av Izzy

Hej! Jag är ny här. Är sambo med en man som är alkoholist:( Vi har två barn tillsammans på 16 o 21 år. De har varit med om så mycket och jag har så dåligt samvete för att jag har låtit dem växa upp i sånt kaos! För han är inte snäll när han dricker! Han gapar ,skriker o säger taskiga saker. Jag kan inte ta mig ur det här på egen hand. Jag tog mod till mig efter sista bråket då min ena dotter sa att hon kanske inte ville komma hem mer o min andra dotter hade fått höra en massa skit. Ja sa att jag skulle sova borta den natten och att han är alkoholist och behöver hjälp o att han har gjort våra barn så illa ! Men då sa han att han skulle sluta dricka och bad om ursäkt som han aldrig brukar göra. Så jag gav honom en chans. Han höll upp ca 14 dagar men har så smått börjat igen:( Jag behöver råd!! Vad ska jag göra nu?? Kram Izzy

flygcert
tis, 2014-07-15 - 21:51

håll ut nu!!!
Du är stark, denna gången bär det hela vägen!!!
Bestäm dig för ditt mål och visualisera det framför dig!!!

Jag oroade mig för tusen saker innan min flytt (att inte ekonomin skulle gå ihop, att barnen skulle komma i kläm, att jag skulle göra fel osv osv osv) - men allt löser sig! Det är jobbigt först, men sedan blir det bara bättre och bättre!

Kramar till dig!!!!

Izzy
ons, 2014-07-16 - 16:47

Det känns så skönt att ha sådana stöttande vänner här!! Det betyder så mycket!
Jag känner mig starkare när ni tror att jag klarar det.
Jag ska verkligen kämpa för att ta mig dit jag vill den här gången.
Jag ska också försöka att söka hjälp för annars vet jag inte om jag klarar det.
Jag försöker att tänka hur jag vill att min framtid ska se ut men allt är så rörigt nu.
Tänker på vad du skrev Flygcert att du oroade dig för allt möjligt men att det löser sig.
Det känns bra att höra att andra klarar det och då känner jag att jag måste också göra det.
Tack än en gång för att ni läser och hjälper mig!!
Kram<3

Mittendaliv
tors, 2014-07-17 - 21:46

Vad har du för alternativ? Vi vill ju ha förändring! Bra om lägenheten ni bodde i tidigare finns kvar för dig. Allt kommer lösa sig när du blir fri från detta... Strunt i tankar på ekonomi i sånt just nu. Heja dig!

Izzy
mån, 2014-07-21 - 15:17

Vad har jag för alternativ ? Jag måste göra det här nu!
Har hört att det även finns en trea ledig på samma ställe nu och det är ju det jag vill ha.
Jag har bara så svårt att ta luren och ringa det där förbaskade samtalet och fråga om lägenheten är ledig!! Tänker också på min dotter som inte vill bo kvar i den här byn pga massa tråkigheter som hänt henne här.
Ja ja får se hur det blir!

Izzy
tors, 2014-07-24 - 12:34

Det känns skönt att jag har gjort det!!
Jag tyckte verkligen att det var jättejobbigt att göra det, men det gick bra.
Den som svarade hade inte riktigt koll på det men trodde att lägenheten var ledig.
De skulle ringa mig idag och tala om närmare.
Jag är så. Otroligt orolig för det här!!
Tänk om lägenheten nu är ledig, då måste jag ju tala om för familjen att jag ska kolla på den och att jag vill flytta!!
Det jag är mest rädd för är hur min yngsta dotter kommer att ta det. Lilla gumman, jag vill att hon ska ha det bra och jag tror att hon blir arg på mig.
Det bara snurrar i huvudet, hur det ska bli med allting.
Hur vi ska dela upp saker och hur det blir med det ekonomiska bl.a.
Nu ska jag vara ärlig, jag skäms att skriva det här men här kan man väl skriva allt?
Jag har fortfarande kontakt med mannen som jag berättade om förut, vi pratar och sms:ar varje dag. Det känns så otroligt bra med honom. Han är lugn ,trygg rolig,snygg och han är singel!'
Han säger att han kommer att vänta på mig. Jag tror inte att det är en tillfällig förälskelse, det här är något mer!!
Som jag skrev förut har vi bara träffats vid två tillfällen o han bor 80 mil från mig.
Nu är det så att han tänker komma hit nästa vecka och hälsa på en släkting och så vill han träffa mig.
Det var inte så här det var tänkt, jag skulle ju vara själv när jag har flyttat o försöka hitta mig själv igen!! Det hade säkert varit det bästa.
Men vad gör man när man känner så här för någon?
Han gör så att jag mår bra och det var så otroligt länet sen jag kände så.
Har också så dåligt samvete att jag blev tvungen att ljuga för min dotter när hon kom på mig att prata med honom, jag sa att jag pratade med min kompis.
Mår jättedåligt över det, brukar aldrig ljuga för mina barn:(
Är jag en hemsk människa?
Jag var bara tvungen att skriva ner mina tankar för allt snurrar för mig nu!!
Kram

mulletant
tors, 2014-07-24 - 13:52

du närmar dig stunden för sanningens ögonblick, den stund när du ska tala klarspråk med familjen. Så klart du är fylld av bävan.... det tror jag alla, eller åtminstone de allra flesta är inför ett sånt steg. Att berätta för sina närmaste att livet kommer att förändras. Förändras mycket. Och det är du som står för avgörandet - men det är inte du som fört livet dit. Du har förstås varit delaktig i ert gemensamma liv men du är inte ansvarig. Inte för mer än din del.... och den jobbar du med så bra du kan! Du har försökt, du har tänkt & känt, du söker hjälp. Du har gjort och gör vad du kan, lita på det!

