av Alkoholist Javisst

Länge sedan jag skrev här. Kikar in mer eller mindre dagligen, men har inte skrivit på ett tag.
Jag är idag 134 dagar nykter.

Jag borde jubla och slå frivolter - men jag gör inte det.

Allt går exemplariskt - jag går på AA möten regelmässigt, jag har en sponsor, jag jobbar med de 12 stegen (är mitt uppe i det femte steget), jag har vid flertalet tillfällen varit på fester och middagar utan att falla för frestelsen.
Suget blir allt mindre och allt mer avtagande och jag är inte besatt av alkohol längre.

MEN: Jag får ingen kick längre! Jag saknar det alkoholen gjorde med mig (nu romantiserar jag givetvis) - hur jag kunde släppa allt och vara helt galen och "vild" och lite rock star! Nu är jag förnuftig och jag minns vad jag gör, säger och tänker.. Jag känner mina känslor, jag kan inte bedöva dom längre och det är sjukt läskigt!! Jag har liksom lagt locket på sedan jag var i 15års åldern.
Jag vet inte riktigt vad jag försöker säga... Men jag saknar euforin som alkoholen gav mig.. Känslan då jag fick öppna en flaska vin efter jobbet, sprätta en öl och lägga mig på soffan och slappa.. Ta en AW, gå ut och spåra lite och festa... Vara skön, spontan och skita i regler och att vara förnuftig... Nu romantiserar jag igen, jag vet...

Men vad är det för fel på mig? Varför kan jag inte vara tacksam 100% över mina 134 dagar... Varför känner jag mig uttråkad och utanför samället? Hur ska jag någonsin våga släppa loss igen? Gör jag det idag så måste jag ju faktiskt ta ansvar och stå till svars för mina handlingar och kan inte skylla på alkoholen längre.

Stingo
sön, 2015-05-17 - 14:02

... upplever samma slags längtan åtminstone i något skede av tillnyktringen. För en del kan det gå över snabbare, för andra kan det ta lång tid. De flesta andra går nog igenom litet samma sak vid övergång från ungdom till mera "mogen" vuxen ålder. Så det är nog inget särskilt fel på dig.

Men om du är sådan som behöver litet extra för att kicka igång, så har du funderat om det finns någon hobby, som kunde ge dig samma sorts känslor? Bergsbestigning (väggklättrande), fallskärmshoppande (bungy), scuba (snorkling), fotboll, jazzdans, spetsknyppling, chiliodling, ... Det kan vara vad som helst, bara du tänder på det.

Jag tror att det är viktigt att vi funderar på våra behov av kicks och bejakar det. Men på ett medvetet sätt, så att vi inte tar onödiga risker, eller skadar oss själva eller andra.

Kvaddad
sön, 2015-05-17 - 17:48

Ojojoj vad jag känner igen mej i det du skriver.
Det var vad som hände mej igår.
" Ville bara ha lite kul"
Precis som om jag nånsin kunnat ha LITE av nånting.
Du är så stark AJ . Önskar jag hade din styrka.

Alkoholist Javisst
sön, 2015-05-17 - 19:36

Tack Stingo - du har så rätt.. Viktigt att bejaka suget efter kicks och försöker förstå varför vi har detta behov!
Det är uppenbart att alkoholism inte är orsaken till mitt problem.. Alkoholismen är bara ett symptom. Jag måste gå till botten med orsaken (orsakerna).. Fram tills alla dessa orsaker är hanterade och bearbetade så måste jag bara sysselsätta mig med allt och inget. Om 1 månad deltar jag i mitt första triathlon. Utöver det så har återupptagit mitt målande.. Chiliodling och bergsklättring var faktiskt inga dåliga förslag - tror faktiskt jag ska följa ditt råd på dessa två. :) Tack!

Kvaddad - åh, jag lider med dig!!! Jag kallar mig inte stark... Jag har bara inget val.. Jag vet att jag dör om jag tar upp drickandet igen. Psykiskt så klarar jag inte att börja supa igen. Fysiskt vet jag inte riktigt hur kroppen hade reagerat, men skulle tro att mina organ har tagit massa stryk!

