Suck, det är bara att erkänna för mig själv att jag har problem.
Jag har alltid vetat att jag har ökad risk för alkoholmissbruk eftersom jag växte upp med både en alkoholiserad mamma och pappa.

Jag själv började dricka på fester i 14 års åldern och blev alltid fullast av alla. Jag lugnade ner mig något när jag var 19 och träffade min nuvarande man. Fortfarande hade jag svårt för att sluta dricka när jag väl börjat och "däckade" ofta på fest. I vardagen drack jag aldrig och därför kunde jag inte se några likheter mellan mig och mina föräldrar.

När jag var 23 blev jag gravid och då drack jag givetvis ingenting, men jag kommer ihåg att jag tänkte "nu har jag inte druckit på 4 veckor..." och hade ett ganska stort sug framförallt under första graviditeten.

Nu är jag 31år och dricker gärna rött vin så ofta jag får tillfälle, det blir nog 15-20 glas/vecka. Jag mår så bra av att tänka på att jag ska dricka vin till kvällen och det är den stunden som jag känner mig som mest avslappnad. Jag har ett bra jobb och är en ganska lyckad person utåt sett.

Det som gör att jag vill dra ner och få kontroll över mitt drickande är att:
- Jag vill inte att mina barn ska växa upp med en alkoholiserad mamma.
-Min hälsa försämras, dels pga alkoholen i sig men också för att jag prioriterar bort träning på kvällarna för att istället dricka vin.
-Jag vill ta mig ur beroende känslan jag har nu, ingenting känns roligt om jag inte "får" dricka vin.

Är det någon som har ett bra tips på vad jag ska göra?
Är det bästa alternativet att inte dricka alls? Och hur ska jag isåfall göra rent praktiskt nu på semestern, jag har en drös med vänner som gärna vill ses på ett glas vin och flertalet middagsbjudningar inplanerade.

Soff

...att ingenting är specillt roligt om jag inte får dricka vin. Registrerade mej precis här idag efter att ha smugit här jättelänge och tänker att det ändå är ett första steg. Har också problematiken med en massa saker inplanerade där det kommer att förekomma alkohol och tycker det känns jobbigt, vet inte hur jag ska göra. Orkar liksom inte ta hela grejen om varför jag inte dricker för folk.

Madeleine 83

Tack för svaret, det känns iallafall liite bättre att man inte är ensam om att ha problem med alkoholen. ;-) Anledningen till att jag registrerade mig idag var att jag blev sur på min man eftersom JAG hade glömt bort att han skulle ut och cykla ikväll efter maten (och då kunde inte vi dricka vin till maten som jag hade planerat) Plötsligt kände jag inte för att äta alls. Och fotbollsmatchen ikväll känns inte heller kul längre. Känner mig riktigt sugen på att öppna en flaska nu men tänkte att jag ska prova att låta bli... Jag har inte bestämt mig än om jag ska avstå helt från alkohol eller hålla mig till en måttlig mängd (vad det nu är?)

Soff

är i lite samma situation. Jag orkar inte bestämma hur jag ska göra med alkoholen i framtiden men jag har iaf bestämt mej för att hålla mej alkoholfri för nu. Det är verkligen jättejobbigt att känna att glädjeämnen man haft förr inte är kul längre, att det bara är vin man tänker på i slutändan, typ som att en god middag inte räcker i sej själv. Att jag alltid associerar allt kul med alkohol: Sitta ute i solen...med ett glas vin, träna och sedan belöna med ett glas vin, mysig pick nick och så tar man med en flaska vin såklart o.s.v Jag håller mitt drickande till helgerna men det spelar ingen roll när allt jag gör i veckorna är att se fram emot det där vinet. Det är så tröttsamt. Vill ha tillbaka ren glädje, så som det var förr.

