Hej!
Idag har jag slutat vardagsdricka. Jag har haft en vana att dricka 5-6 dagar i veckan, en vana som vuxit sig stark sista halvåret. Jag har kommit på mig själv med att längta till sociala aktiviteter och jobbtillställningar för vinets skull snarare än för människornas. Jag har skyndat mig så att svetten sprutat för att hinna till bolaget en vanlig tisdag. Jag har gått från att fira saker med ett glas vin till att fira, sörja, glädjas, förundras, eller bara andas tillsammans med 3, 4, 5 glas vin. Jag har uttryckt det som att "jag konsumerar vin lite som i Sydeuropa för att det är trevligt och gott och inte för att bli berusad". Jag har nu synat min egen bluff. Som tur är finns ingen i omgivningen som påverkats av mitt drickande, ännu. Jag har tre barn och man, jobbar mycket med ett jobb jag älskar. Har berättat för min man hur jag tänker och han stöttar. Jag vet att jag kommer ha så satans svårt att tacka nej, till mig själv och andra. Imorgon kommer första utmaningen då jag jobbar på annan ort och passar på att övernatta hos vänner. Som har för vana att bjuda på vin till maten... Men jag är idag uppfylld av nöjdhet över att jag erkänt för mig själv att jag är beroende, och berättat för min man och en vän om mina planer. Och den här första dagen gick galant trots att det finns jättegod kall öl i kylen ( för jag gillar tyvärr öl nästan lika mycket som vin). Har fått två fina hälsningar från personer i en annan tråd och tror att det här forumet kan hjälpa mig att hålla stilen. Jag har fått lite tips om saker som kan leda tankarna på annat och tar gärna emot fler om någon vill dela med sig.
Hälsningar från Jeans

Jeans

Jag inser efter att ha läst mitt inlägg att mina problem kanske är svåra att greppa. Det handlar för mig inte om jag jag dricker för mycket vid ett tillfälle utan mängden tillfällen och min totala oförmåga att begränsa antalet tillfällen. Jag gör mig gärna en oerhörd massa besvär för att få dricka. Kan cykla hur långt som helst eller betala dyra taxiresor för att inte behöva köra. Jag har haft med mig vin och druckit ensam på hotellrum i jobbet. Har många gånger shottat i mig ett glasade vin när det är dags att gå. Har även shottat vin när mina barn haft barnkalas. Dricker mer än gärna i mitt eget sällskap. Jag känner att jag är jäkligt sunkig i mitt beteende när det gäller alkohol.

Stingo

Dina problem är inte det minsta svåra att greppa. Jag känner igen det du beskriver till 100%. Många andra här säkert likaså.

Välkommen en gång till.

Hej och välkommen i klubben Jeans.

Här är du bland vänner. Ingen dömer, alla förstår och alla har varit med om det mesta...

Grattis till att du tagit tag i ditt liv och ditt drickande. Du har arbete framför dig, men tro mig, det kommer att vara värt det.

steglitsan

Kul att du skaffat en egen tråd, hoppas den kommer vara lika mycket till glädje för dig min har varit för mig. Ser verkligen fram emot att följa med på din resa. All lycka till dig. Du kommer aldrig ångra att du fattat ditt beslut.

Jeans

Känns lite jobbigt konstigt nog att få bekräftat här att jag har problem men samtidigt bra. Jag pratade med en kompis för en tid sen men hon tyckte inte jag var beroende, hon sa bara "håll upp ett tag bara det fixar du". "Ja klart jag gör" sa jag men det gick ju inte. Sen sa jag inget mer till henne om det. Inte så att hon gjorde fel, jag vet inte heller vad som är rätt att säga i en sån situation. När jag för första gången sa till min man att jag tyckte jag drack för mycket höll han med och sen kastade storögda blickar på mig när jag tog ett glas vin. Jag blev stressad och sur och sa " jag måste väl inte sluta tvärt här och nu eller?" Men hans reaktion var riktigt bra för jag insåg då ännu mer hur fast jag är i vindrickandet.

