av Vickan69

Min första tråd. Har läst mycket här på forumet sista veckan och fascineras av den öppenhet och värme som finns i forumet. Så många nakna, kloka och stödjande inlägg och kommentarer. Min första vecka med beslutet att lägga av m A. Är det någon annan som börjar nu, så kanske vi kan följas åt.
Vet inte riktigt vad jag kommer att skriva här men vet att jag kommer att behöva stöd på vägen... Och jag börjar så här. Det första steget.
Hoppas på era berättelser, kloka råd och ärliga reflektioner på vår väg till ett nyktert liv!

1 vecka idag //v

anonyMu
tis, 2014-08-12 - 08:31

Men visst är det härligt när nya/gamla intressen gör sig påminda! Jag blir så glad över det. Plötsligt kommer man på "ja men det där är ju kul" eller "det där gillar jag ju". En gigantisk fördel att lägga på nykterhetens plussida!! Kram

Vickan69
tis, 2014-08-12 - 09:20

Ja det kommer liksom tillbaka, intresset för olika saker. Jag har verkligen upplevt det i sommar. Ja, just det. Det var roligt och får lust igen. Haft några år när jag inte haft lust för något alls och känt att livet känts trist och meningslöst. Enda intresset jobb och A.

Verkligen spännande att lära känna sig själv igen med nyvakna känslor...

fredde-s
tis, 2014-08-12 - 09:53

Välkommen hem från en fin semester! Jag läste igenom din tråd igen och det är gripande hur saker jag känner igen!

Meditationen och mindfulness har varit väldigt viktiga för mig när det gällde att hantera livets andra problem vid nykterhet! Kroppen är en fantastisk maskin som faktiskt berättar för oss vad som är fel. Om vi lyssnar vill säga, inte tystar den med A. :)

simbo
tis, 2014-08-12 - 11:17

Härligt att det går så bra för dig. Ska också låna din lista , samt sätta upp delmål.

Vickan69
tis, 2014-08-12 - 20:16

Tack och trevligt att ni tittar in Fredde och Simbo! Idag stressad och så ini h-te irriterad. Jobbet pockar på, massor att göra. Kom på att jag nog druckit för mycket kaffe och inte ätit på hela dagen. Speedad på koffein och snus med jobbpress, inte toppenkombo!

Jag tänker att många skrivit om stress och har länge funderat på om jag blivit utbränd tidigare och fått lägre tröskel, många tror att det är ålder men nu tror jag mer på att det är A som skadat hjärnan och bidragit till stress-nivåer då man pressat sig, förgiftat sig, sovit för litet och jobbat för mycket (mindre koll och skärpa kräver mer jobb). Vet inte vad som är hönan eller ägget men ser ett samband. Någon mer som funderat i de banorna?

Vickan69
ons, 2014-08-13 - 09:02

Första dagen på jobbet och det känns ok, men oj vad jag skulle behöva lite mer vila... Nu i vardagen blir det intressant att notera hur det tre sig utan A. Tror att hösten blir bra :-)

Kram, alla fina firumvänner

fredde-s
ons, 2014-08-13 - 10:13

Stress var en av de saker som blev tydligare för mig under min längre nykterhetsperiod. Jag kände mig mycket mer påverkad av just koffein och vilken typ av kost och motion jag gav mig själv. Samt att jobbstress kom på tidpunkter då jag normal inte kände av det, tidiga morgnar vid 5-tiden.

Mindfulness och mycket mycket tankar på vad vi människor egentligen är och håller på med hjälpte mig något otroligt. Insikten om att jag aldrig kommer kunna göra mer än det jag gör, och att det är ok, mer än ok, har minskat min stress mycket.

Vickan69
ons, 2014-08-13 - 18:12

Känner mer hur andra saker påverkar mig nu. Intressant med kaffe, mat och motion. Ja, meditation och mindfulness får jag nu börja mer frekvent med när jag börjar jobba. Så otroligt många negativa människor man stöter på.

Min man berättade om otrevliga attityder som han stött på i jobbet. Tänker, vilken misär folk lever i egentligen. Tänkte också på hur många som kommit tillbaka från en semester med mycket hög alkoholkonsumtion och istället för utvilade är fulla av ångest. Det kan vara därför jag nu med massa positiv energi, upplever, med förvåning, hur dåligt många verkar må av att börja jobba igen. Förutom att kanske inte trivas med jobbet och pressen i vardagen gör ju inte A det hela lättare. Många, många svenskar dränker sina semestrar och det sätter väl sina spår... De är som periodare som bara dricker semestrar och alla helgdagar. Jag höll mig nog mera till jämn konsumtion ;-)

En reflexion efter dagens utflykt i arbetslivet.

