av Akvariet

God morgon!

Tillbaka i forumet efter försök/återfall/försök/återfall/.... och givit upp (det är ändå semester). Har glömt lösenord till min gamla användare (bortsupen), så här kommer jag i ny tappning. Min story finns här:
https://www.alkoholhjalpen.se/forum/forandra-sitt-drickande/7249

Då, i vintras, trodde jag att jag skulle kunna sluta supa och börja normaldricka. Nu tror jag inte längre på det, men liksom flera andra här i forumet har jag svårt att uttala att jag ska sluta dricka helt, så det får bli tillsvidare eller ett tag.

Har intensivläst i flera trådar här under eftermiddagen och kvällen i går (samtidigt som jag drack öl) och inser att jag har mycket gemensamt med många av er, och att det finns en massa klokhet och styrka i detta forum.

Jag känner mig smutsig och behöver tvätta mig, kunna andas frisk luft, känna mig levande. Det är som att gå igenom tillvaron med en säck över huvudet. En skitig säck som dövar alla sinnen och effektivt förhindrar mig att göra det jag vill.

Har varit på suparsemester. Fast det heter inte så i mina kretsar, för vi har minsann varit på dyra krogar och druckigt och ätit gott. Och vi lagar fantastisk mat hemma (när vi orkar) för att se till att vi får ursäkter för att supa.

Mitt huvudsakliga problem i relation till A är att jag inte kan sluta - istället för ett glas så dricker jag minst sex. Sedan kan jag eventuellt avsluta och gå och lägga mig, men helst ska jag tömma lagret. Eller, om lagret är stort, dricka tills jag stupar/somnar. Tar jag inte det första glaset så kan det gå att inte dricka en dag, men ärligt talat så är det inte många dagar jag inte tar det första glaset. Och min fru är minst lika glad i att dricka. Så jag dricker både ofta och mycket. Än så länge håller jag ihop tillvaron (ni kan ramsan: bra jobb, bostad, fin bil etc etc), men alla i min omgivning vet att jag/vi dricker, så om förändring inte görs så kommer det att gå åt h-e.

Så från och med idag är det förändring. Nu är jag vit. Tills vidare. Den här gången ska jag vinna kampen. Häng gärna med på resan

Tack för att ni finns. Nu hoppas jag kunna somna om sova några timmar

Akvariet
fre, 2014-09-12 - 09:18

Nu är det fredag och jag har börjat planera helgen. Men det inkluderar inte planering av mat som det alltid gjorde förr. Fixa lite hemma, åka iväg på en kurs, träna, köra barn hit och dit... just det, ska äta något också och dricka till.... mitt gamla liv känns avlägset, konstigt att det är så efter bara 38 dagar. Kan förstå om folk omkring mig inte riktigt känner igen mig.

Det går bra för mig och jag känner mig stark, är en smula orolig för att jag håller på att tappa respekten för alkohol.

Härligt att det är fredag. Inget första glas för mig i dag.

Ha en skön helg

Vickan69
fre, 2014-09-12 - 22:35

Ha en bra helg, du med!
Vad är bäst med att sluta m A för din del? Bara undrar om du har en stark önskan att ta ställning i ditt liv.

Akvariet
mån, 2014-09-15 - 08:58

Tack för din kommentar. Blir lite överraskad av din fråga och vet inte vad jag ska svara..... har en lång lista, men vad är bäst? Och vad menar du med "start önskan att ta ställning i ditt liv"? Bäst är i alla fall att det inte finns ett "filter" mellan mig och verkligen, att jag möter mina barn, kommer ihåg vad som är sagt, märker att egna barndomsminnen kommer tillbaka. Vet inte om det duger som svar eller om det är flummigt men det är det bästa jag svar jag kan ge just nu.

Ha en skön måndag

Akvariet
mån, 2014-09-15 - 09:08

Måndag morgon och jag märker att min app och min tråd har olika uppfattningar om det är dag 40 eller 41. Orkar inte räkna utan antar bara att det beror på att man kan räkna olika. Starten var åtminstone 6 augusti och sedan dess har jag inte druckit alkohol. Jag vet inte när jag senast inte drack på 40 dagar, tror att det måste ha varit minst 30 år sedan, när jag var tonåring, men är inte säker. Det kan ha hänt senare som ung vuxen.