Tack snälla ni för varmt välkomnande! Om jag inte är här en tid framöver har jag fallit tillbaka men jag ska försöka göra det till en sak att rapportera dag för dag hur det går. Som en del på att göra-listan i projektet Sluta dricka vin till vardags.
Jo, jag såg förresten en kommentar om att jag borde sluta helt. Det borde jag säkert men den tanken känns främmande och deppig just nu...

LenaNyman

Så hej! Och välkommen hit. Jag tänker som så att måste man nödvändigtvis kategorisera sig själv som än det ena, än det andra? Kan man inte bara nöja sig med att konstatera att man inte är riktigt nöjd med sitt dryckesmönster och sen börja dra i tåtar för att förändra?

Jag tillhör ju dom som tycker man gärna kan och gärna får skriva på det här forumet även om man inte håller nykterheten. Kanske speciellt då. Och du gör precis som du vill. Trevligt att "ses" och lycka till i kväll med vännerna och vinet (eller inte-vinet, snarare).

:)

/Lena

Jeans

Hej Lena!
Jag tror att kategorisering eller definitionen beroende behövs för mig för att jag ska göra något åt saken. Har alldeles för länge ursäktat mitt myckna drickande med att jag inte är en alkoholist för att jag inte blir stupfull och gör illa folk. Men genom att läsa här (och testa min konsumtion) så har jag insett att jag har problem. Men mer detaljerad kategorisering än så behöver jag inte. :)
Jag avstod från vinet med förklaringen att jag är trött, har sovit korta nätter och har mycket att koncentrera mig på i jobbet. Vilket iofs stämmer med det har aldrig hindrat mig från att dricka vin tidigare, haha. Men jag sa nej, det var lätt och det känns svinskönt. Sen inser jag att den nöjdhetskänslan hör till den första stolthetsfasen, efter att ha läst om er andra.
2 vita dagar i alla fall, känns bra!
Tack för din hälsning !
Jeans

..har sett ditt inlägg och har inväntat rätt tillfälle att kunna svara, och det tillfället kom precis nu, och min rätta motivation.
Ditt sätt att dricka alkoholen verkar vara vanemässigt utan att du verkar bli allt för påverkad, men att du måste ha din mängd varje dag för att känna en sorts harmoni inom dig.
I min värld så är det ett farligare sätt att konsumera alkoholen än att dra en repa med en dunderfylla då och då.
På något sätt legaliserar man sitt drickande med att man blir ju aldrig packad, bara lite lullig, och håller på så sätt ångesten stången, kontinentalt eller inte?
Men det svåraste är ju trots allt att våga eller kunna bryta den invanda ovanan, funkar det?

Mitt råd kan kanske låta konstigt, men förbered dig på vad "det kommer att kosta".
Om du köper en pryl så väger du alltid kostnaden emot nyttan, en utegrill för 2000 spänn, är den värd det?
Beror lite granna på hur den använder den, är man ett grillproffs och inne på sin tredje sönderrostade plåtgrill så kanske den är värd detta.

Men att sluta dricka är väl ändå gratis, kostar väl inga pengar???
Nej inte pengar, men en massa uppoffringar, och det kan vara bra att redan innan göra sig mentalt förberedd på dessa "omkostnader".
Att bara dricka reglerat vid vissa tillfällen är ingenting som jag personligen rekommenderar, det är allt för lätt att snabbt återgå till sitt forna drickande.
Har man givit sig "lov" att dricka så brukar hämningarna släppa totalt, bättre att göra ett mer defenitivt avbrott under ett längre tag och sedan testa sig fram.
Då har man hunnit känna på hur det är att vara helt fri ifrån biverkningarna och framförallt hur grubbleriet i ens huvud har kanske givit upp.
Det praktiska är en sak, men vanan och allt twirkande i huvudet är en rejäl prövning.

