av anna1234

Idag bestämde jag mig för att ta tag i mitt alkoholmissbruk. Det känns inte så läskigt (förmodligen för att jag fortfarande har alkohol i kroppen sedan igår). Men allt det andra. Att erkänna att man behöver hjälp. Att visa sig svag. Jag vet inte hur man gör sådant. Jag är rädd för vad nykterheten kommer att föra med sig. Blir jag en annan person nu?

anna1234
fre, 2015-06-12 - 17:16

Tack så mycket! Jag har läst så många berättelser här idag och det känns som en stor hjälp redan.

Vändningen
fre, 2015-06-12 - 21:45

Det är styrka att erkänna ett alkoholmissbruk och absolut ingen svaghet! Du är inte heller ensam, det hoppas jag att du ser och känner på detta forum. Det du kommer att känna förhoppningsvis inom kort är en stolthet snarare, för att du faktiskt satte ner foten. Bara att skriva ditt inlägg här tyder ändå på att du har kommit en bit i tankarna kring alkoholbruket. Bra! Hjälp finns - å du kanske kommer att bli dig själv, den du egentligen är, utan A i kroppen :)

anna1234
sön, 2015-06-14 - 22:36

Tack Vändningen! Blir så glad av dina ord. Och det var just det där som fick mig att våga skriva. Den där insikten om att kunna erkänna sina problem faktiskt är en styrka snarare än en svaghet. Men än så länge känns insikten ganska så intellektuell. Vet inte om jag tror på det innerst inne än (om mig själv alltså). Svårt att bryta ett tankemönster som funnits så länge kring vad man bör eftersträva... Nån slags idé om att styrka är att låtsas vara stark, fake it til you make it typ. Så dumt! Och helt säkert en bidragande orsak till att det blivit som det blivit.

Har tänkt på a sjukt mycket den här helgen men känner inget sug. Men det finns verkligen överallt, konstigt att jag inte lagt märke till det förut.

Tänkte berätta för min bästa vän men vågade inte riktigt. Däremot pratade vi om det här med att erkänna svagheter och det kändes bra.

Tack för stöd!

Valeria
sön, 2015-06-14 - 23:43

Är säker på att du kommer att få hjälp av detta forum! Jag och många andra känner att det är såååå skönt att inte vara ensam om problemen. Jag för min del har inget behov av att prata med vänner om dessa utan forumvännerna är fullt tillräckligt, en underbar känsla !

anna1234
tis, 2015-06-16 - 22:07

Har fortsatt läst allas berättelser, känner verkligen hur mycket det hjälper! Idag fick vi cider på jobbet och jag tror det var typ 0,2 % men jag tackade nej ändå... Kändes som halva bordet tittade på mig och tänkte att jag sa nej för att det inte var starkare.. Alternativt att jag var gravid.

Midsommar snart.. Jobbigt att behöva visa att jag inte dricker... Lite sugen på en alkoholfri öl men tänker att det kanske är smartare att vänta tills jag är mer säker i min nykterhet. Har aldrig provat alkoholfri öl - tänk om det smakar precis som öl?

Snart en vecka utan alkohol! Kan ha varit flera år sedan det hände

Ariana
tis, 2015-06-16 - 23:51

hej! jag är också ny... jag har bestämt mig flera gånger att sluta med alkoholen för den förstör mitt liv men alltid har jag ramlat tillbaka. Jag är även ganska ung och vill bli av med det här problemet NU! innan jag förstör mitt liv. Denna gång vill jag verkligen inte ramla tillbaka igen. Jag tänker som du Anna, att det känns så himla ovant, vem blir jag nu... konstigt att det kan vara så läskigt att alltid vara sig själv. Vad ska jag nu ta för något på en ledig helg? Vad brukar ni ta istället?

Vändningen
tis, 2015-06-16 - 23:52

Var lite osäker på om det var farligt att prova alkoholfritt eller ej, om jag var mogen för det nu eller om jag behöver komma ur beteendet helt och hållet. Jag är fortfarande osäker på det. Jag har druckit alkoholfritt vin ett par kvällar sådär och det har ju helt klart varit bättre än att dricka alkohol. Det har inte inneburit några negativa effekter i den bemärkelsen. Däremot kanske det låser ner ett invant beteende i hjärnan, som gör att jag skulle få svårare att hantera alkohol om jag provat att köpa hem det istället.

