av Izzy

Hej! Jag är ny här. Är sambo med en man som är alkoholist:( Vi har två barn tillsammans på 16 o 21 år. De har varit med om så mycket och jag har så dåligt samvete för att jag har låtit dem växa upp i sånt kaos! För han är inte snäll när han dricker! Han gapar ,skriker o säger taskiga saker. Jag kan inte ta mig ur det här på egen hand. Jag tog mod till mig efter sista bråket då min ena dotter sa att hon kanske inte ville komma hem mer o min andra dotter hade fått höra en massa skit. Ja sa att jag skulle sova borta den natten och att han är alkoholist och behöver hjälp o att han har gjort våra barn så illa ! Men då sa han att han skulle sluta dricka och bad om ursäkt som han aldrig brukar göra. Så jag gav honom en chans. Han höll upp ca 14 dagar men har så smått börjat igen:( Jag behöver råd!! Vad ska jag göra nu?? Kram Izzy

mulletant
tors, 2014-10-16 - 06:08

vilken kamp du går igenom! Har nyss ögnat igenom dina senaste steg, lider med dig, kan känna din vånda... och gläds åt den samlade stödtrupp som finns här. Vi som vet från vår egen insida. Du är på rätt väg nu Izzy och jag tror att du vet inom dig att det finns ingen återvändo. Kramar / mt

Vilse i pannkakan
tors, 2014-10-23 - 12:12

Visserligen har jag själv varit borta ett tag, men jag undrar ändå hur det går för dig.

Hoppas att det är lite bättre.

Kram

Izzy
fre, 2014-10-24 - 02:42

Jag har inte orkat skriva på ett tag eftersom jag har mått så dåligt. Jag är också lite rädd att han ska hitta hit till forumet. Vi har varit till juristen tillsammans o hon berättade om sambolagen och skrev ner saker som vi måste diskutera. Han var inte trevlig mot mig när vi var där och det kändes pinsamt. Jag vet inte hur jag ska gå vidare för jag kan aldrig tänka mig att vi ska kunna prata om det vi behöver prata om. Han tänker inte heller gå till banken! Han säger att jag ska betala på huset även fast jag inte kommer att bo där mm. Flytten har blivit framflyttad en månad. Det känns så svårt o min dotter är så arg på mig o vill knappt prata med mig o jag ser att hon mår väldigt dåligt. Det gör så ont i hjärtat att se att ens barn inte mår bra. Jag vill ju att vi ska kunna prata med varann. Livet är verkligen inte lätt att leva. Att det ska vara så mycket motgångar , kommer det någonsin att bli bättre. Jag bara undrar!!
Kram

margaretavilhelmina
fre, 2014-10-24 - 22:11

Det kommer att bli bättre.
Du är så stark. Vet inte om det hjälper dig något men vill ändå skicka dig styrka i massor!

Yogi
lör, 2014-10-25 - 11:08

fokus...fokus... Försök att inte känna, inte tänka och analysera, försöka förstå. Följ din plan, prata med banken, juristen, vänner som kan ge tips och råd. Låt banken kalla honom till möten, var ingen länk emellan. Ta hjälp av de som kan hjälpa dig. Ställ frågan när ni är hos banken hur ni ska lösa det med kostnaderna när han bor kvar i huset. Om han ska bo där så måste han ju köpa din del av huset? Mycket som måste klaras upp där, men där hjälper banken dig bäst, och det är så det går till vid en separation, oavsett om man är överens eller inte.

