Har ofta varit in på det här forumet och läst inläggen. Har fått mig att må bättre och inte känna mig så ensam med allt, så är verkligen tacksam över det här forumet, alla tappra människor som skriver. Men det har inte fått mig att sluta dricka. Har kommit fram till att jag behöver mer hjälp för att sluta, så har därför tänkt att börja skriva här varje dag, ha det som en slags rapportering, vilket förhoppningsvis kommer att få mig mer motiverad. Ska ringa missbruksmottagningen i morgon, det måste verkligen få ett slut nu. Blir dessutom arg när jag dricker, vilket får mig att säga elaka saker, som man sedan ångrar. Ska dessutom försöka förlåta mig själv, vilket är sååååå svårt. Vill inte ha mer minnesluckor, panik och ångest!!! Så tack till alla som skriver, ett otroligt stöd.

Ebba

Ta det inte personligt om ingen direkt svarar dig här i din nya tråd :)

Jag började skriva i andra trådar där jag kände mig hemma.

Till dig vill jag säga:

Jag känner SÅ igen mig.
En miljard gånger har jag tänkt och känt att jag aldrig mer vill-kan-får-ska dricka alkohol men, ja... Du vet nog hur det är.

Sjukt nog gör man det ändå trots allt man varit med om och hur man mår.

Det är ALKOHLPROBLEM.

Gud vad bra att du ska ringa ett jobbigt samtal och be om den hjälp du både behöver och förtjänar!

Gör det.
Gör det.
Gör det.

Och som du tänkt: fortsätt att läsa och skriva här.

Jag har tidigare i livet (när jag var 25) gått på AA, behandling och var nykter i ca 2 år.
Jag har en del erfarenhet och nu har jag börjat mitt nyktra resa för andra gången.

Tacksam är jag över att ännu en gång kapitulerat och fått en chans.

Kram.

Zelda

Jo, Gud, alkoholproblem. Läst lite andra kommentarer från dig, och, ja, problem har man verkligen när man gör de totalt sjuka saker man gör för att dölja allt man dricker. Känner verkligen igen mig i det du skriver. Vill verkligen vända på allt nu, så trött på att undra hur många som vet alla dumheter man gjort, skammen. Alla gånger man skämt ut sig. Känner mig falsk, en personlighet på jobbet, en hemma. Men det ska vara slut med det nu. Har tidigare tänkt att jag kan klara ut problemet själv, men nu, när jag börjat erkänna att jag behöver hjälp, känns redan det befriande. Glad att du svarade, önskar dig allt det bästa.

Ebba

Jag vet, jag har också känt mig falsk.
För en vecka sedan när jag fortfarande var bakis och skakad över det hemska som hände den helgen när jag hade druckit, såg jag ingen utväg ur det hela.

Jag darrade, var rädd för ljud, trodde att alla pratade om mig, vågade inte läsa tidningen - hade en paranoid känsla av att det skulle stå om min fylla i den.

Ärligt talat, jag ville dö liksom för att bli fri från hur jag mådde och mått pga alkohol.

Jag hittade hit och fick hjälp.
Det läskiga är att det var tvunget att gå så långt.
Förra gången i mitt liv då jag slutade dricka och sedan var nykter i ca två år, då slutade jag efter en händelse på fyllan som gjorde mig livrädd.

Samma den här gången.
Varför ska det behöva gå så långt?
Förra helgen slog jag mig i huvudet och jag vet att jag lika gärna hade kunnat dö eller blivit hjärnskadad.

Jag är så tacksam över att jag fick en till chans.

Zelda!
Du kommer må bra igen, ge dig själv ett fint och nyktert liv där du är dig själv, för som vi vet: man är inte sig själv påverkad.

Kram.

konstnären

Varmt välkommen hit. Du har tagit detta steg och det tycker jag är mycket bra gjort av dig. Att du vill ha hjälp oxså utifrån.
Känns som du bestämt att nu får det vara slut. Har själv varit nykter 11 månader och det har varit en jobbig väg att gå
och kan vara fortfarande.
All lycka till dig
Konstnären

konstnären

Följer dig och du verkar så beslutsam och stark. Har ju själv varit långt nere under jorden, som jag kallar det.
Brukar tänka gick det att rädda mig för det var så illa då kan alla. Ingen ångest nu, den tog över hela mitt liv innan.
Är det något jag är rädd för så är det den jävulska ångesten. Så därför håller jag mig ifrån det första glaset för det skulle
bli massor.
Ha en fin måndag
Konstnären

Zelda

Åh, sitter på jobbet och tyckte allt kändes för eländigt!. Tänkte att jag går in på forumet, kanske får någon bra idé på att orka, kände mig bara gråtfärdig.Känner mig än mer gråtfärdig nu, men inte av panik, utan av de varma kommentarer ni lämnat. Tack så jättemycket. Jo, har bestämt mig, så nu har jag ringt missbruksmottagningen, så de ska boka in en tid till mig, så jag får till att börja med prata med någon. Kändes faktiskt riktigt bra. Bara säga rent ut att jag behöver hjälp, att jag inte kan stoppa mig själv. Tack Ebba också för din öppenhet om alla tankar man får, viljan att bara vilja försvinna, den paranoida känslan. Tack alla, tack.

