T. o.m igår har jag haft för vana att dricka alkohol alldeles för ofta och då i för stora mängder i så
gott som vid varje tillfälle. Jag slutar dricka av egen vilja varje gång, lägger mig.

Det som genomsyrar mig och min hjärna när jag har druckit för mycket är svartsjuka och de tankar
som svartsjukan skapar. Jag blir som förbytt. Någon som känner igen sig ? Någon som har tips på
hur jag ska hantera detta, arbeta för att bli av med det ?

Hjälp !

LenaNyman

... förstärker gärna den grundläggande sinnesstämningen. Den dövar också det rationella, tänkande och reflekterande sinnet och banar väg för reptilhjärnans urinstinkter. Om jag skulle råda (det gör jag inte gärna men vill ge dig feedback ändå) så googla på svartsjuka, inhämta kunskap, resonera med dig själv om din svartsjuka, vad kan den bero på. Fråga dig om du är svartsjuk även när du är nykter. Har du anledning att vara svartsjuk? Ställ dig en massa frågor och försök hitta svaren inom dig. Det, tror jag, är en bra början.

Kram på dig.

/Lena

Är du svartsjuk även i nyktert tillstånd? Du skriver ju också att du dricker en del. Kanske ska du prova att vara helt nykter ett tag och se om du mår bättre.

Medberoende

Svartsjuk som nykter, ja. Jag har tyvärr erfarit en del från mitt förra äktenskap, ur det gick jag svartsjuk. Det finns grund till svartsjuka för en sak i mitt nuvarande äktenskap men vi har löst det och vi har valt att gå vidare tillsammans.. Men jag är väldigt på min vakt, kontrollerande mm och med alkohol blir det värre, sambon i sin tur väljer då att provocera mig, så det blir kaos i mitt huvud. Sambon provocerar med att flirta.

Vi dricker till helgen här hemma. Min sambo köper oftast mer än vad som går åt, så knas tycker jag då sambon aldrig kan sluta dricka så länge det finns kvar. Så kontentan för att jag inte vill att min sambo ska bli så jävla full varje gång så sympatidricker jag dvs ju mer jag tar och inte låter sambon dricka upp själv desto mer håller jag sambon ifrån de pinsamma situationerna då sambon är skitfull somnar under köksbordet och kanske tom kissar ner sig.... Jag vill inte dricka den mängd jag gör men för att förhindra att sambon blir aspackad så tar jag på mig att dricka mer. Ska inte göra det mer, jag hjälper inte . Jag stjälper mig själv och mitt tänk genom mitt agerande för det blir två nästintill lika fulla istället för en full och mindre full.... Så dumt av mig att tro att jag hjälper situationen... Dricker sig sambon skitpackad så är det hans ansvar inte mitt. Slut på alla medberoenden !

Om du blir arg när han flörtar är det ett kvitto på att du bryr dig om honom och vad han gör. Det gör att han fpr kontroll över dig och detta bekräftas av att han inte bryr sig om det du gör. Han ver innerst inne att du inte gör så. Svartsjuka så går ju all din energi åt att kontrollera honom.

..hon var den som älskade att göra mig svartsjuk.
Så ofta hon bara hade möjlighet, och hon trivdes med det när jag svartnade i synen.
Hon triggade mig på alla punkter och fick naturligtvis den reaktionen hon ville.
Arg, överbeskyddande, ledsen, förbannad, och jag "köpte" hennes tillgivenhet med bland annat presenter osv.
Hon vann ju på detta, och jag råtorskade varje gång.
Visst man var ju inte äldre än i den övre tonåren, fattade faktiskt inte bättre just då.
Men svartsjukan höll på att äta upp mig inneifrån, mådde verkligen dåligt av mina uttryck för svartsjukan.
Det var absolut ingenting jag ville befinna mig i, men i stort sett omöjligt att ta mig ur, den var på något sätt självdrivande.

Hur slutade det då, jo jag låtsades inte bry mig längre och trots alla helt uppenbara "bevis" på hennes otrohet så blundade jag för att det
var bara ett enda konstaterande, hon strulade med min bästa kompis...
Så jag förlorade mina två viktigaste vänner som jag hade anförtrott precis allt i ett enda slag när det tog slut.
Jag tappade massor av kilon när jag i stort sett slutade äta och misstrodde varenda människa i min direkta närhet i ett halvår efter.

Vad handlar svartsjuka om då?
Jag anser att det är en form av "äganderätt" från den svartsjukes sida. (Vilket är helt absurt).
Och från den som gillar att göra den andre svartsjuk, en maktutövning, hon var mer attraktiv än vad jag var, jag var i ett underläge.
Denna obalans fungerar inte i mina förhållanden alls, så vad jag klargjorde direkt när jag träffade min blivande fru var...
Försöker du göra mig svartsjuk så lämnar jag dig omedelbart, jag tänker inte genomlida denna hemska fas i mitt liv en gång till.
Det har aldrig hänt hittills och maktbalansen är i jämnvikt mellan oss, men det betyder inte att jag inte uppskattar henne, tvärsom.
Kärlek handlar mycket om tillit och naturligtvis ansvar, att inte vilja skada varandra varken medvetet eller omedvetet.
Ibland vill man visa sin ståndpunkt och då gäller det inte att sätta sig i en hörna och tjura, utan att prata, och återigen prata.
Mycket av livet består i att köpslå och kompromissa, och att ge varandra mycket frihet att få ta egen luft under sina vingar.
Att vara i beroendeställning vet vi ju som är här på forumet vad det innebär, det är aldrig bra.