Du har kommit så långt, du är stark och du klarar det här.
Styrkekramar från mig ❤️

mulletant
mån, 2014-10-27 - 05:31

här ovan. Håll din plan, gör allt för att hålla undan all tvekan, alla tvivel. Du har tvekat och tvivlat tillräckligt och jag är förvissad om att du vet vad du vill. Ta hjälp! Ursäkta att jag inte minns (du har säkert skrivit om det) men jag hoppas du går till Alanon, där finns mycket stöd att hämta! Även hos olika professionella och kloka vänner som stöder dig. Egentligen så har Yogi skrivit precis vad jag vill säga. Läs det, läs här. Ofta! Skriv när du orkar. Kramar! / mt

Izzy
mån, 2014-10-27 - 15:57

Som någon skrev tidigare att ibland känns det bättre och sedan blir det värre än man kunde tro att det skulle kunna bli! Det går upp o ner hela tiden som en berg o dalbana utan slut!! Jag känner mig inte stark men jag kanje är det ändå som har vågat gjort allt det där som jag bara har tänkt förut, det som jag aldrig någonsin trodde att jag skulle göra. Många gånger undrar jag vad jag håller på med igentligen , var ska det här sluta, vad har jag tänkt, kommer jag att kunna slutföra det här utan att mina kära barn blir allt för drabbade. Det känns som att det är jag som ställer till det för alla nu, att jag är egoistisk o bara tänker på mig själv. Jag måste föröka att sluta tänka så och som du skriver Yogi fokusera o följa min plan! Men nu står allt stilla igen, han pratar inte om det o försöker leva som att allt är som vanligt. Jag sha ta nya tag o prata med honom o om det inte går får jag gå till banken själv o de får kalla honom till möte. Men jag vill så gärna att vi ska kunna prata för en gångs skull men jag förstår också innerst inne att det är bara en önskan från mig som säkert inte går i uppfyllelse. Mt , jag går på samtal hos en terapeut på ett beroendecenter o även på familjerådgivning o det känns bra, jag får mycket stöd där.
Kram

Mittendaliv
mån, 2014-10-27 - 20:02

Instämmer helt med tidigare skrivare. Jag tror du måste försöka stänga av känslorna och bara handla. Ett steg i taget mot ett bättre liv. Jag tror det där samtalet när ni kommer överens och hjälps åt att lösa detta tyvärr inte kommer hända. Han ser nog inte att han har något att vinna på det. Att göra livsavgörande val för att kunna leva ett tryggt liv kan aldrig vara egoistiskt. Dina barn kommer att förstå att du inte hade något val. De är ju fullt medvetna om deras pappas missbruk och vad det innebär för dig. Hoppas att banken kan hjälpa dig med dina frågor. Du ska inte betala för ett hus du inte bor i. Han ska i så fall köpa ut dig om ni inte säljer. Skönt att höra att du får bra stöd på beroendecentrum. Kram och kraft!

Izzy
tors, 2014-10-30 - 02:27

Jag tänker också på julen som närmar sig, då släkten brukar komma till oss. Jag vill att vi ska fira den som vanligt iår iallafall. Jag vet också hur mycket bekymmer det brukar vara före jul med att försöka begränsa alkoholen. Förra julen skrev jag om det här, hur jag försökte men det blev ändå inte som jag ville. Men jag vill ändå att vi ska fira julen i huset kanske en sista gång. Allt känns så sorgligt, jag har bott där i över 20 år!! Det har varit väldigt jobbigt och jag måste försöka att påminna mig själv varför jag gör det här, måste minnas alla svåra stunder när vi har varit så rädda och ledsna. Men jag får ändå inte glömma de fina stunderna ihop med barnen.
Idag var vi själva hemma och på dagen var han riktigt trevlig o kunde skoja men mot kvällen märkte jag att han förändrades o blev lite spydig o grinig. Det är en sådan otäck känsla när jag märker den där förändringen. Jag får ångest o det känns så obehagligt o jag vill bara fly!! Då kan jag känna att vad skönt det blir när jag inte behöver vara där o tänka på hur han kommer att vara o dessa humörsvängningar som gör mig så ångestfylld!!
Det är nog sant Mittendaliv att vi inte kommer att kunna tala med varann men jag önskar så att det skulle gå o jag hoppas också att mina barn kommer att förstå mig att jag är tvungen att göra det här. De kanske gör det när det har gått en tid förhoppningsvis. Jag kommer inte att orka med om de tar avstånd mot mig.
Hur har du det Mittendaliv , jag har tänkt på dig?
Kramar

