Som de flesta av er så har jag oxå ett låångt förflutet med A inblandat i mitt liv, olika mycket under olika perioder. För exakt ett år sedan klarade jag av att hålla upp i 3 veckor, sen smöög det sig på igen. Jag har familj med två barn samt en son sedan tidigare förhållande, nu när jag reflekterat extremt mycket sedan i tisdags då jag bestämde mig till 100% att göra en riktig förändring, så tror jag att A var en stor bov i detta. Vilket jag inte alls såg då.. Jag har druckit nästan varje dag sedan jag var 19 år , är nu 34.... Min nuvarande fru och jag har haft en riktig berg och dalbana sedan vi träffats och nu var det seperation på tal igen.
Vad är då annorlunda denna gången??
Jag har ju varit här så MÅNGA gånger förr..
Jag kan inte direkt sätta fingret på det men det känns liksom i hela kroppen denna gången att det är SISTA chansen att komma ur min avskyvärda kärleksrelation till spriten.
Vi har en årlig sammankomst nu till nästa helg med grabbgänget, jag har redan ringt dom och sagt att jag inte kommer dricka. Till min förvåning är dom faktiskt inte jättestöttande utan reagerar mest med tysthet och förvånan. Men denna gången bryr jag mig inte. JAG SKA inte ha med A att göra längre utan det är min familj som är det viktigaste! I morse berättade jag för min fru att jag har ringt mina kompisar samt att jag registrerat mig här (eller på echange först). Jag började gråta och berättade om hur jag smugit med flaskorna i källaren, ljugit om att jag inte druckit, kört bil några gånger för att "nödhandla" för att inte avslöja mig för henne.
Hon reagerade med att gå bort till mig och ge mig VÄRLDENS kram, (hon kramas nästan aldrig och har varit väldigt ofysisk de senaste åren)
Samtidigt så hämtade hon våra förlovningsringar som jag slängde av i fyllan för ett halvår sedan.
Skulle jag svika henne nu så har jag ju förlorat ALL värdighet.
Jag har bara varit nykter i 3 dygn, men fy f.n vad jag vill detta nu! Vill tacka alla här som skrivit och inspirerat mig något oerhört.
Jag kommer ha detta som en slags trygghet och försöka rapportera löpande hur det går, för jag vet att det är mycket känslor i detta forumet som kan få andra att vakna. Jag var inne här och läste för ca 3 år sedan då jag för första gången började inse att jag hade problem.
Tack för att ni finns!
Ha en fin dag och ta hand om den: // C

Calleqwerty

Har inte varit här på läänge nu..
Det har gått sådär...
Inne i samma trall igen, skillnaden är att jag aldrig haft en rejäl fylla sedan 14 juni.
Men... Jag är som sagt inne i samma gamla vardagslunk sen 15 år tillbaka... Smyger som fan med drickat efter jobb, på helger och "lediga" dagar. Var pappaledig igår och blir såååååå uttråkad av det!!!
Nu är jag på jobb och sitter och funderar på var fan detta kommer att sluta omjag fortsätter i samma trall....
Måste hitta inspiration igen! Jobbet inspirerar mig jättemycket, förstår inte varför jag inte kan finna samma lycka i min familj?! Älskar såklart mina barn och fru, men hatar vardagslunket. Det är så äckligt förutsägbart så tristessen är redan där innan man börjat. Jag får väl börja med något asiatiskt mumbo jumbo så jag kan förstora den delen av hjärnan som älskar familjelivet, badhus, barnskrik, 2 minuters duschar, ständigt övervakande av små kamikazepiloter, dammsugningar, tvätt, och renbäddningar. Nä... Samhällstrukturen i vårt land passar inte mig och det det blir mer och mer uppenbart när jag är nykter. Nu får får jag knarkjobba så jag inte snöar in på mina djuptankar och självömkningsr rent för mycket!
Ha det gott!

Stingo

Hej Calle, roligt att hör från dig, men det där låter ju inget vidare. Känner nog igen det där med att dricka mot tristessen, men kan inte säga att jag direkt kan komma med goda råd. Har du funderat på att ta en rejäl titt på din livssituation, helt frånsett drickandet? Vad får dig igång? Hur kan du slappna av utan att få tråkigt och utan A. Vad gör att du känner er dig nere nu? Vad kan du göra annorlunda? Hur känns tanken på att söka dig till terapi? Det kan för en del vara en process, som i sig motarbetar tristess? Eller börja med vinterbad. Snabba kickar, som du hinner ta på hemvägen från jobbet, utan att störa familjelivet mycket...

