Mitt drickande av vin har under de sista halvåret eskalerat på grund av utmattningssyndrom och depression. Det stämmer inte med det hälsosamma liv jag låtsas leva. När jag nu dessutom börjat smyga med drickandet inför min man känner jag mig så sunkig och förfallen. Kroppen protesterar med magkatarr, hosta och en svullen buk. Förmodligen förvärras även depression och utmattningssyndrom också. I natt mådde jag så dåligt att det var omöjligt att ligga då det kändes som att hela magen pressades upp i halsen. Jag insåg att jag inte klarar att dricka måttligt. Jag tömde mina två nyinköpta vindunkar som jag gömt för min man. Så tydligt att jag ÄR alkoholist! Nu finns ingen återvändå om jag ska få tillbaka min hälsa och leva upptill min egen bild av mig själv =träningstanten som tar hand om sin hälsa! Hjälp mig att komma vidare! Jag behöver stöd!

farmor

Kanske är det så för oss som strävar efter måttlighet att motivationen inte är helhjärtad utan bara måttlig? Kanske har vi inte drabbats tillräckligt hårtoch hamnat tillräckligt under isen för att fatta? Men jag är glad över alla argument även de ifrågasättande. Jag söker respons och reaktion. M6k egen motivation kommer att mogna fram antar jag.... ? ... Just nu är det ändå ett steg i rätt riktning att undvika vardagsvinet. För mej är det måttligt med vin till middagarna på fredag och lördag. Men jag inser att när semestertider kommer blir det en ny utmaning, då är det risk för "lördag hela veckan lång"

Stingo

Bara om man fortsätter att tänka som en alkoholist, Santorini. Det finns varken behov att tänka på alkohol, eller ständigt kontrollera om det inte finns ett behov att dricka.

För den som inte har problem med alkoholen så behövs ingen kontroll, inget planerande kring alkohol och inga vita veckor. Å andra sidan tror jag inte dom sökt upp Alkoholforum heller och skriver här. Jag tror däremot att den som har druckit sig till ett beroende fortsätter, ett bra tag i alla fall, att tänka som en alkoholist. Att det behövs en lång tid av nykterhet innan man ens slutar tänka som en alkoholist om man gjort som så många här inklusive mej. Gömt och smygdruckit, fått blackouts och ångest.

Jag vet att det är svårt att acceptera men statistiken talar nog tydligt om att det är nästan omöjligt för en alkoholist att "bli normal". Vi har druckit oss till andra spår i hjärnan och förstört belöningscentrum på nåt sätt. Därför vore det bäst att försöka lära sej leva med det istället för att fortsätta kämpa för rätten att få dricka alkohol. Den som är allergisk mot nötter fortsätter inte ihärdigt att försöka och bli sjuk gång på gång. Livet är orättvist. Men var och en måste nå sin botten innan man är mogen.

Stingo

Men som du säger, så tar det lång tid.

Kanske vi kan flytta den här diskussionen ur träningstantens tråd? Skall se om jag får ihop något inlägg i min egen. Där har det här ju diskuterats redan länge.

Hej TT,

Läste just ditt inlägg i FM:s tråd. Det känns lite tråkigt att du ser det alkoholfria livet som ett uttryck för präktighet. Jag skulle nog säga att det är grymt opräktigt att lägga sig ner på rygg och ge upp inför alkoholen. Att erkänna att man är helt jäkla maktlös och att kombon av en själv + alkohol inte funkar längre. Det är långt ifrån präktigt. Du har självklart rätt till din uppfattning av det hela, men jag tror inte någon på forumet har ett behov av att visa sig duktiga inför någon som är i början av sin resa. Snarare tvärtom, så blottar man ju sina egna svårigheter. Ja, hur eller hur.

farmor

Men vad är det som är skrämmande med måttlighetstanken ? Här på forum är allt eller inget mottot som accepteras. Har man annan uppfattning så kommer reaktionerna direkt. Det hejas och grattas för varje alkoholfri dag, vecka eller månad. Förstår inte heller varför Stingo vill lyfta ur diskussionen ur den här tråden för att flytta till sin egen? Jag är obekväm och har obekväma åsikter. Ganska ovälkommet här känner jag. Man ska tydligen vara alkoholiserad, gå på antabus och behandling på beroendecentrum för att bli accepterad. Antagligen är mina kommentarer och åsikter upprörande. Men det finns stöd för mina åsikter om måttlighet. För många är det den väg som passar bäst och som man är motiverad att gå. Det finns ju även behandling med en sådan inriktning, så jag kan inte vara helt fel ute. Är jag ensam om den inställningen här så kanske jag ska avsluta mitt engagemang här.

LenaNyman

Klart att du ska vara kvar här! Så är det bara. Det här forumet är till för alla, ALLA, som grunnat lite extra över sin relation till alkohol och inte känner sig helt tillfreds.