Mittendaliv
tis, 2014-11-04 - 16:52

Förstår så väl den ångest och allt som du känner när den man lever med plötsligt byter personlighet. Det går inte att leva ett bra liv så. Tack för omtanken! Min förändring kom. Just när jag höll på att planera min flytt och hade släppt greppet så ville han ha hjälp att sluta dricka. Nu har det gått lite mer än fyra månader av nykterhet och förtroende börjar så smått komma tillbaka. Det har också gett mig insikten att inget som jag gjorde påverkade hans drickande. De samtalen med samsyn som jag så önskade kan vi ha nu. Det var inte möjligt när han var inne i sitt missbruk. Jag hoppas så att även du bli fri från detta och att du hittar mod och kraft att välja det liv du vill ha. Nostalgi kan göra det svårare att komma vidare. Kanske är den sista jul som du drömmer om i huset inte ens möjlig eftersom han fortfarande dricker? Vill inte låta hård bara tydlig så att det inte blir en till stor besvikelse. För vems skull? När får du flytta in i din nya lägenhet? Kram!

Izzy
ons, 2014-11-05 - 15:34

Ja det är jätteläskigt när han byter personlighet rätt som det är. Det som jag också har funderat på är vad som är hans personlighet o vad som är kopplat till alkoholen. Jag tror att alkoholen förstärker hans dåliga sidor för han kan väl inte bli en helt annan person av alkoholen?
Jag är så glad för din skull att förändringen kom till slut o att han insåg att han har problem. Du är verkligen värd att må bra!! Jag tror inte att min sambo skulle kunna komma till insikt, jag vet inte vad som skulle till för att han skulle förstå att han har problem. Han försöker ju inte ens sluta mu när han vet att jag kommer flytta. Han drack senast i går o var spydig o kränkande!' Det är så jäkla svårt det här o jag vet inte hur jag ska orka. Han pratar ingenting om vad sim kommer ske o inte jag heller men nu måste vi göra det för att komma vidare. Den 1/12 ska jag flytta o det känns så overkligt o jag kan inte få in i mitt huvud att det snart är dags. Jag är så rädd för hur allt kommer att bli!!
Kram<3

flygcert
ons, 2014-11-05 - 20:57

... hur exet växlade som om han var olika personer. Och alla hemska ord, elakheter osv gjorde att jag gick som på nålar. Jag var galet osäker på hur jag skulle klara mig när jag flyttade, var osäker på om jag verkligen gjorde rätt, om jag bara överdrev, osäker på om jag skulle Klara mig ekonomiskt, ja - osäker på det mesta! Men det har gått vägen.

Och alla är ju olika, men självklart förstärks ju saker av alkoholen, och kanske är han inte elak egentligen, eller så är han det - mitt ex manipulerar, vänder på det jag och barnen säger i väldigt stor utsträckning och han har varit nykter i typ 2 år...

Kram till dig! Förstår att det är kämpigt när du är mitt i det.
Innan jag hade bestämt mig för att flytta, men ändå planerade på alla sätt för att jag skulle flytta, så köpte jag en present till mig själv - en ängel som jag lät expediten slå in och så lämnDe jag den hemma hos en vän och lovade mig själv att jag skulle spara den och öppna när jag hade flyttat - nu står min ängel här bredvid mig och stärker mig!

Sorgsen44
ons, 2014-11-05 - 23:06

Föra julen var bara kaos....
Visste att han skulle flytta på annandagen,men vi hade inget sagt till yngsta sonen på 15-år bara stora sönerna visste.
Det var en fruktansvärt jobbig dag,gick inte att hålla skenet uppe.
Orkade inte ens försöka...han var sur redan när vi kom till syster för att det bara fanns 3,5%öl.
Var arg på mig och trodde jag styrt upp det...precis som om dom inte märkt att han har alkohol problem.....
Ser inte fram emot Julen igår,men samtidigt vet jag att det blir en jul utan oro.....
Allting går sakta men säkert mot en skön tillvaro utan oro,ångest och maktlöshet.
Jag har verkligen insett att jag inte kan påverka eller har någon skuld i hans drickande alls.
Det sim är jobbigt är min ilska gentemot honom för allt han har skadát främst yngsta sonen.ämen jag är så stolt att jag hade kraften o styrkan att lämna tillslut.....det finns ett annat luv fast det känns så läskigt och overkligt efter våra 28-år tillsammans.