En stor möjlighet är också att alkodjävulen ännu är inblandad i det här. Väldigt bra orsak att behöva en sup, det där att ha tråkigt, inte sant? Hur långt uppehåll hade du, om jag minns rätt inte tillräckligt långt för att hinna uppleva hur livet utan A på riktigt kan kännas.

Välkommen tillbaka och lycka till. Hoppas få höra mer av dig här.

Calleqwerty

Tack! Ser dig som en förebild Stingo! Du har varit enormt duktig och målmedveten.
Jag söker nog kickar hela tiden tyvärr...! Företaget blomstrar, men känner ingen direkt lycka mer än för stunden, har gjort om hela trädgården samt byggt ett ett stort förråd, men känner ingen lycka för det när det väl är klart. Har betalt av hela huset i år, men känner ingen lycka mer än 1min när jag ser att det är gjort. För mig är det helt klart resan som är det roliga och inte målet..
Jag tror på ditt tips om att gå och prata med någon, har själv funderat på det och det är nog det jag behöver..
Ha en fin fredag Stingo!

Stingo

... Så tror jag ännu mera att alkoholen kan vara en grundorsak till hur du känner dig. Alkoholen kan trassla till hjärnans belöningssystem ordentligt och det är inget som fixar sig på några nyktra veckor. Läs min #166.

Tack för kommentaren, själv tycker jag ofta att jag har haft det oförtjänt lätt, jämfört med många andra här.

Calleqwerty

Läste ditt #166 inlägg och tänkte redan innan skriva att jag tror du har rätt med det där med A-djävulen.
Men jag känner igen det från min ganska långa nyktra period.. Men tristessen är ett gissel... Och med mig så blir tristessen ganska påtaglig då min fru börjat jobba (3-skift) efter sin mammaledighet. Vi behöver inte ens de pengarna men hon älskar sitt jobb.. Jag blir tokig av att vara ensam på helger osv. , har fn. Ca 50 anställda och redan tryggat barnens ekonomi. Jag kan ju inte klandra min fru för att hon oxå brinner för sitt jobb, men det hade varit mycket enklare om hon hitta en hobby hon brann för som inte är i 3-skift!?!? Men att A-djävulen ligger där och lurar har du helt klart rätt i... Tack för stödet och eftertanksskapandet Stingo... för det finns där.. Hela tiden.

Stingo

...att du vantrivs med att bli lämnad att sköta barnen? Det är väl ganska många som gör det egentligen, både män och kvinnor. Inte alltid lätt, då mantrat nu handlar om hur värdefull och kort tiden som barnen är små är. Men det mantrat kan ni strunta i, om ni vill. Som du beskriver er ekonomiska situation kan ni fast skaffa barnhjälp, så kan du/ni använda mera tid på annat.

Men det kan löna sig att fundera efter först. Arbetsnarkomani är en annan form av beroende/flykt, så det där du sa om att gå och prata med någon är kanske en god i idé.

Säg förresten till om jag börjar blanda mig i för mycket.

Akvariet

Du var en stor förebild för mig när jag började min vita period i början av augusti. Du är den som lyckades med konststycket att vara nykter under ett fylleslag med jaktkompisarna, du är en företagsledare med ett hektiskt liv som lyckades sluta dricka utan att sluta driva.

När jag läser dina senaste inlägg så inser jag precis som du själv och Stingo att det är det du vill vara, den som lyckas med bedriften att genomföra något, men som sedan snabbt tröttnar när det blir vardag. Du tycker helt enkelt inte att det ger dig några kickar längre att inte dricka, så du har börjat skåpsupa av och till (inga rejäla slag) och undanhåller det för din fru. Och gör det med invändningen att tillvaron är tråkig. Jag förstår dig och jag håller med dig, ingen blir lyckligare av att inte supa. Utan det är vad du gör med ditt liv istället för att supa som är intressant, och att inte dricka öppna upp möjligheter för en massa andra saker. Du verkar inte lycklig, du har byggt upp en fantastiskt företag som blomstrar, du har god ekonomi (minst sagt), du har en familj som du älskar (men som du verkar ha problem med hur du ska förhålla dig till), men ändå är du inte lycklig. Varför är det så?

