Vill inte - kan inte

LillPer

Vill bara checka så du vandrar på den vackra stig som vi bestämt oss för att göra.

Styrka från mig Fenix.
LP

vad jag längtar efter er alla. Vill vara där, kämpa och svettas ihop med er. Jag har ett förhatligt möte (alkoholmässigt), men så traditionsbundet nästa lördag med ett par gamla vänner i Köpenhamn. Jag tänker bara så nu att bara detta är över för denna gång, det sker varje år, så ska jag förenas med er för jag inser vansinnet för min del. Ingen idé att försöka sätta stopp denna helg helt och hållet, när denna årliga flesta som pågått i 30 år äger rum nästa helg. Min längtan och övertygelse är att jag om ett år kan genomföra detta utan alkohol. Det är bara mitt beslut, och jag kommer inte att förlora dessa vänner om jag inte dricker. Jag är uppriktigt glad föra att ni alla bryr er och hör av er i min tråd, jag ser verkligen fram emot att kunna svara er positivt om drygt en vecka. (läste m-m och nästan grät över hur lika ditt tillstånd var för ett år sedan, jag hade kunnat varit där du är nu, och har läst det mesta i din tråd) LP, Muränanan och alla andra, jag tänker oavbrutet nästan hela tiden på mitt alkoholproblem och är så djävla trött på det att jag innerst inne vet precis vad som är rätt, ta bort problemet genom att ta bort det som orsakat det. Svammel sent på kvällen, tack föra att ni finns, ni som nu lyckat kanske upp emot ett år och mer betyder så mkt för min fortsatta kamp mot A. Kram!

LillPer

Halloj Fenix,
Jag känner igen det där resonemanget från min egen värld. Jag förstår precis vad du går igenom Fenix. Det är ju en kamp med och mot de inre tvivel och övertygelser man har som är konstant i början av nykterheten. Detta med festen i Köpenhamn kommer inte så lägligt, det är inga problem för mig att förstå hur du resonerar. Men jag vet i f-n om det är så bra alltså? Kommer du kunna slappna av under träffen och sedan ladda om när det väl är avklarat?
Bara du vet Fenix och du har bestämt dig förut. Jag tror du klarar att starta om efter festen men risken är ju att det snabbt kommer ett nytt tillfälle som "måste" firas av med alkohol. Så har det varit konstant för mig.
Nu har jag sparat ihop 3 månader och för mig börjar känslan av att åka på vilken fest eller tillställning som helst UTAN att dricka alkohol kännas bekväm och faktiskt mer spännande än att kröka till det för att ha "roligt" och vara "avslappnad" (Läs avtrubbad) Det var helt otänkbart tills alldeles nyligen.
Som den aktiva snubbe jag är så kan jag varmt rekommendera dig att försöka röra på dig så mycket som möjligt. Mitt rus består av goda endorfiner som jag får av att springa i skogen. Känner jag sug eller rastlöshet byter jag det mot aktivitet. Det funkar för mig. Ju mer jag tröttat ut mig desto bättre mår jag.
Kanske låter konstigt men jag älskar det och är beroende av det.
Ett väldigt mycket mer hälsosamt beroende än det andra vi håller på med.
Den vanliga enkla vardagsmotionen som vi knappt tänker på att vi gör är den viktigaste.
Nå, det blev mycket tjöt det här Fenix.
Tänker på dig och din kamp och vet att du kommer fixa detta.
Stor kram till dig Fenix.
LP

konstnären

Jag hoppas innerligt att du klarar av det. Bara du vet att du gör rätt angående Köpenhamn. Samtidigt farligt, inga pekpinnar till dig. Önskar dig allt gott.
Konstnären

Hej Fenixen,

Håller med LP. Det kommer tyvärr alltid finnas något att fira. Det kommer alltid finnas särskilda speciella tillfällen. Om inte det räcker så finns alltid midsommar, nyår. Räcker inte det finns det semester, ledigheter, resor. Däremellan finns jobb, tråkiga händelser, glada händelser... Jag behöver inte ge fler exempel. Tror att det handlar om att tänka om. Man ska kunna fira/sörja/glädjas/gråta utan att döva sig med alkohol. Förlåt att jag säger, men den här K-hamnsresan blir bara EN av alla ursäkter för att "tillåta sig" att dricka. Eller hur?!

