i veckan. Har haft många karatefyllor och ångestfyllda dagar sedan dess. Senaste året så har jag inte druckit lika ofta men fortfarande lika mycket. Och ännu fler minnesluckor på det.
Vill inte kalla mig själv för alkolist, men jag har definitivt riktiga problem med alkoholen. Har försökt att sluta flera gånger om men inte lyckats; alltid tänkt att den här gången blir annorlunda. Och så klart blev den inte det. Den blev istället nästan värre.
Jag vet att jag måste sluta dricka helt, men hur står jag emot? Alla jag känner dricker alkohol. Jag känner inte att AA är någonting för mig, men hur går jag till väga? En dag i taget? Känns som årtiondets största klyscha. Jag är livrädd för vad som kommer att hända om jag dricker igen.
Jag vet verkligen inte vad jag ska ta mig till eller hur jag ska gå till väga. Jag vågar inte erkänna det för mina vänner och bekanta för det känns som om jag är (och som om att dom kommer att tycka) alldeles misslyckad. Som om att dom inte kommer vilja fortsätta att umgås med mig.

Jag vill tro att jag klarar av det här själv, men jag är inte så säker.

Jkalk

Hej.

Jag känner igen mig så mycket i det du skriver. Är i samma ålder och har nog ganska stora problem. En livsavgörande händelse fick mig att nästan gå under för ungefär 2 år sedan. Jag tog mig upp igen enbart för att nu sitta och dricka folköl så fort jag är ledig. Jag älskar alkohol, har gjort sedan första gången jag provade det. Jag vågar prata med folk, känns som att det är det enda sättet att träffa någon tjej osv osv. För att försvara mitt eget beteende så är det ju ändå "bara folköl" men när man byter närbutik varje dag enbart för att det känns pinsamt att köpa öl samt att man efter det första sexpacket cyklar en lång bit i natten för att kunna köpa ett till så är det inte okej längre. Jag är även ute med kompisar, lyckas hålla det på en rätt okej nivå förutom några gånger då det är totalt svart. Nu känns det som att folk dock börjar märka det. Ringarna under ögonen blir mörkare och plånboken tunnare. Har världens bästa jobb, underbara vänner men ändå håller jag på såhär. Jag har inget bra svar till dig, min vän. Det sägs att man mår bättre och bättre när man "kommer ifrån det" Det gäller väl bara att hålla ut. Jag har ikväll fått nog. Kommer nog inte sluta helt, men det här beteendet får mig att riskera att sjunka lika djupt som jag har varit. Någon gång i månaden kan det vara okej att gå ut, men då bara några öl och sen får det vara nog. En stor önskan för mig är att ibland kunna gå ut nykter och ha lika kul. Känns väldigt långt borta men alkoholen är fruktansvärt destruktiv och vi måste klara det här.

Jag önskar dig all lycka till min vän.

MVH

Behöver hjäl

Hej,
Tack för ditt svar. Kanske en konstig fråga, men varför väljer du att just dricka folköl?
Jag har dock blivit medveten om att jag aldrig kommer ett kunna dricka "bara ett glas" och det känns fruktansvärt då jag faktiskt tycker väldigt mycket om vin. Arbetar även fortfarande med alkohol även om jag inte längre är bartender.
Hoppas innerligt att det blir lättare med tiden.

Annasofia

Hej
Jag känner igen det. Det går inte att dricka ett glas vin. När jag väl har börjat så kan jag inte sluta. Är 36 år och har haft det såhär sen i tonåren och är så jävla trött på det. Nu får det vara nog. Hur många gånger har man inte gjort bort sig, ramlat, sjukat sig från jobbet, ringt pinsamma telefonsamtal. Är det värt det? Men kan inte tänka att jag aldrig mer kommer dricka vin utan måste tänka en dag i taget. Känner med dig, det är en sorg...

Kram