Hej!
Jag är ny på det här forumet men jag har läst inlägg här i flera år, så många år som jag varit medveten om att jag dricker för mycket. Jag är 27 år och är på många sätt mitt i livet men då mina omständigheter varit trista och jobbiga blev alkoholen min "bästis". Först för mycket på fester, sedan med sambon på vardagarna och slutligen att föredra att dricka själv, för att bli full. Jag har alltid fastnat för beroenden fort, snus, socker alkohol mm, allt som man kan klassa som njutning men även som flykt från sig själv. Min mamma har alkoholproblem, ännu ej nykter. Har nu gått i terapi i två år, jobbat otroligt mkt med mig själv, och är sjukskriven pga min ångest/svåra stress och trodde att jag skulle klara att ta tag i alkoholen ihop med att jag lärde mig mer om mig själv. Det har inte alls gått särskilt bra. Och därför är jag nu här.

Sista gången jag var full var i lördags, då hade vi besök. Jag var stressad och irriterad på min sambo som just nu bara pratar om sitt jobb, känner mig ensam. Hade druckit även på torsdagen och lite på fredagen. Fruktansvärd ångest efteråt, men det får jag alltid nuförtiden. Det hjälper mig att låta bli alkoholen, men sen kommer fredagen igen.... Jag är fullt medveten om att det är mkt jag inte trivs med i livet och därför dricker jag, MEN nu när jag utvecklat ett beroende måste jag först adressera just det för att SEN kunna ta tag i resten av livet. Så tänker jag, och här är en plats där man fokuserar på alkoholen, något som inte många i ens närhet är bredda att prata om. Testat att dricka måttligt för det är eg det jag vill men det går inte, jag ballar ur förr eller senare och vill ha ett större rus. Har haft nyktra perioder men alltid ramlat dit igen och aldrig riktigt velat lämna min smidiga genväg till snabb lycka och avslappning, alkoholen. Har väldigt svårt för glädje och att slappna av, en del av mitt mående och sjukdom (depressioner, GAD, mm).

Jag vill hålla i min nykterhet längre än tills på fredag, och jag kommer behöva eran hjälp. Nu i helgen ska jag åka bort med min syster och mamma och då lär det inte bli alkohol eftersom min mamma har problem som vi alla på,resan vet om. Jag är iaf inte sugen NU men det brukar jag ju alltid bli. Och jag vill inte förstöra mera nu, må dåligt och skämmas mera. Hur har ni gjort för att hålla i ert beslut om nykterhet? Hur gör ni för att inte förakta er själva för det som hänt?

Ursäkta flummig tråd men tänker så mycket, försöker sluta snusa samtidigt med så hjärnan är inte på topp ;).

HelenaN

Hej Grodhopp!
Bra att du börjat skriva, här finns som du redan sett mycket stöd att få. Tycker det verkar klokt att ta en sak i taget och börja med alkoholen.
Tror att alla som börjar skriva här känner skam och självförakt, så det är du verkligen inte ensam om. Ta en dag i taget! Självföraktet kommer att minska för varje nykter dag,
Och det nog klokt att du inte utsätter dig för situationer med alkohol de närmaste dagarna.
Styrkekram!
PS Kanske för mycket att försöka sluta snusa samtidigt?

Vändningen

Hellre fokus på en sak i taget än allt på en gång, men det är bra att du vill ta tag i den stora boven med alkoholen! En fundering, har du övervägt eller provat att ta medicinsk hjälp? Antingen för att dämpa depressionen eller alkoholsuget? I sådana fall, hur har det gått? Jag tänker bland annat på serotoninåterupptagshämnare, som ofta ges ihop med terapi för att man ska komma på fötter under en depression och som även har visat sig kunna vara en hjälp för att stävja alkoholsuget för en del.

Att inte förakta sig själv, där tror jag det viktiga är att acceptera att det som var igår var just igår och göra allt man kan för att istället tänka på imorgon och hur man vill att livet ska se ut och vara då. Likaså om det är något man skäms för, så våga berätta om det, prata om det. Ibland tenderar vi människor att straffa oss själva lite för hårt och så bara man pratar ut på riktigt så är det en enorm sten som lättar.

Vi får kämpa på, keep it up!