av Izzy

Hej! Jag är ny här. Är sambo med en man som är alkoholist:( Vi har två barn tillsammans på 16 o 21 år. De har varit med om så mycket och jag har så dåligt samvete för att jag har låtit dem växa upp i sånt kaos! För han är inte snäll när han dricker! Han gapar ,skriker o säger taskiga saker. Jag kan inte ta mig ur det här på egen hand. Jag tog mod till mig efter sista bråket då min ena dotter sa att hon kanske inte ville komma hem mer o min andra dotter hade fått höra en massa skit. Ja sa att jag skulle sova borta den natten och att han är alkoholist och behöver hjälp o att han har gjort våra barn så illa ! Men då sa han att han skulle sluta dricka och bad om ursäkt som han aldrig brukar göra. Så jag gav honom en chans. Han höll upp ca 14 dagar men har så smått börjat igen:( Jag behöver råd!! Vad ska jag göra nu?? Kram Izzy

Izzy
ons, 2014-09-03 - 01:03

Tack Mt för att du ger mig styrka!!
Jag ska klara det för det är absolut inte så här jag vill leva, det har jag i alla fall helt klart för mig!!
Jag vet vad jag vill men det är så förbaskat svårt att ta steget!
Så måste jag se till att hinna prata med honom innan han har börjat dricka o det gör han varje dag tror jag i alla fall.
För har han druckit går det inte att diskutera någonting :(
Tack margaretavilhelmina för att du sänder mig styrka , det behöver jag verkligen!!
Jag har läst din tråd och känner så väl igen allt du skriver!!
Hur går det för dig, du ska inte heller behöva leva som du gör!!
Det är så sorgligt att läsa att det är så många som har hamnat i det här hemska medberoendet som är så svårt att ta sig ur!!
Kram o god natt!!

mulletant
ons, 2014-09-03 - 04:17

är det så att man (jag och du och andra) måste komma till den punkten att man bara tar det där steget. Att man tänkt klart och gör. Nån gång har jag skrivit om min fösta skilsmässa för länge, länge sen när jag levde med en så tydlig bild att jag stod på en trampolin och en dag hoppade jag... Om du nu inte hittar en tid på dygnet där han är nyktert samtalsbar måste du ändå göra det du ska göra.... den nyktra timmen på dygnet kanske inte finns. När jag tänker 3½ år tillbaka (lite drygt) tillbaka så var det så för mig till slut att jag bara gick utan att säga först. Kraft och styrka till dig! Kram / mt

Izzy
ons, 2014-09-03 - 16:18

Jag tror att dagen har kommit som jag kommer att säga det, men jag är inte helt säker på mig själv.
Nej jag får inte backa nu för det finns inga bra tillfällen!!
Kram

Äppelknyte
ons, 2014-09-03 - 18:17

Jag vet hur du känner det. Tror att han börjar förstå vartåt det barkar också. Vi ska på gemensamt besök till terapeuten på fredag. Hoppas att det kan bli förlösande.

Kram!

Izzy
tors, 2014-09-04 - 00:39

Men det bliev inge bra alls!!
Jag frågade honom hur han mådde o han sa sådär sen frågade han mig hur jag mådde.
Jag sa få att jag inte mådde bra alls.
Försökte förklara att jag inte tyckte att vi har bra o att det nog vore bäst om vi gick isär.
Frågade honom hur han kände men han sa då att vi aldrig har nån tid tillsammans.
Han tig upp allt annat som han tyckte var jobbigt som djuren, skjutsar mm.
Jag fortsatte o sa att jag inte tycker vi har det bra!!
Han sa då: vad ska jag säga då ni har ju stuckit förut så flytta då, stick ut och festa!!
Sen reste han på sig o gick och kvar sitter jag utan att få säga allt jag ville!
Alltså vad ska jag göra? Hur ska jag få honom att lyssna på mig? Jag tänker inte ge upp men det är så svårt när han bara går och inte vill lyssna!
Det är så jobbigt när han blir arg o jag tror inte att han var helt nyckter heller.
Hur ska jag få med honom till banken och hur ska vi kunna diskutera saker som vi kommer bli tvungna till?
Tänk om jag kunde få med honom på familjerådgivningen men det är väl det sista han skulle göra:(
Nya tag i morgon då hur det nu ska gå till!
Kram

mulletant
tors, 2014-09-04 - 00:58

mitt i natten, Izzy - du kanske inte får honom att lyssna. Du söker en gemensam lösning och uppgörelse men ni kanske inte är på samma station. Troligen inte.... Hoppas du kan köra ditt spår och visa vad du vill och tänker göra med ditt liv.
Kram i natten / mt

