Hej
Levt med en man i nio år han uppvaktade mig i sju månader vi blev ett par och han var trevlig i tre/fyra innan han började bli lynnig, det tog flera år innan jag förstod han var alkoholist, vi träffades de första åren endast fredag/lördag/söndag . 2009 bodde vi tillsammans en natt väckte han mig och ville ha sex vilket vi hade, kanske trettio minuter efter det när jag somnat om vaknade jag av att han sparkade mig upprepade gånger sedan komenderade han mig sitt fyra timmar på soffan, där satt jag helt paralyserad och förstod ingenting, jag satt still tills han gått ut på morgonen, sedan gick jag och återvände inte tillbaka till lägenheten på tre veckor när han övertalade mig genom att vara vänligheten själv. Det höll i ca två veckor sedan började han dricka igen och med det hot om att döda mig, döda valpar, slog i kökskåp sparkade i döda ting, slängde ut mina kläder på golvet flera gånger i veckan, slängde undan min mat i soporna ibland ( jag är vegetarian och glutenallergiker hade därför lite som enbart jag åt), men jag lagade kött till honom, på natten kunde han vakna och få raseriutbrott jag sov ständigt spänd, hösten 2010 hade jag magsår och mitt undertryck var alldeldes för högt, han tvingade sig på mig sexuellt ibland och mina nej hjälpte inte mycket, han verkade inte bry sig, jag var vid det här laget oförmögen att ta mig någonstans, men på något sätt kom jag iväg till en terapeut som varväldigt bra,våren 2011 så bad jag honom sova på sin gård ( som var hans men pappan bodde där), det blev han jättesur över, vi hade varit på sjukhuset och fått antabus det var mitt krav för att fortsätta, men jag var tvungen att få sova, efter några dagar flyttade han även sina saker till gården mer för han inte tålde att jag slet på dem kändes det som, vi fortsatte att träffas på helgerna från och till han blev tagen för rattfylla men kunde sätta in alkolås och på det sättet slippa straff, testerna klarade han med nöd och näppe, våren 2013 var han nykter fyra månader inför sista provtagningen och arbetsgivaren gav honom antabus, då bestämde vi också att vi skulle flytta till mitt lilla hus som var/är ett renoveringsobjekt, jag tänkte ha kvar lägenheten som reträtt, men då sa han att hans krav var att lägenheten skulle bort om han skulle gå in i detta, jag hyrde ut den i andra hand. När jag flyttat till huset ljög han för sin arbetsgivare om att läkaren sagt han inte fick äta antabus och arbetsgivaren trodde på honom och så började han supa igen och drack nästan alla dagar sommaren 2013 och hösten, jag satt i huset vi skulle bo i utan vatten inne eller värme eller kök vilket inte bekymrade honom det minsta för han hade det ju komfortabelt på sin gård, dit inte jag kunde komma pga hans galna pappa.
Jag gjorde det bästa av situationen men mådde dåligt av allt som hänt, fick då frågan av en kompis varför jag inte anmälthonom för de olika övergreppen och då började jag fundera på det, jag hade fått jätteångest och tänkte att om jag genom en anmälan markerade inför mig själ att det inte var okey att göra så här mot mig kanske jag skulle må bättre börja läka, jag försökte prata med honom om mina tankar vilket inte gick och så gjorde jag en anmälan, han var full hela december men de sista dagarna i dec ringde han mig och grät och bad att vi skulle göra det bra mellan oss och han sa han försökt ta sitt liv genom att dricka sex flaskor wiskey på tre dagar, jag sa ja två veckor gick sedan drack han igen och denna gången slutade han inte på måndagen utan fick vara hemma från arbetet måndag tisdag, han hade etta avtal med dem att han inte fick ha mer frånvaro pga sprit men de gav honom en chans till, på kvällen ville han träffa mig och jag sa men ska inte du gå på aa? Jag vågar inte själv sa han och då sa jag att jag skulle följa med, en bra månad följde, sedan plötsligt ville han inte gå på aa, sa att han var tvungen att arbeta mycket jag trodde han börjat dricka men två veckor efter att han sagt till mig att han valde mig till hundra procent kommer jag på honom med att ha varit hos en annan kvinna och jag förstår ingenting,det var ju nu vi skulle ha det bra! Han är fortfarande nykter och nykär och har grat prata med mig här står jag och är helt förvirrad,kunde jag gjort något annorlunda? Jag tycker jag vänt och vridit på mig själv för att komma med olika lösningar, självklart har jag varitledsen men försökt vara glad eftersom han säger jag är tråkig som vill prata problem samtidigt fick jag inte vara för glad för då sa han något styggt så jag blev ledsen, jag längtar efter någon som inte finns tror jag men är jätteledsen över att hon får nu vad jag bad om, tid nu plötsligt kan han vara borta från gården hela nätter, köra med bilen som var för sönder att köra till mig och möte med, är det mitt fel det här? Har jag varit för jobbig?