Klockan är 5 på morgonen och jag slutade dricka igår. Kan inte sova. Jag har läst i forumet några veckor och känner mig uppriktigt stärkt av att ta del av era historier/erfarenheter. Tänk om jag också kan hjälpa någon genom att berätta om mig själv och den resa jag nu har bestämt mig för att göra. Jag har de senaste åren - jag vet inte hur många eftersom jag gärna förtränger det - druckit varje dag! Jag har haft någon vecka då och då när jag tagit mig i kragen och "bara" druckit något glas per kväll, men i snitt har jag druckit ca 1 flaska vin per dag - 1/2-1 flaska på vardagar och 2 på helgen. Förutom det har det varit några öl och lite gin och lite whisky... Det kanske egentligen är mer än 1 flaska vin per dag, jag vet faktiskt inte, har ingen riktig koll. Under sommar och semester är det definitivt mer. Min toleransnivå är hög, jag arbetar heltid och har aldrig varit hemma från jobbet för att jag druckit och jag blir heller aldrig bakfull, utom i undantagsfall. Jag minns, när jag för 8-9 år sedan upptäckte att jag kunde dricka en flaska vin utan att må dåligt dagen efter, det gjorde mig glad! Mina bakfyllor före det, efter fester od, var fruktansvärda. Det som inte riktigt stämmer med mig, när jag hör andra berätta, är att jag inte har en aning om varför jag dricker. Jag söker aldrig berusning, jag får aldrig någon kick. Det är på något sätt bara ett betingat beteende som går av bara farten. Jag har egentligen ett fantastiskt liv med en underbar familj, ett bra och ganska välbetalt arbete och inga ekonomiska problem, även om jag inte är rik. Min uppväxt var jobbig och ångestfylld men jag tycker själv att jag har förlåtit och att jag istället för att se mig själv som ett offer, har nytta av erfarenheterna i min kontakt med andra (jag jobbar inom vården). Min pappa är alkoholist, jag tycker det är otroligt att han fortfarande lever, hans pappa var också alkoholis liksom många andra i släkten. Jag är definitivt också en beroendemänniska. Var storrökare mellan 13 och 35 och när jag slutade röka ersatte jag det med kaffe. Jag ska alltid ha något annat. Jag dricker fort och blir därför snabbt berusad. Jag äter fort och mycket och är därför överviktig. Jag får också ett stort kolhydratsug när jag druckit några glas och hetsäter ofta i samband med alkohol. Jag kan aldrig sluta vare sig dricka eller äta när jag väl börjat. Nu har jag kommit så långt i mitt drickande att jag känner att jag måste välja om jag vill dö eller leva. Jag dricker på kvällen, somnar berusad/full. Vaknar på natten av att jag känner hjärtat slå/jobba för att hjälpa till med förbränningen av alkoholen, somnar om med ångest och det första jag tänker när jag vaknar på morgonen är: "NEEEEJJ, inte igen!!!" och känner stark ångest och stort självförakt! Jag måste sluta med det här beteendet, både för min egen och för min mans och mina barns skull. Jag behöver också, för hälsans skull, gå ner i vikt och min lever klarar inte mer än att ta hand om alkoholen som det ser ut nu. Jag har inte varit på någon hälsokontroll, går aldrig till läkare, men tar själv blodtrycket och är ganska insatt i symptom på metalbolt syndrom - jag kan säga att det inte alls ser bra ut! Det jag behöver jobba med nu är färskvaran motivation! Har jag motivation har jag inga som helst problem med att avstå från att dricka, men jag inser att jag behöver jobba med den kontinuerligt. Plötsligt är den bara borta och jag skjuter upp mitt beslut att sluta dricka. Att skriva här kan bli en livlina för mig, jag hoppas det. Just nu känns det lätt, men jag är medveten om att det är påskhelg, familjen kommer på middag, det blir trevligt och jag vill bjuda på vin osv. Jag har dock bestämt mig - jag ska inte dricka!!! Det värsta är att jag har känt mig lika bestämd tidigare, så jag litar inte riktigt på mig själv. Jag har lagt upp flera strategier dock, och vill tro att det kommer fungera denna gång. I mitt nya liv, som började igår, ingår också att gå ner i vikt, och att komma igång med träningen mer regelbundet. Jag hörde en gång på en kurs att en alkoholist i snitt försöker 7 gånger innan hen lyckas och om det stämmer finns det fortfarande hopp. Nej, nu får jag gå och lägga mig, ska upp om en timme ;-)

LenaNyman

Här har du en till med viktproblem och som har det tufft när motivationen tryter. Är inte världen liten, så säg?

