Klockan är 5 på morgonen och jag slutade dricka igår. Kan inte sova. Jag har läst i forumet några veckor och känner mig uppriktigt stärkt av att ta del av era historier/erfarenheter. Tänk om jag också kan hjälpa någon genom att berätta om mig själv och den resa jag nu har bestämt mig för att göra. Jag har de senaste åren - jag vet inte hur många eftersom jag gärna förtränger det - druckit varje dag! Jag har haft någon vecka då och då när jag tagit mig i kragen och "bara" druckit något glas per kväll, men i snitt har jag druckit ca 1 flaska vin per dag - 1/2-1 flaska på vardagar och 2 på helgen. Förutom det har det varit några öl och lite gin och lite whisky... Det kanske egentligen är mer än 1 flaska vin per dag, jag vet faktiskt inte, har ingen riktig koll. Under sommar och semester är det definitivt mer. Min toleransnivå är hög, jag arbetar heltid och har aldrig varit hemma från jobbet för att jag druckit och jag blir heller aldrig bakfull, utom i undantagsfall. Jag minns, när jag för 8-9 år sedan upptäckte att jag kunde dricka en flaska vin utan att må dåligt dagen efter, det gjorde mig glad! Mina bakfyllor före det, efter fester od, var fruktansvärda. Det som inte riktigt stämmer med mig, när jag hör andra berätta, är att jag inte har en aning om varför jag dricker. Jag söker aldrig berusning, jag får aldrig någon kick. Det är på något sätt bara ett betingat beteende som går av bara farten. Jag har egentligen ett fantastiskt liv med en underbar familj, ett bra och ganska välbetalt arbete och inga ekonomiska problem, även om jag inte är rik. Min uppväxt var jobbig och ångestfylld men jag tycker själv att jag har förlåtit och att jag istället för att se mig själv som ett offer, har nytta av erfarenheterna i min kontakt med andra (jag jobbar inom vården). Min pappa är alkoholist, jag tycker det är otroligt att han fortfarande lever, hans pappa var också alkoholis liksom många andra i släkten. Jag är definitivt också en beroendemänniska. Var storrökare mellan 13 och 35 och när jag slutade röka ersatte jag det med kaffe. Jag ska alltid ha något annat. Jag dricker fort och blir därför snabbt berusad. Jag äter fort och mycket och är därför överviktig. Jag får också ett stort kolhydratsug när jag druckit några glas och hetsäter ofta i samband med alkohol. Jag kan aldrig sluta vare sig dricka eller äta när jag väl börjat. Nu har jag kommit så långt i mitt drickande att jag känner att jag måste välja om jag vill dö eller leva. Jag dricker på kvällen, somnar berusad/full. Vaknar på natten av att jag känner hjärtat slå/jobba för att hjälpa till med förbränningen av alkoholen, somnar om med ångest och det första jag tänker när jag vaknar på morgonen är: "NEEEEJJ, inte igen!!!" och känner stark ångest och stort självförakt! Jag måste sluta med det här beteendet, både för min egen och för min mans och mina barns skull. Jag behöver också, för hälsans skull, gå ner i vikt och min lever klarar inte mer än att ta hand om alkoholen som det ser ut nu. Jag har inte varit på någon hälsokontroll, går aldrig till läkare, men tar själv blodtrycket och är ganska insatt i symptom på metalbolt syndrom - jag kan säga att det inte alls ser bra ut! Det jag behöver jobba med nu är färskvaran motivation! Har jag motivation har jag inga som helst problem med att avstå från att dricka, men jag inser att jag behöver jobba med den kontinuerligt. Plötsligt är den bara borta och jag skjuter upp mitt beslut att sluta dricka. Att skriva här kan bli en livlina för mig, jag hoppas det. Just nu känns det lätt, men jag är medveten om att det är påskhelg, familjen kommer på middag, det blir trevligt och jag vill bjuda på vin osv. Jag har dock bestämt mig - jag ska inte dricka!!! Det värsta är att jag har känt mig lika bestämd tidigare, så jag litar inte riktigt på mig själv. Jag har lagt upp flera strategier dock, och vill tro att det kommer fungera denna gång. I mitt nya liv, som började igår, ingår också att gå ner i vikt, och att komma igång med träningen mer regelbundet. Jag hörde en gång på en kurs att en alkoholist i snitt försöker 7 gånger innan hen lyckas och om det stämmer finns det fortfarande hopp. Nej, nu får jag gå och lägga mig, ska upp om en timme ;-)