Rond två.
De flesta av oss här en otrolig kapacitet och en känslighet som gör oss unikt talangfulla och sårbara. Jag ser samband och mönster.. Människor som har svårt att känslomässigt reagera som människor och försöker analysera, logiske förklara och bortförklara.
Jag är en alkoholist med alla talanger styrkor och svagheter. Jag lärde mig att flykten med A var så skön, inlindad i bomull och tidlös. Nu har min kropp och hjärna lärt sig att längta efter denna sköna befrielse... Varje dag.. Hela tiden.
Samtidigt krymper livet, tiden och relationerna.. Och vi vet det. Förnekelse men inte borta. En ständig kamp som tar energi och livslust, förutom oss som föräldrar partners och vänner. Vi är inte där, vi är hos A, i vår längtan, tröst och uppmärksamhet.
Rond två är tuffare och mer sann. Vill jag eller inte. Vad vill jag med återstoden av mitt liv?
/Vickan, numera Nickan