av Izzy

Hej! Jag är ny här. Är sambo med en man som är alkoholist:( Vi har två barn tillsammans på 16 o 21 år. De har varit med om så mycket och jag har så dåligt samvete för att jag har låtit dem växa upp i sånt kaos! För han är inte snäll när han dricker! Han gapar ,skriker o säger taskiga saker. Jag kan inte ta mig ur det här på egen hand. Jag tog mod till mig efter sista bråket då min ena dotter sa att hon kanske inte ville komma hem mer o min andra dotter hade fått höra en massa skit. Ja sa att jag skulle sova borta den natten och att han är alkoholist och behöver hjälp o att han har gjort våra barn så illa ! Men då sa han att han skulle sluta dricka och bad om ursäkt som han aldrig brukar göra. Så jag gav honom en chans. Han höll upp ca 14 dagar men har så smått börjat igen:( Jag behöver råd!! Vad ska jag göra nu?? Kram Izzy

Izzy
sön, 2015-01-04 - 18:07

Har varit ute o gått med min vän o det var väldigt skönt att få prata med henne.
Mt , min dotter blir 18 i år o hon går i skolan.
Men hon har haft ganska mycket frånvaro pga att hon mår så dåligt i perioder. Hon går upp ur sängen men vill helst bara sova säger hon:(
Jag skulle vilja gå på konventet men vet inte om jag har orken o vågar åka själv. Vi får se, ska fundera på det. Jag ska försöka att hålla taget nu o åka till lägenheten. Följer inte dottern med idag så kanske hon gör det imorgon el nästa dag. Det gav mig lite energi att prata med min vän iallafall, man behöver verkligen nån att prata med!!
Tack Mt för din hjälp, det betyder jättemycket!!
Kram till dig<3

mulletant
sön, 2015-01-04 - 18:27

med promenaden och vännen. Om dottern är 18 är hon myndig och har rätt att bestämma själv, jag tror också att hon kommer efter dig småningom :) Jag skulle gärna komma till det där konventet men tror inte jag har möjlighet. Ta dig mod och gå du!
Önskar dig en fin kväll! Följer dig i tanken / mt

Mittendaliv
sön, 2015-01-04 - 19:52

Vad otroligt jobbigt och ledsamt med din dotter. Det verkar bli allt vanligare med deprimerade ungdomar idag....Hoppas ni kan hitta hjälp till henne. Kurator i skolan kanske kan vara en ingång? Annars kontakta vårdcentral eller sjukvårdsrådgivning för råd om var ni kan få hjälp. Jag tror dock att du mår bäst av att inte ställa din dotters mående och din flytt mot varandra. Du har kämpat på där hemma länge och hon verkar inte ha mått bättre av det. En trygg plats utan fylla och elakheter är precis vad ni behöver. Jag tror som mt att hon följer efter dig tids nog. Vad symboliskt det blev med hämtmaten- det är just det livet du inte vill leva. Tack för påminnelsen liksom .

Vad härligt med vänpromenad mitt i detta! Gör allt du orkar som ger dig energi. Ensam är inte stark..
Det är ditt liv, ditt enda liv. Jag tror på livet i din nya lägenhet.
Kram och kraft!

Izzy
sön, 2015-01-04 - 23:39

Det är så sant allt som du skriver. Visst är det så att hon inte mår bättre av att jag är kvar men jag har så svårt att klara av att bestämma saker själv o jag har gjort fel som har frågat henne för mycket hur hon vill med allt möjligt. Det blir för jobbigt för henne att behöva ta ställning o fundera över vad som blir bäst. Det är jag som mamma som ska veta o ta de besluten. När jag tänker efter så är det nog inget som kan bli sämre av att jag flyttar. Jag är i lägenheten nu o har tänkt att jag ska bo där nu, hoppas jag kan stå fast vid det! Min dotter följde inte med men jag hoppas hon gör det snart mycket snart!!
Kram till dig<3

flygcert
mån, 2015-01-05 - 10:12

... för allt du gjort så här långt!!! Du har kommit långt, du har fixat och löst många saker, vad bra du är!!!