;)

/Lena

lilla Anna

Hej och välkommen till forums! Vi har tydligen tagit samma beslut inför påsken. Jag känner igen mig i mycket av det du skriver. Det finns så mycket stöttning att få på forumet. Så bra att du har hittat hit. Jag tänkte på att du skrev att ni ska ha gäster och att du gärna vill bjuda på vin. Har du provat de alkoholfria viner som finns? Det vita vinet är riktigt gott och ser precis likadant ut som vanligt vin. Jag brukar dricka det när vi har gäster. Då behöver man inte berätta att man försöker sluta dricka. Lycka till!

Säg Ja till livet

Tack för välkomnandet lilla Anna! Jag är så motiverad just nu att jag tror påsken går fint - eller jag hoppas det. Det är bara mina barn med respektive som kommer och de är inga stordrickare. Jag tänker köpa vin så det bara till dem och blir det något över häller jag ut det. Jag har inga problem med att berätta för dem och de blir bara glada om jag inte dricker alls. Jag har fått små pikar då och då och vet att de tycker att jag dricker för mycket. Egentligen har de ingen aning!!! Jag har bestämt mig för att inte ersätta vinet med något annat. Jag försökte en gång med alkoholfria öl och plötsligt blev ölen både många och viktiga. Jag gillar inte heller söta drycker om det inte är massa bubbel. Min plan är också att dricka bubbel...men vatten. Jag festar till det med citrusfrukter, gurka mm och kanske färgar med lite gurkmeja ed. Däremot kanske jag gör som du föreslår när vi har gäster jag inte vill berätta för. Det går ju också alltid att ta en gin och tonic men utan gin ;-)

Stingo

Det där med betingat beteende låter alltför bekant. En vana som bara känns alltför svår att lägga av med. Att knacka på dörren till metabolt syndrom också. Nu är jag 10 kg lättare och alla värden (utom kolesterol) i prima skick. För mig rasade kilona av bara farten då jag lagt av med alkoholen, men för många kan det gå tvärtom. Vet inte vad som gör skillnaden, men jag såg framförallt i början till att alltid ha något starksmakande med få kalorier i närheten. Tuggade ofta bl.a. på färska chilibitar, gör det fortfarande, men inte så regelbundet.

Nu dricker jag rätt mycket nollöl och visst känns den viktig för mig. Men vad tusan gör det för skillnad? Den inverkar inte på mitt psyke och är dessutom rätt kalorifattig. Inte som riktig öl , som förstörde både kropp och knopp.

Skriver inte för att skryta med hur duktig jag är, utan för att kanske hjälpa dig med motivationen. Det finns en väg bort från var du är. Du vet var den vägen börjar, bara att börja traska. Det kan vara mycket regn och lera i början, men det blir stadigare mark under fötterna och betydligt mera soldagar med tiden.

Säg Ja till livet

Tack Stingo! Jag har läst lite om din resa och förstår att du klarat dig bra och länge. Det sporrar! Idag är det 3:e dagen och jag känner fortfarande inget sug då motivationen fortfarande är på topp. Jag känner dock mig själv så bra nu, efter alla misslyckanden, att jag vet att det kan vända lika fort som att vända på en femöring - jag får inte tappa fokus. Jag gissar att jag har lite abstinens då jag har krypningar när jag ska sova och vaknade lite tung i huvudet (så som jag kan känna när jag druckit mycket) i morse. Känner mig omväxlande glad som en lärka när jag tänker på att jag inte druckit på 2 hela dagar och omväxlande gråtmild för minsta lilla. Abstinens jag kan leva med ;-) Jag mixar gröna drinkar och häller upp i fina glas, gärna med chili jag också och det känns bra ännu så länge. Är lite rädd för suget när det kommer men jag ska vara reda med alla mina verktyg denna gång. Precis som med ångest har suget ett tak innan det vänder och ger med sig, det är bara att vänta ut det. Jag har en hel trave böcker invid sängen som jag läser innan jag somnar och när jag vaknar - imorse läste jag i "Kidnappad hjärna" för att förbereda mig för dagen! Jag tänker inte låta det där jäkla belönings-dopaminsystemet ta över!!! Tycker nog ändå att är duktig Stingo och det kan du gått klappa dig på axeln för. Det kommer jag att göra när/om jag kommer så långt som du gjort. Glad Påsk!