Beträffande dottern så måste hon få vara arg. Arg, besviken, ledsen, sorgsen.... hon äger rätten att känna alla sina känslor och det är fint om du kan ge henne utrymme att uttrycka dem MEN det betyder inte att du ska ändra ditt beslut - det är du som är vuxen och äger rätt och ansvar att besluta var dina krafter, din ork och din lust att leva som du haft det tar slut. Dottern har sitt liv framför sig och ska snart bestämma om sitt eget liv.

Och du ska inte skämmas över dina känslor för den andre mannen.... däremot kan jag förstås påminna om Barbro Hörbergs text om frusen flicka... Ta det lugnt. Jag blev frestad att skriva "fjärrförälskelse" som ett beskrivande ord. Njut av den, njut av att kunna känna varma goda känslor. Njut av allt gott du får men ge dig tid. Ta det lugnt. Du har resten av livet framför dig. Kramar / mt

Izzy
tors, 2014-07-24 - 14:35

Det känns alltid så bra att läsa det du skriver till mig.
Jag känner mig lugnare på nåt sätt, det känns bra att få bekräftat att jag inte tänker helt galet.
Får se vad som har hänt i mitt liv innan kvällen.
Jag är jätterädd men samtidigt vill jag att det ska bli ett slut på det här!!
Jag är inte van att ta beslut och så måste jag ta ett så stort beslut som kommer att livet kommer att förändras för flera människor förhoppningsvis till det bättre!
Kram

Mittendaliv
tors, 2014-07-24 - 22:03

Kanske just den här kvällen som det händer. Jag hoppas du har kraft att genomföra den förändring du vill och är värd!
Ang din dotter så är det nog bara sunt att hon visar sina känslor. Hennes sorg kommer vara en missbrukande pappa och inte en mamma som lämnade när det gått lite tid. Att föräldrar skiljer sig är trots allt ganska vanligt idag. Jag tror det är lätt att medvetet eller omedvetet "gömma sig" bakom sina barn för att slippa ta egna beslut som förälder. Med risk för att låta lite hård.
Det kanske är bra att den nya mannen bor på så långt avstånd för då har du också mycket egen tid. Njut av de fina känslorna han väcker i dig. Såklart har du rätt till ett privatliv som mamma och behöver inte dela med dig av allt till barnen. Jag minns att min pappa brukade säga "jag har faktiskt ett eget liv" ibland. En chock för mig som tonåring ( hur är de möjligt att de har ett liv utan mig) men så himla rätt ju, vi brukar skoja om det ibland nu jag och pappa :)
Kram till dig!

Kaeljo
tors, 2014-07-24 - 22:08

Hur har det gått för dig Izzy? Jag har nog också förhoppningsvis bestämt mig för att skiljas nu. Det känns gott att ha bestämt sig. Vi har semester nu och det har varit mycket drickande. Han är full nästan varenda dag. Jag hatar honom när jag ser hans fulla uppsyn. Jag har nog också tappat alla känslor för min man, precis som du.
Precis som du har jag flera gånger sagt att jag inte kommer att orka leva med honom när han dricker. Vadå inte orkar, säger han bara då, Sedan är det precis som vanligt igen.
Min tanke är att jag ska säga att jag vill skiljas om några veckor. Jag ska resa bort med en väninna om ett par veckor och sedan är båda mina barn bortresta nu och jag vill att de ska vara hemma när jag säger detta. Jag har också pratat med min mans bror och hans sambo och känner verkligen att jag har deras fulla stöd om jag väljer skilsmässa.

flygcert
tors, 2014-07-24 - 22:38

Blir så glad av att läsa!
Och jag tänker att du verkar ha magkänslan - som mt skriver så har de flesta en otrolig oro när de ska berätta om en så stor förändring, men jag tänker att du verkar också känna att det är rätt beslut.
Jag vet att barnen får en att änka och agera på andra sätt, men detta är viktigt både för dig och för henne - att du visar att du inte accepterar vad som helst och att du väljer att göra saker som är bra för dig, och för henne, och det kommer ge henne vägledning i framtiden. Ni kommer säkert också kunna prata om det när ni får lite distans...

Den andra mannen - jag förstår dig, det. Är ju sån lycka att få känna den där känslan... För mig har det varit ovärderligt att få mina snart 18 månaders självständighet, tid att hitta mig, känna vad jag känner, stärka mig och allt, men gör som du känner känns gott!!
Stor kram!!