Det är en del jobb kvar, men du kommer fixa det! Hur känns det att vara i lägenheten? Kan du tänka på dig själv? Kan du känna lugnet i att ingen annan förväntar sig/kräver saker, att ingen annan kommenterar eller tycker? Jag förstår att det är jobbigt att inte dottern mår bra och att du vill hjälpa henne. Du har just gjort något för att hjälpa henne - du ha flyttat och därmed visat att man kan ta tag i saker för att få en lösning. Och du har rätt i att din flytt är inte avgörande för hennes mående - du gör något för att du och barnen ska få det bättre. Att hon inte följde med direkt är en tonårings beteende, och som du skriver så ska hon inte behöva okeja ditt beslut. Däremot kommer hon nog snart efter dig...!
Jag finns i skolans värld, och det är som Mittendaliv skriver - det är fler ungdomar idag som är deprimerade idag, men det finns hjälp. Kontakta kurator, eller vårdcentral! När hon är 18 så är det mycket som är upp till henne, men det bästa du kan göra är att ligga på (tro inte att "en snäll mamma" är den som låter sitt barn bestämma - jag ser bevisen på det: föräldrar som står på sig, kräver hjälp åt sina barn, kräver att barnen tar hjälp, förväntar sig saker av sina barn, det är de barnen som klarar sig bäst, tänk på det!!

Kramar!!

Izzy
mån, 2015-01-05 - 15:54

Ja jag har kommit en bit när jag tänker efter! När jag började att skriva här för mer än ett år sen så fanns det inte i mina tankar att jag skulle klara av att genomföra det här. Och min sambo trodde nog aldrig heller att jag skulle göra det. Han var nog så säker på att jag aldrig skulle lämna honom, att jag inte skulle våga el klara av det. Så han blev bra chockad när jag plötsligt sa att jag hade skaffat en lägenhet. Jag tror knappt på det själv än för det var så långt borta för mig!!
Min dotter verkar inte vilja komma till mig idag heller o jag kanske inte ska va på henne för mycket o fråga om hon vill komma. Kanske bäst att hon får ta det beslutet helt själv. Hon får hjälp utifrån på olika sätt men jag känner att det inte hjälper henne. Man blir ju så orolig så man håller på att gå sönder. Det verkar som det även syns på mig att jag inte mår bra. Har fått höra att folk undrar om jag är sjuk för jag har blivit så mager. Det är inget jag kan göra nåt åt att kilona rasar men det är inte kul att göra. Jag måste försöka att fokusera o hålla taget , får inte gräva ner mig nu när jag kommit så långt!!
Kram till dig<3

Trötta solen
tis, 2015-01-06 - 19:34

Jag har precis nu i dagarna hittat resterna av min kvinnas alkohollager. Jag har varit totalt ovetande! En hemsk trafikolycka har nu hänt, och hon är nu misstänkt för bla rattfylleri. Hon förnekar att hon varit alkoholpåverkad vid olyckan. Fyndet gjorde jag ett par dagar efter olyckan när jag letade efter en väska för att packa när jag skulle till sjukhuset och hälsa på henne. Mängdeen tomflaskor jag hittade (vinflaskor,öl,vinbibar,spritflaskor, ja allt) motsvarar lätt 2 vuxna mäns årsförbrukning. Eftersom hon fortfarande är på sjukhus och har det mycket svårt har vi inte pratat så mycket om det, men jag har sagt att jag hittat en massa tomflaskor. Vad ska jag göra med fyndet? ta kort, låtsas som inget, låta henne ta hand om det när hon kommer hem?

flygcert
tis, 2015-01-06 - 20:06

Vet inte riktigt vad jag ska svara, men om hon ligger på sjukhus så kommer hon ju inte dricka just nu i alla fall, antar jag. Jag tycker att d u gjort rätt som sagt att du hittar det, och sedan kanske ni kan prata vidare när hon kommer hem. Men - jag tycker inte du ska ta kort. Du vet vad du sett och hittat, och hon kommer säkert försöka prata bort det, förneka, dra historier osv för att hålla skenet uppe, och då är det viktigt för din och hennes skull att du inte ska "hålla koll" på henne - du måste tänka på dig och vad som är viktigt för dig att hon gör, men du kan inte få henne att göra det om hon inte själv väljer det. Du kan självklart hjälpa henne, stötta och finnas där, men som anhörig/respektive tille n alkoholist så vill vi gärna dra med dem till AA elelr behandling, men det måste man välja själv.
Däremot kan du ju vara väldigt tydlig med att du har förstått hur mycket hon dricker, att det är ett problem och att hon behöver hjälp.
Skriv gärna här - det är en oerhörd hjälp!