mod60

Ville bara titta in och önska dig lycka till. Känner så väl igen mig i din beskrivning att hetsätande, drickande osv. Jag har alltid varit " all in" när det gällt. Minns en kompis som sa till mig i tonåren att jag drack upp allt jag drack väldigt fort.

I takt med att jag är nykter så tycker jag att jag fått lite bättre koll på när suget efter olika saker sätter in. Jag slutade dricka 28/12 14 och det har gått bra så här långt. Jag har läst väldigt mycket här på forumet och fått kanonbra tips som har hjälpt mig. Tänker inte mer än " en dag i taget" eller att " idag ska jag inte dricka" och rullar på. Jag mår så mycket bättre nu än tidigare, nu när jag har koll på livet utan ångest och fyllor.

Jag gick till hälsokosten och frågade om de hade något bra mot godissug, man kan ju alltid fråga, och de rekommenderade kromtabletter så det har jag börjat med. De ska hjälpa till att balansera upp sockerdipparna. Vet inte men jag tycker kanske att det hjälpt lite, har inte frossat i mig en massa godis som tidigare.
önskar dig och alla andra en GLAD alkoholfri PÅSK :)
mod60

Säg Ja till livet

Vad duktig du har varit! Du slutade alltså dricka dagarna före nyår - till skillnad från de flesta andra som börjar/slutar med det mesta den 1:a. Det känns så härligt att höra att du mår bättre än tidigare, det är ju det jag själv hoppas göra! Jag gillar inte söta saker normalt, bara i undantagsfall, men det kanske är för att jag blir tillfredsställd av vin istället förstås. Sedan vill jag ha snabba kolhydrater när jag druckit vin, men det gör jag ju inte längre ;-) Om jag känner att jag vill ersätta vinet med godis ska jag tänka på krom. Grattis till nykter (mer än) 3 månader och Glad Påsk tillbaka!

mod60

Ja jag slutade supa innan nyår, det bara blev så. Hade egentligen inte planerat sluta utan jag kände att jag stod vid ett vägskäl. Gå sönder eller sluta dricka. Grät i ångest den morgonen och bad faktiskt till högre makter om hjälp att ta mig ur skiten. Sedan har det fortsatt av bara farten. Jag är så glad för varje dag som jag är nykter. Det får vara lite kämpigt och ibland tråkigt utan alkoholen. Det är det värt. Jag mår så fantastiskt mycket bättre nu. Det kommer du också att göra jag lovar. Önskar dig all lycka och kraft att stå emot suget. Tänk på att det går över efter en stund.
GLAD PÅSK//mod60

Säg Ja till livet

Jag klarade påsken ganska lätt men utsattes inte heller för några direkta utmaningar. Den största var i går kväll då jag hade påskmiddag hemma. Jag hade köpt (eller rättare sagt min man hade köpt) vin på flaskor och under middagen öppnade vi en i taget. Jag drack vatten, och det är absolut inte något stort/svårt i det sällskapet eftersom hälften inte dricker alkohol och de andra mycket måttligt. Bästa middagsgästerna för mig alltså. När gästerna gått hem var det ca 1/3 flaska vin kvar som frestade mig länge. Jag tror jag tittade på den ett par timmar innan jag gick ut i köket för att hälla ut den. När jag stog vid diskbänken hällde jag upp ca 1/2 dl i ett glas som jag drack upp långsamt, men samtidigt hällde jag ut resten. Jag kände smaken av det sura vinet och tänkte att "det är ju faktiskt inte särskilt gått ens och herregud vad försurad man måste bli av det här - jag vill inte va en surkärring"!!! Jag är övertygad om att jag hade druckit upp allt om jag inte hällt ut det dock! Vilket jävla sjukt beteende!!!! I alla fall har jag bestämt mig för att det lilla jag drack inte gills, så nu har jag klarat 5 dagar :-)

mod60

Du har helt rätt, nä det lilla gills inte....vi behöver lyfta oss själva och ta myrsteg på vägen mot ett nyktert liv.