Så innan du börjar med att sluta (märklig uttryck egentligen) är att redan nu fundera på hur du skall hantera dina kommande situationer.
Hur gör du med...?
After Work, tjejträffar, parmiddagar, kompisträffar, klassträffar, barbesök, hotellfoajen, utlandsresan, förfesten, julmiddag, midsommar, påskmiddagen, firmafesten, mögelosten, röda köttbiten, kaffedrinken, avec'en, sommardrinken i solen, trottoarcafe't, osv osv.
Allt kanske inte kommer så ofta, mer jobbigt bara vad du ska göra en helt vanlig fredags eller lördagskväll istället för att dricka alkoholen, bara åsynen av jordnötter eller chips kan ge vissa stora skälvan, det är ett vanebeteende som du behöver "programmera om", ändra tankebanor, förändra mönstret...
Bäst är om du innan bestämmer dig för flera alternativ, det kanske inte funkar att alltid skylla på att du äter penicillin, det blir snabbt genomskinligt.
Till en början är det jobbigt att våga erkänna det ens för en själv att man faktiskt HAR problem med sitt drickande, låt der få sjunka in, och tillåt dig att få kalla dig själv för en "alkis".
Det hjälper faktiskt att man "ger upp" och inser att man faktiskt är handlingslös inför alkoholen, den fråntar allt ditt egna ansvar, du blir handlingsförlamad av den.
När du har insett att du är helt förlorad inför alkoholen så brukar det faktiskt bli lite lättare, okey jag grejar inte att dricka den så jag får hitta på andra lösningar.
Det är då man tänker framåt istället för att hela tiden drömma sig tillbaka till alkoholen, den vägen som aldrig funkar.
Sluta jämföra dig med andra, det gör ingen nytta, de andra kanske inte har problem med drickat, och skulle de ha det så hjälper dig inte dig med att sluta.
Allt handlar om sin egna insikt, ingen annan kan ta det beslutet åt dig eller från dig, där har du ässet i rockärmen, du tar beslutet, vid varje tillfälle, vid varje morgon.
Viktigt är att inte tävla mot andra, eller tappa modet de få gångerna man förlorar mot alkoholen, man uppdaterar sin nykterhet brukar vi säga här.
Att vara ärlig mot sig själv, och inte låta sig övertalas om att den här drinken förtjänar jag, jag har varit så duktigt, eller det är så synd om mig.
Man förtjänar att vara kvar i verkligheten, det förtjänar du, att klarar du inte det här nykter, hur ska det då gå när man har druckigt?
Brukar tänka att den ena foten är wild&crazy vill utsätta dig för alla livets utmaningar, den andra är den snusförnuftiga och lite torra foten som skapar tryggheten.
En balans mellan dem är det bästa, att bara hoppa fram på en fot är en ganska så vinglig och riskfylld färd.
Den snusförnuftiga foten säger till den vilda foten, gör vad du vill, så länge du inte dricker alkoholen.

Du förtjänar bättre, skapa utrymme för din balans och harmoni inom dig, ge upp drickandet och se framåt, det hjälper....

Berra, som om en månad fyller 7 år i nykterheten, en tid jag trodde aldrig fanns, men var bättre än jag hade hoppats på...

PP

Kul att se att du är igång och att lyckönskningarna för din resa strömmar in.
Berras inlägg nu senast var en riktig "stänkare" fast i annan form förstås :-)