Beslutet var helt spontant. Det har funnits en medvetenhet och ett jag "borde" som ett ständigt dåligt samvete, och jag har gjort försök tidigare, men det 5 augusti fick jag bara nog och det 6 slutade jag. Punkt. Det är liksom bra nu, alkohol ska inte ställa till det mer i mitt liv. Det räcker nu.

Håller mig till appens tidräkning: 40 dagar idag. Inget glas i idag heller.

Akvariet
tis, 2014-09-16 - 09:10

Försöker lära mig meditera och märker redan efter ett par dagar att jag är mer fokuserad och närvarande.

Annars har oroande tankar på att det kanske inte är så kul att inte dricka. Jag undrar varför jag håller på med detta för, är det inte bra bökigt att inte vara som alla andra och ta sig ett glas ibland. Det är ju trots allt ganska lätt att sluta, jag har klarat av det i 41 dagar nu. Är det inte dags att vara som en människa och koppla av med en pilsner (eller åtta)?

Det är inte bra eftersom det har börjat smyga sig in andra fokus i tillvaron. Hittills så har allt hamnat om att inte dricka, alla andra möjliga mål har kommit i andra hand eller längre ner på listan (som att träna, kost, gå ner i vikt och vad det nu kan vara) men allteftersom dagarna gått och jag känt mig säker så har de andra målen blivit viktiga och då försvinner en del av fokusen på att inte dricka. Jag vill ju så mycket så att dagarna lätta blir en radda mål och jag vet att jag inte kommer att leva upp till alla, men de finns där ändå, och jag känner mig alltid misslyckad på det ena eller andra sättet.... och skulle jag må bra ett par dagar så är det ju bara att sätta upp ett nytt mål som är svårt att nå..... Behöver jag gå i terapi?
Mår i alla fall bra och borde vara nöjd med det, men det finns oroande tankar....

Inget första glas idag. Ha en bra tisdag.

Ebba
tis, 2014-09-16 - 09:37

Fint att säga så tycker jag, trots att vi ej är verkliga vänner.

Du är klok!
Jag slås av det ofta när jag läser vad vi människor skriver här i forumet - det är som att vi själva redan här svaren inom oss.
Det är bara på något sätt fortfarande för grumligt inom oss så att vi själva inte kan känna att vi faktiskt har svaren.
Eller - vi kanske inte vågar lita på att vi tänker rätt? År av feltänkt har fått oss att tvivla på oss själva?

Jag tillhör skaran som går på AA-möten och just det här som du beskriver: att det är klurigt att vara LAGOM vad det än gäller och hitta en bra balans i tillvaron.

Är något som det delas om igen och igen på AA. Det skrattas åt allt folk berättar om och folk skrattar alltså åt sig själva när de ser tillbaka på hur de höll på och fortfarande i viss mån håller på, om än i mindre grad, trots att de varit nyktra i 15 år eller t.o.m längre.

Det är som att vi som har druckit för mycket eller fortfarande gör, många gånger är antingen eller individer?
Sluta dricka A för att istället fokusera till 110% på att bestiga ett berg eller åka Vasaloppet som snabbaste otränade någonsin. På ett ungefär.

Men alla som har varit fria från A länge vittnar om att lugnet kommer mer och mer. Om man stannar upp och som du är medveten om sina "problemområden" i tid. Är man nykter och fri från A blir man smartare och kan ta itu med hinder i tid, innan de vuxit sig oöverstigbara.

Ja, bara lite tankar från mig som tänker i 110% dessa dagar.

/Ebba

Akvariet
tis, 2014-09-16 - 09:50

Tack för dina ord. Du är klok. På riktigt. Jag har inte trott att AA är något för mig, men under den här dryga månaden har jag av och till funderat på att gå på ett möte för att själv känna efter hur det är. Får se om jag kommer dit

Ebba
tis, 2014-09-16 - 09:50

Tänk om det är så ?
Jag är inte en 31-årig "brutta" utan en 95-årig dam som hittar på allt och i själva verket ligger på dödsbädden och skriver frenetiskt för att innan hjärtat slutar så hinna dela med mig av läxor jag lärt mig av livet.

Men nu blev jag rörd...
Måste gå och spegla mig och se efter vem jag är ?
Synd att det inte är så på sätt och vis, hade varit coolt.

