Ja, det var inte meningen att jag skulle bli beroende! Det var ju bara så kul i yngre år att festa med sina polare på helgen.
Detta fortsatte bara av farten efter studier och alkoholen var en självklar gäst, ofta även mitt i veckan, då och då.
Alkoholbruket började senare mera ta formen som en kär vän att ta till för att fly från verkligheten, stressen och problemen med
att arbeta inom en hektiskt branch där man skulle vara tillgänglig, ofta 24/7...

Så har det snurrat på i många år (börjar nu närma mig 50). Fortfarande har alkoholen sin givna plats, minst ett par gånger i veckan.
Jag hör till kategorin som inte dricker ett glas för att det skulle vara gott, jag dricker för att bli berusad, och få glömma allt som
känns jobbigt. En flykt, en stund för att få må bra...

Jag har varit utbränd, lidit av depression, fått anttidepp och hela köret, ingen undrat över alkoholbruket, förrutom jag själv vid tillfällen.
Ingen har någonsin klagat på mitt drickande, jag blir bara mer pratglad och social, aldrig full så jag typ somnar där jag sitter eller inte kommer
ihåg vad jag sagt eller gjort. När jag druckit tillräckligt, då går jag och sover, rätt och slätt...
Frun har heller aldrig klagat, konstigt nog är det jag som brukar ta det till tals, att jag nog helst skulle, eller borde sluta dricka helt.
Hon komenterar med att jag kunde ju ta ett glas eller två och sen inte dricka mer! Men vad är det för ide med de????
Jag vill känna berusningen!!!!

Jag skäms att tillstå att jag läst på detta forum i både dess nuvarande och tidigare form. Känner till de flesta av er som är aktiva här och
har för länge sedan skapat en egen tråd som naturligtvis fallit längst bak tillsammans med många andra grusade förhoppningar.

Nu ger mig alkoholen absolut inget mer, den bara tar min energi, mitt humör och pengar.
Jag upplever ALDRIG någon positiv effekt mera, blir bara trött, hängig, dålig och har konstant ångest över mitt drickande.
Ångesten kommer som ett brev på posten följande dag, trots att jag inte gjort något speciellt, bara det att jag druckit.

Jag orkar verkligen inte ha det såhär mera, kroppen och det mentala måendet börjar säga ifrån på skarpen, ÄNDÅ har jag bara fortsatt
att köra huvudet i väggen, gång efter gång efter gång...

Hoppas få komma med i er gemenskap och kämpa mot detta elände...

All the best, Trötter

Stingo

Du skrev en fin berättelse, men en sak saknade jag i den. Där finns inget om att du beslutat att sluta dricka, fast det verkar tydligt att det är vad du vill. Du måste våga. Vad exakt du beslutar är inte viktigt, du kan tänka t.ex "tillsvidare, en dag i sänder" eller "tre månader", men utan ett klart beslut kommer du inte vidare. När du fattat beslutet, så kommer du snart att märka om du får en svår kamp, eller klarar dig något så när lätt. Chansen är stor att du kommer att må betydligt bättre redan efter några veckors nykterhet, eller senast efter ett par månader.

Att ha tröttnat på alkoholen är en alldeles förbaskat fin orsak att sluta. Lycka till!

Trötter

Vill inget så mycket som att sluta dricka! Vanans makt e stor, har försökt tusentals gånger, ändå fortsätter jag med detta destruktiva mönster.
Det är som om jag hade två personligheter. På morgonen och dagen har jag inga tankar på att dricka, i ett ändrar jag mig totalt, för att senare
komma ut med min bib på fredag eller lördag em.
Dagen efter bestämmer jag mig igen för att det var sista gången! Går bra till typ ons, då upprepar sig följande mönster och på nytt fre alt lördag.
Jag har ironiskt nog börja tänka att detta är tydligen min "hobby", vad skall jag annars göra (vet hur sjukt det låter)...
Hur skall man komma ur detta mönsterbeteende? Jag vet, det är bara jag själv som kan göra det, finns inga genvägar.
Jag har svikit mig själv så länge, alla löften jag dyrt och heligt har gett mig själv.
Nu har jag kommit till vägs ände, jag vill ta den rätta stigen, för den andra, ja, den vet vi vart den leder...

