Som de flesta av er så har jag oxå ett låångt förflutet med A inblandat i mitt liv, olika mycket under olika perioder. För exakt ett år sedan klarade jag av att hålla upp i 3 veckor, sen smöög det sig på igen. Jag har familj med två barn samt en son sedan tidigare förhållande, nu när jag reflekterat extremt mycket sedan i tisdags då jag bestämde mig till 100% att göra en riktig förändring, så tror jag att A var en stor bov i detta. Vilket jag inte alls såg då.. Jag har druckit nästan varje dag sedan jag var 19 år , är nu 34.... Min nuvarande fru och jag har haft en riktig berg och dalbana sedan vi träffats och nu var det seperation på tal igen.
Vad är då annorlunda denna gången??
Jag har ju varit här så MÅNGA gånger förr..
Jag kan inte direkt sätta fingret på det men det känns liksom i hela kroppen denna gången att det är SISTA chansen att komma ur min avskyvärda kärleksrelation till spriten.
Vi har en årlig sammankomst nu till nästa helg med grabbgänget, jag har redan ringt dom och sagt att jag inte kommer dricka. Till min förvåning är dom faktiskt inte jättestöttande utan reagerar mest med tysthet och förvånan. Men denna gången bryr jag mig inte. JAG SKA inte ha med A att göra längre utan det är min familj som är det viktigaste! I morse berättade jag för min fru att jag har ringt mina kompisar samt att jag registrerat mig här (eller på echange först). Jag började gråta och berättade om hur jag smugit med flaskorna i källaren, ljugit om att jag inte druckit, kört bil några gånger för att "nödhandla" för att inte avslöja mig för henne.
Hon reagerade med att gå bort till mig och ge mig VÄRLDENS kram, (hon kramas nästan aldrig och har varit väldigt ofysisk de senaste åren)
Samtidigt så hämtade hon våra förlovningsringar som jag slängde av i fyllan för ett halvår sedan.
Skulle jag svika henne nu så har jag ju förlorat ALL värdighet.
Jag har bara varit nykter i 3 dygn, men fy f.n vad jag vill detta nu! Vill tacka alla här som skrivit och inspirerat mig något oerhört.
Jag kommer ha detta som en slags trygghet och försöka rapportera löpande hur det går, för jag vet att det är mycket känslor i detta forumet som kan få andra att vakna. Jag var inne här och läste för ca 3 år sedan då jag för första gången började inse att jag hade problem.
Tack för att ni finns!
Ha en fin dag och ta hand om den: // C

Ebba

...jag kollade på en film om hur man styckar en älg. På nån svensk jaktsida. Det var fascinerande, han som gjorde det var så enormt skicklig och cool. Han utbrast "kalops" då och då. Respekt till alla er som kommer överleva vid sämre tider. Vi andra kommer förgäves stå och gråta utanför Ica Maxis tomma och igenbommade byggnader...

Bra att du är hemma igen :)

Calleqwerty

Sssshu!
Orkar inte mer snart.
Allting e kaos på jobbet sen jag kom hem. Sjukskrivningar mm 1/3 av styrkan är sjuk!
Och med det kommer klagomål problemlösning osv när jag redan e back i massor!!!!
Sonen har varit akuten 2ggr när jag varit iväg, iofs inget allvarligt mer än några stygn.
När jag var iväg så blev 1 vårt jaktlag skjuten + att kompisens mamma dog.
Idag när jag kommer hem och börjar packa köttet efter helvetes dagen så börjar dottern TOKSKRIKA av smärtor i magen. Hon är enormt smärttålig annars. Så nu stack frun iväg till akuten med henne.
Och ja. Jag gick tog en 6a whisky och bryr mig faktiskt inte ett skit för tillfället.
Detta går över! Och jag SKA inte dricka som förr och INTE mer idag. (Därför jag skriver här nu.) så.. Det var min bekännelse. Har dessutom ytterligare några lik i garderoben från senaste veckan men nu får det bli en uppsträckning som heter duga.
Och så ska det bli, promiz.
// idioten

Tor

calleqwerty - hör att du nu behöver åberopa din innersta styrka och mod för att vinna kampen mot beroendet. Den finns inom dig. Läst några sidor av tråden och hör hur stark din alkohol djävul är. Bestäm dig! Vinn kampen! Själv eller med hjälp! Så ett glas får ingen på knock. Stå upp och slå tillbaka. Spola ned spriten är en bra början!