Dricker du just nu? Passar på, eftersom du ändå har bestämt dig för att dricka i Danmark? Jag antar att det är så, men rätta mig gääääärna om jag har fel. Jag tror också som LP, att visst reser du dig igen. MEN du gör det så svårt för dig själv. Jag önskar av hela mitt hjärta att du bara la ner. NÄ. NU. RÄCKER. DET. Lägg av med skiten. Strunta i K-hamn. F-n det ligger kvar - jag lovar (om inte Putin rullar in till hösten...).

Klart jag fattar att det inte är lätt. Jag är inte dum i huvudet. Men Fenix, om man vill, så går det.

Styrkekramar till dig

ett tack till alla er som peppar och bryr sig. Just i dag känner jag mig stark och glad, klockan blev 15 i dag men inget besök på bolaget, och då är helgen räddad. Just nu funderar jag på att utmana mig själv på allvar i Köpenhamn och inte dricka, tanken känns helt rätt. Lyssnar jag på kroppen, som Berra skrev nyligen, så vill den inte ha ett skit alkohol mer utan helt andra saker. Som Lillper skrev så är aktiviteter viktiga, och jag har faktiskt börja komma igång riktigt bra med näst intill daglig motion efter jobbet i form av promenader. Så allt är egentligen bäddat för ett alkoholfritt liv. Tänkte i dag med en känsla av befrielse att just nu är ja alkoholfri och kan så förbli resten av livet. Den möjligheten finns, det är inte omöjligt att uppnå. Just nu vill jag absolut inte ha någon alkohol, och varför inte kunna tro att det ska förbli så. Att läsa härinne är också så givande för att förstå att man inte är ensam i denna kamp.

God morgon Fenixen,

Hur känns det idag? Du tänker så rätt nu, så det vore så synd om du skippade allt för K-hamns skull. Valet är ditt Fenix.

Kram till dig

PS. Tack för din hälsning :-)

till dig Muränan i din tråd tror jag det var, om att lycka inte går hand i hand med alkohol. Så sant. Ja, Köpenhamn spökar fortfarande, har inte hundra koll på hur det blir på lördag. Men jag lyssnar på vad du säger när du tycker att jag tänker rätt, och rätt ofta tycker jag det själv. Så jag känner helt klart att jag är inne på rätt väg.

Tack för ditt fina inlägg i min tråd. Blev glad :-)

Hur vore det att kanske skippa K-hamn helt i år? Sedan kan du åka nästa år för att fira din årsdag istället...?

Kram till dig

m-m

Ja, där jag var för ett år sedan, och där jag är idag är inte ett år mellan, det känns som en hel tidsrymd. Men poängen är, att det tog inte nästan ett år att känna så, det tog faktiskt inte alls så lång tid. Kanske inte dit där jag är nu, men att åtminstone känna att det fanns en dimension till i livet. När jag bara hade hållit uppe någon/några veckor blev jag bjuden på en tjejmiddag med myyycket vin. Kändes helt omöjligt först, men gick bra till slut. Kan inte säga att det var någon njutning, var helt känslomässigt dränerad efteråt, men det viktiga var att jag klarade det nykter. Den kvällen har jag plockat fram många gånger under det här året - klarade jag det så klarar jag den här... osv. Skriver detta, naturligtvis, med din köpenhamnsresa som är på ingående. Håller med LillPer och Muränan, det kommer alltid att komma nya grejer som du har svårt att undvika alkohol till. Kan vara bra på ett sätt att utmana dig själv i början, nu såhär direkt, för att markera för dig själv och kompisarna att det är allvar. Blir också en spärr att dricka med kompisarna hemma sedan, - om jag lät bli kph-helgen så kan jag inte falla nu. Är du tveksam så stanna hemma. Detta är mina råd, som du får helt gratis :-) Lycka till, hur du än gör!
/m