Izzy
tors, 2014-09-04 - 23:34

Vi kommer säkert aldrig att kunna prata om det. Jag måste nog inse det:(
Jag måste kämpa på ändå och försöka kom a dit jag vill men allt skulle vara så mycket enklare om man kunde prata med varann.
Han verkade lite annorlunda i dag på nåt sätt, hade säkert tänkt på vad jag sagt ändå.
Fast han säger inget om det utan försöker vara som vanligt, pratar till och med om saker i framtiden precis som om det jag sa till honom aldrig har sagts!! Jag blir så frustrerad, känns som att jag inte når fram alls.
Kram

mulletant
fre, 2014-09-05 - 04:48

att du är precis där nu Izzy... där du har kraften att hålla fast vid dig-och-ditt, göra det du vill-och-måste för din skull. (Tänk att det ska vara så långt dit - men det är kanske inte så konstigt, den resan går inåt, in i en själv.) I den stund du är så här tydlig kommer det också att påverka honom. Kan vara det du ser nu... I den stunden ställs också han inför ett val om sitt eget liv. Hur han väljer är hans ansvar. (Inte ditt!)
Ändå.... ville jag påminna om att förnekelse är ett så starkt inslag i missbruk och jag kan tänka mig att förnekandet finns med också i att inse detta. Håll taget du! Kram, kram / mt

Izzy
fre, 2014-09-05 - 15:53

Den här gången ska jag fixa det!!
Jo jag tror också att han märker på mig att det är annorlunda nu, att något kommer att hända.
Min dotter har frågat mig flera gånger den sista tiden hur det är.
Hon märker också att jag är annorlunda, mer inåtvänd och funderar mycket, känner mig i te riktigt närvarande.
Lägenheten som jag blev erbjuden måste jag snart ge besked om jag ska ta.
Så jag måste fatta ett beslut nu!!
Jag tänker också om det skulle vara så att han säger att han vill ha behandling o sluta dricka så kommer jag ändå inte vilja att vi ska fortsätta tillsammans för jag orkar inte mer!!
Kramar

Mittendaliv
fre, 2014-09-05 - 20:24

Jag följer din resa och hoppas du orkar hålla taget nu. Förändringen finns i sikte. Låter så bra att du har möjlighet att få en egen lägenhet. Förstår din frustration i att du inte når fram, jag tror aldrig man når fram till någon som är mitt i ett missbruk tyvärr. Håller med mt, du är på rätt väg!

Izzy
sön, 2014-09-07 - 17:13

Och det är nog tyvärr som du skriver Mittendaliv att det inte går att nå fram till någon som är mitt i sitt missbruk tyvärr:(
Fast jag vill så gärna att vi ska kunna prata o vara någorlunda överens.
Men går det inte så går det inte!!
Igår kväll när jag jobbade var han jätte full fick jag höra av min dotter.
Det är inget ovanligt men så otroligt tråkigt o sorgligt!
Men det gör att jag känner mig mer o mer säker på mitt beslut.
Han kommer aldrig att förändras.
Kanske han gör det när han har supit bort sin familj men då är det försent.
Tänk vad spriten kan görs med en människa!!
Kramar

Izzy
tis, 2014-09-09 - 00:22

Jag bara går runt här som en tickande bomb men snart exploderar jag väl!!
När var o hur säger jag att jag inte vill leva med honom längre.
Att nu behöver han inte smyga med flaskan längre , han kan dricka när han vill och hur mycket han vill utan att nån kontrollerar honom.
Han borde tycka att det är skönt att slippa gömma o hitta på nya ställen hela tiden o vad mycket tid han får över!!
Nejdå men jag är så less på alltihop :(
Jag har i alla fall hört av mig till hyresvärden om lägenheten o jag skulle få den här veckan på mig att lämna besked.
Så nu måste jag bestämma mig den här veckan.
Jag vill så gärna ha den o flytta så snart som möjligt bara allt annat kunde ordna till sig på bästa sätt.
Det skulle vara så skönt att ha nåt eget där jag kan känna lugn o ro.
Kram

mulletant
tis, 2014-09-09 - 05:17

så jobbigt du har det! Du behöver inte (och ska inte, tycker jag) säga nånting av: "Att nu behöver han inte smyga med flaskan längre , han kan dricka när han vill och hur mycket han vill utan att nån kontrollerar honom. Han borde tycka att det är skönt att slippa gömma o hitta på nya ställen hela tiden o vad mycket tid han får över!!"

Skriv gärna ner idag vad du vill (och ska) säga och börja dina meningar med jag: Jag vill... Jag tänker ... Jag kommer att ...
Gå inte in i argumentation och du behöver inte förklara och försvara. Det har du gjort mer än nog.

Du har skrivit några jättebra "jag-meningar" här ovan: Jag har fått en lägenhet; Jag vill så gärna ha den o flytta så snart som möjligt (och gärna: Jag tänker ta den och... ) Du kan också säga det du skrivit "jag är så less på alltihop".

