Hej,

Jag bestämde mig för att sluta dricka för snart 1 månad sen. Har haft problem med alkoholen under många års tid.
Men senaste halvåret innan jag bestämde mig för att sluta så fick jag såna fruktansvärda problem när jag druckit mycket.

Sömnproblem och ångest som ledde till panikattacker.
Panikattacker som ledde till depression.
Depression som ledde till tankar på självmord.

Det var efter en hård helg bröt ihop och åkte in till psyk-akuten.
Nu äter jag anti-depp medicin och atarax vid behov. Har gjort i 4 veckor.

Allt är upp och ner, har fortfarande problem med allt ovanstående. Ibland mer och ibland mindre.
Är det ngn som gått igenom ungefär det här som vet att det blir bättre?
Känns som min hjärna är kidnappad och jag aldrig kommer bli mig själv igen=(

// C

konstnären

Jag känner igen mig. Ångesten ökade och ökade ju mer jag drack sista tiden. Kunde inte heller sova så jag drack mig igenom
många nätter. Panikattacker kom som ett brev på posten, deprimerad. Allt förstärktes av alkoholen.
Jag var inlagd 4 dygn och var ett vrak. Tog ungefär en månad innan jag kände en förbättring, så det kommer tar bara lite tid.
Hjärnan är kidnappad och det tar tid. Du kommer att bli dig själv.
Grattis till dina 4 veckor. Skriv här har hjälpt mig jättemycket. Låt även känslorna svalla, alldeles normalt.
Konstnären

capstere

Har läst ditt svar ett par gånger nu. Det känns tryggt att det finns fler. Fler som oss.
Försöker hela tiden intala mig när det är som värst att det kommer bli bättre, HÅLL UT!
Men det är så frustrerande att jag inte tog signalerna på allvar när allt började skena åt fel håll.
Försökte hitta på alla möjliga anledningar till att jag mådde dåligt. Intalade mig själv att det inte var alkoholens fel.
Nu har jag "vaknat upp" och insett det. Är så besviken på mig själv, jag skulle ju aldrig hamna i denna situation.
Det är så läskigt när hopplösheten sveper över en. Tankarna lever sitt eget liv. Ibland som fragment och ibland i timmar.
… och helt plötsligt släpper det en stund, och jag känner: "vafan, livet är ju rätt bra ändå".

Där vill jag vara kvar.

Helg nu…. Men jag kommer kämpa vidare nykter.
Jag vill må bra igen.