Izzy
tis, 2014-11-18 - 14:30

Jag känner mig också osäker på allt, det är så nytt för mig allting! Samtidigt känns det så skönt att det verkligen blir av, äntligen!! Jag är så säker på det här!! Jag vet att det aldrig kommer att bli bra om jag stannar o jag orkar inte kämpa mer för att han ska bli nykter!!
Jag kommer att få nycklarna till lägenheten imorgon tror jag!! Fattar inte det här!!

mulletant
ons, 2014-11-19 - 05:01

äntligen tar du steget över tröskeln in till ditt liv. Ditt eget liv, ditt nya liv, ditt fria liv! Säkert kommer du att möta många tunga stunder men nu rör du dig framåt på din egen väg och väljer hur du vill leva utifrån dina egna förutsättningar. Varmaste kramen / mt

flygcert
ons, 2014-11-19 - 10:53

Självklart känner du osäkerheten - men också säkerheten!!!

Och så rätt - du orkar inte kämpa mer för att han ska bli nykter - men det är itne heller din uppgift: han måste ta sitt egna ansvar för att han ska bli nykter, han måste kämpa själv!!
Ta hand om dig!!! Kramar!

Izzy
fre, 2014-11-21 - 18:49

Det är så mycket känslor, ibland känner jag mig ganska glad o ibland ledsen. Sen när jag börjar tänka på allt som jag har framför mig med flytt o allt annat så får jag sån ångest! O tänker hur jag ska klara av det. Men den här gången ska det gå hela vägen o jag har aldrig varit så nära någongång. Det finns inga känslor kvar från min sida det är jag nästan helt säker på. Och det är som du säger Flygcert att det är inte mitt ansvar att kämpa för att han ska bli nykter nu får han kämpa själv om han vill det. Det verkar som det går utför för honom, jag har märkt skillnad på honom. Han fortsätter att dricka i smyg o jag tror även att han kör bil när han dricker . Jag är inte 100^ säker på det men nästan. Vore jag helt säker skulle jag ringa polisen. Han är jättekonstig i humöret o det svänger hela tiden. Åh vad jag vill komma bort o börja mitt nya liv!!
Kram

Mittendaliv
lör, 2014-11-22 - 14:31

Nu låter det som din frihet finns inom räckhåll! Blir så glad för din skull och möjligheten att få börja ditt egna liv.
Även om det känns tufft med allt praktiskt så kommer det att lösa sig. Hoppas du har människor omkring dig som kan hjälpa dig med det. Du har verkligen gjort allt och lite till för att hjälpa din sambo och jag hoppas insikten att det inte är ditt ansvar ger dig ro.
Kram och lycka till med flytt och allt!

Izzy
sön, 2014-11-23 - 08:14

Ja det känns som det är inom räckhåll men ändå så långt borta. Jag mår så dåligt idag!! Alla mår dåligt o det värsta är att mina barn mår dåligt. Jag räcker inte till o kan hjälpa dem som en mamma borde!! Jag är så orolig för dem , att det ska hända nåt att de ska göra sig själva illa. Jag håller snart inte ihop längre o önskar vid såna tillfällen att man vara kunde försvinna. Livet är så tungt det är en lång kamp!! Vad skulle man till den här värden att göra? Det känns som man inte gör nån nytta här!! Det är tungt nu men jag hoppas att jag kan kämpa mig upp till ytan igen för mina barns skull o att jag kan hjälpa dem på nåt sätt.