Jag tror på delmål på vägen mot det stora målet. Lite som inom idrotten??? Jag tänker inte så långt fram, har gjort det tidigare och då har jag alltid börjat igen. "Sluta helt???? Nej det verkar så tråkigt det klarar jag inte" osv.
Nu försöker jag tänka "jag tar denna dagen och kanske denna helgen". Tänker inte på sommaren osv. Vi får peppa varandra så att vi mår bra och kan ha ett sunt förhållande med alkoholen. ha en bra dag önskar
mod60

lilla Anna

Hej!
Grattis till att du klarade av påsken så bra. Det är inte alltid så lätt när man har gäster. Det har gått bra för mig också. Nu är det bara att fortsätta på den här vägen.

lilla Anna

Säg Ja till livet

Först vill jag tacka för alla uppmuntrande ord, det värmer faktiskt och även om jag egentligen inte önskar någon att vara i samma situation som jag själv känns det tryggt att veta att man är långt ifrån ensam. Jag vet också att många av er andra här i forumet har det så mycket jobbigare, än jag själv. Jag försöker läsa igenom era trådar, men har inte hunnit ännu - det är så mycket. Jag har inte heller lärt mig att hitta så bra i forumet, tycker det är lite rörigt och svårt att söka i det. I alla fall, tror det här är första hela veckan jag inte druckit på flera år!!! (ja, det där lilla i söndags gills ju inte var det bestämt). Det känns så skönt och jag är fortfarande beslutsam. När jag åkte hem från jobbet ikväll dök tanken på ett gott glas vin upp av bara vanan, ja liksom som belöning för ett gott dagsverke. Jag slog bort det och pressade istället en härlig rödbetsdrink med pepparot, vitlök och lite annat småttochgott jag hade hemma och hällde upp i ett stort ölglas. Så himla härlig var den faktiskt inte, men väääldigt nyttig ;-) Jag peppade mig själv lite extra med att tänka på varför jag valt att INTE dricka och då kommer motivationen tillbaka. Jag tänker tex på hur fort tiden går när jag dricker. Om jag en ledig dag har bestämt mig för att göra några saker, sy, städa i köket, vika tvätt, ja vad som helst. När klockan närmar sig 12 får jag för mig att jag nog kan ta ett glas vin ändå... och sedan är det igång. 1 glas blir många glas och plötsligt är det kväll!!! och det enda jag fått gjort är "absolut ingenting"!!! Så har många dagar sett ut för mig. Varför tror jag varje gång jag bestämmer mig för ett glas vin att jag fixar att dricka bara ett glas vin? Jag har provat 100 gånger tidigare utan att lyckas! Ja, det var en orsak, av många, varför jag inte vill dricka. Jag vill ha tillbaka dagarna. Jag har massor av intressen, saker jag vill göra och då behöver jag tiden. Jag vaknar varje morgon utan ångest och det är underbart. Jag vaknar dock också fortfarande tung i huvudet även om det går över så fort jag kommit upp och rört mig. Tror jag sover tyngre på nåt sätt. Veckan kommer att gå hyfsat lätt tror jag men jag laddar redan nu för en middag på lördag som jag inte kan säga nej till, som jag inte vill säga nej till. Det kommer att finnas mycket alkohol och jag måste bestämma mig för om jag ska berätta som det är, säga att jag har en vit månad, att jag går på en antibiotikakur eller något annat. Det är goda vänner, de vill mig alla väl och jag vet att de skulle stödja mig i mitt beslut om att sluta dricka. Men, jag vill inte berätta hur illa det är ställt med mig, jag vill inte visa mina svagaste sidor. Jag bestämmer mig under veckan hur jag ska göra. Nu en god natts sömn. Önskar att ni alla kände er så beslutsamma som jag gör ikväll :-)

LenaNyman

... av att läsa det du skriver att jag bara var tvungen att logga in och berätta det för dig.

Sen måste du hitta på nåt vi kan kalla dig. Skriva "Säg Ja till livet" varenda gång, nä, det låter sig helt enkelt inte göras. ;)

Tack för kvällens höjdarläsning, SJtl!