Min uppfattning är att du behöver stanna upp och fundera på vad du gjort och vad du lyckats med, vad du fått som du kan vara tacksam för och vad du vill göra nu. Jag gissar att du har haft mål som du har uppnått och att du behöver sätta nya som tänder dig och ger dig utmaningar.

Här kommer några tips som jag själv jobbar med för att få ett bättre liv och som jag tycker fungerar för mig (detta framstår säkert som präktigt, jag vill verkligen understryka att jag JOBBAR med det. Ibland går det bra, ibland går det åt h-e, men jag JOBBAR med det och ger INTE UPP):
- Var tacksam för vad du gjort och vad du har. Jag har två barnkullar, den första kullens småbarnstid "försvann" i bråk med mamman, karriär, lite mycket alkohol etc. Den andra kullen ville jag vara nära, älska, se utvecklingen (i detalj), göra roliga saker med etc. Det är en otrolig skillnad. Jag är så enormt tacksam för att mina barn finns och det fantastiska i att jag kunnat "startat om" och få en andra chans med egna barn . Detta har också "spilt över" på hur min relation till mina stora barn är idag. Jag driver också ett företag, det går absolut inte lika bra som ditt, men jag är glad och tacksam för att jag fått chansen, att jag har haft turen och förmågan att jag tagit den och jag vill definitivt fortsätta att utveckla det.
- Sätt mål som har med utveckling att göra. Inte mål som handlar om att sluta dricka, tjäna mer pengar, köpa ett nytt hus. Utan som handlar om att lära dig segla, träna till ett marathon, utveckla ett nytt företag som gör något helt annat, etc . Att sätta mål för tillvaron har jag brottats mycket med under mitt liv och gör fortfarande, nu har jag kommit in i en trall där jag agerar för några saker 1) "företaget ska växa" 2) "Jag ska må bra fysisk och psykiskt" 3) "Jag ska ha bra relationer till de av mina nära och kära som jag älskar" 4) "Jag ska förbättra min privatekonomi så jag kan resa mer". Här finns inte "sluta dricka med", inte heller "betala av på lånen", men de finns med som strategier eller aktiviteter för att uppnå målen.
- Styr relationerna åt det håll du själv vill. Stingo var inne på det, skaffa en barnvakt om du vill träna en lördag när frun jobbar. Du blir säkert en bättre pappa om du får utrymme att göra det. Det är tillåtet att göra på sitt eget sätt. Jag älskar mina barn på mitt sätt, du älskar dina på ditt sätt och vi kommer kanske aldrig att mötas och förstå varandra i det. Det viktiga är att vi gör på ett sätt som känns bra för oss själva.
- Var glad för det lilla. Det är ett äventyr att fika på dagis när det är föräldrafika, om man tar sig tid att göra det och vara med barnen. Om man bara ser det som jobbigt för att det är svårt att hinna med så kan man lika gärna strunta i det. Jag tycker det är fantastiskt trevligt att klippa gräset, jag får en timme när jag kan få plugga in gammal favoritrock i lurarna och bara vara i det. Utan plikter. Jag hittade glädjen något som egentligen är förbannat tråkigt.

Hoppas tipsen kan vara till någon nytta.

Du ska veta att dina bravader i augusti och september här på Forumet har betytt mycket för mig. För mig är du alltid en hjälte, Calle

/A

Calleqwerty

Akvariet med allvaret i.
Längesedan jag var här.. Igen
Det du skrev är så behjärtansvärt, tänktvärt och memänskligt. Tyvärr är jag återigen ett offer för A. Allt går bra, familjen har hyffsad harmoni, företaget bättre än någonsin. Men..... Jag vet hur lömsk den jäveln är innerst inne. Det kommer få en "sketen ände" en vacker dag. Det vet jag, och måste tänka om i de banor du skriver och beskriver. Jag är inte gjord för familjeliv, måste deala med det på ett sätt som jag inte gjort tidigare innan min kropp ger upp. Snittar 3-4 timmars sömn och använder A som en "uppåt drog". Är expert på att dölja! Tyvärr. Ge mig en räjäl käftsmäll som i somras när jag vaknade! Är inne i björnidet rejält och måste få en ny vår. Lovar att återkomma då!