Jag har aldrig riktigt förstått att jag har ett problem. Jag dricker inte ofta men när jag väl gör det, försvinner jag, får minnesluckor på flera timmar och blir en helt annan person. Jag har under mina tonår haft en del minnesluckor,skämt ut mig, även råkat ut för olyckor men jag har fortfarande aldrig sett alkoholen som ett problem.. "jag var ju bara ung och dum "Men det är nu jag börjar förstå att jag har ett problem när min sambo inte längre vill vara med mig när jag dricker och att han nu ber mig sluta helt. Jag har fått så många chanser och visa att jag minsan faktiskt kan dricka med måtta. Men nu såhär några år senare så händer det om och om igen, jag kan inte dricka ett par glas vin, det går inte. Det hela känns VÄLDIGT jobbigt att jag måste sluta med alkohol helt. Jag tänker mest på det sociala sammanhangen man ändå går på ganska ofta. Mina vänner är ganska puschiga när det gäller alkohol. Hur bär ni er åt????