Blomman

Jag önskar också att jag och alla här var så beslutsamma som du känner dig. Riktigt kul att läsa om din resa. Heja heja

Säg Ja till livet

Tänkte inte på det LenaNyman, det måste jag förstås göra något åt. Monika Zetterlund känns också lite långt, jag ska klura lite på det under dagen ;-)

mod60

Hej alla mina, får jag kalla er mina? vapendragare i kampen mot alkoholen och för ett nyktert liv. Känns som att jag känner er alla lite grann, ingen nämnd o ingen glömd. Jag läser ju mycket o skriver här så det är många jag följer. Nåväl....

Jag är säker på att beslutsamheten är a och o. Utan den sitter man fast i alkoholens kvicksand varje dag och riskerar att sjunka ordentligt. Oj så dramatiskt det lät, ja ja men ni förstår säkert symboliken. Det gäller att bestämma sig och det vet man bara själv när det är dags. Jag har bestämt mig mååånga gånger tidigare och lyckats i varierande grad men alltid trillat dit igen. För varje gång jag börjat igen tycker jag att mitt problem med alkoholen blivit värre :( Så har det varit men nu är en ny dag och den är nykter. Ingenting skulle kunna å mig att dricka alkohol just nu. Mår så fantastiskt mycket bättre utan.

Jag har inte berättat allt för mina vänner. Tänker på din kommande fest SJtl, man kan bara säga att jag vill inte dricka just nu, mår bättre utan. Det har inte varit någon som sagt något mer efter det och alla är ok. Det kan vara svårt för vissa människor att verkligen förstå, tror jag, hur vårt man kan fastna i ett missbruk när det inte syns på en eller märks utåt.

Namn ja, ja de är inga korta namn ni har men med en förkortning så går det bra.// kram på er önskar
mod60

Säg Ja till livet

mod60! Om jag skulle säga till mina vänner att jag inte vill dricka just nu då skulle de ramla av stolen. Jag vill ALLTID dricka och det brukar vara jag som ramlar av stolen först - bildligt talat. De kommer absolut att vilja veta vad som hänt och det är där skon klämmer för min del, jag vill ju inte berätta, tror jag. Jag undrar hur du har kommit dit du kommit. Liksom jag, och säkert de flesta andra, har du slutat många gånger. Vad är det som fått dig att klara av det så länge denna gång?

mod60

Ja vad var det denna gång som fick mig att ta steget och fortsätta till idag??? Den frågan måste jag fundera lite på. Den är "stor" för mig och kräver lite funderingar. Jag återkommer imorgon :)
kram mod60

mod60

Jag har tänkt på din fråga och kan inte hitta en enskild anledning men jag kan komma på många som sammantaget fick mig att börja ta tag i min alkolism. Ska försöka skriva ner dem för dig.
Jag höll upp för några år sedan och minns då att några av mina närmaste vänner och även familjemedlemmar sa så här. "du är en mycket trevligare person när du är nykter. Lugnare, lyssnar på andra, har med tålamod och vänligare överlag". Deras ord har suttit kvar och jag har tänkt mycket på det sedan dess. Det är ju så jag vill vara!

Jag jobbar heltid med människor och kände mer och mer att jag inte gjorde ett bra jobb. Jag var bakfull för ofta och för mycket på jobb med allt vad det innebär. Dåligt förberedd och OTROLIGT lite energi. Jag märkte att jag var tröttare än alla andra och vimsigare. Mycket energi gick åt att hålla uppe masken och i höstas så började jag tänka att detta går inte. Det brakar snart rakt in i väggen. Jag kommer att gå sönder, jag orkar inte. Sov ju dåligt, uppe varje natt och tog alvedon för att dämpa bakfyllan. Jag hade även flera jobbiga infektioner som jag är övertygad om jag fick för att jag var i så dåligt skick.Min yrkesstolthet var otroligt skör och jag med.

Jag blev mer och mer asocial. Ville vara hemma och dricka. Tackade nej till roliga saker med vänner och sedan ångrade jag detta jättemycket. Presterade alltid halvhjärtat på något vis för jag orkade inte mer.

Missade grejer, dubbelbokade mig på grejer. Jag som har lätt för att prata och älskar att umgås med familj och vänner blev väldigt självupptagen och avstängd. Jag orkade inte ta in andra människors känslor för jag hade fullt upp med mig själv och min egen ångest.