Välkommen hit! Fantastiskt bra att du ringt och bett om hjälp! Modigt och starkt gjort av dig! Du kommer klara av det här! :-)

Stor kram

Zelda

Tack, har läst dina kommentarer och fått styrka därifrån, hur starkt som helst det du klarat!!! Ha en bästa dag!

Ebba

Tack.
Jag blir rörd.
Följer du mig?
Det känns skönt.

Zelda: bra gjort! Själv ska jag nu börja leta efter en eller flera AA-grupper jag känner att jag trivs i.
Läskigt och spännande.
Krävs mod och av tidigare erfarenhet vet jag att AA är som här.
En underbar gemenskap och fantastiska möten med människor.

Zelda

Två dagar nu, håller med Ebba, ångesten är värst. Men den här gången ska jag lyckas. Något som också är sjukt, jag har lätt att förlåta andra, varför ska det vara så svårt att förlåta sig själv. Har alltid en massa återkommande tankar om mig själv som jag aldrig skulle tänka om andra. Men nu ska jag lägga mig, i morgon kommer förhoppningsvis dom ringa från missbruksmottagningen, så jag får träffa någon att prata med. Tack alla som skriver på forumet och allt det bästa till er.

Vickan69

Var snäll mot dig själv. Inga tankar bakåt. Det gör inte ett skit nytta. Ursäkta språket ;-). Nu är nu och du har tagit ett bra och modigt första kliv mot ett bättre liv. toppen. Stå ut. Snart blir det lättare och du får stöd att fortsätta. Ångest bara symptom på att nervgiftet går ut ur kroppen.

Kramar

Zelda

Blir lika glad och rörd när man får svar och respons, tack Vickan69, du är tuff. Känns så otroligt bra att andra finns som förstår. Nå, nu är det dag 3, väntar på att dom ska ringa från missbruksmottagningen och ge mig en tid för att få träffa någon. Ska resa iväg under helgen. Oroar mig för det. Den vanliga ölen på flygplatsen. Restaurangbesöken. Vill bara ha det lugn och ro på resan. Men tänker att det hjälper mig att skriva här, får mig att vilja mer. Så glad och tacksam för alla människor här. Och om du läser det här Ebba, du behövs här!!!! Du svarade först av alla på den hjälp jag behövde, otroligt glad för det.

Zelda

Har bestämt att jag ska skriva och läsa här varje dag, för att sätta lite krav på mig själv och samtidigt få läsa om andras tankar/tips på hur man lyckas i kampen. Och nu är det dag 5. Var till missbruksmottagningen idag. Kändes så bra, kunna säga rent ut om sina problem, till en som är väl insatt, förstående och kunnig.Så just nu känns det lätt, Lättare än det gjort på väldigt länge. Ska hem och försöka hitta på något att äta, vilket inte alltid är så lätt, jag äter gärna vegetariskt, sambon helst kött, vilket får mig att bli trött redan i mataffären.
Såååå tacksam för all hjälp jag fått här, känns som jag redan börjar gå rakare. Ha en bästa torsdagskväll alla, och tack för att ni finns där.

Ebba

Härligt Zelda, jag blir så glad över varenda en som liksom jag själv lyckats vakna upp och hittat kraft att börja ta sig ur det hemska som alkohol gör med oss.
För det är inte ett värdigt liv att ha det så.

Du ska resa i helgen!
Öl på flygplatsen... OM jag förstår vad du menar :)
Men vet du, se på alla som sitter där och dricker och tänk: De fuskar! De häller i sig flytande bedövningsmedel och lurar sig själva. De upplever allt oäkta, de ser allt berusade, lulliga och mer eller mindre opålitliga blir deras vittnesmål av tillvaron.

Usch, precis som jag själv. Brukade.

Kram Ebba

Vickan69

Ofta ganska sorgliga människor. Jag ser mer och mer hur många som har problem. Tänker ofta på att det kan vara någon här, som jag ser när jag går förbi uteserveringarna ;-) precis som vi, dövar de och har ångest som de hanterar.

Du kan om du vill. Bra jobbat. Du kommer att känna dig starkare och mer nöjd med dig själv om du står emot. Tänk inte på det nu. Det finns ett beslut och ja, hantera situationen när den kommer. Ladda med goda tuggummin och skön musik i öronen, kanske?

Kramar

Man måste blickai framåt. Man går ju alltidboch grunnar på det som hänt. Har skälv precis redt mig från mitt återfall som jag hade 8 juli. På min sons födelsedag. Hur jävla dum får man vara. Häkde i mig en jäger innan hag gick till min syrra. Nu är jag här nykter sedan 10 juli mår bra. Alkt går med lite jävlar annama och hjälp. Visdt jag skäms fortfarande men har lovat mig att ge min son ett fint barnkalas i gympahallen på skolan. Det går att reparera. Håll i och gör ditt bösta. Kämpa på. Nykterhet är ju bäst

Zelda

Jo, tror det kommer bli lättare nu än andra gånger. Har ju er som "hemligt" stöd. Men det som ändå är jobbigt, man har typ 1999 bra tankar,,sen är det den 2000:e som sabbar allt. Kommer i vilket fall ha era ord ringande i mina öron:). För så har det vart sen jag började skriva här. Små ord men med stor effekt fastnar i ens tanke. Inte samma dumma tankar jag vanligtvis gått med. Att det finns så många som vill ens bästa! Önskar er såååå det bästa, så tack Vickan och aeromagnus.