Allt gott!
Trötter

Uffe

Har inte skrivit här förrut men det du beskriver kunde lika gärna handlat om mig så jag känner att jag måste skriva av mig lite.
Hoppas att det kan vara till någon hjälp.
På forumet finns oerhört mycket klokskap. Många skriver om att man når sin egen botten vilket jag tror och hoppas att jag gjorde i somras.
Jag skadade mig i fyllan och det kunde gått mycket värre. Jag hade tur!
I samband med olyckan avslöjades mitt alkoholberoende, bl a för min fru som efter det inte accepterar att jag dricker öht.
Och det har gått bättre och bättre, känner inget sug alls längre (5 månader).
Orsakerna tror jag är:
- jag blev rädd.
- omgivningen, vänner o arbetskamrater, vet att jag numera är "nykterist".
- jag har fått en belöning: mår bättre än på mycket länge vilket förstås triggar mig att fortsätta vara nykter.
Detta låter säkert väldigt präktigt men jag är INTE duktig. Tror mycket på att jag nådde min botten och den ser säkert olika ut för alla

Trötter, du kan klara detta utan olyckor!

Trötter

Tack Uffe för att du beskriver din situation! Wow, 5 månader, jag kommer upp i 5 dagar!
Vet jag måste ta mig ur detta på något sätt! Ikväll sitter vi o kollar tv, jag har redan säkert konsumerat typ 1,5 vinflaska (inte lätt att hålla räkningen
då man dricker ur box + nån stänkare).. Samma sak ikväll som alla andra helgkvällar, känner inget positivt med alkoholen (hoppas det kan hjälpa ngn). Kanske inte borde skriva här ikväll, känner ändå bara jag måste få det ur mig.
Stingo, tack för ditt svar o fråga, ja jag vill ur detta. Vet att ingen annan än jag själv kan göra något... Finns inga genvägar, hur jag än letat...
Kanske i morgon, fan att de ska vara så svårt.
Som min tråd lyder, de va inte meningen, hur blev det såhär?

Stingo

Ett förslag

Ta ett ordentligt snack med frugan och förklara att du måste/vill bli spritfri. Sen häller ni ut all alkohol ni har hemma (varenda droppe, den dyra Cognacen/Whiskyn och det fina vinet också). Frun får dricka annanstans, om hon måste. Det här gäller i några månader - minst. Om din fru absolut måste dricka hemma, så INGA BOXAR. De hör helvetet till, för alla som har svårt att hålla sig ifrån spriten. Om ni har väldigt stora/dyra lager, så häll ut i all fall, eller deponera någonstans över 100 km bort.

Alternativt kan du pröva på Antabus.

Trötter

Har försökt vara ytterst måttlig med intag av alkohol under juken, men något vinglas har nog tömts.
Trots att jag konsumerat rätt mycket annars, anser jag dock att julen är barnens högtid, då skall man vara rätt restriktiv med alkoholen.
Stingo, bra tips du gav mig och tanken har slagit mig att det är ett bra sätt för att unvika att dricka, problemet kvarstår dock när man är bortbjuden,
har gäster osv. Jag vill sluta dricka och kunna avstå, trots att den finns i min närhet.
Jag är fast besluten om att sluta dricka, kanske en dålig ursäkt att julen "kom i vägen", nu nalkas även nyår men överväger att vara absolut helt nykter trots gäster som inte brukar "spotta i glaset".

Allt gott till Er, Trötter

Trötter

När jag beslutat mig för att sluta dricka, det enda alternativet för mig, märker jag att mina tankar på alkohol ökar.
En god vän till mig nämde för många år sedan en sak som etsat sig fast i minnet, "när tankarna kretsar till alkohol mest hela tiden", ja då har
man alkoholproblem = alkoholist. Exakt så är det för mig nu! Får inte bort dom jäkla tankarna, de snurrar på hela tiden.
Nykter och pigg idag, skall så förbli! Det nya året skall tas emot i nyktert tillstånd, det första på mycket mycket länge.

Ha det gott, Trötter

Trötter

Fick i uppdrag av frun att inhandla det som skall inmundigas till nyårsmenyn. Det blev både rött, rose, snaps o konjak och skumpa! Det är ju nyår...
Jag protesterade icke, hon har hört mina kommenarer om att sluta dricka så många gånger. att jag ansåg det onödigt att ta upp den diskussionen eftersom hon ändå skulle se på mig med ett klurigt leende, typ sånt som (have i heard that before...).
Hon anser inte att jag har problem, inflikar bara med att om det känns så för mig, drick lite mindre istället. Men det FUNGERAR INTE för mig, its all in or nothing!! Många höjer ett varningens finger kanske för att utsätta sig i denna situation, med tillgängligheten att dricka så påfrestande nära.
Men jag vill som sagt kunna umgås fastän det serveras alkohol och dom som vill får dricka hur mycket dom vill, men för mig är det slutdrucket.