Jag bor i Norge och idag är the big oh holy17e maj... Att gå hem igenom stan nu i eftermiddag är bästa nykterhetstipset jag kan ge ALLA i hela världen tror jag! Satt folk och spydde, grinade och sov överallt. Tragiskt och patetiskt. Deras måndagsångest imorgon hade jag inte önskat min värsta fiende.

Stingo
sön, 2015-05-17 - 20:53

Ett praktiskt råd, om du menade allvar med chiliodling. Köp plantor, gärna så stora du kan hitta. Det är aldeles för sent att börja från frön nu, om du vill ha skörd i sommar/höst. :)

Alkoholist Javisst
sön, 2015-05-24 - 19:42

Gaah! Genomlidit mitt första nyktra bröllop (som gäst givetvis) igår kväll/inatt!
Herregud... Vilken mardröm! Idag är jag sur, bitter och arg som konsekvens av gårdagens festligheter! Haha, tråkig gäst att ha på bröllop som får en depression efteråt. Alltså HERREGUD!! Hur kan alkohol vara lagligt?? Folk är amöbor när dom dricker! Det är sinnessjukt så pinsamma människor blir. Folk ljuger, flirtar, snackar för högt, upprepar samma sak 114 gånger och ramlar omkring och ser ut som att de har träben när dom stolpar omkring utan balans i allt för höga klackar. Folk ska vara sexiga, intellektuella, spännande och exotiska och det slutar med att folk ljuger ihop helt märkliga historier (en man påstod att han var jurist och sedan kom det fram att han var fiskare, en annan påstod att han var amerikansk proffsdansare.. Visade sig att han var svensk trebarnsfar och säljare - jag tyckte väl att det var konstigt med en proffsdansare med mage).

Nä fy. Det är inte lätt som nynykter alkoholist att vara bröllopsgäst på en bröllopsfest där alkoholen flödar till höger och vänster.. Det blir heller inte lättare ju fullare gästerna blir.. Vill dela med mig av hur jag upplevde det igår kväll (för er - om det finns någon - som orkar läsa).

Jag var alltså nykter bland 100 fulla gäster från kl.14.00 till 03.00 inatt. HERREGUD!
Själva vigseln och drinken efteråt var okej. Drack äppelmust och minglade runt. Middagen gick relativt bra, jag bad om alkoholfritt och min bordsherre trodde givetvis att jag var gravid. Förklarade att det var jag inte, "nehej kör du bil ikväll?", nej svarade jag och då fick jag en konstig blick... "Men varför dricker du inte då?". Jag svarade att jag har valt att ta en liten pause, att det blivit lite mycket sista tiden och att min kropp sagt ifrån och jag behöver vila från alkoholen (det var förresten någon här på forumet som tipsade mig om att säga det - TACK!).
Den här ursäkten dög i ungefär en timme till men sen tog promillen över bordsherren och han fick guldfiskminne och började alkoholhetsa, Bordsherren blev dyngrak och försökte vara skojig/wild and crazy/cool (vettefan vad han försökte egentligen) och började tjata och såg till att servitriserna fyllde på mitt vinglas med vin med alkoholhalt i de gångerna som jag försvann på toaletten.. Som tur var så såg en gravid kvinna vid bordet detta och sa till mig att "bara så du vet så har du vin med alkohol i glaset nu, dom fyllde på medans du var på toaletten". Antar att hon trodde att jag var gravid och ville "ställa upp som en gravid kvinna till en annan".
Den här vincharaden pågick alltså enda tills efterrätten var avslutad och jag kunde tacka för mig och försvinna fort som ögat från den osköna bordsherren.

Så kom rond 2: Själva festen. Tippar att genomsnittsintaget vid den här tidspunkten låg på cirka 2 liter vin/person, så det var verkligen nödvändigt med avec och drinkar nu. Not.
Skulle tro att jag fick frågan om varför jag inte drack (med följdkommentaren; komigen nu, det är ju bröllop, drick, var inte så tråkig nu, vad är det med dig, vad har hänt med dig, komigen nu) minst 50 gånger efter att middagen var avslutad. Fick höra att jag var torr och tråkig och att jag inte har förstått det här med bröllop om jag inte fattade att man ju måste dricka. Hallå! Det är ju fest liksom!