Förra vevan jag tog ett uppehåll, i höstas, så hade jag tanken om att bara jag "håller ut" tillräckligt länge nykter så kommer jag att kunna dricka som folk sen. Det var mitt hopp, min livlina, vad jag hade i sikte. Den här vevan ser det lite annorlunda ut. Jag har så mycket symptom på en alkoholisthjärna att jag börjar förstå att om nåt måttlighetsdrickande ska komma på fråga för min del så måste jag avgifta mig rejält först. Detta är min personliga tro, baserat på personliga erfarenheter och tankar, och gäller för just mig. Kanske är även detta önsketänkande, kanske är det total avhållsamhet som måste bli the final solution för min del. Ja, men okej då. Just nu tänker jag i allafall på det här viset och det är ett steg framåt jämfört med hur jag tänkte i höstas. Jag kan inte jämföra mig med någon annan, jag kan bara ha mig själv som utgångspunkt.

Dina tankar om att måttlighetsdricka respekterar jag fullt ut.

Stor kram!

farmor

Jag tänker också att vi alla behöver stöd här oavsett vilket mål man har. Jag skäms inte över min oförmåga att kunna dricka lagom. Vi har löst det med att sluta köpa BiB och köper bara den flaska som vi ska dela just den dagen. Jag har även köpt alkoholfria viner som jag ännu inte provat. Det har hittils inte varit något problem med vardagsdrickande sedan jag registrerade mej här, för snart 3 veckor sen. För mej är det en tydlig vändning som jag är nöjd med. Fint att du LN säger att det är ok att delta här ändå! Det är ju ändå ett stort steg att förändra sina vanor. Tack för stödet!

Bara orolig, bara påpekat i all välmening. Jag ska inte kommentera det mer, sagt mitt så Stingo vi lägger ner den här diskussionen istället för att flytta den. Jättebra Träningstanten om du känner att det fungerar för dej nu. Du skrev i ditt första inlägg: "jag insåg att jag inte klarar att dricka måttligt", därav mitt inlägg. Plus mina egna erfarenheter av tidigare försök. Men jag önskar dej verkligen lycka till vad du än väljer. Kanske du är en av dom som klarar det. Uppenbarligen finns dom.
Du ska absolut fortsätta att skriva här.

Stingo

Jag ser absolut inget fel med ditt varande här. Orsaken till att jag funderade på att flytta ut diskussionen var en oro för att det skulle uppstå en diskussion mellan santorini (eller kanske flera andra från forumet) och mig, som kunde tränga in i ditt utrymme på ett för dig ovälkommet vis. Jag upplever helt som du att det är känsligt här att tala om att fortsätta dricka, så jag är kanske litet överkänslig på den punkten.

Som jag skrivit tidigare, så är jag uppriktigt intresserad av höra mera om hur det går för dig.

FataMorgana

Nej, absolut att du ska vara kvar, tt. Den här diskussionen är ju jätteintressant och visar ju hur olika vi tänker och hur alkoholen påverkar oss på olika sätt. Jag vill hemskt gärna följa dina tankar och din resa så jag hoppas du stannar kvar. Kram/ FM.

farmor

Tack för era kommentarer, det är alltid lätt att missförstå i textformat istället för om man skulle prata ansikte mot ansikte. Nu är det söndag = ingen alkohol. Så nu har jag öppnat alkoholfritt vin, gjort en jättegod sås och smuttat en aning. Känns ändå festligt! Smaken är väl inte riktigt likadan, men helt ok, åt svartvinbärshållet.... Periquita, ett rött alkofritt från systemet. Jag fortsätter på min väg. Allt gott till er andra på era vägar!

farmor

Ett alkoholfritt vin jag provat är UnVined by Jacobs Creek. Det smakar bra och fungera för mig som ett alternativ i försommarsolen. Samma känsla av avkoppling blir det för mej, eller nåja, en liknande känsla i allafall. Helt ok!
Det röda jag provade i söndags var sämre...det blir nog sås till köttet av det. Jag kommer definitivt att alltid ha alkoholfritt vin hemma för matlagning. Inga frestelser med alkohol vill jag ha.

Tack för tipset om Unvined. Fanns i butiken här igår och jag köpte både rött och vitt. Provade det vita som var riktigt bra, det första alkoholfria vita vinet som jag gillat. Det röda ska jag testa sen. Drack två glas igårkväll och vaknade med huvudvärk i morse, nå det har nog andra orsaker.
Går det bra annars att dricka moderat?

FataMorgana

Hur mår du? Jag är också nyfiken på hur det går för dig. Ska testa ditt förslag jag med. Bra med variation. Ha en fin helg:)! / FM

Vändningen

Läste även Sveas inlägg här i din tråd, men jag är en träningskille som utåt sett verkar ha ett sunt och bra liv. Min kropp åker dock på stryk av alkoholen. Det är ju trots allt ett gift och jag känner hur jag paradoxalt kan springa ett långdistanslopp ena dagen och känna mig duktig mot min kropp, för att samma dag klippa för mycket vin på kvällen och misshandla de inre organen rejält. Kände igen mig i mycket av det ni båda skrev. Kämpa på!