Sitter här på söndagkväll efter att ha druckit mig berusad varje kväll sedan i onsdags och inser att så har det varit varje helg och ledighet i många år nu. De senaste åren har det allt oftare blivit även till vardags, inte så stora mängder då, men absolut tillräckligt för att vara lätt bakis på morgonen efter.
Drickandet till vardags har också blivit allt mer "i smyg" för mina tonårsbarn och särbo. Ingen har sagt något, men det vore väl konstigt om åtminstone barnen inte märkt att jag smusslar och luktar alkohol. När jag är tillsammans med särbon dricker jag inte till vardags, men på helgkvällarna dricker vi tillsammans.
Jag har blivit allt mer upptagen av att tänka på alkohol, antingen med planerande för att kunna dricka, eller med skuldkänslor för att jag inte kan låta bli.
Det känns inte alls bra. Vill använda min energi till annat. Jag bestämmer mig titt som tätt för att nu ska jag inte dricka något på hela veckan eller nu ska jag ha en nykter månad, men det går ju inte så bra...Och skuldkänslorna växer. Känner mig som världens sämsta mamma och är livrädd att mina barn ska ta skada.
Jag hatar mig själv när jag undviker att prata med mina barn för att de inte ska märka att jag druckit. Märker också att de håller sig lite på avstånd sådana kvällar. Det är så sjukt!
Jag vill inte vara så här!
Har sneglat på AA:s hemsida och funderat på att gå på ett möte för jag känner att jag behöver stöd i detta, men steget känns för stort. Att erkänna mitt problem för andra känns som ett gigantiskt nederlag, även om jag med mitt förnuft inser att det naturligtvis inte är det. Men nej, jag är inte där än att jag klarar att ta det steget! Därför skriver jag här istället.
Tänker att det får bli en som dagbok. Och får jag dessutom lite stöd och pepp är jag innerligt tacksam!

Helena

HelenaN

Fortsätter att räkna dagar, det känns bra. Första målet är att komma upp i tvåsiffrigt.
Men fortfarande känner jag mig väldigt tung i huvudet när jag vaknar på morgnarna, trodde ett gastkramande ögonblick att jag var bakfull innan jag kom på att jag inte kunde vara det. Vilken lättnad! Kanske ligger jag och pressar käkar på nätterna? Men tusen gånger hellre det än att vara bakis.

Ha en bra lördag, alla fina forummänniskor! Jag är så glad att den här gemenskapen finns.

Stingo

Jag har blivit jävla seg på morgnarna sedan jag slutade dricka. Tror det har med min allmänna sömnrytm att göra. Tidigare sov jag av mig spriten som en död de fyra-fem första timmarna för att sedan ligga halvvaken resten av natten. Från det läget var det lätt att dra sig upp ur sängen, men dagen var kanske inte så där väldigt behaglig. Nu har jag ibland svårt att somna på kvällarna och sover oftast djupt under de tidiga morgontimmarna. Sedan är det ett litet helvete att dra sig upp ur sängen, men det brukar fort bli bra bara man kommer på fötterna.

inbillade mig också att jag skulle vakna tidigt o vara pigg men i helsicke heller. Somnade ca 3 inatt, vaknade 8 o somnade om o sov till13.30.....! Business a usual m a o. Men det tar nog ett tag att hämta sig efter många år av alkoholbedövning på helgerna. Vi får hålla ut!

HelenaN

Det tunga i huvudet släppte, men jag har inte mått särskilt bra idag. Känt mig både rastlös och utan energi på samma gång. Lite sorgsen fast jag egentligen inte har något att vara sorgsen för. Är det alkoholen jag sörjer?
Eller är det kanske mig själv, den där osäkra och vilsna unga människan som för mycket, mycket länge sedan började leta efter sätt att fly från känslan av att inte duga som hon var?
Det har varit många prövningar och kriser på vägen, men faktum är att den kvinna jag utvecklats till idag varken är särskilt vilsen eller osäker längre. Jag har inte längre något att fly från! Alkoholen har spelat ut sin roll. Kvar finns en djupt inrotad vana och ett fysiskt beroende som sakta men säkert vuxit, helt enkelt därför att det är så alkohol fungerar.
Ja, så är det.

Till A
Jag skriver för att säga att jag tänker lämna dig. Du har varit med mig så länge att jag nästan glömt hur det var innan du kom in i mitt liv och jag har blivit så van vid dig att jag knappt kan föreställa mig tillvaron utan dig vid min sida. Det kan låta konstigt, men det är just därför jag behöver gå vidare utan dig. Det känns faktiskt som att jag inte behöver dig längre. Jag är också mycket nyfiken på vad som kommer att hända när du inte är med. Det vill jag så gärna se!
Du skriker och bönar, klamrar dig fast vid mig och försöker hindra mig. Kanske kommer jag att vackla, kanske kommer jag i svaga stunder att längta efter dig så mycket att jag glömmer att jag är på väg. Kanske blir det så. Men nu har jag gjort mitt val och du gör nog klokt i att inte vänta på att jag återvänder.
Nu går jag.
Helena

Ja, nu gäller det att passa sig och inte bli för nöjd med sig själv och tycka att man kan släppa kontrollen. I ditt fall blir det svåra att inte börja eftersom du bestämt dig. Och jag får låta bli mina sköna fyllor
Kram