Lycka till!

Izzy
tors, 2015-01-08 - 22:32

Jag känner mig så otroligt förvirrad! Det är så himla svårt att bryta o flytta på riktigt. Det är svårt eftersom min dotter inte följer med mig o jag vet hur dåligt hon mår. Det känns som jag sviker henne när jag går. Hennes pappa sätter sig ju aldrig ner o frågar henne hur det är. Hon tycker att det är jättekonstigt att jag bor häkten i huset o hälften i lägenheten. Men om jag bara är i lägenheten så träffas vi ju inte o hon orkar inte flytta emellan. Jag känner mig som en stor svikare som bara tänker på mig själv! Jag förstår ju att det måste bli väldigt konstigt när jag håller på så här. När jag är i lägenheten känns det lugnt. o skönt o jag vill ju vara här men inte utan min dotter. Om hon hade mått bra hade det varit mycket lättare. Att jag ska vara så här. När man tror att nu kan det inte bli värre, då blir det det.! När ska det bli bättre? Kommer det verkligen att kunna bli det?

Kaeljo
tors, 2015-01-08 - 23:00

Jag tror att din dotter kommer efter dig snart. Om hennes pappa aldrig sätter sig ner och frågar hur hon har det, så tror jag nog att hon ändå står närmare dig. Min dotter mådde väldigt dåligt en period på högstadiet. Då bodde vi ju ihop hela familjen, men då min man alltid satte drickandet i första rummet och inte varit så närvarande, så har mina barn alltid stått närmare mig. Under den perioden hade min dotter det inte så bra i skolan, men då försökte jag i alla fall att göra det så bra som möjligt för henne hemma. Vi pratade ibland om problemet då jag kände att hon var öppen för det. Men framförallt gjorde vi mycket positiva saker tillsammans. Vi tittade på film, spelade spel, bakade, promenerade och åkte till stan och åt eller fika. På så vis fick jag henne lite gladare.
Jag ägnade mycket av min lediga tid tillsammans med henne då. Då kände jag att jag gjorde det jag kunde för henne och jag tror hon mådde bra. Det är ju säkert olika hos er kanske, men om ni kan hitta på lite sådana liknande grejer, bara helt avslappnat utan att prata så mycket om själva situationen. Kanske inte funkar hos er, men bara en liten tanke som slog mig,
Allt kommer att bli bra med tiden.
Kram

flygcert
fre, 2015-01-09 - 07:35

... men ändå så lika!

Och nu, två år senare kan jag återigen säga med säkerhet - när jag flyttade så blev det så mycket jobbigare, sorgligare och svårare först, under en period. Det var sorgligt eftersom det blev så tydligt och verkligt att vi faktiskt separerade, det var fruktansvärt att se hur barnen tog det (deras önskan att jag skulle flytta hem. - samtidigt som de inte alls ville vara med pappa) osv osv. Det var så galet jobbigt och jag mådde så dåligt att jag faktiskt önskade att jag skulle få dö.
Men jag härdade ut, stod emot hans återföreningsförsök så väl som hans hot.
Och sakta men säkert har det blivit bättre. Jag har kämpat med att ta emot hjälp, att göra saker för att må bättre, att tänka på mig, att tänka på det jag inte ville leva i, och med ensamhet. - alla andra har ju sitt, vänner med familjer osv, men idag är det så mycket bättre (och då är jag ändå mitt i en boendetvist!)
Håll ut!! Gör något för dig, och som Kaeljo skriver - ta med dottern på en fika, eller något annat hon gillar?! Skulle det kunna gå? Och du har säkert redan gjort det, men tala om för henne att du finns där, att hon är välkommen till lägenheten, ofta!

Stor kram

Saga1
fre, 2015-01-09 - 10:41

Hej!
Jag är ny här och hoppar in ganska sent i din tråd. Hoppas det är ok.