Ticktack

Hej, småbarnspappa här. Känner igen mig så väl, efter läggning är det "lite egen tid" en öl till fotbollen. Belöning för mina hårda dag etc etc. Jag tog ett ganska nytt beslut, igår faktiskt. Jag bestämde mig för att fylla i en undersökning här på sidan och frågorna träffade så väl in på mig att det gav mig en tankeställare. På ett positivt sätt.
Så ikväll innan läggdags skall jag fylla i hur många glas jag har druckit på min sida. Jag siktar på 0 och även om jag känner ett sug så är det snarare som ett sockersug för kroppen är van att få en injektion vid den här tiden. Jag har inget mål i siktet men precis som du nämnde, det är svårt att träna bakis, svårt att jobba bakis, svårt att hålla ett gott humör mot mina små.
Trött på att ha ont i njurar och vara dålig i magen :)

Hoppas du tar dig tid att fylla i undersökningen

Vändningen

Låter onekligen som om du är ute på lite djupt vatten där iaf (riskbruk, missbruk eller beroende), med sådana tankar.. men bra att du har hittat hit till forumet och ändå ifrågasätter ditt beteende och dina tankar. Bra!

Hur du ska förhålla dig till allt är så svårt o ge tips om. Någonstans där får du klura på varför du dricker, kanske prova med att ta ett par helnyktra dagar först och främst, kanske en vecka osv. Du får ju prova dig fram lite. Hur viktig var den där flaskan med vin ikväll egentligen och hur viktig hade den varit om din karl inte hade cyklat? Å du gillar ju träning i vanliga former låter det som, kör ett par kvällar med stort fokus på träningen istället och njut av lite belöningssignaler den vägen? Å våga prova alkoholfritt, det är flera här på forumet inkl mig själv som experimenterar med det.

För min del blev det första gången någonsin med alkoholfri öl ikväll till matchen, bara för att prova på. Första landskampen (någonsin?!) som jag ser på tv och är spiknykter. Weird. Kommer rentav ha energi till att hänga tvätt och plocka ur diskmaskinen efteråt.

Madeleine 83

Well, matchen är ju skitbra så just nu känns det helt ok att vara nykter. Ska ta ditt tips och fokusera på träning ett tag, jag är lite av/på människa med det mesta, allt eller inget. Svårt med det måttliga och det är väl där problemet ligger. Åter till matchen, heja Sverige!!!

Stingo

Hej Madeleine 83,

Du låter mycket som jag kunde ha låtit för 15 år sedan, om jag varit litet klokare. Jag har också en alkoholiserad pappa och min dryckeshistoria liknade mycket den du beskriver. Sedan började toleransen stiga och alkoholen for iväg med omdömet och 2-3 glas per dag blev 4-5, 6 ... 9. Det är så det går för de allra flesta, om man inte lyckas bryta i tid. Och som du beskriver dina reaktioner och med dina föräldrars alkoholism, vågar jag påstå att det är åt det hållet du också är på väg, eller har varit på väg i fall du lyckas bryta nu.

Jag skulle rekommendera ett längre uppehåll. 3 månader till ett halvt år. På den tiden hinner din hjärna börja normaliseras ordentligt och du får känna på hur ett liv utan alkohol (eller graviditet) kan vara. Om du sedan vill pröva att dricka igen, så gäller det att hålla det väldigt måttligt efter det och helst inte tillåta någon som helst daglig eller annan regelbunden konsumtion. Att bara dra ned utan en lång helpaus är väldigt mycket svårare, för då får hjärnan inte möjligheten att ställa om sig till ett liv utan de där återkommande alkoholdoserna.

Det finns mycket alkoholfria varianter nuförtiden. Själv har jag inte hittat a-fria vin jag skulle gilla, men nog riktigt goda cider och öl. Andra har gillat också vinerna. Goda a-fria drinkar är bara fast på din fantasi. Pröva att mixtra med fruktjuicer, tonic, bubbelvatten, a-fria bitters... och glöm inte citronskivan eller fruktbitarna och isen.

Om det där låter helt omöjligt så här inför semestern, så städa bort allt hemmadrickande och håll dig väldigt måttligt med det sociala. Många har prövat och klarat det bra..., ett tag..., sedan börjar det tyvärr glida bakåt igen...

Lycka till!