//PP

Jeans

Tack PP! Och tack Berra för att du tog dig tid att skriva ditt långa inlägg till mig. Mycket tänkvärt förstås. Jag har tänkt på de situationer du beskriver som för mig idag är kopplade till ett självklart alkoholintag. Min ångest idag beror på en önskan att dricka vin i tid och otid. Jag har fortfarande inte kommit till insikten att jag aldrig mer borde dricka, men det kanske inte är så heller? Vad vet jag. I dagsläget nöjer jag mig med att sätta en tydlig gräns vid att dricka ensam eller att dricka utan att det sociala sammanhanget "så kräver". Jag vet att det egentligen inte finns sådana sammanhang men jag har svårt att se mig själv helt sluta för alltid.
Jag jämför mig med ingen. Jag har inte det behovet, om det inte är så att jag är med i en tävling. Jag har kompisar som dricker både mer och mindre och har inte fattar det här beslutet utifrån detta faktum utan utifrån att jag inte gillar mig själv som slav under vinet.
Jag ber om ursäkt om jag formulerat mig som att jag värderar den ena eller andra typen av konsumtion som värre ur ett missbruksprrspektiv. Det var inte min avsikt och jag vet inget om vad som är värst.men jag tror att jag personligen skulle ha en större ångest om mitt missbruk drabbade andra, idag drabbar det än så länge bara mig själv.
Nyktra godnatthälsningar från Jeans

steglitsan

Tack för ditt inlägg i min tråd. Jag svarar här i ditt rum tänkte jag :)

Det är så märkligt att men helt ofattbart när någon säger att den läst mina inlägg. Jag glömmer lätt att det faktiskt sparas och dokumenteras öppet för andra att läsa. Men det är också just det som gjort det så värt att skriva här. Man får bolla och resonera med sig själv och andra här villket är en sån tillgång i den situation som vi befinner oss i.

Jag känner så igen mig i ditt inlägg om att du inte kan förlika dig med tanken att aldrig mer dricka alkohol. Det kunde inte jag heller. Eller helt ärligt så kan jag det inte nu heller. Vad jag gjorde var att jag sa till mig själv att jag skulle vara vit i en månad. När den månaden var avklarad så skulle jag få fatta ett nytt beslut (det blev ytterligare 5 veckor). Detta för att allt annat blev helt ogreppbart för mig. Jag har idag absolut ingen aning om jag kommer dricka någonsin igen. Men det jag vet är att jag en månad till inte kommer göra det. Sen får jag sätta mig ner och reflektera återigen. För mig har det varit viktigt att rensa ut alkoholen och få distans till den. Det jag däremot kände var att en månad var på tok för kort tid för mig för att få tillräckligt med distans jag hade inte en hunnit komma igång med att kämpa mot alkoholen. Ingenting skulle ha ändrats om jag skulle börja igen nu. Det vet jag. Men ibland kommer hjärnspökena och då kan jag lockas av sociala skäl att ta ett glas.

Jag tycker att det är så bra att du skriver att du inte jämför dig själv med andra. För allas relation till alkohol ser olika ut oavsett om man har problem eller ej. Jag har ibland känt mig som att jag inte har "riktiga problem" för att mina inte ser ut som andras. Men det är ju bara en själv som vet vad som gör en illa och vad som får en att må bra. Så försök hitta din väg. Det kommer bli toppenbra. Visst är det fint när man börjar ta tag i sig själv och sätta sig i främsta rummet?!

LYCKA TiLL :)

Meredith11

Har följt denna tråd med intresse, jag har också problem med för mycket, framförallt för frekvent vardagsvin. Som snabbast har jag druckit upp en box på en vecka, och när jag en vardagskväll plötsligt hade slurpat i mig en hel flaska blev jag förskräckt och undrade om jag skulle vara bakfull på jobbet nu. Så visst är det även mängderna som varit riskfyllt stora.
Minns ej vem av er som skrev "finns det vin hemma så dricker jag", men så blev det ju på sluttampen. Inte så att jag drack upp det, men det blev alltid minst ett glas oftast två.
Lycka till jeans med att hitta fram till en lagom vinkonsumtion. Jag önskar väl också att jag ska kunna dricka lagom, får se hur det blir.
Efter tre veckor och två dagars vinfritt är det iallafall just nu behagligt tyst i tankarna vad gäller självförebråelser om alkoholen, liksom vila från förhandlingar om vad jag ska tillåta mig idag, liksom om jag ska köpa en halv flaska eller en box. Att köpa en halvflaska innebär en begränsning av kvällens intag, men innebär ett troligt snart och lite pinsamt återbesök på systemet. Har redan valt att gå till olika system i det läget.