Ebba

Fan vad jobbigt det låter. Du som mår så bra när du är glad Calle!!!

Stingo

Att inte ge a-fingret åt självömkan, eller tristessen är säkert bland det svåraste och viktigaste för många av oss här. I den tunnelns ända lyser inget ljus. Fint att vända om vid mynningen.

Calleqwerty

Tack för era väl valda ord. Är väldigt orolig att jag är på väg dit igen. Men med detta forumet finner jag styrka. Skulle ALDRIG åkt iväg i 10 dgr. Det har inte gjort mig något gott alls såhär vid efterhands betraktelse.

Ebba

Du ska veta hur tydligt vi ser det vi som ser det utifrån, alla vi här som tycker om dig. Calle som är så härlig & rolig men som nu mår dåligt av helvetes jävla alkohol ( och annat). Det gör ont i oss. I alla fall i mig för du är så levande och sprudlande när du mår bra. Jag borde inte ha skrivit " Du mår så bra när du är glad", hade lite bråttom innan mötet. Jag borde ha skrivit " Du som mår så bra när du mår bra".

Kram.

Callevännen. Det har varit tufft. Det är tufft. Det kommer kanske vara tufft. Det vet vi inte. Det enda vi vet är att det blir ännu tuffare om vi dricker. Du är inte alls på väg tillbaka ner i dyngan. Du är stark, men omskakad. Du kommer klara det här. Läs igenom hela din tråd. Från början till slut. Då kommer du se hur stark du har varit här. Du är inte på ruta noll, för nu vet du att du kan och vill vara nykter. Det visste du inte när du slutade dricka. Men det vet du nu.

Ingen mer dricka nu. Nu är det bra med det. Du klarar det här. En dag, timme, minut i taget. Du är här nu och du klarar detta.

Min största kram till dig

konstnären

Nu är det du som ska kommandot över A-jävulen.Jag blir så förbannad över den liberala synen på alkohol som existerar i detta land. Skickar massor av kraft till dig genom universum. Känn och ta emot calle, låt han inte vinna. Min man är sakta på väg tillbaka men han får klara jobbet själv.
Du kan du vill.
Kramar
Konstnären

konstnären

Hej, calle, hoppas du mår bra. Saknar dina ord här inne.
Kram
Konstnären

Vickan69

4dagar sedan du skrev, Calle.
Har problemen börjat reda ut sig? Har du gett efter för A eller fokuserat på att komma igenom utmaningarna. Nästan lire sugen på att berätta för dig vad jag och min familj gått igenom men det kan uppfattas fel. Men det ger mig väldiga perspektiv, även om jag också blir påverkad av småsaker.
Man fixar allt Calle, allt som man tror är omöjligt att klara av och ta sig igenom. Hoppas att du inte låter nervgiftet ta överhanden i ditt liv igen. Kom tillbaka. Du är saknad här!

Styrkekramar

Callevännen, vet inte hur ditt liv ser ut, men:

1. Mycket jobb, mycket på hemmafronten, mycket att bearbeta sedan resan - klart du inte hinner skriva. Självklart - fokusera på att komma i fas och få ordning på allt.

MEN

2. Är du i a-träsket...? Hoppas verkligen inte det, men OM det är så - KOM TILLBAKA!!!!!!! Du klarar det! Skriv det i så fall. Skit i att du räknat dagar och fört dagbok. Det verkar som alla (!) får räkna med någon form av återfall. Låt det bara inte bli ett totalt fall!