<3

Ebba
tis, 2014-09-16 - 09:55

Ett av mina stora problemområden är att ta emot och hantera när människor säger något vänligt och snällt till mig. Jag får panik av det och en känsla av att jag har gjort fel och vill gömma mig för att jag blir nervös. Måste jobba med det för det är ju galet och jobbigt och DET är nästan det enda som skulle kunna få mig att överge Alkoholhjälpen. Omtanke, "kärlek" eller hot och förföljelse. Intressant.

anonyMu
tis, 2014-09-16 - 10:04

Ha ha ha jag är likadan... Beröm i det offentliga rummet får mig att krypa ur skinnet...! Har nästan lättare att ta skit... Hur sned är ens självbild då.... suck!

Ebba
tis, 2014-09-16 - 11:17

... Men nu identifierar vi detta beteende och dricker oss inte till enormt bauta självförtroende. Tack å lov.

Akvariet
ons, 2014-09-17 - 10:28

Funderar på hur jag klarar av att ta beröm.... och vet inte riktigt, oftast viftar jag nog bort det och springer vidare. Däremot har jag svårt för tacksamhet och glädje. Om jag har bidragit till en bra lösning som någon uppskattar t. ex., då blir det svårt att vara still och ofta bölar jag också.

Det är mycket som vill ut nu och jag säger, skriver, tänker och reagerar liksom MER än jag brukar. Inte ett litet försynt akvarium med några små gulliga sötvattenfiskar i längre som ingen ser, utan ett stort med exotiska fiskar och många konstiga växter och, säkert, en eller annan otäcka fiskar som gömmer sig där någonstans. Det är otroligt skönt, men också ganska läskigt. Och ovant. Jag blir trött, men hittar samtidigt en massa energi ur det. Det stormar i akvariet.

anonyMu
ons, 2014-09-17 - 15:48

Upplever samma sak. Allt blir starkare. Lukter, synintryck, känslor, upplevelser - ja, allt. Man är närvarande och upplever allt så mycket starkare. Lite häftigt och samtidigt lite skrämmande. Senaste veckan har jag själv provat ilska i mer eller mindre okontrollerade former. Klart man blir trött av att uppleva så mycket nytt! Det är som att vara på upptäcktsresa! Indiana Jones typ hela tiden mitt i vardagen!

Gillar din akvarieliknelse BTW.

Tråkigt att det vacklar på hemmafronten. Men det är väl inte så konstigt egentligen. Du håller på och utvecklas och jobbar med att hitta dig själv. Kvar finns en partner som inte riktigt är med på tåget. Det handlar väl till stor del om att hitta nya roller inom förhållandet. Jag saknade min och min mans "gemenskap" som vi hade när vi öppnade en flaska vin, myste i soffan och bara pratade en massa. Jag saknar det fortfarande. Det var som ett stort tomrum mellan oss. Hur ska vi nu umgås?? Men så tänkte jag, måste jag dricka vin för att vara gift med min man...? Nä, verkligen inte. Nu, snart fyra månader senare, så har vi det nog både bättre och sämre. Bättre genom att det handlar om en helt annan närvaro. Nu är vi tillsammans utan dimmridåer. Sämre för att vi är tillsammans utan dimmridåer... En och annan skavank visar sig i det skarpa dagsljuset. Men jag älskar honom och vill jobba på det vi har tillsammans.

Det är kanske lite tidigt för att fatta några avgörande eller omvälvande beslut? Det har inte gått så lång tid än. Men jag förstår hur du känner och menar. Och, det är nog svårt när ens partner fortfarande dricker sig berusad. Jag tål inte min man när han är full. Blir halvt galen på honom och tycker att han är skitjobbig. Men han har ju dragit ner så otroligt mycket också, så jag ska faktiskt inte klaga. Inte alls.

Ge både dig själv, din fru och ert förhållande lite tid. Försök att vara öppen mot henne, prata om det som skaver och bär inte saker inom dig. Där gör de ingen nytta vet du.

Bamsekram till dig

Akvariet
tors, 2014-09-18 - 08:10

Tack för ditt inlägg, Mu. Det betyder mycket att höra dina erfarenhet som på ett sätt är lika och på ett annat sätt skiljer sig. Kom på att vacklande är fel ord, bekymrad är bättre. Jag har inga planer på att ta något glas vin med hustrun, där är jag inte vacklande. Men jag är bekymrad. Bekymrad var jag också innan jag slutade, men på ett annat sätt.

