Sitter här på söndagkväll efter att ha druckit mig berusad varje kväll sedan i onsdags och inser att så har det varit varje helg och ledighet i många år nu. De senaste åren har det allt oftare blivit även till vardags, inte så stora mängder då, men absolut tillräckligt för att vara lätt bakis på morgonen efter.
Drickandet till vardags har också blivit allt mer "i smyg" för mina tonårsbarn och särbo. Ingen har sagt något, men det vore väl konstigt om åtminstone barnen inte märkt att jag smusslar och luktar alkohol. När jag är tillsammans med särbon dricker jag inte till vardags, men på helgkvällarna dricker vi tillsammans.
Jag har blivit allt mer upptagen av att tänka på alkohol, antingen med planerande för att kunna dricka, eller med skuldkänslor för att jag inte kan låta bli.
Det känns inte alls bra. Vill använda min energi till annat. Jag bestämmer mig titt som tätt för att nu ska jag inte dricka något på hela veckan eller nu ska jag ha en nykter månad, men det går ju inte så bra...Och skuldkänslorna växer. Känner mig som världens sämsta mamma och är livrädd att mina barn ska ta skada.
Jag hatar mig själv när jag undviker att prata med mina barn för att de inte ska märka att jag druckit. Märker också att de håller sig lite på avstånd sådana kvällar. Det är så sjukt!
Jag vill inte vara så här!
Har sneglat på AA:s hemsida och funderat på att gå på ett möte för jag känner att jag behöver stöd i detta, men steget känns för stort. Att erkänna mitt problem för andra känns som ett gigantiskt nederlag, även om jag med mitt förnuft inser att det naturligtvis inte är det. Men nej, jag är inte där än att jag klarar att ta det steget! Därför skriver jag här istället.
Tänker att det får bli en som dagbok. Och får jag dessutom lite stöd och pepp är jag innerligt tacksam!

Helena

HelenaN

Det var inte alls svårt för mig att låta bli alkoholen på middagsbjudningen i går kväll, men som jag förutsåg blev det inte särskilt trevligt. Insåg när jag satt där att egentligen har jag inte tyckt att det varit så roligt i det sällskapet förut heller, men jag har kunnat döva känslorna. Nu var jag tvungen att fejsa att jag faktiskt riktigt ogillar värden och hans dominanta skrävlande sätt. Såg också att hans fru verkade anstränga sig för att försöka dölja sin irritation mot honom och att hon drack för mycket och för fort. Tror jag har hittat en medsyster där...
Vi åkte - på mitt initiativ - hem ganska tidigt så jag såg inte hur kvällen slutade. Det kändes skönt att komma hem nykter, men jag drabbades av lite nedstämdehet och funderade över mitt liv överhuvudtaget. Känns som att jag behöver ta tag i flera saker som jag egentligen inte trivs med.

Idag ska vi åka på Mors dags turne till alla våra närstående mödrar! Det blir roligt :)
Ha en bra dag!

HelenaN

Åh, tack för alla boktipsen! Några av dem tillhör redan mina favoriter, Karin Alvtegen t ex, så jag anar att vi har lite samma smak. Ska bli spännande att läsa Khaled Hosseini som jag aldrig läst tidigare.
Skööön söndag!

Vändningen

Jag känner igen mig där i det du skriver om middagen där, men gjorde kanske den resan när jag flyttade senast och hittade ett nytt umgänge som enbart ger mig positiv energi och där alkoholen inte är orsaken (eller nödvändigt ont) för att umgås. Se det som en god insikt som bara kan leda till något bättre! Ha världens bästa söndag på er turné!

Bra att du reflekterar över ditt umgänge. Själv blev jag positivt överraskad igår över hur trevliga alla var, har inte riktigt hängt med förr om åren.....

HelenaN

Jag köpte en flaska alkoholfritt vitt vin i fredags och ställde in i kylskåpet hos min särbo. Det blev inte av att dricka av den tidigare under helgen, men i går till middagen kom jag på att jag skulle smaka på vinet. Jag hällde upp ett glas och blev glatt överraskad av att det var så gott! Det smakade ju precis som vanligt vin, wow! Efter att ha druckit mer än halva glaset började en bekant känsla sprida sig i kroppen och jag blev misstänksam. Tog fram flaskan ur kylskåpet och läste. 13,5 %! Det visade sig att det fanns två flaskor vitt vin i särbons kylskåp - min alkoholfria på en hylla och 13,5 procentaren på en annan - och jag hade tagit fel!
En halv sekund lockades jag av tanken att inte låtsas om något utan bara fortsätta med 13,5:an, men jag besinnade mig och hällde ut det som var kvar i glaset.
Det är jag glad för!

Vändningen

Haha, förlåt, men inte låta bli att skratta lite åt fadäsen där... föreställer mig hur jag hade reagerat själv. "Det var väldans vad de alkoholfria vinerna har blivit bra"... hah... kanske inget att skratta åt egentligen, men jag ser bara framför mig hur snopen och häpen jag hade blivit när jag kollat etiketten. Du hanterade det dock exemplariskt bra, så därav kan jag dra på smilbanden åt det hela. För någon annan skulle det ha kunnat fått sämre konsekvenser. Starkt av dig, bra jobbat!