Man ska känna sig tillräckligt stark för att kunna leva själv på egen hand, men att vilja leva i par för att man vill och älskar varandra,
Och att varje sekund utan den andre är bara att spilla tid på något som är oväsentligt, då är man kär på riktigt!

Ja, det är i alla fall min definition på hur man lever tillsammans i harmoni, och det har funkat för oss, hittills...

Berra

Medberoende

..precis så som jag upplever min partner, att vilja ha makten över mig !
Varför ? Varför ens tänka så? Varför vilja utnyttja min negativa känsla
svartsjuka och hjälpa mig utveckla den så att jag sitter fast ?

Varför tillåter jag det ? Jag vill ju inte. Är som att sluta röka, svårt att låta
bli. Varför vill någon ha makten över en annan ?

Känner mig kontrollerat styrd av min partner, låter förmodligen konstigt
men det är så jag känner det. Jag försöker styra min partner genom att
vara svartsjuk, Min partner styr mig kontrollerat utan att vara svartsjuk.

Makt ? Varför styra ? Är det kärlek ?

Hur blir jag av med min svartsjuka ? Hjälp !

Vilse i pannkakan

Jag känner igen mig lite i din historia. När min man drack så var det så lätt att ta det där extra glaset som man inte behövde. Särskilt eftersom han inte ville dricka ensam och kom och frågade om det inte var dags för ett glas vin. Kändes lite dekadent på ett sätt, men det var ju absolut inte bra.

Det är ju i grunden något som är fel i er relation. Visst, du kanske har ett problem med din svartsjuka som du bör ta itu med, men vad är det för normal reaktion att flörta med andra för att provocera?? Han vet ju uppenbarligen exakt vilka knappar han ska trycka på. Det kommer bara att tära på er i längden. Han verkar vara osäker i sig själv, vill att du ska vilja ha honom men vad känner han egentligen för dig? Som sagt, det är inte sunt.

Hoppas att du får mycket utbyte av att vara här och skriva!

Medberoende

...alla för era inlägg, kommentarer och tycka till kloka svar...
Tack för nya fina vänner, era ord värmer och så sant det blir
att läsa i skrift och dessutom se att ni tolkar mina rader och
läser igenom mig.... underbart med förståelse åt vilket håll
det än må vara negativt som positivt.

Tar till mig alla era rader, ord, bokstäver men framförallt
meningen med det ni skriver.

Känner mig starkare av att läsa ngt jag känner igen dvs
ngt jag själv har känt, tänkt eller upplevt.

Tack ännu en gång, nu ska jag lägga mig för kvällen.
Nyss druckit en kopp med gott te efter träning och bastu,
har inte firat med ngt glas vin och det känns mycket bra.

Vi höres här snart igen.

Kram och sov så gott alla ni fina varelser :)

Hej Medberoende!

Läste din tråd och har väl egentligen inte så mycket att tillägga. De föregående inläggen är väldigt bra, tycker jag. Vad jag funderar på är just relationen mellan, å ena sidan att vara medberoende till någon som dricker, och å andra sidan att vara svartsjuk. Egentligen är det same same but different. Båda delarna handlar om att lägga ett onormalt stort fokus på vad den andre personen har för sig eller inte har för sig. Istället för att du lever ditt eget liv tillsammans med den här mannen, utplånas du, och allt fokus hamnar på honom istället. Om du kan bryta det ena av medberoendet eller svartsjukan, så kanske det andra också ger med sig? Du skulle må bra av att fokusera på dig själv och ta hand om dig själv. Men det är väl så klart lätt för mig att säga (skriva)...

Tänker på att mannen provocerar dig. Han manipulerar dig till att känna vissa saker. Han styr och kontrollerar därmed dina känslor. Det är elakt och grymt. Sannolikt bottnar det i en egen dålig självkänsla och en osäkerhet. Tänker också på att just den där manipulationen hänger gärna tätt ihop med ett alkoholberoende. Alkoholen plockar inte fram de snyggaste sakerna hos oss...

Jag är jätteglad för att du får KBT. Med en bra terapeut så är det jättebra. Har prövat själv för diverse "åkommor" och man kan verkligen få bra verktyg att hantera situationer och sitt liv. Det är en riktig ögon-öppnare...!

Hoppas att du kommer kunna ägna dig åt dig själv på ett bra sätt och att din relation till mannen blir mer sund. Fortsätt gärna skriv, om du orkar och vill.

Kram

Medberoende

....däremot träning, bastu och en allmänt Grinig partner...

Känner igen mig så väl i det du skriver Muränan, tack för dina ord. Håller med " same, same but different ". Just det du skriver tänkte jag på idag med att partnern manipulerar och styr mig just för sin egna dåliga självkänslas skull och ett stort bekräftelsebehov. Jag ser framemot mina KBT träffar ( ska dit imorgon ) att jag får möjligheten att se mig själv och plocka fram de verktygen jag behöver för att " hitta hem" ( till mig själv ) därmed få ökad självkänsla, styra och kontrollera mig själv, mina känslor på rätt köl.

Just det där med fokus stämmer ju så bra, fram tills häromdagen har jag fokuserat enbart på mannen, att ha mysigt/fira, svartsjuka, kontroll. Istället för att först fokusera på mig själv, mina barn och att vi mår bra och att allt fungerar och flyter på. Som just nu när jag skriver detta inlägg, fokus på mitt :) Min partner går upp och ner, fram och tillbaka - han ser undrande ut. Jag fokuserar ju inte på honom nu... kan det vara så enkelt ?

Fokus på självkontroll, god självkänsla, må väl - Prio 1. Inget mer vardagsfirande, enbart till helgen i lagom mängd INTE mer . Vill min partner " fira" mer får han göra det själv !

Kramisar