Gaaaaah!!!!! Var så sliten och trött och ledsen av allt tjat och alla kommentarer att jag till slut tog en taxi tillbaka till hotellet runt 03.00 och efterlämnade mig ett stort gäng amöbor. Grät när jag kom tillbaka till hotellet.
Jag passar inte in i samhället längre. Jag har alltid varit partyprinsessa. Alltid varit festens mittpunkt. Nu är jag en tråkig torrboll som folk tycker är konstig och inte förstår sig på... Om dom ändå visste sanningen. Då hade dom inte sagt ett ord. Mår inte bra av att ha hamnat i det tråkiga facket. Tycker inte om att bli dömd som weirdo för att jag inte dricker. Jag är inte alls bekväm i det här...

Var en riktig nedtur att vara bröllopsgäst den här helgen.. Saknar mitt gamla alkoholist-jag just nu.

Stingo
sön, 2015-05-24 - 21:44

Fan, Fan, Fan! så skit folk kan bete sig. Du har ingen (Läs: INGEN) orsak att känna dig dålig, eller känna att du gjort något fel. Det är alla de andra som gjort fel mot dig Big Time Fel. Blir så arg av sådant där.

Och sedan blir jag skamsen. För visst har jag också betett mig lika som de, liksom säkert de flesta här.

devochka1
sön, 2015-05-24 - 21:57

Jag tycker du ska stå på dig om att du intw dricker och skulle kunna t.o.m. ljuga för denna dumma bordsherren att du är gravid.. t ex. Bara att han skulle lämna dig ifred med drickandet. Man ska inte känna sig så dum att man inte dricker. På de flesta bröllop i Sverige respekterar man de som föredrar alkoholfritt. Lite mer bestämdhet av dig, det är ju ditt val. Du ska inte känna dig tråkig. Kan förstå dock att du kanske kände sorg att inte kunna dricka. Det kan jag känna ofta nu när jag inte dricker. Mig hjälper Naltrexon otroligt bra. Suget är som bortblåst.

Alkoholist Javisst
mån, 2015-05-25 - 12:13

Tack Stingo & Devochka1! Era kommentarer hjälper och värmer.

Ja, Stingo - det är fan inte okej att hålla på och tjata och hetsa om att man ska kröka till! Om folk bara visste varför jag inte dricker. Jag har druckit mer än vad en helt armé konsumerar under en hel livstid!
Kanske man bara ska säga det nästa gång. "Nej, jag är nykter alkoholist. Jag går på AA och måste hålla mig undan alkohol för annars kommer jag gå en säker död till mötes".. Undrar vad reaktionen hade blivit då.

Skamsen blir jag med. Jag tyckte alltid att alla som inte drack var tråkiga. Ville ju inte känna mig så jävla tragisk och alkad själv.. Blev liksom mkt lättare då andra drack med mig. Då var det mer legitimt på något vis.

Devocka1 - Tack för din kommentar. Hur länge har du varit nykter? Naltrexon - inga biverkningar? Ville inte ljuga om graviditet... Känns fel.. Men gör det säkert nästa gång. Har tre bröllop coming up nu under sommaren :(

Valeria
mån, 2015-05-25 - 17:57

Tack för att du peppade mig idag. Önskar att jag kunde göra detsamma för dig, men har ingen aning om hu det känns att vara nykter på fester. Jag är alltid fullast och stannar kvar till sist så länge det finns något kvar att dricka. Dagen efter har jag totala minnesluckor, ångest och är skräckslagen för vad jag kan ha gjort och sagt. Allra mest patetiskt är det att jag brukar tala med folk om mina alkoholproblem.......! Fy fan, vad skäms när tänker på hur jag har betett mig under åren. Obegripligt att det finns en enda människa somfrivilligt umgås med mig. Du får ursäkta om jag verkar oförstående men faktum är att jag blir avundsjuk på dig. Kram

Lillgrodan
tis, 2015-05-26 - 17:05

Vilken enorm prestation att stå emot alkoholen på ett bröllop!!
Det är så lätt att halka in i all lycka och uppståndelse.
Jag vet att när jag var lycklig, antingen för mig själv, eller någon annan, så ville jag gärna toppa känslan med alkohol.
Jag nöjde mig inte med den "vanliga" lyckokicken, utan tänkte att varför inte göra en härlig känsla ännu härligare.
Jag var själv på en fest i helgen. Nykter. Tyvärr infann sig ingen lycka eller känsla av samhörighet.
Var där med en ammande kompis. Hon fick all förståelse för att hon inte drack, men jag som inte hade någon, för dem godtagbar anledning, var bara tråkig.
Just nu känns det nästintill omöjligt. Men jag hoppas att vi alla här som kämpar en dag kan känna de naturliga kickar som livet faktiskt kan ge.

