Jag startade en tråd som fick heta "Dricka måttligt igen?". Det var mitt mål (eller min önskan) då men nu har jag kommit fram till att jag faktiskt aldrig har klarat måttlighet särskilt bra. Jag kan helt enkelt inte kontrollera mitt sug efter mer när jag väl börjat dricka. Älskar känslan av att öppna den första ölen i solen men den är så kort jämfört med fyllan en stund senare och bakfyllan nästa dag. Det är helt enkelt inte värt den korta njutningen. Jag gör ett nytt försök att leva nykter nu och kommer använda forumet som en dagbok för att hålla koll på mina känslor. Någon annan som ligger hemma med ångest efter helgens drickande som vill hänga på? :)

Anits

Idag känns det helt ok. Skönt att vakna upp och varken vara onykter eller bakfull. Ingen rastlöshet eller ångest än och inget sug efter alkohol heller.

Anits

Andnöd, svimfärdig, yrselattacker. Höll på att inte lyckas ta mig hem från jobbet. Inget alkoholsug men fruktansvärd dödsångest. Det här har hänt förut och jag har ibland blivit liggande en hel dag utan att klara av att resa mig. En gång svimmade jag på riktigt och fick åka ambulans, men de hittade inget fel. Kan det vara något alkohol- eller abstinensrelaterat? Någon som känner igen sig?

myrkotten

Det låter lite som någon slags panikångest. Vet att man kan stressa upp sig så pass mycket att allting bara snurrar, en del löser det med att distrahera sig med ngt, andra med andas lugnt och metodiskt ( i påse). Jag har aldrig haft en panikattack själv. Jag började med antidepp medicin samtidigt som jag slutade med A., därför är det svårt att avgöra om mitt illamående, yrsel, aptitförlust, huvudvärk, magproblem var en läkemedelsbiverkan eller abstinens. Har bytt medicin och mår bättre. Ta INTE till alkoholen för att lugna dig, det blir bättre, från en som nyss slutat (3v). Kämpa!

Anits

Tänkte också att det var en panikattack först men nu har det gått flera timmar och det snurrar fortfarande. Skulle inte våga dricka när jag mår så här dåligt men vet att det brukar vara extra lockande dagarna efteråt. Bra kämpat av dig!

Annapannasanna

Kändes det bättre igår, Anits? Det låter som en panikattack - kroppen kan verkligen spela en spratt. Jag upplevde ångor liknande för några år sedan och efter en natt på akuten avfärdades det som panikattack - jag orkade inte gå vidare med det. Vilket kanske var dumt. Bra jobbat, Myrkotten. Jag Jag är inne på dag två och jag har sovit en hel natt! Jag har använt alkohol för att pigga upp mig och jag vet inte om jag kommer att behöva antidepresivt. Får se.

Anits

Har äntligen börjat må lite bättre. Har haft konstant yrsel och pga det även svåra ångestattacker varje dag i flera veckor nu. Har dövat ångesten med alkohol några gånger för att stå ut men har fortfarande siktet på nykterhet så fort jag är på benen igen. Har blivit diagnostiserad med två autoimmuna sjukdomar som kanske delvis förklarar varför jag mår så dåligt. Känns som hela livet rasar nu och jag är rädd att förlora mitt jobb pga min höga frånvaro. Detta har väl egentligen inte med mitt drickande att göra men jag skriver av mig lite ångest här ändå. Hur har det gått för er Myrkotten och Annapannasanna?

myrkotten

Tackar som frågar. Sitter här och dricker 100% blåbär, riktigt god. 100% vinfritt har det dock inte blivit, är mest stolt hitintills att jag repar mod dagen efter och står emot impulsen att fortsätta som förr. Vad jag håller på att älta flera ggr per dag är om jag ska ge antidepressiva en chans, väger för och emot, fram och tillbaka, gillade inte biverkningarna så jag slutade ta pillerna. Orkar inte ringa VC igen och be om en ytterligare sort. Jag fick ta blodprov (alkoholmarkörer) hos företagshälsan pga sjukfrånvaro, har inte hört ngt, chefen är fortfarande på semester. Känns skönt att jag kan ge dom långnäsa om det blir aktuellt med nya prover. Känner mig faktiskt ganska trygg med att lyckas vara vit, svarta dagar till trots. Alkoholstoppet är ett led i mitt syfte att ta tag i min depression. När jag väl får komma (väntelistan är lång) till psykolog/beteendeterapeut vill jag inte ha en elefant i rummet, utan fokus enbart på min depressions-sjukdom inte på min alkoholism-sjukdom.
Tråkigt att du har flera sjukdomar att brottas med. Jag tror det blir lättare i vart fall att bli tagen på allvar av både sjukvård och arbetsgivare om man är nykter. Låter som jag varit full på jobbet, så är icke fallet. Hoppas du och jag + alla andra som har problem kan låta bli spriten. Nykterheten äger, jag är piggare utan den. Kramisar myrkotten

Anits

Känner igen mig i det du skriver Myrkotten. Blir erbjuden antidepressiva varje gång jag har kontakt med vården men vågar inte börja (igen) pga rädsla för biverkningar. Har haft blödande magsår och spytt blod flera gånger och det verkar som om alla lyckopiller ökar risken för blödningar. Funderar på någon form av terapi istället men då vill jag som du också skrev vara fri från alkoholen (eller åtminstone ha slutat självmedicinera). Hur som helst har det gått snart två månader sen det började snurra och jag har lämnat hemmet kanske sju ggr totalt (med hjälp) under den perioden. Har inte ens klarat av att ta mig till vårdcentralen för att förlänga min sjukskrivning. Vet inte vart jag ska ta vägen med all ångest. Hoppas att jag bara vaknar en morgon och mår bra igen. Tack alla som svarat! <3

myrkotten

Du verkar ha det mycket jobbigt, skulle vilja komma till dig och ge dig en kram. Men jag förstår inte riktigt med snurr och fast i hemmet, beror det på dina sjukdomar? Om du inte kan ta dig någonstans kan du inte köpa alkohol, är du alltså nykter nu? Däremot förstår jag det där apatiska tillståndet där man inte orkar ta tag i någonting, man vet att man borde och skulle må mycket bättre om man fick vissa saker gjorda men det går inte liksom. Mitt tidigare inlägg i din tråd berättade jag ngt ångestfyllt - alkoholmarkörer - har fått reda på provsvaren. Under högkonsumtion men värdena var förhöjda. Nya prover ska tas, jag förekom dom och sa att det var okej. Har i och för sig druckit men inte alls i närheten av min tidigare konsumtion så jag tror det är lugnt, visar sig. Om du är låst till hemmet varför inte tjata lite här även om ditt dryckesmönster är förändrat, vi finns här och kan reflektera över annat än alkohol. Jag tror att jag har väntat hela livet på magi men har aldrig vaknat en morgon och helt plötsligt är allting löst, det är en evinnerlig kamp och jag ska försöka ta tag i den nu. Tänker jag efter borde jag inte ens försöka då jag är dömd till att misslyckas, jag har dock inget att förlora på att försöka ytterligare en gång. Kramar och kramisar m-k