Hej, jag är 22 år och dricker för mycket. Jag växte upp med en mamma som var alkoholist och missbrukare, hon är död nu på grund av det. I alla fall så svor jag såklart när jag var liten att alkohol är hemskt och jag skulle aldrig prova (men sen blev man ju tonåring och nu sitter jag här med ångest). Jag dricker inte varje dag och jag är inte alkoholist men jag måste dra ner på mitt drickande. Först och främst så har jag svårt att sätta gränsen när jag väl börjar. Jag kan gå hela dagen utan att dricka och sen tänker jag; en drink innan läggdags skulle väl inte vara något problem och sen sitter jag uppe i flera timmar, drink efter drink och kanske en shot eller två. Detta händer såklart inte varje gång men för ofta.

Jag var arbetslös i flera månader och hade precis flyttat till ett nytt ställe där jag inte känner någon förutom min kille så alkoholen och jag blev nära vänner. Nu har jag jobb! Men mina vanor har inte ändrats eller gått tillbaka till det som var innan detta då jag kanske drack en gång i veckan och ALDRIG en dag innan jobbet. Dricka en dag innan jobbet var något man inte gjorde bara men sen visade det ju sig att det var möjligt ändå och flera dagar har spenderats på jobbet bakis och även spytt i i deras badrum, usch. Förstår inte hur det kunde eskalera så fort. Jag känner att alkoholen har tagit över min hjärna lite och det är inte bra. Jag har alltid varit en positiv människa och känt mig nöjd med det mesta, oftast glad och hade alltid mycket sexlust (nu känns det bara som att jag vill ha sex när jag är full, det är nästan som att jag har kopplat det tillsammans) Min kille är såklart inte glad över det. Han har aldrig uttryckt någonting om att jag dricker för mycket, han dricker också en del men inte alls till min nivå. Jag känner mig som en så dålig flickvän och är så ledsen över att jag inte vill ha sex med honom?!

En annan sak som är lite ytlig är min vikt. Jag har alltid varit smal men kurvig, har alltid älskar min mage som varit platt och använt magtröjor osv. Nu skäms jag. Inte för att jag är överviktig men jag vet ju anledningen till att jag har gått upp. Alkoholen och allt den för med dig - fet mat, extrem aptit, mycket liggande i sängen och soffan och brist på träning. Jag har gått upp ungefär 6 kilo på 9 månader och det är inte okej för mig.

I alla fall så har jag bestämt (detta är inte första gången) att jag ska dra ner på min alkoholkonsumtion. Jag MÅSTE! Jag är ung och kan ändra på mig, vill inte att detta ska bli en del av mitt liv 50 år framåt. Kommer nog inte uppdatera varje jag men ifall jag har tankar sol nag vill skriva ner så är detta en bra sida.

Denjagvillvara

Idag har inte varit en bra dag. Jag vaknade med extrem ångest och började gråta så fort jag såg min kille. Jag fick ångest över att gå till jobbet och ville verkligen inte. Jag gråter nästan aldrig och gör det jag ska men just idag, var det som att det sa stopp. Jag mådde så dåligt, inte fysiskt men psykiskt. Drack igår såklart. Började tänka en massa på mamma och på döden. Jag stannad ehemma från jobbet och har bara legat i sängen/soffan hela dagen. Tankar om att jag aldrig skulle dricka mer men jag är så svag. Står inte emot grupptryck och vill inte erkänna att jag har ett problem. Sa något till min kille att jag inte ville bli som mamma men han sa bara att jag är min egen person och att jag är ung och det är inget fel med att festa...
Alkohol gör mig modig och social. Alla gillar mig när jag är full. När jag är nykter är jag tråkig, tillbakadragne. Har svårt att prata med nya människor. Är inte den mest osociala personen men att möta upp folk som jag inte känner särskilt väl ge mig extrem ångest. Att gå till jobbet ger mig ångest. Att vara ute själv, typ handla etc ger mig ångest. FAN.

Rufus

Känner verkligen igen mig i din sits. Ca samma ålder och är alltid tillbakadragen när jag inte dricker, en förälder som är alkoholist men dock vägrar inse det själv.
Jag tror att det sista man ska göra är att se bakåt, och se för långt framåt. Jag måste ta en dag i taget, annars är det kört.
Din kille har rätt i det han säger att du är en egen person, du har möjligheten att bli vad som helst!
Kämpa på, och glöm inte att skaka av dig det som har hänt ( i den mån det går).

Denjagvillvara

Tack Rufus! Jag vet att jag inte är ensam men ibland är det svårt att inte tänka på barndomen och allt som gick fel, men ångesten blir bara värre med alkohol! Var ute i fredags med kollegor, såklart blir det ett par drinkar innan jag går ut så annars klarar jag det inte, om det inte är med nära vänner eller min kille. drack ett par gin and tonics ute + en öl + shot och sen hamnade jag hemma hos en av kollegorna och vi rökte på tillsammans vilket låter helt sjukt, jag gillar det inte, och förstår inte varför min alkoholhjärna ALLTID ska "testa" när någon föreslår en drog eller mer alkohol eller vafan som helst. Har i alla fall en minneslucka efter att vi rökte och vaknade upp hemma i soffan med kläderna på, och tror det är kombinationen av de två drogerna tillsammans för jag brukar aldrig få det annars. Sammanfattning av fredagen...