Varmt lycka till på din hälsovandring, Jeans, och tack för att du delar dina tankar. Jag tycker att du som alla andra måste ha rätt att bilda dig en egen uppfattning om, och välja hur du ska hantera din individuella konsumtion av alkohol.

Meredith

Stingo

Jag skriver helt under vad Steglitsan skrev här ovanför. Om man bara försöker dra ned, så fortsätter man att underhålla suget. Skall inte påstå att det är omöjligt att klara av, men svårt är det att hålla på så i längden. En ordentlig paus kan ge kroppen och hjärnan möjlighet att återhämta sig. Och sedan när man varit vit en tid kan man göra ett nyktert beslut om hur man vill fortsätta.

Själv lovade jag mig 5 månader och har snart klarat 3 av dem, hela tiden observerar jag nya förändringar i hur jag är och tänker. Tror nog att jag kommer att pröva på socialt drickande efter pausen, men säkert är det inte. Det största och skönaste med hur jag tänker just nu är att det inte mera känns farligt att kanske bli tvungen att sluta helt, jag trivs helt enkelt som vit. Tro mig, då jag var där du är nu kändes tanken att aldrig mera dricka som en total katastrof.

Det verkligt farliga med vårt "smuttande" är att vi långsamt men säkert bygger upp toleransen, det behövs hela tiden mer och mer för att underhålla vårt behov och så rullar vi långsamt ner i fördärvet. Om vi inte lyckas bryta.

m-m

Välkommen hit Jeans! Bra att du tagit tag i din situation innan det spårar ur. Jag var ungefär i samma läge som du, fast höll på mycket längre innan jag bestämde mig för att det fick vara nog. Har nu hållit uppe drygt ett år. Har fortfarande inte fattat något beslut om aldrig mer, har inget slutdatum. Jag gick under en period hos en psykolog och pratade kring detta, och fick då rådet att fatta ett "tills vidare" beslut, och om/utvärdera det efter, säg 6 månader. Har det hänt något under den här tiden, har jag lärt mig något om mig själv, eller är det något annat som gör att jag kan omvärdera mitt beslut? För mig har det inte hänt något som gör att jag tror att det skulle gå bättre nu, och jag har sett och lärt mig att jag klarar mig alldeles utmärkt utan alkoholen i mitt liv. Jag tänker därför inte ändra mitt beslut. Fördelen med att inte tidsbegränsa uppehållet har för mig varit att jag inte behöver känna att "om 2 månader får jag dricka...." Det har också underlättat att inte behöva tänka på hur jag skule göra vid jul, nyår, midsommar, AW, jobbfester, kick off mm.
Den tiden har jag istället kunnat använda till, som Berra också skrev, att förbereds mig tankemässigt och praktiskt - vill jag dricka Fanta på parmiddagen eller ska jag själv ordna så att det finns något gott och snyggt i mitt glas också? Hur ska jag berätta - vad ska jag berätta? Ska jag alls berätta?

Lycka till med din resa, även om det är motigt ibland är det helt klart värt det.
/m

Jeans

Det här med att toleransnivån ökar så markant har blivit en tydlig signal för mig att jag är illa ute. Senaste tjejfesten drack jag mest av alla men var långt ifrån den som var mest onykter (i sättet, promillehalten var nog högst på mig). Jag har som du Meredith11 haft kunnat få i mig en Box på alldeles för kort tid. Därför slutade jag köpa boxar och gick över till flaskor. Lite dyrare men lite snyggare tänkte jag :)
På lördag kommer en prövning.min vinälskare vän från annan ort är i stan och vi två ska gå på idrottstillställning och sen ut och prata och umgås. Hon är inte lika förtjust i sport som jag så hon har redan förvarnat om att hon har för avsikt att pimpa aktiviteten med vin innan. Det var jag helt med på, när vi bokade detta. Nu tänker jag på hur jag ska säga till henne att jag inte ska dricka eller ens bara dricka lite! Ni som varit med ett tag, hur jättemycket sabbar jag min mission att sluta beroendedricka om jag smådricker på lördag? Jag inbillar mig att jag skulle klara det, men är ganska säker på att jag kommer bli besviken på mig själv och få ågren dagen efter.