Tack och kramar

Akvariet
tors, 2014-09-18 - 08:16

Drack några NA-öl igår, mest för att jag har en ny vana. Känner inget sug. Men öl och fotboll hör liksom ihop och man fattar mer av spelet när man dricker NA-öl. Jag är inget stort fotbollsfan, men mitt intresse har ökat de senaste åren. Otroligt att de orkar springa och vara så fokuserade på att hela tiden stå rätt, springa rätt, behandla boll. Tidigare drack jag alko-öl och somnade lagom till andra halvlek, nu sitter jag där och suger på min Mariestad 0,5% (god, tycker jag) till Ajax-PSG och följer allt som händer, ser mer än kommentatorer och experter. Det känns som jag äger världen, ensam vaken i min nykterhet framför TVn. Jippie!!!

anonyMu
tors, 2014-09-18 - 08:42

Men vad härlig du är! "Man fattar mer av spelet när man dricker na-öl" är en så otroligt rolig och klockren kommentar. Ha ha ha...

Ja, vi fattar väl helt enkelt mer av allt numera. Fattar mer av livet. Får ut mer av livet. Är vi inte fantastiska så säg?! ;-)

Bekymrad är inte bra, men faktiskt mycket bättre än vacklande. Vad är det egentligen som bekymrar dig på hemmafronten? Eller, förlåt, det kanske du inte vill skriva om...?

Ha en fin dag Akvaris!

Akvariet
tors, 2014-09-18 - 15:56

Vet inte hur det är för andra, men för mig räcker det inte med ord för att det ska bli en sanning som jag tar till mig. Jag måste känna det, ta in det, för att det ska hända nåt. Det händer inte ofta, men när det händer då händer oftast mycket. Men det kan vara svårt att beskriva. Och då kan det blir självklart, komiskt eller platt. Min smått religiösa upplevelse framför en TV med NA-öl är förstås bara min, och jag har svårt att förmedla den för egentligen är det ju självklart. Det är, som jag skrev någonstans, bara en massa MER som händer med mig nu oavsett vad jag gör.

Bekymmer: jag är rädd för att vi ska växa isär mer permanent, att den klyfta som vidgats av att jag slutat dricka inte är tillfällig utan början på slutet. Men jag vet att jag kan och kommer att agera för att det inte ska bli så, men jag styr inte över allt. Och det är klart att jag är tacksam för tips på hur jag ska agera (som jag ju redan fått en massa, tack forumet :-) )
Så småningom blir det nog aktuellt för mig att fördjupa mig forumdelen "Hjälpa någon som står nära".

m-m
fre, 2014-09-19 - 07:22

Lite fler tankar i ämnet...förstår precis vad du menar med mer fokus på matcherna. Jag och min man kollar mycket på SHL-hockey på tv. Innan var det ett skäl att hälla upp vin eller öl, det hör ju till. Numera är det ingen alkohol till, och matcherna är mycket lättare att följa... Även gamla filmer kan framstå som nya numera eftersom sist man tittade på dem var efter tre glas vin - tv-tablån blir helt plötsligt mycket mer intressant :-)

Angående dina bekymmer - pratar ni ngt om det? Vad är din frus reaktion på att du faktiskt gjort slag i saken och håller uppe med drickandet? Har hon egna funderingar? Jag och min man började prata om för ett par tre år sedan om att det var för mycket alkohol för vår del. Han drog ner på sitt drickande markant, direkt, medan jag fortsatte. Köpte hem, försåg både honom och mig, hällde upp och fyllde på glasen. Han drack ett glas, eller sa nej ibland, men sa aldrig något till mig, eller ställde krav. Tror inte att han ville se... Poängen jag skulle komma till var väl att även om han inte sa något så blev mitt eget beteende så tydligt när han minskade sitt drickande och mina skuld- och skamkänslor ökade med typ 500%. Det är svårt att råda dig, men jag tycker nog ändå att du behöver ställa någon form av krav på henne. Vänd på det och fråga hur hon upplever situationen. Är hon nöjd?
Ja, det är svårt när man går vidare och utvecklas i olika takt i en relation.
Hoppas att det löser sig för dig/er!
/m