Vickan69
tors, 2014-08-14 - 09:18

Godmorgon alla. Rastlös och lite Tim igår efter jobbet. Ingen hemma utom jag och hunden. Jag är så glad att jag bytt botemedlet mot att röra på mig. Mår så mycket bättre efteråt. Skogen är skön, tog en längre runda och kände att jag orkade mycket mer nu! Jag gör det i min takt för att må bra i kroppen och framförallt psyket, inte prestation.

En trött och nöjd hund och Vickan kom hem. Då röjde jag disk och kök i ett huj, gjorde lite mag- och armhävningar (blivit så svag under dekadenstiden) och satte på musik, levande ljus och hade en bra stund med barnen när de kom hem.

Lugn, cool, la jag mig i sängen. Så glad!!! Trots stökig natt med för lite sömn så känns det bra. Glad att jag fattat mitt beslut!

Kram på er och ha en bra dag

Incognito_66
tors, 2014-08-14 - 18:47

Rörelse är magiskt. Man kan vara hur trött och nere som helst. Efter en promenad eller joggingtur mår jag alltid bra.

Du låter väldigt harmonisk. Skönt att orken är bättre nu. Konstigt vore ju annars med tanke på giftet vi hällt i oss. ;-).

Ha det bra!
/ I

Vickan69
tors, 2014-08-14 - 21:30

Tack I. Hoppas du hade en bra dag. Ja, helt otroligt vad rörelse gör med en. Nu märks det ännu mer och blir tydligare vilken förändring efter motionspasset. Ny energi och helt annan ro och det jobbiga är plötsligt borta igen. Vilken bra medicin. Jag var väldigt sportig när jag var yngre och har tränat tuffa sporter till och från i vuxen ålder till jag lät dekadensen eller sorgen ta över mitt liv.

Jag är lite trög men har mycket bra energi på jobbet. Har inte jobbat en hel vecka och längtar till helg redan och då tänker jag på ledighet utan A. I början var det som fy faan vad hemskt att göra helg utan A. Jag börjar uppskatta ledigheten utan A, alltså som den är, om ni fattar vad jag menar...

Vet att jag kanske är nyfrälst men det känns ännu bättre med mitt beslut nu än bara för ett par veckor sedan. Jag tror man måste ge sig en chans under lite längre tid för att verkligen förstå vinsterna med att inte dricka alkohol... Därför vill jag nu vara utan ganska länge till och se hur mitt liv är och förändras. Visst vet jag att suget kan slå ner som blixten och mörker att jag registrerar varenda systemkasse och bib som passerar på stan ;-) men om jag i min skalle bara har bestämt mig att jag inte vill och tänker dricka för att jag själv valt det, då är det som att tacka nej till kakor och bullar och det är inga problem för mig. Jag vet att det är gott men har valt att avstå för att jag satt upp mål för mig själv...

Ja, ja. Nu är jag stark. Lovar att skriva när jag är svag och om jag trillar dit. LOVAR!!!

Hoppas ni andra orkar kämpa vidare också. Behöver er. ;-)

Incognito_66
fre, 2014-08-15 - 08:00

Hoppas du får en bra dag Vickan. Vad bra att du lovar att skriva även om du skulle ta ett par glas. Har själv tänkt på hur jag skulle göra.
Men jag tror att det är nog mest lyckat att skriva även då. Vi är ju faktiskt ute efter att förändra vårt drickande. En del fullständig nykterhet och andra en paus för att få ett sundare förhållningssätt till alkohol. Ha en riktigt bra dag!

Inga glas för oss idag!

/ I

Vickan69
fre, 2014-08-15 - 10:27

Ont i huvudet igår kväll och vaknar med det. :-( ja, ja, kroppen säger väl något. Tänker ha en bra jobbfredag och helg. Kommer ev. Träffa goda vänner ikväll som verkligen dricker alldeles för mycket enligt mig. Min man tog upp det som om det vore ett problem att jag inte sagt att jag slutat. Konstigt, men jag förstår honom inte alls. Jag känner att de får dricka som de vill och jag kommer bara säga nej tack. Har inga problem med att säga att jag drack för mycket och mådde inget bra så jag slutade. Det är ju mina vänner. Om de inte vill umgås med mig nykter, det är deras problem. Jag känner verkligen så!! Eventuellt kan jag inspirera min vönnina till ett beslut eller sundare leverne, i bästa fall. :-)

Igår fick jag höra att jag blivit mycket smalare. Det var roligt, att det börjar synas att jag mår bättre, tränar och ger faan i A!

