Livet har ställts på sin kant nu, soc varit inkopplade ..i en rävsax.Jag har haft ngn slags terapi inom öppenvården. Hjälpte inget.
Saker har hänt. Många saker. Jag har börjat på AA möten och känner nu att jag har "landat". Det finns människor som förstår.
Till er alla som kämpar där ute, tveka inte. Framför allt : HA INGA förutfattade meningar. Det är inte parkbänksalkisar som sitter där.
Vanliga människor, alla åldrar, alla yrken osv.

De som sitter där är det många, många år sedan jag tittade snett på. Säga vad man vill om oss på detta forumet, men vi ser inte ner på någon med A-problem. Det kan tyckas magstarkt att jag uttalar mig för alla andra, men efter att ha läst runt här vågar jag faktiskt göra det. Välkommen hit, med eller utan parkbänk!