Sitter här på söndagkväll efter att ha druckit mig berusad varje kväll sedan i onsdags och inser att så har det varit varje helg och ledighet i många år nu. De senaste åren har det allt oftare blivit även till vardags, inte så stora mängder då, men absolut tillräckligt för att vara lätt bakis på morgonen efter.
Drickandet till vardags har också blivit allt mer "i smyg" för mina tonårsbarn och särbo. Ingen har sagt något, men det vore väl konstigt om åtminstone barnen inte märkt att jag smusslar och luktar alkohol. När jag är tillsammans med särbon dricker jag inte till vardags, men på helgkvällarna dricker vi tillsammans.
Jag har blivit allt mer upptagen av att tänka på alkohol, antingen med planerande för att kunna dricka, eller med skuldkänslor för att jag inte kan låta bli.
Det känns inte alls bra. Vill använda min energi till annat. Jag bestämmer mig titt som tätt för att nu ska jag inte dricka något på hela veckan eller nu ska jag ha en nykter månad, men det går ju inte så bra...Och skuldkänslorna växer. Känner mig som världens sämsta mamma och är livrädd att mina barn ska ta skada.
Jag hatar mig själv när jag undviker att prata med mina barn för att de inte ska märka att jag druckit. Märker också att de håller sig lite på avstånd sådana kvällar. Det är så sjukt!
Jag vill inte vara så här!
Har sneglat på AA:s hemsida och funderat på att gå på ett möte för jag känner att jag behöver stöd i detta, men steget känns för stort. Att erkänna mitt problem för andra känns som ett gigantiskt nederlag, även om jag med mitt förnuft inser att det naturligtvis inte är det. Men nej, jag är inte där än att jag klarar att ta det steget! Därför skriver jag här istället.
Tänker att det får bli en som dagbok. Och får jag dessutom lite stöd och pepp är jag innerligt tacksam!

Helena

Jag tror att A har gett våra stackars psyken mycket mera stryk än vi kan föreställa oss. Jag skrev till Vilja häromdagen att jag ibland tror att ångest har hamnat i DNA:t hos oss pga av detta ständiga drickande. Nu klarar du tom av en mardröm, du är på rätt väg, dvs ifrån A. Kram !

HelenaN

Ikväll var det för första gången riktigt svårt att motstå. Var på ett jobbevent där det kändes som ALLA utom jag drack. Det var ganska måttligt ändå - de flesta drack 2-3 glas. Tillräckligt för att det skulle bli lite högre stämning men inte så att det på något sätt spårade ur. Åh vad jag också hade velat dricka! Jag ville också bli lite lagom wild and crazy och känna mig delaktig. Nu kände jag mig trist och tråkig och ville inget annat än åka hem. Hur kommer man dit att man kan släppa loss och ha kul spiknykter med andra som är småfulla?

Vändningen

Jag tror säkert att många nykterister kan ha superskoj i sådana sammanhang och släppa loss och ha roligt. Det hänger nog på förhållningssätt kanske, hur man själv lever sig in i festen. För min egen del är det tvärkört. Jag kommer att tycka sådana tillställningar är tråkiga och jag kommer att uppfattas som en tråkmåns där. Strunt samma. Jag kommer upplevas som mer energisk, glad, social och positiv i mitt träningsumgänge dagen efter istället. Det betyder mer.

HelenaN

Så är det ju, att ibland är det bubbelglädje och klackarna i taket och ibland vill man bara gå hem och dra något gammalt över sig - även MED sprit.
Lätt att hamna i glorifierande när man sitter där och helt enkelt bara brottas med suget.

Men jag längtar verkligen till den dag då jag inte ens tänker på alkohol som ett alternativ längre! Blir uppmuntrad av dem på forumet som nått dit, men det dröjer ju så läääääänge....

