Legat vaken o vridit o vänt mig hela natten. Kunde omöjligt sova. Min man kom med kaffe på sängen och jag talade om att nu får det vara nog drucket för mig. Såg att han blev glad. Sa också åt honom att ta vindunken o gömma den eller hälla ur. Så det inte finns nåt nära till hands när suget kommer. Suget efter att fly in i ett annat tillstånd. Jag har druckit för att komma över mina sociala spärrar. Självmedicinerande. Det finns också med en känsla av ensamhet. Att jag är bortvald som grundar sig i att mamma i perioder var frånvarande under min uppväxt. Hon var psykiskt sjuk, åkte in o ut på sjukhus och självmedicinerade med alkohol. Pappa träffade jag inte alls och han är alkoholist. Mitt drickande började med några öl om kvällarna när barnen var små och kraven var stora men orken liten. Ölen gjorde att allt gick liite lättare. Herregud...jag har druckit i 20 år. Men sista tiden har det blivit större mängder och oftare. Har beroendepersonlighet och har svårt med en sund inställning till mat också. Gick över från öl till rödvin för viktens skull. Inte så smart...

Jaja - hursomhelst har jag talat om för min man att jag kommer satsa allt på att vara nykter nu. Han har säkert svårt att tro på det. Bad honom att stötta mig. Vid mina tidigare försök har jag lagt över bollen lite för mycket på honom. Krävt sällskap som att han ska dadda mig. Det begär jag verkligen inte nu igen. Men bad honom att försöka visa förståelse och inte i tid och otid ta upp hur illa jag betett mig, sagt eller gjort. Jag orkar inte tänka på det. Skuld till honom, barn och vänner, fd vänner...är stor. Får försöka återvinna deras förtroende och respekt på sikt. Som nykter genom att visa att jag tar ansvar.

Som tur är dricker min man knappt något. Så frestelsen finns inte i min omedelbara närhet. Egentligen brukar jag inte ha nåt sug efter drycken i sig. Det är alltid en planerad o vald handling för att jag vill fly in i ett rus. Jag tror att det kommer gå bra. Får ta en dag i taget.

Är rädd för att få problem med sömnen. Men det går väl över med tiden. Ser fram emot att se mitt nyktra, ej bakissvullna, ansikte i spegeln på morgonen.Att vakna pigg. O att slippa lägga energi på att köpa hem nåt drickbart, gömma det o kasta bort timmar varje dag på ingenting. Att jag gömt alkohol o druckit i smyg är för att jag blivit så starkt ifrågasatt o kritiserad. Senaste tiden har jag druckit sent på kvällen när min man somnat. På fredagarna har jag börjat dricka några glas vin i smyg. Sen ställer jag fram ett glas till honom och börjar själv dricka öppet. Ja det är helt otroligt hur man har hållt på. Vinglas bakom tvättmaskinen, öl i stora jackfickor o ett vinglas o rödvinsfläckar i strumplådan. Skrattar ironiskt åt mig själv. Vet inte hur många gånger min man sagt. Vad full du är! Och där har jag gått omkring och trott att det inte märktes.

Nu kör jag på. Dag 1. Vill ha ett nyktert liv utan smusslande. Kommer inte lura mig själv mer att jag kan börja dricka måttligt. För de tankarna kommer dyka upp när jag mår bra och den värsta ångesten är över.

Ebba

Och det är inte konstigt att du känner som du gör.
Du rannsakar dig själv och ser sanningen i vitögat, då kommer alla känslorna.
Det är faktiskt jättebra och vad som krävs när en förändring ska ske :)

Om det kan vara till någon tröst: Du är inte ensam!
Det du berättar här ovan, har jag hört många gånger.
Det kan kännas som att man är den enda i hela världen som är så usel, gömmer vin och öl, ljuger, döljer, smusslar.... Men tyvärr är det inte ovanligt.

Du ska veta att du kommer må bra igen, det känns kanske inte möjligt nu, men det är möjligt och du vet ju redan vad som krävs.
Att sluta dricka.
Jag börjar närma mig ett år som nykter och det är en process som har innehållit alla möjliga olika slags känslor, tankar och måenden.
Sömnproblem, depression, lycka, frid, ångest, bearbetning m.m m.m
Absolut ingen dans på rosor alltid men vad hade alternativet varit?
Att vrida sig i bakisångest är inte ett behagligt liv det heller.

