Under flera års tid har jag öppet diskuterat om alla fördelar ett liv utan alkohol för med sig. Många rätt men ingen vilja till förändring.
Igår (söndag 28/6-15) kunde jag inte hålla sanningen borta från mig själv längre. Allt blev så tydligt, jag har alkoholproblem. Känslorna gick inte att kontrollera, tårarna började spruta.
Jag var uppriktig och ärlig mot min sambo och familj samt några väl utvalda vänner. Det här var en förlösande känsla, det sägs att det är halva jobbet.
Då återstår andra halvan, vilket är att hålla sig nykter och borta från alkohol. Jag tror att det kommer vara enkelt och det är min rädsla. Det är inte enkelt. Om det var så enkelt skulle jag inte suttit här idag med ångest upp över öronen och extrem rädsla för att misslyckas. Jag har inte råd med fler misstag. Inte i detta liv och inte om jag håller min sambo kär. Kort sagt råder det en förvirring inom mig.
Jag måste undvika alkohol helt, måttligt har jag försökt och det funkar hälften av gångerna men den andra hälften blir jag redlöst berusad. Jag hatar och avskyr den personen. Jag bråkar inte, jag tjafsar inte, jag kladdar inte men jag blir ett jävla drägg. Sluddrar på tal, går sick sack, ansiktet förvrids, ett riktigt charmtroll.
Andra säger, det är ju bara att dricka mindre, ta det lite lugnt och 1+1=2. Om det vore så enkelt hade jag väl gjort det. Nej alla kan inte förstå att inom mig finns ett fyllo, efter 3-4 öl så tappar jag vettet och dricker tills jag stupar eller inte längre jag tillåts dricka. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta åt den här tragiska soppan, men jag fann en lättnad kanske tom lite glädje att det finns andra som jag i det här forumet. Det kan inte understrykas nog men jag hoppas verkligen ni tagit er ur detta träsk eller är på god väg. Detsamma gäller alla andra som på ett eller annat sätt inte kan hantera alkoholen.
Men som sagt det var viktigt för mig att kunna läsa om andra i liknande situationer och därmed även kunna stämpla att jag har alkoholproblem, därmed kan jag inte tvista i den frågan och inte heller ge en lam ursäkt till helgen eller om ett halvår. Det är bara att kämpa, ett nyktert liv kan knappas innebära ett sämre liv och framförallt jag kan rädda mitt förhållande, min heder och den lilla självrespekt som finns kvar innan det är försent. Det är nu eller aldrig!
Kämpa!!