Ha en bra dag du och alla andra,

Vickan69
fre, 2014-08-15 - 18:29

Orkade knappt något idag men tränade ändå en kvart. Svettas som bara den och ska på middag. På bolaget för andra gången för att köpa A-fritt att ha med. Får se hur vännerna reagerar. ;-)

Vickan69
lör, 2014-08-16 - 11:50

Tack för att du frågar. Känner mig ganska upprörd fortfarande. Drack inget. Hade med mig A-fritt bubbel och rött. Mest för de andras skull.
Först, blir erbjuden ett glas kallt som aperitif och tackar nej. Blixtsnabbt från värdinnan; Du har slutat? Det är därför... (Tror hon syftar till min viktnedgång och utstrålning som hon senare kommenterade.) Jag har inga problem alls att berätta, tar fram mitt bubbel och under tiden kommer haranger om hur värdinnan minskat, vill minska, varit vit i veckan och det tar aldrig slut. Fick höra att det var pga av oss (mig) de köpt hem. (Sorry men ni dricker rätt hårt ändå...) sedan positiva kommentarer om vad bra, då kan vi göra massa saker när vi träffas. Ja, det vore roligt, försöker jag säga för döva öron. Hon lyssnar inte, pratar bara själv.

Vid middagen ser man förändringen, sluddret, monotona tjatet, aldrig en fråga, bara malande om sitt om och om igen. Precis efter den goda middagen har den mörka blicken och tårfyllda ögonen kommit fram och massor av otrevligheter och anklagelser mot sin man erbjuds mig, högt så han ska höra. (Inte första gången). Så obehagligt och tråkigt. De har haft problem i äktenskapet länge och alkoholen gör att vi aldrig kan prata med dem och antagligen är deras problem så mycket värre pga av A. Han bad henne att sluta. Hon menade att det var en del i hans beteende, att tysta henne, inte vilja sluta dricka och anklagar henne hela nätterna och dagen efter för att bete sig illa och hon måste be om ursäkt för att hon inte minns och även när hon varit nykter minsann. Jag hamnade mitt i skottlossningen mellan dem. Tvingades ta ställning och svarade ärligt att jag förstod vad han menade att det inte är så roligt att prata illa om honom inför oss och barnen. Jäklar, det small till och blev så arg på mig. Jag frågade senare och då kom det; hon trodde hon var bland vänner osv. Ja, sa att du är bland vänner. Är du en bra vän nu? Blev djävligt jobbigt och jag ville bara därifrån. Vad säger man till någon som man verkligen tyckt om så mycket men som varit totalt ego senaste åren och mer och mer personlighetsförändrad, labil, skör, aggressiv och faktiskt sjuk! Jag var lugn (går inte att prata med en människa som är så borta i sin fantasi-värld med nerverna spelande på huden) och sa att vi kunde prata när hon är nykter.
Det hela lugnade sig, hon gick på promenad, jag bad mannen (frågat väninnan om hon ville att jag skulle prata med mannen, eftersom det var det jag uppfattade att hon bad om och ja, gör gärna det, sa hon innan hon gick) att sluta för hennes skull och ge henne stöd i det. Han har ju inga problem, han tål enorm konsumtion under många år...? Han är så trött på att hon alltid skyller allt på andra och att det tjatas och ältas även i nyktert tillstånd (enstaka vita dagar..troligen) Man går på minor och trampar i vänners privata samtidigt har vi känt varandra väldigt länge och är redan indragna.... Jag säger lugnt; Jag uppfattar att din fru ropat på hjälp och velat att du ska sluta så hon kan sluta i flera år. Kan du det? visst, men lite svävande och motargument. (Han är mer fast i det sedan länge men har någon slags mental kontroll) Era problem blir ju inte bättre med A och det höll han med om. Jag bad om det för hennes skull och deras barns skull. Sedan vet jag att han borde lägga av också.

