Jag har insett att jag är en alkoholist! Skit! Är så tråkigt att ha hamnat här. Att det nu blir ett deltidsjobb att kämpa med alkohol utöver det vanliga livet. Idag tänkte jag att denna veckan ska jag vara nykter, kl 14.30 åkte jag i panik till Systembolaget för att köpa rödvin. Har redan tömt en flaska och måste verkligen resonera med mig själv för att inte öppna en till. Mina vänner ringer på kvällen, jag kämpar för att låta nykter, när jag inser att jag inte längre kan lyckas med det så undviker jag att svara i telefonen.
Jag har hört att det värsta med alkoholberoendet är skammen och det är så sant. Skam skam och skuld. Blir så fruktansvärt rastlös på kvällen bara, kan inte låta bli att dricka då. Blir så himla förbannad över att jag blivit en sån stor LOSER!
Hur slutar man? Har försökt att hitta motivation själv att ta tag i detta men orkar inte med kampen. Tänker ofta för mig själv -gör det du gör bara, sen dör du, tänk inte för mycket, bara lev. Det kanske funkar om man är själv MEN jag är gift med världens underbaraste man och har 13 underbara djur. Så jag har fullt upp, tar hand om allt och alla, sen blir det min koppla av stund på kvällen, som tidigare var en mysig stund, nu är det endast en patetisk skamfläck.
Alkoholism sucks!