Madeleine 83

Herregud. Tack så mycket för att ni tar er tid att skriva. Nu har det verkligen gått upp för mig att jag måste bryta detta nu. Igår var jag nykter och jag kände mig sugen på vin som bara den, kände mig också rastlös, orolig i kroppen och hade svårt att somna.
Efter jag läste inlägget från Stingo har jag kommit fram till att jag måste bryta helt nu, jag får ta det dag för dag och så tar jag ett beslut längre fram, när jag blivit av med beroendekänslan om jag ska börja dricka igen eller inte.

Imorse mådde jag bra och tog en tidig joggingtur, ganska långsam då konditionen inte är på topp.
Ikväll ska jag åka hem till min mamma och berätta om mitt beslut.

Min mamma blev nykter alkoholist för 8 år sedan när hon fick sitt första barnbarn och efter det har hon tagit tillbaka sitt liv och gått in till 100% för att vara världens bästa mormor/farmor. Hon har själv vuxit upp med en gravt alkoholiserad mamma och hennes uppväxt var en riktig misär hemma och periodvis inne på olika hemska barnhem. Av hennes 5 syskon har tre varit alkoholister, en har tagit livet av sig (pga missbruk)och en har klarat sig utan beroendeproblem. Min mamma vet nog inte att jag dricker så mycket, men hon har hintat några gånger att hon är orolig för mig. Oftast när hon ser att jag är bakfull efter att hon passat barnen. Jag är väldigt lik både min mamma och mormor till utseéndet, och det är helt sjukt egentligen att dessa problem ska gå från generation till generation.

Min pappa är fortfarande alkoholist men nu är han ganska gammal och mår bra genom att hålla alkoholhalten på en jämn nivå under dygnet, vi har ganska bra kontakt vi med, det ska bli intressant att se hur man reagerar på mina problem.

Återigen, tack för att ni tagit er tid att svara. Det hjälper mig mycket.

Stingo

Åtminstone tidigare har admin sagt att att problem med forumet ofta kan bero på att man försöker använda smilies. Speciellt sådana som finns färdigt på mobilplattor mm.

Jag är inte admin, så det kan naturligtvis vara något annat också. Hoppas ditt problem kan klaras av snart.

Madeleine 83

Jag åkte hem till mina föräldrar men det blev aldrig att jag tog upp mina alkoholproblem som jag hade tänkt, pappa pratade på om sitt och jag kunde bara inte få ut mig det. Jag tror att mamma kommer kunna vara ett bra stöd för mig, eftersom hon själv är nykter alkoholist, om jag bara berättar för henne .

Jag pratade lite med mannen iallafall. Nu är det tredje alkoholfria kvällen och jag har insett att mellan 16-18 har jag ett extremt sug efter rödvin, när grillen tänds och maten börjar planeras, men sen blir det faktiskt mer hanterbart resten av kvällen. Jag har ingen aptit och har svårt att få i mig mat. Motivationen går lite upp och ner, ibland känner jag att lite vin i normala mängder kan ju inte skada men sedan tänker jag att det är ännu viktigare att jag avstår eftersom jag har ett sånt extremt sug efter det. Jag är verkligen beroende både psykiskt och fysiskt.

Soff

den där berg och dalbanan som hjärnan kör just nu när man tagit ett beslut. Ena stunden käbns det så bra, jag känner mej nästan lite stolt över mitt beslut, andra stunden: Men äsch, jag har väl inga problem egentligen? Förrvirrande!

Senast igår tyckte jag att jag ändå kunde ta det lverblivna vinet från helgen, efter att ha setat här och läst och läst och känt igen mej i så mycket. Galet. Jag drack dock inget vin :)

Du kanske behöver ta lite sats för att prata med dina föräldrar. Det kanske är bra, som du skriver, att ta det med din mamma först.

