Hjälp! Dricker alldeles för mycket och för ofta. Vill verkligen få en ändring på det... Men konstigt nog så bär benen iväg mej till Systemet... Det är inte gott, inte roligt att "tröstdricka" i ensamhet. Det är inte roligt med ångesten som kommer som brev på posten eller ännu sämre sömn än vanligt. Usch!
Var börjar jag... Förutom att stålsätta mej att inte gå iväg till bolaget...

Lottan

Enda bra med ångesten idag är att jag hittade in på denna sida och fick ta del av en massa eländesklokskap :)
Om det nu är ensamhet, stress och tristess som får mej att sällskapa med alkoholen... Då räcker det inte med att bara låta bli köpa hem och härda ut med vita knogar?
Och lättaste dagen att lova låa bli A är just en dag som denna. Om ett par dagar sviker minnet...
Idag är tid för grubbleri, ångestfylld självrannsakan, skuld o skam
Kostbart sätt att förpesta tillvaron på

Mörker

Hej och välkommen.
Känner igen mig i de du skriver. Och det gör säkert många andra här inne också.

De där med "benen bär i väg mig till systemet" känner jag igen. Jag kan tänka hela dagen att Nej, jag ska inte ha något. Och ha samma tankar hela vägen dit och sen hem. Helt sjukt att man kan ha två olika viljor samtidigt. Tyvärr är ju den självdestruktiva starkare.:/

Och de där, idag är de lätt men om några dagar sviktar minnet. Hade kunnat vara jag som skrev de:)

Lottan

Tänk om man kunde "piska" sej lite förebyggande o inte bara dagen efter. Förstått på trådarna att vi hat lite olika grader i helvetet, men samma problem.
Första gången jag erkänner det för nån annan än mej själv.

Mörker

Hade verkligen önskat att man haft den självdisciplin som många här verkar ha. Kan erkänna att jag läser många trådar med en klump av stor avundsjuka i bröstet. Man läser om nyktra veckor, månader och tom år. Själv klarar jag nätt och jämt att hålla vinandet till helgen..
Självdisciplin är något som inte verkar finnas i mitt ordföråd.

Lottan

... Jag bara går omkring o pratar med mej själv o berättar hur DUM jag är och vad TOKIGA grejer jag gör när jag är onykter... Bannar och bannar... Skönt att arbetsdag i morgon och jag distraheras. Det här med ledigheter är inget för mej.

Lottan

Gårdagen gills inte... Då bakfylledagar aldrig varit problem att avstå från A. Det är från idag och framåt som det verkligen börjar. Sovit hyggligt gott i natt vilket jag är oerhört tacksam för. Den inre monologen som rackat ner på mej under hela gårdagen och spätt på mitt dåliga samvete så jag krympt till skit o ingenting, den har inte tystnat men skriker inte så högt... Ångesten är inte lika påtaglig längre... Men idag är kroppen inte riktigt med mej... Det känns i hela kroppen att det druckits för mycket, stickningar i mage, muskler... Tröghet ..
Nu börjar resan att hålla fast vid mitt beslut...

Lottan

Var nog inte riktigt vaken... Men nu när jag är det så har den inre monologen satt igång med full kraft
Och ångesten så närvarande...
Jag vet att det går över... Och i ärlighetens namn ... Hur länge minns andra mej?? I själva verket är jag ganska betydelselös... Mitt dåliga samvete vad jag sagt och gjort tillmäter mej större betydelse... Oj... Känns lite lättare..??

Lottan

Oj vad bra att jobba och tränga undan alla ångestskapande tankar... Som sedan blommade ut ordentligt igen när jag närmade mej hemmet... Usch vad ljusskygg jag kände mej!!
En oväntad bekant dök upp bakom dörren utan förvarning och jisses vilken rolig stund vi hade, skrattade riktigt hjärtligt - gjorde så gott åt själen ! Ingen ångest alls! Och för första gången erkände jag öppet att jag konstaterat att jag druckit för mycket och bestämt mej för att avstå. Det gick underligt lätt att säja.