Saknar dig jättemycket och tänker på dig! Styrkekramar till dig

Calleqwerty

Hej alla vänner.!
Har väl fått ett smygande återfall. Har druckit ca 10cl starksprit varannan dag. Har alltid kunnat hålla det till att inte få in "fyllor" hemma. Men jag trivdes bättre med att inte dricka alls. Framförallt pga att jag då inte kan skylla på A när det gäller min och fruns förtillfället usla relation. Möhippa idag för henne som förberetts i flera dagar, dottern bröt armen i förrgår (2 dagar efter hon var på akuten för magsmärtor) så jag har suttit hela dagen med henne och den lille och överdoserat disney junior. Jag vet inte riktigt vart mitt liv är påväg, men jag är rejält trött på allt förtillfället. Idag har jag inte druckit en droppe.. Vet faktiskt inte om jag kan säga att jag inte ska göra det i framtiden heller, hör kanske inte hemma på detta forum då iheller. Borde kanske få in en kalasfylla istället så jag får mig ett wake up call igen. Harmonin i hemmet är så jävla viktigt för mig att må bra, och känner jag ingen kärlek från min partner så mår jag piss. Vi bråkade igårkväll för jag var så trött på att all hennes lediga tid har fokuserats på möhippan sen jag kom hem. Vi är båda ganska dominanta men på olika vis vilket krockar ibland. Hursomhelst, jag är kärlekstörstande på henne och hon är egentidstörstande sen jag kom hem = krock.
Ska försöka bättra mig med att skriva här även om jag tagit 1 whisky under dagen. (Vet att det blir 2 om jag fortsätter såhär i några veckor osv). Jag känner bara att allt e så jobbigt bortskämd som jag är.

Ebba

Du är så himla fin. Nära till känslor och tänkande. Många alkoholister (som jag träffar på AA) är just så. Underbara människor, kloka, tänkande, kännande och smarta = behov av paus från alla känslor = utveckla alkoholmissbruk.
Jag/Vi har verkligen tänkt på dig. Jag har sörjt dig. Så jävla sorgligt att "se" en härlig människa gå förlorad och försvinna till A. Men jag tror inte att något jag eller någon säger kan hindra sådant, så sjukt stark är alkoholdjävulen. Tack för att du skrev, jag är sjuk, feber osv och jag är också en kännande människa så jag fick några tårar i ögonen av det här nu. Du hör väl visst hemma här även om du dricker, du vill ju "förändra ditt drickande".
Du är bäst, min bästa forumvän som jag känner mig mest lik.
Gör precis som du känner bara du är rädd om dig.

Stingo

...efter att jag läste det senaste. Visade sig att du skrev det samma dag jag lade av, så vi är nästan tvillingar här ;-)

När har du senast läst det själv? Jag tror du visste vad du skrev, då när du skrev det. Säkert inte sista chansen nu, men att fortsätta klottra med spriten nu kan inte leda till något bra. Du behöver bryta, förr eller senare, det vet du själv och det blir inte lättare med tiden.

Visst finns de, som kan ta kontroll över sitt drickande, också efter långt missbruk (sådana som Ebba säger att inte är alkoholister), men för att ens ha en hygglig chans till det så behövs en betydligt längre paus än vad vi nu haft. Det tar många månader för kroppen och knoppen att komma i balans efter långvarigt missbruk. Minst lika lång tid går åt för att bryta dåliga vanor. Du känner det i dig, precis lika bra som jag gör. Om du nu släpper så är du tillbaka i träsket på nolltid. Kom ihåg att det är för dig själv du behöver sluta. Partnern kan alltid ta barnen och sticka, men du är fast med dig själv, för resten av livet.

Jäkligt synd om barnen, som haft ont och skadat sig. Inte särskilt synd om dig på den fronten. Att smutta hjälper knappast situationen med partnern.

P.S. Jag gillar dig också. Annars skulle jag inte skriva så här.