HelenaN

Det var vid den här tiden förra söndagen jag skrev min första kommentar i forumet. Strax därefter hällde jag ut allt alkoholhaltigt som fanns i huset.
En sammanfatning av veckan är att den gått överraskande lätt. De sug som har kommit har snabbt gått över och jag har på det stora hela taget mått bra.
Det borde alltså fortsätta att gå bra kommande vecka, åtminstone fram till helgen. Då kommer den första riktiga utmaningen när jag ska bort på en middag där jag vet att det kommer att finnas gott om alkohol. Fast jag är egentligen inte rädd för att jag ska trilla dit och dricka, mer för att jag ska bli uttråkad av att sitta och lyssna på när de andra fyllnar till. Eftersom mannen också ska med kan jag inte heller bara dra hur tidigt som helst. Är det väldigt ofint att sätta sig i ett hörn med öronproppar och en bok efter desserten? Skämt åsido, ska det faktiskt bli riktigt spännande att se hur jag reagerar.

Jag har nu klarat helgen på det sätt jag vill och nu kommer vardagen som jag också ska klara. På torsdag är det ett event som är arbetsrelaterat som blir en prövning. Får inte bli full o balla ur. En fest på lördag som blir en riktig nöt att knäcka. Ett sällskap som dricker som svampar, men trots detta brukar jag lyckas med att bli fullast. Nu håller vi ut! Kram

HelenaN

Tror aldrig att veckan hade gått så bra utan er här på forumet!
Jag är såååå glad att ni finns :)
Tack för all pepp och kloka tankar!

Kramar!

HelenaN

Kan du inte åka hem om du känner att det blir för svårt att hålla måttan! Ingen fest är värd den ångest du kommer att få om du ballar ur, eller hur?

Klart jag inte kan åka hem, har jag ballat ur så har jag, det märker jag inte förrän det är för sent. Men jag ska fixa det ! Kram

HelenaN

Gick fint idag. Men jag märkte att suget direkt slog till när jag råkade ut för en liten motgång på jobbet. Reptilhjärnan hann till och med föreställa sig vinet jag skulle dricka sedan när jag kom hem, innan jag kom på att det ska jag ju inte alls.
Det blev te istället :)

Blomman

Jag tror jag måste lära mig dricka te. Det verkar gott men jag liksom lyckas inte lära mig dricka det. Jag kan inte dricka kaffe. Kanske jag inte kan dricka te heller?

Kram

Själv kände jag så nöjd idag när jag utbytte artigheter på jobbet om hur helgen har varit. Första gången på evigheter jag minns hur helgen har varit. Utgången i Eurovision hade jag normalt inte haft en aning om utan att läsa tidningen. Nu kör vi !

HelenaN

Blomman, det finns ju alla möjliga sorters te med olika smaker så du kanske kan hitta något du gillar? På kvällen brukar jag ibland dricka rött te - roobois - utan koffein. Vanilj är min favorit.

Valeria, måste ha varit jätteskönt att minnas helgen och kunna delta i snicksnacket om hur den varit. Yes nu kör vi på! Andra veckan.

HelenaN

Vaknade i natt av en mardröm som jag tror ville säga mig något. Jag drömde att jag upptäckte att det brann i ett hus inte så långt från huset där vi bor. Jag gick ut för att se bättre hur läget var och såg att det var andra människor där, men det konstiga var att ingen annan verkade se branden. De var liksom upptagna med sitt och verkade inte fatta att det brann. Jag såg att branden ökade snabbt och insåg att den skulle sprida sig även till vårt hus där mina barn (små i drömmen) låg och sov. Sprang in och väckte barnen som blev rädda och samtidigt såg jag hur det började komma in rök genom fönstren. Själv var jag också ganska rädd, men kände mig samtidigt väldigt trygg i att det skulle går bra för barnen och mig, att vi skulle hinna ut helskinnade. Jag till och med tog tid på mig att samla ihop en del minnessaker som vi skulle få med oss till det nya liv som väntade utan vårt hus.

Kan inte tänka mig annat än att branden symboliserar alkoholen som hotar att ödelägga tillvaron för oss. Känner också igen känslan av att det kommer att gå bra från min känsla nu när jag ska lägga av. Det kommer att gå bra!

Shit! Vad läskigt... eller egentligen inte... så hoppfyllt. Symboliken är ju glasklar. Delar helt din tolkning. Bär detta med! Kram

Även jag är övertygad om symboliken. Bra att du har skrivit ner detta så att du kan gå tillbaka och läsa om du sviktar. Är övertygad om att det kommer att gå bra. Ju längre du klarar dig desto bättre blir självförtroendet i och med att skuldkänslor och ångest avtar. Det gäller mig också! Kram

HelenaN

Det är fascinerande med det undermedvetna som berättar sedelärande historier för en medan man sover :)
Tycker ofta att jag får nyttiga insikter genom att fundera över mina drömmar, men tyvärr är det svårt att hinna fånga dem när väckarklockan drar igång på morgonen.

Nu har jag avverkat dag nio på nykterhetsresan och i morgon når jag första delmålet, tvåsiffrigt. Suget är minimalt, men då har jag inte heller utsatt mig för några särskilt jobbiga situationer än. Det kommer till helgen... Just nu har jag inte minsta lilla sug, tvärtom. Det känns behagligt lugnt i kroppen och jag är inte alls lika tung i huvudet på morgnarna som jag var de första dagarna. Livet är med andra ord rikitgt skönt just nu :)