Madeleine 83

Haft en jättebra kväll. Rödvinssuget försvann efter maten och då spelade jag ett spel med min 5-åriga dotter som hon hittat på. Hon är så rolig och fick mig att skratta ordentligt. Nattningen var också mysig och jag skäms för att jag jämt varit "lullig" tidigare.
Sen började jag och mannen med ett renoveringsprojekt som blev klart nu. Han drack en öl under kvällen, det störde inte mig och det visar ju också hur måttlig han är med alkohol, även om han ganska ofta dricker på vardagar han med.
Nu har jag lite svårt att sova och oroar mig för hur jag ska kunna undvika alkohol i sommar.

Mina största problem blir:
-Min bästa kompis möhippa som jag själv planerat och som givetvis innefattar alkohol.
-Min bästa kompis bröllop
-Bastukväll med jobbet inkl övernattning
- Restaurangbesök med mannen.
-Middagsbjudningar hos oss

Soff

Vad härligt!

Jag har också en del såna där punkter med alkohol inplanerade i sommar som jag inte riktigt vet hur jag ska göra med?
Först tänkte jag att jag kan dricka lite bara på dem eftersom jag dricker måttligt tillsammans med andra. Men nu har jag läst så mycket här, så många saker klickar i mej och jag vill veta vem hon som är jag är under den där mmisshandlade, dövade hjärnan. Känns som om jag förstör och förlänger om jag dricker ens lite.

drickerensam

Jag tror du har helt rätt, man "förstör och förlänger" om man försöker vara måttlig, jag känner väldigt starkt just nu att bara skippa all alkohol för evigt. typ. Men jag tror det är extremt viktigt att om man inte gör det, eller "misslyckas" på grund av sig själv - eller andra - absolut inte klankar ner på sig, mest för att gör man det så kommer man in i fel spiral, samma spiral som drog en till botten.

Madeleine 83

Jag håller med. Jag vågar inte säga hur länge jag ska vara alkoholfri men iallafall tills jag inte känner av det här suget längre. Om jag inte klarar att avstå självständigt ska jag gå direkt till ett AA-möte (om det ens finns i verkligheten) för jag känner att jag måste ta mig ur det här beroendet nu.

Jag har tidigare träffat patienter med grav abstinens och kramper när jag jobbat som sjuksköterska , men trots att jag druckit regelbundet trodde jag inte att jag skulle känna av abstinens, så det är egentligen först nu jag inser att jag är alkoholist.

Madeleine 83

Nu fylls hela Facebookflödet av vinglas i sommarsolen och jag känner mig så avundsjuk på att alla kan hantera och njuta av alkohol utom jag.
Min träningshysteri som jag hade planerat går inte så bra heller, det är alldeles för varmt för att springa och jag kan ju inte åka till gymmet en så här fin dag!
Nu, ner till sjön med kidsen och svalka oss lite.

Soff

Har tänkt på det där, hur social medier som FB, instagram och så "hjälper" mej att rättfärdiga mitt drickande. Jag ser vinglas och tänker: "Men den och den dricker ju idag och de verkar ju vara så fräscha och ha så ordnade liv" Jo, ja, men de kanske inte kan dricka nästan en halv box på en fredag (eller så kan de det och har också problem). På något sätt inser jag att jag ändå tänkt på alkoholister som att de är lite urspårade i livet men väldigt många här har ju väldigt ordnade liv, utåt sett i alla fall.

Detta kanske är taskigt men om en tänker på att bakom något av de där immiga glasen som åker förbi i flödet så finns det med all säkerhet någon som är som jag. Det hjälper lite faktiskt :)

Madeleine 83

Just ikväll verkar vara den stora "fira in semestern med vin- kvällen" Grannarna skjöt iväg en skumpakork så den träffade mig i hängmattan och som kompensation kom dom givetvis över och skulle bjuda...kvällen blir nog jobbigare än jag tänkt. Men än så länge har inte mitt extrema sug dykt upp, det borde ske om 8 minuter om jag har listat ut hur jag funkar. ;-)

Soff

Förlåt, inte på ett elakt sätt men är det liksom inte sjutton att alkoholen bokstavligen ska kasta sej över dej när du bestämt dej?

Tycker du verkar så stark och bestämd. Du fixar det här! När suget kommer och du blir sugen på rus så kanske du kan tänka på det där härliga ruset av att vakna pigg imorgon istället?