Mitt alkoholintag har verkligen eskalerat det senaste året. När jag började dricka så drack jag kanske en eller två gånger i månaden. Gick ut med vänner. Blev alltid jättefull men allt var nytt och det gjorde inte så mycket eftersom det är så sällan. Sen blev det mer och mer, vid 20 så kan man ju köpa ut så då blev det oftast förfest innan utgång eller bara att köpa vin och hänga med kompisar. Sen flyttade jag hit och det har bara blivit värre. Jag drack aldrig två dagar i rad förut, men det händer ofta nu. Det fanns inte på kartan att jag skulle dricka en dag innan jobbet, men det händer nu. Och nu det senaste... Jag har druckit ett eller två glas innan jobbet bara för att ångesten är så stor. Jag skäms otroligt för det. Aldrig trodde jag att det skulle vara mig. Det känns skönt att skriva ner detta och konstatera att jag mår inte bra när jag håller på såhär. Förra året gick jag till gymmet ofta, men nu är det ohållbart på grund av bakfylla osv. Har gått upp i vikt vilket gör mig osäkrare. Kan inte hålla på såhär!

Denjagvillvara

...att det är först efter 3-4 dagar nykter som jag känner mig som mig själv och tänker: "åh, det här är jag!" Det har som sagt inte hänt så ofta detta året så inte konstigt att man mår dåligt. Igår drack jag inget men känner fortfarande av det från i fredags.

Vändningen

Mellan raderna så låter det som om du saknar ditt gamla jag lite. Där du hade en bättre kontroll på kosten, du tränade och du hade mindre ångest. Jag vet hur det är också när man har /har haft en mamma med problem och är rädd för att bli likadan själv. Du är dock lite ute på hal is låter det som, åtminstone om du fortsätter som nu och inte minst det du skriver om att du varit bakis på jobbet osv. Det om något är faktiskt ett tecken på att du kommit en bra bit på vägen i ett beroende och missbruk. Tycker det är toppen att du har fått den första insikten iaf och det är toppen att du både skriver och läser här!

Gör ett tappert försök att återta din hälsa och ditt liv! Sätt ner foten och se till att samla nyktra vardagar först och främst åtminstone, om du inte är villig att ta helgfyllorna också i samma veva. Börja träna igen och styr upp kosten. Precis som du själv skrev, du kommer känna igen dig efter bara några helnyktra dagar! Ännu mer belöning när endorfinerna från träningen slår in och än mer när du ser att din kropp börjar återgå till ditt forna jag. Du har en guldchans att stoppa den där onda spiralen här och nu. Kör hårt och kämpa på!

Denjagvillvara

Alldeles, alldeles rätt har du Vändningen. Ångest och alkohol går inte ihop. Det jag har börjat med den här månaden är att vara ärlig mot mig själv och skriva ner alla dagarna jag dricker så ska jag se i slutet hur illa det är. Nu har jag inte druckit på 3 dagar, vilket inte är så stort men har inte haft lust eller tid så det är ju bra. Att inte ha alkohol hemma hjälper ju också. Vet att det kommer bli en del på lördag för det är en utgång jag planerat med mina kompisar för länge sedan, men kan ju ändå försöka med måttlighet, inga shots osv. Så det är min uppdatering för denna gång, jobbar inte på ett tag nu men mitt andra mål är att inte dricka innan jobbet (typ ett glad vin eller två för ångesten, har bara gjort det typ 2 gånger när jag jobbar på eftermiddagen men VILL INTE ATT DET SKA BLI EN VANA) eller extremt en kväll innan jag jobbar, det ökar ångesten intensivt och jag känner skam och som att jag gömmer en hemlighet typ. Annars ska jag försöka njuta av sommaren och komma ut lite mer (promenader alltså, inte gå till baren)

Denjagvillvara

Denna vecka har jag nog druckit minst av alla veckor detta år, det är skönt! Hade ju utgång på lördag där det blev ett antal vin, så jävla svårt att hålla koll när det är en box?! Och sen ett par drinkar ute. Sen drack jag ett glas vin på måndag, studentmottagning, och sen två glas vin igår till middag ute. Har inte känt något sug efter dessa glas att jag vill ha mer, men det var ju bestämt innan att det skulle bara bli middag och jag är inte direkt den som går till en bar själv och super(kanske för att man är tjej?) i alla fall mår jag bra. Ikväll blir det filmkväll med chips och dipp. Har varit ute på två långpromenader denna vecka också, det hade ju omöjligt hänt om jag hade varit bakis. Livet känns bra! Vikten är nog min största motivation just nu, nåja, all motivation är väl bra motivation. Ha det!

Denjagvillvara

Hejhej,
Det har inte varit någon förändring. Jag skrev ner alla de gångerna jag drack i juni och det blev väl runt 2-4 gånger i veckan. Två av dessa veckor hade jag inte tillgång till alkohol särskilt mycket så jag räknar med att jag dricker mer under en månad egentligen... Jag räknade ut att jag inte hade varit nykter mer än 4 dagar i sträck på typ... 10 månader. Sjukt.
Men detta år har varit extremt hektiskt och jobbigt. Massa död, flytt långt hemifrån och stora beslut att ta i livet. Svårt att inte kunna se sina bästa vänner när man vill. MYCKET förändring. Det börjar lägga sig lite nu vilket är skönt. Alkoholen gör bara allt värre, skönt för stunden, men det är inte värt det. Ångesten som jag har bara älskar när jag dricker... För några nätter sedan så vaknade jag och fik panik: Nej, jag har glömt att dricka vatten, kommer vara jättebakis imorgon!!!
Sen kom jag på att jag inte hade druckit något kvällen innan. Vad säger det om ens alkoholbehov när det vanliga är att dricka istället för att inte dricka?
Jag är så trött. Alltså verkligt fysiskt och mentalt trött på att hela tiden gå runt att tänka på att dricka men också att inte dricka. Vet inte när det blev en sådan stor del av mitt jävla liv.