Jag läker för varje dag som går.
Jag känner mer och mer frid.
Min oro och förmåga att bli stressad för minsta lilla börjar försvinna.
Det är underbart skönt att leva utan vin/öl.
Det lugn jag sökte med hjälp av alkohol börjar komma till mig - nu när alkohol är ute ur mitt liv :)
Det har inte varit enkelt och det svåra har inte varit att inte dricka utan att känna alla känslor utan att hälla vin på dem för att få bort dem.

Du är värd att få må bra och jag lovar att det är möjligt!
KRAM

HelenaN

Ångest, skuld och skam verka kanta de flestas vägar mot nykterhet. Ebba uttrycker det så klockrent:
"det svåra har inte varit att inte dricka utan att känna alla känslor utan att hälla vin på dem för att få bort dem"

Styrkekramar till dig Natta!

Natta

Tack för kloka ord! Det är både skrämmande och skönt att många har upplevt/gjort lika. Idag, första dagen, har jag haft fullt upp att parera inför mig själv vad jag gjort och inte gjort sista tiden. Försöker gömma mig för mina egna tankar som kommer upp. Har hållt mig fullt sysselsatt med jobb. Haft migrän o i allmänt dåligt skick. Nu stupar jag i säng glad över att ha valt bort alkoholen. Lite rädd för vad jag nog kommer tvingas möta i känsloväg. Rädd att livet ska bli grått och enahanda. Men jag vet att inget alternativ finns. Känns samtidigt lite skönt och befriande.

Natta

Nu har det värsta gått ur kroppen. Ångesten är mindre. Jag känner mig samlad och fokuserad. Inser att jag självmedicinerat för allehanda småkrämpor, gjort det för att minska min bubbla socialt och våga närma mig folk samt att jag druckit när jag känner mig övergiven, det varit fest eller närbjag känt mig nere. Eller för att kunna sova eller för att bli pigg och uppåt. Ja ni hör...det har varit lösningen på ALLT. Jag ska nog inte ersätta drickandet med alkoholfritt eller t ex cola zero. Däremot ser jag fram emot att inte vara utan mat på dagarna, sen dricka och avsluta med enorm fylleätning. Ser fram emot att kunna unna mig att äta mer normalt utan att ha fokuset på kalorier o rus. Nu kör jag vidare på dag 2. Allt känns bättre än igår och känslorna o tankarna om mig, min inre monolog är inte lika elaka och fördömande. Är däremot nära till gråt och känslosam. Kram på er alla därute.

Natta

Har inte ens varit sugen. Fb vänner som lägger ut till höger o vänster att de dricker ett glas vin. Det har inte triggat mig. Myst med gubben framför tv-n o varit glad över att ifall jag velat så hade jag kunna åkt till stan o handla nåt gott. Chips, kebab eller så. Upplevde frihet att ta bilen. Nu sova o det ska nog gå det med. Trött men sover lite ytligare.

Natta

att jag kan känna mig lite avundsjuk på de som kan dricka "normalt". Tror dock att det är ett stort mörkertal o att många inte ens är ärliga mot sig själva. Men nu fokuserar jag på mig istället.

veronica

Kan också känna mig avundsjuk på de som dricker "normalt", vad det nu är. Men vet du, alkohol är faktiskt ett gift, något vi lär oss att tycka om.Du gör alldeles rätt att fokusera på dig själv, och vad det gäller mörkertal..ja ack så vanligt det är, vi är många som självmedicinerar. Kämpa på och håll ut, det finns så många här på forumet som klarat av att avstå från att dricka något som faktiskt är rena rama giftet. Hade alkohol uppfunnits idag hade det varit förbjudet. Skickar en styrkekram

Hur vidrig ångest man än har så går det över! Det jag genomled förra helgen och veckan som gick önskar jag inte min värsta ovän. Jag kan inte uppleva något liknande igen för då går jag under och det ska jag inte göra, inte du heller! Var inte elak mot dig själv! Kram