Jag har kämpat med alkoholen så länge. Den längsta nyktra perioden i hela mitt vuxna liv var i somras - 3 månader. Sedan var det dags för litet självbedrägeri igen. Jag vet när jag ljuger för mig själv men när jag är på det humöret så skiter jag i det. I höstas avled min f d man - barnens pappa. Han dog av stolthet eftersom han i alla år vägrat inse att han hade problem med alkoholen. Han dog ensam, utfattig och i lägenheten fanns bara ölburkar. Jag vill inte vare sig leva eller dö på detta sätt, men om jag fortsätter att dricka är det så det kommer bli. Det enda som är bra med mig är att jag faktiskt aldrig slutar försöka. Problemet är att efter några nyktra veckor så tappar jag kraften och börjar dribbla med mig själv igen. Känns otroligt viktigt att skapa stödstrukturer runt mig själv för att ha något att sätt mot när dribblat gör sig påmint för i dom lägena är jag inte tillräckligt stark själv, det vet jag nu.
Den här gången ska jag inte sikta på att bli helnykter eller någonting. Jag ska bara använda all kraft till att vara nykter idag. Har ringt min dotter och frågat om hon vill gå på bio med mig i kväll - Hon blev glad och sa ja. Det blir ett stöd för mig fram tills att bolaget stänger kl 15. Har ingen alkohol hemma.
Att läsa och skriva här tror jag också kan vara till stor hjälp.
Nu går jag och rör till en Antabusshot för Idag ska jag banne mig vara nykter.
Glimma