Incognito, med risk för utelämnande av mina allra bästa vänner, detta var verkligen jobbigt. Det utlöstes nog av mitt beslut och deras dekadens. Jag tycker så mycket om dessa personer och deras barn är som mina syskonbarn eller egna. De är smarta, roliga, generösa, framgångsrika, välbeställda människor som nu faktiskt sedan flera år håller på att duka under för A. Min vännina är inte samma person, helt förändrad och ganska galen och otäck med alkohol och den enda gången det går att prata om något som har med livet och känslor att göra är när hon druckit, men bara under ca fem minuter innan hjärnan titlar och en svartsjuk, missunnsam, oberäknelig, elak, desperat, manisk, ältande människa tar över som tycker så synd om sig själv. Funderade mycket på vad jag kan göra. De är så djävla stolta också och vet alltid bättre än alla andra. Min vän är borta sedan länge. Det bryter ner henne mentalt och fysiskt. Jag talade med syrran om det för några år sedan. Jag har berättat för väninnan om hur orolig jag är. Det värsta är att allt är en tävling för henne så hon jämför sig med andra och ska vara bättre. I bästa fall kommer hon nu sluta dricka för att inte vara sämre än jag, (Gud förbjude.)

En bra vän säger sanningen och då får jag vara beredd på en väldigt negativ reaktion och antagligen kommer vi inte träffas igen eller på många år... Kanske hennes man lyssnade och de tar beslutet att komma på banan igen. Så sorgligt att se vad alkoholen gör i längden och sakta förlora sina underbara vänner till A. Barnen trivs tillsammans och leker bra men det har varit svårare och svårare att umgås de senaste Åren då detta scenario och liknande fyllesvamnel alltid uppstår. Vi försöker ses på dagtid men då är hon supertrist, sur, och tyst. Han med. Bakis, bara glada med alkoholen. Blir rätt svårt att upprätthålla en relation då.

Ledsen nu. Har mist min vän för länge sedan och hon är nu mer trasig och galen än någonsin men vägrar att prata nykter och det går inte när hon dricker, så vad faan gör man!?? Skriver ett långt brev? Ser tiden an och bara finns där som förebild? Ber henne gå till läkare? Ber mannen att sluta eftersom hans fru kommer att kollapsa snart?

Idag 6 veckor och det är jag väldigt glad över. Ångrar inte en enda nykter dag!

/Vickan

Vickan69
lör, 2014-08-16 - 17:55

Är lång tid och väldigt kort tid samtidigt. En bra början på denna del av mitt liv!

Tacksam, gladare, får mer gjort, ser friskare ut, mår bättre, har tränat regelbundet, upplever mer, har mer lust till saker, minskat lite i vikt, bättre relation med maken, kommer ihåg kvällarna, älskar barnen och visar det även på kvällen, lugnare, sällan retlig, känner mig stoltare, finare och nöjdare.

Livet går upp och ner och modet sviktar ibland, kroppen gör ont här och där. Ledsen då och då men miiil ifrån att vara så illa som det var.

/V

Vill_och_kan
lör, 2014-08-16 - 18:09

Hej Vickan. Tråkigt med din vän och er relation som verkar allt annat än bra just nu. Men desto roligare att du står emot och kämpar på trots att du utsätts för frestelser.

Men det är väl just det som är kärnan i det hela. Du har bestämt dig och det har inte din vän. Och jag tror ärligt talat inte att du kan få henne på andra tankar. Viljan måste nog komma inifrån en själv.

Incognito_66
lör, 2014-08-16 - 18:35

Att stå emot och att du valde att vara nykter igår. Men, vad tråkigt med din vän. Att det blev som det blev. Jag instämmer med föregående att du nog inte kan få henne på andra tankar.
Vi vill ju så gärna hjälpa och påverka. Jag tror att det du kan göra, som själv skrev, är att vara en god förebild genom din nykterhet.

Min syster har varit då långt ner man kan komma i alkoholberoende med allt vad det innebär. Så, jag känner igen mig i hur ledsen man blir när man inte kan hjälpa.

Tänk på dig själv nu och ditt välmående. Är det en vän att ha kommer hon tillbaka

Kramar
/ Incognito

Fenix
lör, 2014-08-16 - 19:15

att läsa hur du upplever din nykterhet hela tiden. Ger perspektiv på att livet utan A inte är problemfritt. Men i långa loppet förstås mycket mer givande än att vara slav under drickandet.
Sitter här första kvällen utan A och tröttheten börjar komma. Ska börja se en ny tv-serie med frugan, och det är bra om man börjar på en serie man gillar, då kan många timmar hanteras om tankarna kring A surrar för mycket.
ha de
Fenix