Akvariet

Hej Jeans, välkommen hit. Jag har en historia av att ha försökt minska mitt drickande vid upprepade tillfällen under många år innan jag, ganska oplanerat, slutade för knappt 3 månader sedan och inte har druckit sedan dess. Liksom m-m har jag ingen plan, ingen sluttid. Det jag visste när jag slutade var att jag inte trivdes med att jag drack för mycket och för ofta. Det jag vet nu är jag mår mycket bättre nu än jag gjorde då. Just nu är det inte värt att dricka överhuvudtaget för att det finns en risk att jag raserar det jag byggt upp. Så skulle en vinälskande kompis idag komma till stan och vilja dricka och umgås så skulle jag umgås men inte dricka. Min erfarenhet är att det inte är lika dramatiskt för släkt och vänner som det är för en själv, speciellt i början, att säga: "Nej tack". Det är många som tänker som vi, men som (ännu) inte gjort något åt saken.Folk omkring förstår hur man resonerar.

Om du ska sabba din mission och smådricka eller inte kan bara du själv avgöra. Du behöver bestämma vad det är att beroendedricka så du vet vilka regler som gäller, och sedan krävs det en rejäl dos med vilja (viktigast) och en trave strategier (förutbestämda handlingsmönster) som du tar fram när det finns risk att du kommer att bryta mot dina egna regler för att lyckas . Min första regel: "vad som än händer, drick inte" (väldigt enkel, ingen förhandling med mig själv). Den gäller tills vidare. Det finns en del andra regler som jag använt och som kan vara användbara. När man känner sug efter alkohol ska man inte ge efter direkt utan avvakta kanske 30 minuter. Finns suget avvakta en stund till och håll på så tills det försvinner. Jag trycker också i mig mycket tuggummi (mintsmak som går dåligt till öl och vin) och dricker en massa NA-öl.
Min erfarenhet är att det är absolut värst de första dagarna och veckorna. Efter ett par veckor när du börjar etablera din nya vana så blir det lättare.

Jeans

Tack Akvariet för mycket goda råd. Jag köper allt du skriver, min utgångspunkt är samma som din var för 3 mån sedan. Starkt jobbat förresten :) Det knasiga är att idag känns det som att jag inte ens vill dricka på lördag. Jag hoppas att den känslan är lika stark då. Tuggummitricket är bra, tuggar i skrivande stund trots att jag egentligen inte behöver för just nu är jag så nöjd med mig själv som tagit tag i mitt drickande. Bara tredje vinfria dagen men det känns som sedan länge och för evigt på något underligt vis.

Jeans

Oj igår var jag stursk minsann, idag har jag fått kämpa för att inte ta en (eller fler) av de iskalla öl som ligger på kylens översta hylla. Min man och ena barnet är på träning, det andra kollar teve. Och jag lagar mat ensam i köket. Efter en hektisk jobbdag. Ett självklart tillfälle att dricka vin, eller öl om vinet är slut. I en timme och 11 min har jag slagit bort tankarna på den där kalla ölen. Suck, det här kommer bli jobbigare än jag trodde.
Har inte heller bestämt mig ang lördagens hockeymatch med väninnan. Ett par glas kanske? Eller flera. Eller inga glas alls. Fattar inte hur jag inte märkt hur mycket tid av mina tankar som alkoholen ätit upp.