HelenaN

Jo jag hällde ut! Inte hela flaskan - den får mannen dricka upp - men det som var kvar i glaset.
Och det var inte ens svårt!
Jag har nästan inget sug kvar efter de här två vita veckorna.

Själv vågar jag absolut inte ha A hemma. Har inte haft vin i huset på 10 år. Det värsta är 3,5:orna som finns att köpa överallt.

HelenaN

Flaskan står inte hos mig, utan hos särbon. Hemma hos mig vågar jag inte ha något, så här har jag infört alkoholfri zon.
Av någon anledning har jag aldrig druckit särskilt mycket hos mannen även om han alltid har både sprit och vin hemma. Antagligen för att han själv är väldigt måttlig. Vi har varit ihop i många år och det har alltid känts fel att dricka hos honom när han inte dricker. Hemma har det däremot varit en helt annan sak...

Vändningen

Känns som om vi är lite lika där. Dricka sig berusad inför min partner skulle aldrig komma på fråga. Funderade faktiskt på om jag och exsambon någonsin blev fulla inför varandra, men jag kan inte komma på en enda gång. Inte ett enda midsommarfirande eller något. Det var alltid måttligt bruk. För mig är det dock så tydligt, har jag folk omkring mig så straffar jag inte mig för att vara ensam och då finns det inget sug till att dricka. Är jag dock hemma, själv, så både straffar jag mig psykiskt och suger etanol som en wettextrasa.

Min stackars särbo har fått uppleva mig plakat många, många gånger. Han har försiktigt "hotat" med att göra slut om jag inte skärper mig. Det är helt ofattbart att han stått ut i över 10 år, jag begriper det inte. Jag har verkligen velat minska på A för hans skull, men inte lyckats. Det krävdes att beslutet kom inifrån mig själv.

HelenaN

Dag 17 idag, men jag förmår inte riktigt glädja mig åt att jag faktiskt klarat mig så här långt. Det känns plötsligt bara tråkigt och meningslöst med det mesta. Har ingen energi att ta itu med saker och har svårt att koncenterar mig på det jag ändå försöker göra. Tror inte att det har med alkoholen att göra egentligen, men jag tror att det är ett typiskt läge där jag använt alkohol som tröst och flykt. Blir sugen nu när jag tänker på det... Så skönt det vore att bara dricka sig full och sedan somna!
Men det kommer jag ju inte att göra! Tror jag behöver stå ut med att livet känns tråkigt och meningslöst ibland helt enkelt. Visst var det du Valeria som skrev något om det häromdagen? Tror det ligger mycket i det.

LenaNyman

... med ett gäng Kleenex och, ändå - mitt i all bedrövelse - ett grattis till 17 dagar. Grattis, Helena! :)

Det är jobbigt att stå ut när det känns jobbigt. Men du, kanske kommer en kanondag i morrn? Vi håller tummarna för det. Dyker upp här på forumet i morgon kväll med nöjda flin och stora kviddevitt.

Vändningen

Är det inte så att du precis som så många andra känner av vädret? Den där längtan till sommar, spring i benen på barn, skolavslutningar, midsommarkransar, doften av blommiga ängar, känslan av att sitta ute en kväll med knappt några kläder på sig och njuta av en varm sommarbris... jag tycker mig se att folk byggde förhoppningar där runt valborg och som sedan bara grusades. Efter en mörk, grå, kall vinter så betyder ljus och värme så mycket för oss nordbor.

Jag känner mig trött, uttråkad och har tappat lite av min kreativa anda. Behöver få en dag med soooooooool, så jag kan åka och sätta mig på en klippa vid vattnet.

Håll ut HelenaN, oavsett vad som är orsaken bakom, så snart vänder det och vi börjar sprudla igen!

HelenaN

Vädret ja... avskyr att frysa och har ofta tänkt att jag bor i fel del av världen.
Men jag satte i alla fall igång med en arbetsuppgift som hängt över mig ett tag och när den var gjord kändes allt genast mycket bättre.
Firade med att inviga min nya juicemaskin och åstadkom en riktigt god frukt/grönsaksdrink med den.
Ibland behövs inte så mycket för att det ska vända :)

HelenaN

Jo jag mår bättre, hade en bra dag på jobbet och det betyder mycket. Men jag har också huvudvärk! Känns ungefär som en förkylning i kroppen. Kanske är det? Och det är också något annat som känns fel. Jag sover ganska dåligt, somnar sent och vaknar tidigt med någon slags diffus oro i kroppen. Kan inte riktigt sätta fingret på vad det handlar om, men tänker att svaret/svaren kommer så småningom. Har ju så länge dövat all otillfredsställelse med alkohol och antar att det tar ett tag för känslorna att komma ikapp.
Nog är det allt en intressant resa vi har påbörjat :)

Hoppas du får sova gott och att huvdvärken släpper!