Jag har redan klart för mig att det blir cola istället för rödvin, när vi kommer så långt som till skumpan, då noterar ingen mera vad man har i glaset :-)

Stingo

Som Mia säger, så måste det vara jobbigt med frun. Kom att tänk på Akvariet, som har en fru som dricker för mycket. Du kanske kan hitta något matnyttigt i hans trådar. Du hittar en startpunkt på sidan 3 här på "förändra sitt drickande".

Hur skulle det vara att föreslå en gemensam vit januari för frun? Skulle hon palla för det?

Trötter

Nyåret gick och jag måste erkänna det var med "vita knogar". Känslan följande dag var däremot mera euforisk.
Rätt tröttsamt blev det när endel av gästerna fått litet under kavajen, man fick höra samma story betas av några gånger mot
slutet. Nu känns det däremot mer tungt, en känsla av någon form av hopplöshet, att inget mera blir kul.
Alkoholen gör dessvärre inte saken kul mera, men, tror nog att man där uppe i sin impregnerade alkoholhjärna föreställer sig att det är den som fattas...
Stingo, min fru "vill" inte vara utan sitt glas rött på kvällen, hon tycker det är såå gott och hon kan nog låta bli, men eftersom hon inte har
problem så varför? Nåja, nu gör hon som hon vill, jag kämpar vidare trots att det nu inte känns bra alls!

Lev gott!

Trötter

Detta blir ett långt inlägg, men sätter det på pränt iaf..
Ni som läst mina inlägg vet endel, men nu skriver jag iaf hela "min historia".
Jag har nyligen slutat på mitt jobb pga att det tog livsglädjen ifrån mig totalt. Slutade med att jag inte fick ngn uppskattning för
det arbete jag utförde, kände själv ingen som helst inspiration eller glädje att fortsätta.
Ekonomiskt sätt klarar jag mig, och min fru arbetar. Gick igenom en tuff livskris som drabbade hela familjen för ca två år sedan när hela
min syn på livet och dess mening blev ifrågasatt. Vi klarade oss ur krisen men min livsglädje har sedan dess fått sig en stor stöt.
Det enda jag fokuserade på var att få familjen på rätt köl, vilket jag (tillsammans) med familjen lyckades med.
Det enda jag tänkte på var familjens bästa, sket i mig själv och jobbet, bara familjen hade det bra. Tänkte att detta måste jag ro ihamn, sen
kan jag typ lämna detta jordeliv, tufft sagt, men fakta.
Idag lunkar livet på, ingen livsglädje, inget att se fram emot! Är det alkoholen som gör att jag känner totalt likgiltiget mot livet?
Jag har varit utbränd och kört i väggen på arbetet, men kom igen tills katastrofen drabbade oss.
Ätit antidepp i flera år, sömnmedicin etc, medicinerat mig själv med alkohol i alla år.
Livet känns allt annat än meningsfullt, den ena dagen lik den andra.
Var hitta livsglädjen?
Tyvärr har jag igen tagit några glas, känns som min enda "fristad".
Ser ingen väg ut..

Lev väl. Trötter

Meredith12

Inget vidare. Vill bara be dig kämpa vidare, och heja på dig.
Exakt vilken roll alkoholen har är väl oklart, men att den bidrar till depressionen är nog högst troligt. Kramis!

Tove 2015

du har haft mycket omkring dig på en kort tid.
Alkohol är en bekväm tillflykt att ta till men gör en säkert avtrubbad känslomässigt.
Så upplever jag att jag har blivit de senaste året speciellt, tappat ork, motivation och lust. Känner mig inte riktigt glad längre utan mer som ett vakuum. Saker görs och sköts för att det ska göras. Jag hoppas och tror att detta ska ge med sig med tiden allt eftersom jag är fri från den avtrubbande alkoholen. Har för mig Stingo skrev om det att det förändras ju längre man är alkoholfri just att kunna känna lycka och glädje igen.

