Hejsan, det här får ses som en presentation av mig samtidigt som jag hoppas att det kan ge någon annan styrka och motivation som behöver det.
Jag är gift, har barn, hus, bil och ett bra jobb MEN har likt förbannat alkoholproblem. Jag har nu sedan en dryg månad lagt drickandet helt bakom mig, jag har berättat allt för min fru och några nära vänner, varav de flesta inte hade någon aning om det (förutom min fru som på något vis alltid vetat). Alkoholism är en sjukdom som kommer smygande på en och sakta sakta eskalerar tills den når en nivå som blir ohanterlig.
Själv insåg jag att jag var tvungen att förändra mitt liv då jag vaknade upp i en portgång i en annan stad fem på morgonen utan att veta var jag var trots att vi bara skulle gå ut och ta några öl. Jag rannsakade mig själv och kom fram till att jag hade druckit minst 2-3 öl om dagen i över ett år (det är på vardagarna) och några flaskor vin samt 6-12 öl under helgerna då det inte var fest. Det hela eskalerade under sommaren då jag i god sed drack vin varje dag under fem veckor och gick över till att bara köpa öl som var 8% och uppåt på systemet med motiveringen att "det var kul att testa lite nya sorter".
Jag har bara en månad nykter under bältet, vilket betyder att jag fortfarande inte gått ut offentligt med mina problem till "alla". Jag känner skam för mitt beteende, och växlar mellan lycka och ångest över att inte dricka mer. För att motivera mig själv att aldrig dricka mer har jag här sammanfattat en lista över saker jag gjort när jag varit full:
* Slagit en tjej
* Däckat i ett badkar
* Spytt på krogen
* Spytt ner mina kläder
* Däckat på en toalett
* Skitigt på mig
* Spytt på mitt jobb
* Liftat på motorväg
* Spytt ner min kompis badrum
* Kört rattfull
* Spytt ner min kompis soffa
* Däckat i en dusch
* Däckat på jobbet
* Cyklat omkull och fått sy ansiktet
* Cyklat ned i ett dike
* Cyklat in i en häck
* Somnat under tiden jag cyklat
* Däckat på trappen till mitt hus
* Spytt ner min toalett
* Druckit framför mina barn
* Druckit mer än alla andra
* Druckit i smyg hemma
* Däckat i en portgång
* Kört alkoholpåverkad otaliga gånger
Det konstiga är att även fast jag kan titta på det inlägget och se att den personen som skrivit det här har uppenbara problem så är det fortfarande svårt att acceptera att det är jag som har problem. Alkohol är så djupt rotad i vår samhällskultur att jag känner mig misslyckad och skev för att jag ska vara en sån där som inte kan hantera det.
Jag är rädd över att behöva tacka nej, jag är rädd över att behöva stå för vem jag är, jag är rädd för att folk ska tycka jag är mindre värd. Jag är rädd för att jag ska göra andra obekväma i sociala sammanhang där det bjuds alkohol, jag är rädd för att tappa mitt sociala liv (vilket jävla liv att skryta över med tanke på ovanstående bedrifter).
Jag är helt enkelt rädd för att vara jag.
Helst vill jag att jag bara ska kunna mörka det, att ingen ska märka något och att jag ska kunna låtsas som att det aldrig har hänt, att det aldrig existerat. Men jag vet också att med den attityden kommer jag aldrig komma vidare, jag måste våga stå för mig själv, våga vara stark.
Jag måste våga trycka på "Spara" knappen längst ner på den här sidan.