Ja men precis så m-m. Om jag inte drack i K-hamn, varför ska jag börja NU när jag är hemma igen! Så tänkte jag under två veckor när vi var utomlands i somras. Om jag hade klarat den första veckan, varför börja nu?? Sedan när jag kom hem, så funkade det så bra att tänka - men om jag inte drack på resan - då jag väl inte börja NU heller?! Och så har det fortsatt. När suget kommer tänker jag att "ska det HÄR vara en anledning värdig att börja igen"! Funkar faktiskt bra. :-)

Heja Fenix! Ingen dricka i K-hamn eller stanna hemma! Nästa gång firar du ett år nykter i K-hamn istället! :-)

I dag tar jag det stora beslutet, att sluta dricka alkohol! Det finns ingen annan möjlighet för mig. I kväll går jag till AA, jag behöver hjälp hos andra människor. Själv är jag inte mycket att hålla i handen har jag upptäckt. Så oavsett om jag gillar det eller inte, måste jag ta mig till AA regelbundet. Oftast är det en bra upplevelse, men lite tråkigt ibland. Det spelar ingen roll, jag måste gå dit om det ska bli något av min nykterhet. Jag läste Per Holknekts bok, och han skriver i slutet att vad han också måste göra är att gå på sina möten och hålla kursen för att inte hamna snett. Hans stora mål med sin nykterhet är att bli "lycklig på riktigt" som han skriver. Ingen dum målsättning, men det kräver att alkoholen försvinner ur mitt liv. Nu ska jag haka på alla er som kommit mer eller indre långt på era resor.

konstnären

Det kommer att gå bra, nu först är jag lycklig på riktigt.
Kram
Konstnären

Vickan69

Hej igen Fenix!
Låter som du kommit till en del insikter medan jag varit borta från forumet. ;-) jag tror du fixar det nu om du verkligen vill. Vanan, Felix, orka bryta vanan i hjärnan. Tar tid.. Kommer på mig själv att längta så efter vin nu ibland men liksom som en gammal invand tanke, inte ett realistiskt alternativ. Det är ju slut.

Tycker Villmåbras senaste inlägg är inspirerande. Nå riktig lycka är det vi försöker nå allihop. Alkoholister lite mer än andra kanske...? Då får lära oss hur man kan leva för att nå dit, till trots att vi lever i stressade konsumtions-och informationssamhälle. Jag tror vi medvetet behöver skapa verktyg och utrymme för reflexion, självmedkänsla och lycka i våra liv och helt enkelt träna på det sättet att leva.

Många kramar från mig!

LenaNyman

Jag är inne på min andra nyktra dag. Ja, igår räknas kanske inte för då var jag bakis...
Håller med Vickan i vad hon säger och kommer samtidigt att tänka på den här historien om indianen och vargarna.

"En gammal indian berättar för sitt barnbarn om ett gräl som pågår inom honom. Han säger att konflikten står mellan två vargar.

Den ena vargen är full av avundsjuka, sorg, ånger, girighet, högmod, självömkan, skuld, bitterhet, mindervärdighet, lögner, falsk stolthet, överlägsenhet och egoism.

Den andra vargen är full av glädje, fred, kärlek, hopp, ärlighet, ödmjukhet, vänlighet, välvillighet, medkännande, generositet, sanning, medlidande och tro.

Barnet tänker efter en liten stund och frågar sedan sin morfar:

"Vilken varg vinner?"

Den gamle mannen svarar honom:

"Den varg jag matar."

närmar sig sitt slut. Har just varit på ett AA-möte och det känns alltid lite skämmigt att åter sitt där och börja om, när flera av de som sitter där var med när jag steg in där för första gången, mer än 20 år sedan.
Men skit samma, nu har jag tagit klivet och nu ska jag faan i mig bli kvar där oavsett om jag vill eller inte vill gå dit ibland. Det känns bra, och det är fantastiska möten för det mesta när människor berättar om sina liv och problem med A. Här finns de med oavbruten nykterhet i 20 år, till den som tog ett återfall för några dagar sedan. Men alltid samma värme och acceptans oavsett. I kväll ska jag lägga mig nykter och vakna nykter i morgon. Bara det är stort just nu.