Vändningen
tis, 2015-05-26 - 23:20

Din bröllopsbeskrivning där påminner mig om mina konferenser mm med jobbet och kollegor som blir överförfriskade. Är man själv nykter (jag brukar bara ta någon enstaka öl på sådana tillställningar), så ser man ännu mer hur jobbiga alla andra är. Jag fick nu sist ta emot kritik för att jag bara beställde en öl och för att jag bara satt med en kollega som är elitidrottare och som också drack med måtta. Jag fick ju ut mest givande konversation med honom.

Det var bara att bita ihop och ta kritiken. Sedan är jag lyckligt lottad att senaste åren ha fått en förändrad vänskapskrets på hemmaplan. Från partyfolk, så umgås jag nu mer med familjefolk och/eller träningsfolk. Det är faktiskt rätt skönt att ses ett gäng en kväll och grilla utan att en droppe alkohol kommer fram.

Riktigt dåligt dock med de som spetsade ditt glas där, men där alkoholen går in går vettet ut. Strongt att du fixade bröllopet iaf och de andra är de som kan vara weirdos!

Alkoholist Javisst
tors, 2015-05-28 - 12:17

TACK FÖR FINA KOMMENTARER! :)
Ni vet att ni hjälper mig va? Mina forumvänner :)

Idag är jag hemma sjuk (feber och brakförkyld). Första (och förhoppningsvis sista) sjukdagen år 2015.

Får såna extrema flashbacks till då jag drack av att vara hemma på dagtid. Får så otroligt dåligt samvete och ångest.
Det här påminner mig om mina "sjukdagar" för ett halvår sedan. Då blev det en hel del... Jag var antingen för full för att gå till jobbet, eller för bakis, eller så spydde jag som en fontän för att kroppen inte orkade ha all alkohol i kroppen. Bästa sättet att fixa alla dessa symptomen? Stanna hemma och dricka sig full igen i soffan framför Dr Phil.
Så löste jag mina jobbiga dagar gång på gång på gång.. Kommer ihåg när jag gick till jobbet en morgon i november och spydde rödvin mitt på öppna gatan.. Blev förskräckt och trodde det var blod och rusade hem. Väl hemma insåg jag att det bara var rödvin och lättad lutade jag mig tillbaka i soffan med min kaffekopp i handen. Kaffekoppen som var fylld till kanten med rödvin :(

Vändningen
tors, 2015-05-28 - 16:44

Tänker man på det så är det galet vad dåligt man kan må av alkohol egentligen. De där stunderna när man nästan blir gråtfärdig för att man är illamående, yr, ser dåligt, ingen normal avföring, huvudvärk och all ångest därtill. Att vara riktigt svinbakfull är ju en hemskt tillstånd egentligen. Krya på dig från förkylningen nu!

Tulla
tors, 2015-05-28 - 19:47

Hej vänner, jag förstår känslan i att vara nykter på tillställningar som bröllop å så. Jag har ju alltid varit den som blivit fullast och gjort bort mig inför vänner å deras släktingar å alla gäster. Dog ju av ångest varje gång efteråt. Fick ringa å be om ursäkt å skämmas ihjäl.

Jag tog beslutet (frivilligt) att sluta dricka när det var bjudet till kalas. Detta gjorde att jag kände att jag valde själv. Dagen efter eller innan kunde jag dricka hemma själv å bli så full att jag deckade i lägenheten. Så jag kunde lixom stå ut med att va nykter en kväll för jag visste att för varje timme som gick var jag en bit närmare vinet hemma nästa dag.

Nu när jag väljer att inte vilja ha alkohol i mitt liv överhuvudtaget , har jag kuxom tränat på att vara på fest nykter. Det känns bra i hjärtat å hjärnan.
Har däremot aldrig blivit tjatad på, så som flera av er beskriver.
Ja ja... Kram så länge...