A är ett oslagbart "smörjmedel " och döljer trista tillställningar för oss. Vi dricker för att stå ut med situationer som vi inte trivs med, tror jag. Dessutom tror jag, som vi har varit inne på när det gäller att ge mera till omgivningen än man får, att A är vårt sätt att orka vara goda, snälla och bidra till att det blir bubbelglädje och klackarna i taket. Glädje för vem ? Vems klackar ska nå taket??? Tycker vi att det är roligt? Eller......? Kram från amatörpsykologen

Tror lite som Valeria, att vi lätt tar på oss roller som vi bara orkar bära m å i kroppen på fest.
Har varit på många fester där jag valt att köra, främst av lathet, vill inte åka kollektivt sent o taxi är för dyrt. Bor flera mil bort från där flesta vänner bor. Och ja, som nykter är man ju ffa så jäkla trött!!! Längtar bara hem till sängen! Plus att fulla är så jäkla svåra att prata med...

HelenaN

Ja, det är ett och annat som behöver omvärderas när A inte är med i bilden. Det är kul när amatörpsykologerna i oss får lite att jobba med :)
Och nu går vi mot helg igen. Den fjärde vita för min del. Och det känns inte svårt alls att den ska vara alkoholfri!

HelenaN

Jag var på yoga tidigare ikväll. Kände en aning sug innan passet, men efter det var det borta. Tror att det kan fungera som antisug/avslappningsmedicin för mig. Hittade också en bra sida på nätet med yogapass man kar köra hemma. Yoga för alla heter den. Bra instruktioner och helt gratis!
Har även kört mindfulness kroppsskanning som insomningsmedel hela veckan och det har också fungerat superbra. Passet är 32 min långt, men jag har ännu inte lyckats komma till slutet innan jag somnat :)

HelenaN

Mannen har börjat bli lite lockad av tanken på vandring istället för fest till midommar, så det lutar åt att vi skippar festandet och ger oss ut i naturen istället. Kul! Fast det sätter ju igång andra bilder istället... Hur vi sitter där på en vacker kulle i kvällssolen med varsitt vinglas i handen.... Nog är det väl förb-nat att detta vinglas ska vara närvarande överallt!

Vändningen

... men tror du verkligen att det hade varit något problem om du och sambon just druckit vin där i solnedgången efter vandringen? Har du druckit för mycket vid liknande tillfällen innan? Nu ska du dock kanske inte utmana ödet och testa, det kan ju bara trigga suget när ni väl kommer hem sedan, men min fråga är egentligen om du har haft problem att dricka lagom även vid sådana tillfällen?

Låter underbart, Helena! Själv firar jag som vanligt, städat och hyfsat nyktert, faktiskt, även om det är svårt att tro. Brännboll och barn i varierande åldrar. Har inte haft problem med midsommar under åren. Mina problem har varit att jag blivit stupfull i fel sammanhang. Midsommar är ju ett tillfälle där det är ok med viss onykterhet.

HelenaN

Nej jag har faktiskt väldigt sällan blivit riktigt packad - någon enstaka fest någon gång. En flaska har varit min normalranson i många år nu. Även om alkoholhalten i dem ökat från 12 till 14 procent.
Problemet för mig är att tillfällena då hela flaskor slunkit ner blivit allt fler, ofta fem gånger i veckan på slutet. Fredag och lördag öppet - vardagar i smyg. Jag reser en del i jobbet och då kan en typisk vardagskväll vara kanske 2 glas vin på restaurang med kollegor. Därefter påfyllning med en halvflaska på hotellrummet. Vardagskvällar hemma har det blivit vin i smyg för barnen sent på kvällarna i sovrummet. Allt oftare en helflaskor då också. Jag har helt klart utvecklat ett beroende och vet att om jag börjar smådricka så kommer det inte att dröja länge förrän jag är tillbaka i gamla mönster igen.