Izzy
mån, 2014-08-04 - 09:29

Som skriver och stöttar mig!!!'
Men just nu känns livet verkligen som skit ännu mer än det varit!
Är så ledsen och vet inte om jag orkar mer!
Båda mina barn mår så psykiskt dåligt och jag att mkt beror på deras uppväxt där jagockså har stor skuld!
Jag vet inte hur jag ska kunna hjälpa dem.
Min yngsta dotter har i alla fall gått med på att ta imot hjälp. Det känns som allt har gått för långt och att det är för sent.
Tänk om de aldrig blir lyckliga!!
Jag är så orolig för dem de känns som de inte ser någon mening med livet och att det inte finns någon utväg!!
Jag vill inte vara med längre , orkar inte!!

Mittendaliv
mån, 2014-08-04 - 19:54

Vad tråkigt att höra! Jag har undrat hur du haft det.
Jag tror du måste försöka hitta kraft nu! En förändring måste till. Har du fått någon hjälp? Finns människor runt er som stöd? Ett hem där ni kan få ro kanske är en början?
De har livet framför sig dina barn och kan visst bli lyckliga. Jag tror framförallt att du måste hålla fokus på att göra dig själv lycklig. Mår du bra kommer de må bättre. Många av mina vänner har bara en fungerande förälder och det räcker för att ha ett bra liv som vuxen. Fortsätt skriv av dig!

Kram och styrka till dig!

flygcert
mån, 2014-08-04 - 22:22

Izzy - jag vet så väl att när jag var mitt i separationen och tänkte att jag hade nått min botten, då blev det bara värre... Men det kommer en vändpunkt, bara håll ut!!! Det är sååå jobbigt när allt känns skräp, och så kommer det kännas ett bra tag - men det vänder, jag lovar dig!!!!
Jag fokuserade med hjälp av min samtalskontakt mycket på det som exet gjort mot mig (det är så lätt att bara minnas det fina och bra när man väl lämnar och sitter där ensam och galet osäker) och dessutom försökte jag ta mig ut på tvångspromenad varje dag. Och till slut vände det - det blir bättre!
Men låt det vara hemskt och jobbigt, gråt, skriv här, prata med vänner, samtalskontakt osv, härda ut - det kommer stärka dig!!!

Kramar!!!

Izzy
tors, 2014-08-07 - 10:43

Ja nog blir det värre o värre allt men jag tror aldrig att det blir bättre!!
Som det känns nu så är jag bara så otroligt ledsen för att det har blivit så här.
Det känns som att jag inte orkar längre, är för svag, kan inte hjälpa mina barn för det är för sent. Jag känner mig som en usel människa och mamma sim inte har gett mina barn den trygghet som de behövde och behöver!
Hade ett samtal med min yngsta dotter i går och hon sa många sanningen ord till mig och det är ju sant!!
Hon vill inte flytta med mig utan vill ha en lägenhet där hon går i skolan för hon vill vara själv, tycker inte att.vi går så bra i hop.
Det känns som hela mitt lov rasade ihop när hon berättade för mig hur hon känner!!
Jag vill bara gråta o gråta, hur i helvete ska jag lösa det här? Det går inte för det är försent och jag måste leva med den här skammen och ångesten över vad jag gjort mot mina barn.
Du skrev Mittendaliv liv att du hade vänner som klarat sig bra med en fungerande förälder men tyvärr så har mina barn inte haft någon:(
Och jag vill tro dig Flygcert när du skriver att det blir bättre men jag kan verkligen inte förstå hur det ska kunna bli bättre för min del:(
Kramar till er<3

aeromagnus
tors, 2014-08-07 - 18:18

Vi alkoholister, missbrukare eller beroende är egoister och vi har alltid en orsak till atg dricka. Din man har allvarliga problem men det vet du innan. Du har också vidrört en öm punkt. Att din man har problem med A och då går man i försvar. Jag hade inte heller problem. Däckade full i sängen mm, förstörde semestrar mm. Inget jag är stolt över men man kan förändra sig om man vill. Du har hamnat i ett medberoende vilket är vanligt. Alanon vid AA kan vara ett stöd för dig. Anledningen att han inte vill prata med dig är skuld och skam. Din man har inte insett sina problem och jag tycker det var dtarkt av dig att gå. Du måste tänka på dig själv och ditt barn. Du kan inte förändra din mans beteende. Förstår all oro du har men som sagt du ska inte klä skott för din mans val. Kanske är det bra att andra får reda på hans problem med A och kan via sin arbetsgivare få hjälp med A.

Mittendaliv
tors, 2014-08-07 - 20:33

Jag tror aldrig att det är för sent! Men du måste få tillfriskna från ditt medberoende nu.. Då kommer du och dina döttrar hitta tillbaka till varandra. Helt orimligt att du ska bära hela ansvaret för barnens uppväxt, det är ju inte du som druckit och härjat hemma hos er! Du ska inte känna skam för vad dina barn har varit med om! Det kan deras pappa om någon göra. Kontaktade du alnon?

Så igen, det är inte för sent, men du måste börja skapa det liv du vill ha och som du mår bra av. Livet är inte slut än. Ni kan ha många härliga år tillsammans du och dina döttrar. Det är värt att kämpa för!