Jag har alltid varit den som blir fullast. Sen tidig tonår har jag alltid stannat längst på fest. Otaliga gånger har mina vänner fått ta hand om mig. Hjälpa mig hem. Hålla mitt hår när jag spyr.
Jag ser inte mig själv som alkolist. Jag brukar bara ta nått glas vin på veckorna. Men.. på helgerna eller när det är fest blir jag som besatt. Kan inte sluta dricka. Känner inte av när jag håller på att bli redlös. Behandlar folk illa. Får minnesluckor.
I helgen gick det åt helvete. En vanlig mysig middag med vänner slutade med en 8 timmars lång minneslucka. Jag kommer inte ihåg ett skit. Var elak. Odräglig. Jag skäms. Har ångest. Mår så fruktansvärt dåligt. Varför kan inte jag säga stopp som alla andra. Så fort jag tar en öl så är dagen förstörd. På somrarna när man tar sig en kall öl i solen efter man klippt gräset så slutar jag liksom fungera. Jag gör inte de saker jag borde. Jag tar min öl och blir seg. Struntar i ärrenden jag borde gjort på grund av att jag endå inte kan köra.
Ibland när jag måste vara nykter eller köra på någon helgkväll kan jag bli sur. Vad är det som händer med.mig? Har jag ett problem? Uppenbarligen har jag det med tanke på att jag förstör för andra. Har slutat träna på söndagar för att jag alltid är bakfull. Och då menar jag riktigt jävla bakfull. Sover bort en hel dag.
Mitt liv verkar snurra runt alkoholen. Vi skulle på spa min man och jag men eftersom.man inte fick dricka i spadelen ville jag byta hotell. Känns underligt att skriva detta men på något sätt bra. Jag ska inte dricka på ett tag nu. Så får vi se vad som händer. Jag känner mig livrädd.