Låter som jag. Aldrig full i egentlig mening, men beroende att få det där vinet. Och över den rekommenderade gränsen för kvinnor, dvs 9 glas/v. Och det glaset som avses är ett litet...
Liksom hur mycket man vill väga, är ju detta också individuellt, vad som är för mycket för en själv. Jag blir helt klart avtrubbad på bara ett glas. Vill inte det. Vill leva fullt ut...

HelenaN

Jag vill också leva fullt ut, utan att sinnenena är avtrubbade och utan skuldkänslor..
Vet att jag aldrig kommer må helt och fullt bra så länge alkoholen finns med i bilden, så valet är egentligen lätt. Fast svårt...

Vändningen

Ah, det låter som att frekvensen är det som har varit en bov i dramat där... det är så olika bara hur folks liv ser ut och hur A kommer in i bilden. Vissa dricker sällan, men går all in när de väl får chansen. Lite typiskt "svenskt", även om jag tror att sen BiB'arna kom, så har smygdrickandet och vardagsdrickandet blivit en allt större bov i svenska hem...

HelenaN

Ikväll är det fyra veckor sedan jag registrerade mig här. Då spolade jag ut det sista som var kvar i vindunken efter långhelgen och kände att det var nog. Nog med skuldkänslor, nog med smygande, nog med att vara orolig för att köra bil på morgonen, nog med att slösa bort större delan av helgerna på att antingen vara full eller bakfull, med mera....
Vad har jag kommit fram till:
- Det går hur bra som helst att inte dricka alkohol hemma. Känner nästan inget sug längre innnanför min egen dörr. Det går till och med att ha tråkigt och känna sig ensam och rastlös utan att ta till akohol. Den trista känslan går över ändå.
- Det går att använda Minfulness för att slappna av och kunna somna i hyfsad tid på kvällarna.
- Det går finfint att fredagsmysa med älsklingen utan vin.
- Det går också finfint att laga och äta god mat tillsammans med honom på helgerna utan vin.
- Det går hur bra som helst att bo på hotell på jobbresa utan att dricka alkohol, vare sig i baren eller på rummet.
- Det går utmärkt att gå på restaurang ensam och dricka något a-fritt till maten. (har undvikit restaurangbesök med sådana jag vet kommer att dricka vin)
- Det går hur lätt som helst att sitta ensam på flygplatser och vänta utan att dricka vin i baren, och att tacka nej när drinkvagnen passerar passerar på planet. (Har inte prövat att göra det i sällskap än)
- Det går att gå på alkoholrika middagar utan att dricka, även om det inte var kul, men det hade förmodligen inte blivit roligare med alkohol heller.
- Det går att gå på jobbtillställlning utan att dricka - även om det inte heller var särskilt kul och där jag hade mitt största sug under de här veckorna.

Summa summarum: Hittills har det gått bättre än jag hade kunnat tro att vara utan alkohol!
Och för varje grej jag fixat utan alkohol så har jag insett att nästa gång kommer det inte att kännas särskilt svårt. Det gäller bara att ha modet att låta varje grej få en nya alkoholfri koppling.

Men många grejer återstår att möta....
Midsommar utan alkohol, nyårsafton, påsk, fjällresor, stora fester, sitta och prata en kväll med tjejkompis hemma eller på uteställe, gå på restauang i sällskap.....
Och så det just nu mesta oroande av allt, SEMESTER utomlands utan vin!

Fixar jag denna resa nykter vet jag att alkoholladdningen kring semesterresor också kommer att släppa så att det inte alls känns lika svårt nästa gång. Jag vill klara det! Men känslan av att jag kommer att göra det är inte 100-procentig. Inte än. Hoppas den hinner bli det innan det är dags att åka.
Litar på att Forumet kommer att hjälpa mig med det!

Utan er hade de här fyra veckorna absolut inte gått så bra.
Tack för era berättselser och tankar, era upp- och nedgångar, allt pepp och stöd ni gett. Forumvänner, ni är såååå viktiga!

Stingo

På semesterresa finns det också väldigt goda orsaker att inte dricka. Tänker på nästa morgon och så vidare...