Kraft, kraft, kraft till dig idag! / mt

Yogi
tis, 2014-09-09 - 08:28

önskar dig all lycka till. Du har kommit så långt på väg! Jag har följt din tråd och blivit så glad mitt i all sorg och förtvivlan som jag förstår att du känner just nu och som du känt så länge. Jag vill också instämma i tidigare svar på ditt inlägg där du önskar att ni kunde prata om det på ett bra sätt. Det är nog tyvärr så att ni aldrig kommer att kunna nå en samsyn och göra detta på ett bra sätt. Det är en sorg i sig och det var för mig oerhört frustrerande och ledsamt. Jag vet att jag ville att vi skulle kunna föra en diskussion om det, som "vuxna" människor, prata och gemensamt komma fram till att det inte går längre och att det bästa för oss båda är att separera. Ni är på så olika platser. Du har gjort en lång resa, med insikt och att mentalt ha distanserat dig från honom. Han är fortfarande kvar i förnekelse och skuldbeläggande av dig. Du måste hitta en acceptans för att det i det här skedet förmodligen är omöjligt för er att enas i ett beslut. Möjligen kan ni prata om det längre fram beroende på hur det utvecklar sig för hans del.

Jag önskar att jag kunde ta dig i handen och följa dig den här sista biten och en bit in i början på din fortsatta resa. Jag vet att ångesten och tvivlen stiger nu när det är så nära. Det måste vara helt och hållet ditt beslut och jag kan inte säga åt dig hur du ska göra, men om jag kunde det så skulle jag råda dig att stänga av dina känslor och mekaniskt bara göra och genomföra. Vi är många som följer dig och stöttar dig. Många är vi som gjort flera försök att separera och skämts för att vi gått tillbaka. Vi behöver inte skämmas för det. Varje försök för oss närmare det slutliga uppbrottet, se det som en del i processen och att en del behöver flera försök på sig. Jag önskar inte att du ska backa, jag vill bara att du ska veta att du inte behöver skämmas och se det som ett misslyckande OM du skulle göra det.

Jag tror som Mulletant, att du bara sakligt ska lägga fram fakta utifrån ditt perspektiv. "Jag känner att jag inte vill att vi ska fortsätta tillsammans längre", "jag har hittat en lägenhet och tänker ta den", "jag önskar att vi kan göra detta på ett bra sätt", "jag vill inte att vi ska behöva vara ovänner" osv...

Många kramar och lycka till!
Tänker på dig!
Yogi

Mittendaliv
tis, 2014-09-09 - 22:02

Det blir aldrig rätt tid för att ge tråkiga besked/göra slut osv. Det är nog som Yogi skriver, bara att handla för att föra processen framåt. Håll fokus på målet, dit du vill och det liv du vill ha. All kraft till dig!!
Kram

Izzy
fre, 2014-09-12 - 17:20

Vilka otroligt fina människor ni är som ger mig denna fantastiska stöttning!! Om ni visste vad detta betyder för mig!!
Ja Mt jag måste öva mig på att vara mer rak och börja mina meningar med jag vill, jag tänker , jag känner mm. Det är svårt när man inte är van vid det men allt blir så mycket tydligare då för honom och han borde förstå att jag menar vad jag säger.
Yogi tack för ditt långa svar, jag har läst det om o om igen! Ja jag önskar också att du kunde ta min hand o visa vägen, så skönt det skulle vara men jag måste ju klara det här själv.
Jag har tänkt mycket på det du skrev om att stänga av sina känslor o bara göra.
Jag tror på det, det är så jag kommer att göra har jag bestämt för annars kommer jag aldrig någon vart.
Jag har fått så många bra råd som jag kommer att ha stor användning av.
Jag hoppas verkligen att jag inte kommer att backa den här gången!!
Jag har ju flyttat i fjorton dagar o kommit tillbaka.
Jag har gjort det en gång och kommer jag härifrån nu så kommer jag aldrig tillbaka.
Mittendaliv, tack för stöttning o kraft som du har sänt till mig!
Jag hoppas o tror att jag ska säga det till honom i helgen för tusende gången men det är annorlunda nu känner jag.
Hoppas ni får en skön helg!!
Kram

aeromagnus
fre, 2014-09-12 - 22:10

Att såra någon är aldrig lätt men att stanna kvar i ett medberoende så är det enbsrt du som såras och mår dåligt. Den som dricker flyr ju hela tiden undan. Vill man inte inse att man har problem går det inte att hjälpa personen hur mycket man än vill. Det slutar alltid med att den medberoende blir sårad och straffad. Ta dig mod och bara gör det. Gå inte in i närkontakt och försök trösta för det kommer bara gör dig illa. I detta fallet måste du vara egoistisk. Lycka till. Styrkekramar