Läser mest, kommenterade inte förutom nåt inlägg som löd: Det känns skönt att veta att man inte är ensam. Dag 27 idag utan alkohol och för första gången igår kväll så infann sig en känsla "jag vill inte dricka" . Annars har dagarna varit lite upp och ner, lekt med tanken om att avbryta, ta ett glas vin. Anledningen att jag hållt mig ifrån har varit att det blir aldrig ett glas vin, vill ha tre, fyra, fem. Jag bestämde mig den 30 december ( efter en stor fylla den 29 ) och tog kontakt med en alkoholterapeut, fick en tid samma dag. Det är det bästa jag gjort. Första veckan höll jag mig nykter för jag ville inte dyka upp på nästa möte och säga att jag inte klarat det. Duktig flicka syndromet.
Känner mig renare på insidan nu.
Förra mötet med alkoholterapeuten handlade mycket om vad händer efter mina 30 vita dagar och vad gör jag då? Vågar jag dricka?
Jag tänker ta ett nytt beslut då.
Skulle vilja fortsätta tänka jag får dricka men jag vill inte. Vet inte hur länge den känslan håller i sig, men den är ny och jag tycker om den.
Vad hände sen?
Wtf, sen efter 30 dagar så fick jag för mig att prova och åååå vad jag var duktig gång nr 1. Två glas vin som en normal Svensson. Gång nr 2 ett glas vin en heeel kväll.
Botad kanske, var det detta som behövdes med 30 vita dagar?
Nix Nix
Gång nr 3 kom hon på besök
Vinkärringen.
Gillar henne inte!
Varför är inget enkelt?