Vill bara dela min erfarenhet av att det absolut bästa för ett barn är att ha en stabil förälder. Det kan vara problem och stormigt omkrring er men om barnet känner en styrka och beslutsamhet hos dig som förälder så blir hen trygg i det. Behöver inte själv ta på sig ansvaret som barn ofta gör.
Även om du inte känner den där styrkan och beslutsamheten på riktigt så fejka. Gör det bara.
I dag är första dagen på resten av ditt liv.
Lycka till och stor varm kram!
Saga

Saga1
fre, 2015-01-09 - 10:52

Mitt inlägg var inte helt korrekt i din tråd, jag blandade ihop din historia med en annan.
Förlåt!
/Saga

Izzy
tis, 2015-01-13 - 12:14

Nu har min dotter kommit till mig o det känns så skönt att ga henne här!! Det är tredje natten hon sover här o jag har inte frågat något hur hon vill ha det. Jag tror det är bäst att inte göra det utan hon får prata om det själv när hon känner för det. Kaeljo jag tror också som du skriver att det är bra att hitta på lite trevliga saker att göra med henne. Vi brukar också fika shoppa gå på bio o det verkar som att det lättar lite då för stunden iallafall . Flygcert jag känner också igen mig i så mycket som du skriver även om vi inte haft det lika. Just det att ibland mår man verkligen så dåligt att man faktiskt för en stund önskar att man fick dö men så blir det lite bättre o man kämpar vidare. Jag tänkar på dig hur du har kämpat o klarat av allt det ger mig kraft att tänka att jag ska också klara det! Nu bor jag i lägenheten o tänker inte bo i huset mer o det känns bra när
jag har bestämt mig för det. Jag är säker på att jag inte har några känslor för honom längre efter allt som han har utsatt oss för så det här är det enda rätta även om det är otroligt tufft!
Saga du har så rätt i det du skriver o jag ska verkligen försöka att visa att jag är stabil o beslutsam fast jag inte är det men hon skulle känna sig tryggare om hon kände att jag inte var så velig. Kram till er<3

Mittendaliv
tis, 2015-01-13 - 15:41

Vad härligt att höra att du nu bor i egen lägenhet och att din dotter är där. Du gör helt rätt i att inte fråga var hon vill vara. Hon ska inte behöva välja. Jag tror hon är där hon vill vara nu :)
Hoppas ni kan hitta ro och glädje i nya hemmet. Ditt beslut att lämna har skapat förutsättningar för det.

Kram!

Kaeljo
tis, 2015-01-13 - 23:02

Så roligt att din dotter har kommit till dig! Förstår att det måste kännas mycket lättare för dig nu. Hon kommer säkert att må bättre och bättre.
När min dotter mådde dåligt då gjorde jag så mycket roliga saker jag hann med tillsammans med henne och som du säger så lättar de upp just för stunden och jag tror att de stunderna blir viktiga och gör att det så småningom vänder. Jag och min dotter har inte pratat direkt mer om de jobbiga åren, men jag är övertygad om att hon vet att jag ställde upp allt vad jag kunde och att det var väldigt viktigt för henne då. Idag är hon en bit över tjugo och vi har en väldigt bra relation. Jag är så glad ´över att jag vet att jag gjorde allt vad jag kunde för henne då.
Jag önskar också att jag hade kommit så långt som du i min relation till maken, men tyvärr är jag inte tillräckligt stark just nu så allt står stilla.
Du är stark och jag beundrar dig.
Kram

Izzy
tors, 2015-01-15 - 18:28

Ja det känns så bra att min dotter hjälp valde att vara hos mig. Igår åkte hon till sin pappa men jag tror att hon kommer tillbaka imorgon. Jag känner mig mycket lugnare nu när jag har flyttat. Jag behöver inte känna av stämningen så fort jag kliver innanför dörren o vakta vartenda ord jag säger. Kaeljo tänk på dig själv!! Kan jag så kan du!! Vi har bara ett liv o du är också värd så mycket mer. Jag om någon vet hur svårt det är att ta steget. Och jag stannade alldeles för länge men jag gjorde det tillslut. Det är verkligen inte lätt, det är det svåraste o värsta jag gjort i mitt liv men men det kommer att bli bra, jag måste tro på det!! Jag vet att du också kan Kaejlo, du kommer att vara starkare än vad du tror.
Kram<3

Kaeljo
tors, 2015-01-15 - 22:03

Tack för dina stärkande ord! Det betyder så mycket.
Kramar