Jag levde med en ständig oro inuti mig själv. Så mycket tid och energi som gick åt att mörka mitt missbruk. Jag var alltid jättetrött när jag kom hem. Orkade inte ta hand om vår tonårsson längre. Grälade och skällde för att jag var för trött/slut. Kände att jag inte var en bra mamman för honom och det var jävligt tungt. Ringde inga vänner eller så. Låg framför tv:n och tittade på skit program och somnade för tidigt pga. att jag var onykter.

Jag tyckte sämre och sämre om mig själv, hur kan jag hålla på så här? Jag tänkte mycket på att i min ålder ska man väl ha bättre koll på livet??? Jag vill ju vara en god förebild för mina barn. och det tyckte jag verkligen inte jag var.

Så vad fick mig att ta steget? Vi var utomlands i vintras och som vanligt så drack jag varje kväll. En morgon vaknade jag i en alkoholångest som var som att stiga ner i helvetet och jag bara grät. Jag var så otroligt ledsen över hur det blivit i mitt liv. Min ork var slut och det kändes som att jag gav upp inför mig själv. Minns att jag knäppte mina händer som i bön för att få någon form av hjälp. Brukar aldrig be annars men det gjorde jag där och då. Jag bad om hjälp för att ta mig ur detta helvete som jag hamnat i. Jag grät och bad hela morgonen och tänkte på allt jag skriver nu.

En annan viktig sak var då att jag har en väninna som är nykter och jag tänkte mycket på just henne. Hur hon hade det och hur hon verkade må. Inte såg hon ut att lida så förfärligt utan alkohol, hon verkade till och med att ha det bra?????? Så ville jag också ha det. Hon blev en ledstjärna för mig, fast det vet hon inte om, och jag tänkte att om hon kan vara utan alkohol så kan jag. Hon verkade må så bra och vara lugn och trygg i sig själv och det var allt jag längtade efter. Jag vill må bättre igen.

Så började det vad jag kan minnas idag. Jag bestämde mig inte för att sluta för alltid oh nej. Jag tänkte en dag i taget. IDAG SKA JAG INTE DRICKA. Det var små mussteg, en timme en dag i taget och varje morgon jag vaknade var jag oerhört tacksam. Minns att jag fortsatte ha mina inre monologer med högre makter och tänkte hela tiden på FÖRDELARNA med att vara nykter. Jag bejakade min nykterhet och njööööt av den. Jag läste mycket här och efter ett par veckor nykter började jag skriva min egen tråd. Läs gärna där om du vill. Men det var verkligen en dag i taget. Jag har ju slutat tidigare och alltid fallit dit igen och kanske jag idag har accepterat, på allvar, att jag inte ska dricka. Det är inte bra för mig. Jag tänkte fortfarande en dag i taget. " Nu mår du ju så mycket bättre, varför ska du riskera det för lite alkohol??" Så far tankarna i huvudet och då blir valet "lätt".

Jag har berättat för några av mina vänner och för mina vuxna barn att nu så dricker inte jag. De undrar lite varför och jag har svarat lite olika men igår berättade jag för svärdottern att jag tyckte att det blev för mycket i höstas. DET är ju ett som är sant. Tror de tycker att jag har karaktär! Om de bara visste så som jag kämpat men de behöver inte veta allt eller hur? Tänker att jag är en mer harmonisk och glad människa nu. Så som jag vill vara.

Tror ärligt talat att jag inte kommit så långt utan detta forum. Små ord och saker som människor har skrivit har betytt otroligt mycket för att jag ska gå vidare. Har ju gått till läkare och fått antabus för några år sedan och det var inte lika terapeutiskt som forumet.

Men framförallt tror jag att jag är redo idag. Jag har förstått att man måste bestämma sig och inte vela. Jag ser inte heller att ett nyktert liv är en uppoffring!!!! Tvärtom det är en gåva att uppleva livet nykter.

Ja du Säg Ja till livet, detta var lite av alla de tankar jag haft under våren och jag hoppas att de kan vara till hjälp i din väg.

Att skriva allt detta blev en bra påminnelse för mig om hur det var och hur det är. Jag kopierar in detta in min egen tråd. Jag brukar läsa tillbaka och påminna mig själv varför jag lever som jag gör.

kram mod60