Så för mig känns det inte som om jag sabbar något här och nu, men om jag tänker mig att en dag kanske kunna dricka alkohol som folk igen, då borde jag bryta allt det beteende som jag haft när jag missbrukat det alkoholen nu.

Du får väl fundera på om du kan vara helt utan, men det borde inte vara så att du tokraserar något om du köper a-fri vin eller öl till midsommar.
Bra jobbat med en vecka utan a!!!

anna1234
ons, 2015-06-17 - 21:21

Hej Ariana - vad roligt med en till ny här! Känner igen mig i det du skriver. Själv bestämt mig så många gånger men så tänker jag alltid att det ju inte är så stor grej att dricka för mycket någon gång ibland, och så är det igång igen... Har aldrig druckit varje kväll eller så, men vissa veckor i perioder har det blivit fler dagar med än utan alkohol. Och får jag vara själv men vinboxen (det bästa, brukade jag tycka) så vill jag liksom inte sluta.

Det som ledde till mitt beslut var att jag på fyllan ringde till mina syskon och en nära vän och pratade en massa. Egentligen om helt vanliga saker, men det räckte. Tror inte mina syskon märkte något men min vän gjorde det definitivt (det var också flera timmar efter samtalen till syskonen). Tror inte ens att hon tänkte att jag var full, men skrev till mig att hon tyckte att jag var "olik mig själv". Kanske låter som en liten grej (jämfört de miljoner "galna" saker jag gjort på fyllan), men för mig brast det när jag kände att jag lurade min familj och de fick träffa min dubbelgångare (mitt riktiga jag?) för en gångs skull. Vanligtvis aktar jag mig noga för att dricka för mycket i min familjs sällskap då vi har alkoholproblem i släkten.

Underligt när jag tänker på det - sist jag slutade dricka (höll upp kanske 3 månader) så var också en släkting iblandad. Men det var han som blev för full då, inte jag. Och jag tänkte att där vill jag aldrig hamna. Så där vill jag aldrig bete mig i hans ålder. Men då tog jag inte samma beslut att ta tag i mina problem, det var mer ett test för mig själv. Jag känner den här gången att det är jag som är den där personen jag inte vill bli.

Ariana, som du är jag rädd för vem jag blir nu. Inte så mycket på det ytliga planet egentligen (även om det känns jobbigt att nu bli den som alltid måste försvara sitt val att inte dricka) utan mer att själva insikten om att jag har problem betyder att jag ändrat min egen skruvade definition på hur "jag är". Om jag erkänner för mig själv att detta inte var OK, vad mer kommer jag att upptäcka? Förut var det som att jag accepterade mina problem som en del av mig själv och nu är de helt plötsligt inte det längre. Lite rädd för vad det betyder.

Men ja, känns också jobbigt att bli den "nyktra". Och, såklart, att hantera vardagen och helgen precis som den är... Mitt sug efter alkohol infinner sig ALLTID när jag haft en dålig dag på jobbet, eller när det är något i kalendern som ska "markeras", typ första dagen på semestern. Tänkte idag när jag var på väg hem att jag skulle äta det och det och kanske köpa med mig lite vin, och så rättade jag mig själv i tanken. Längtar tills jag inte behöver göra det längre!

Vändningen - tycker det låter väldigt smart. Lite vad jag tänkte, att undvika det invanda beteendet så mycket som möjligt. Jag tror jag låter bli i helgen - blir nästan jobbigare att hålla på att förklara varför jag liksom gjort mig besväret at köpa hem alkoholfritt än att bara låtsas dricka eller säga att jag inte känner för det.

Nu kom jag precis på att vi hade tänkt basta i helgen. Första gången i bastun utan alkohol sedan jag var barn.

Vändningen
tors, 2015-06-18 - 21:01

När din vän skrev så, så märkte hon att du var onykter. 100% säker.
Det var hennes sätt att försöka att inte trampa på några tår.