Uffe

Du har en svår situation och jag tror du måste få din fru att förstå. Har du varit tillräckligt tydlig?
Min fru känner mig väl och jag var ofta förvånad att hon inte fattade att jag hade problem.
Samtidigt som jag försökte dölja mitt supande så ville jag nog bli avslöjad.
När det hela slutade med en olycka förstod hon allvaret och from då var det krav på nykterhet från henne.

Det underlättar att ha en soldat som slåss vid sin sida!

Alkoholist Javisst

Hej Trötter,

Det du skrev om att din fru skickade dig till systemet - det gav mig kalla kårar.
Min sambo var exakt likadan för ett år sedan! Han skakade bara på huvudet då jag sa att jag har problem och sa "lär dig dricka med måtta istället, du har inte problem, du klarar bara inte att låta bli att bli för full"... Efter ett tag började jag faktiskt tro på att jag inte hade ett problem, att jag helt enkelt bara hade dåligt spritsinne och dålig självkontroll. Mina vänner resonerade likadant och alla bad mig börja hålla samma tempo som dom då vi var på middagar, drinkar, fester etc.
Detta resulterade i att jag:
1. Inte trodde jag hade så stora problem, tänkte att jag överdrev
2. Jag började skåpsupa - för om jag höll samma tempo som vänner och sambo så uppnådde jag inte den berusningen jag så innerligt ville få!

Idag är jag 100% alkoholist. Min sambo har accepterat det och en del av mina vänner förstår det (jag berättade faktiskt för en kompis att jag e alkis nu 2a januari. Då svarade hon "Oj, vi borde ta och prata om det här, komma över på ett glas vin?"... Helt sinnessjukt om jag får säga det själv)!

Jag skyller INTE min alkoholism på att de runt om mig inte tagit mig på allvar - men det jag vill säga till dig Trötter är att det är farligt då omgivningen inte förstår hur seriöst problem man har!!! Då är det fort gjort att allt eskalerar åt helvete ännu snabbare.

Jag hoppas du kan få din fru att förstå att du har ett allt annat än ett sunt drickande.

All lycka till och god fortsättning!

Meredith12

Hoppas du har haft en ok dag. Jättebra önskar jag ju egentligen, men är man nere kan ok vara det bästa man kan få ibland tänker jag. Äsch vad jag svamlar.
Vill bara säga hej och önska dig att hitta rätt i tillvaron, vad du behöver just nu för att gå åt rätt håll.

Nån gång ska jag gå till AA, har hört att de har lite kloka deviser, bland annat "det viktigaste först"
Sköt om dig!

Trötter

Tack för era inlägg och kommentarer! Jag vet inte vad som händer och hur jag tänker och funderar.
Jag har varit och hälsat på bekanta typ 40 mil hemifrån. Jag har haft ångest sedan jag senast drack i lördags, ångesten varit
konstant. Drack inget hos dem fastän det bjöds, men ångesten kom varje kväll jag gick och lade mig.
Tog dubbeldos sömnmedicin plus ångestdämpande. Fungerade ok under dagarna men på kvällen kom ångesten.
Nu hemma, drack återigen för att "slappna av".
Kunde ge upp min tråd här för att jag är totalt misslyckad och att jag känner mig som en looser...
Hur bli av med ångesten, har gått i terapi etc, men vet det är sist och slutligen alkoholen som antagligen e orsaken...
Hoppas få sova inatt..
Tack för att ni läser!

Lev gott, trötter

Trötter

Spriten, vinet och allt med % i åkte i slasken idag. Drack inget igår, tanken slog mig iaf när klockan gick mot 18 tiden. Suget dyker upp som
ett plopp i skallen, ofta 17-18 tiden. då kan det bära av igen! Låg i sängen på morgonen och funderade på vad jag helst i världen vill, det är att
SLUTA DRICKA!
Kan de vara så förbaskat svårt, att låta bli alkoholen när det är det SISTA man egentligen vill göra, att den bara förstör livet?
Nu är skåpen rensade, det tog inte mot det minsta att hälla ut "skiten". Nu är det en dag i taget som gäller, kanske timmar och säkert även
minuter, men nu skall jag bli nykter!!
Stingo, nu gjorde jag det du uppmanade mig till från början, verkar vara det enda rätta :-)

Lev väl, Trötter

Stingo

Starkt gjort! Du börjar hitta din beslutsamhet. Fortsätt på den linjen, så kommer du att lyckas.

Lev väl!